Vad roligt för er att ni får hem en rex. ni kommer säkert att trivas med henne.

Ang utevistelse. En katt gör som den vill och det är inte säkert att hon kommer komma tillbaka när ni ropar på henne och blir hon rädd kan hon försvinna.

Tyvärr finns det mycket faror i naturen eller så kan hon helt enkelt bli stulen. Det är inga problem att lära en katt gå i koppel och du har koll på vad hon gör 

Jag är nog inte den enda som vill se bilder på eran nya familjemedlem 

Bilder kommer! Var så säker.

Cornish katten verkar vara så himla coola! Såg en film på youtube på en tjej som hade tränat sin rex med klicker. Å en sån har jag hemma! =)

Just det en lite känslig fråga. Det kommer ju naturligtvis aldrig vara vår avsikt att lämna katten hemma några längre stunder. Men OM något skulle hända. Kan den klara sig ensam hemma över natten?  Fri tillgång till mat och vatten naturligtvis och granne som kan komma och gosa en stund…

Jag skulle personligen aldrig våga lämnna mina utan koppel ute. Även fast den ena kommer när man ropar på henne. Det är fortfarande djur och när det ser nått som är mer intressant så stänger det ofta av öronen för inkallning. Bygg en kattgård, alternativt portabel kattgård.

Själv har jag köpt hund sele och flexikoppel till mina och så går vi ut och går en runda ibland, eller sitter ute i solen med picninc både till mig och dom :)

Min balkong är även omgjord till kattgård, med träreglar och rådjursnät.

angående din fråga om man kan lämnna katten. Det är delvis inviduellt hur katter är i sin personlighet. Men det är aldrig kul att vara själv för en cornish men händer det nått så klarar den sig över natten. Men den är nog inte så jätte glad under tiden. Jag har två Cornishar och när jag kommer hem efter för många timmar så är de jätte glada och hälsar (ofta) sen när det förstår att jag är hemma och inte ska någonstans så brukar dom visa att det är sura (speciellt en ) och ignorera mig. Skrika efter mat och efter maten går det åt motsattshåll för att visa att jag inte duger längre typ haha. Men visst återgår det till sina keliga och vilja vara nära och bara mysa personligheter igen.
Skulle aldrig lämnna mina under en längre stund än normalt pga nöje. Händer det nått så har vi några som kommer in i våran lägenhet och kan mata och ge nytt vatten.

Jag vill önska dig lycka till med din katt. Ang utevistelse ,så lämnar jag aldrig en katt ute.Bara på innätad belkong,i rastgård eller i sele och koppel med vidhängande vuxen person(iaf över 12 år)Så det tänker jag inte rekommendera. Inga djur lösa ute,vare sig det är katter,hundar eller hästar..!

Ang lämna över natten ,ja absolut.Det finns ju folk som jobbar natt och har katt! Eller jobbar dag och är borta minst 8 timmar..

Lycka till med din nya vän. Jag skulle nog inte låta den gå ute själv.

Ja, tänk så olika uppfattning man har. Själv är jag uppvuxen med bondkatter som alltid har kunnat gå ute och inne precis som de velat.

Visst hände det då att de blev påkörda av både bilar och tåg men det var liksom bara så det var. Det var naturligt att de var ute och jagade möss eller vad de nu pysslade med.

Anledningen nu till att katten får bli en innekatt är enbart för att vi bor i ett område med många grannar och av respekt för dem så håller vi katten inne. Det var också därför som vi valde just Cornish, som verkar trivas bäst inne. =)

#6 det kanske beror på av vilken orsak man skaffar katt? Är det något man bara byter ut om tåget och bilarna tagit livet av den gamla,eller är det för att man vill ta hand om och leva med katt? Jag vet varför jag har dem iaf. Det är inte för att låta dem sköta sitt ,ute på egen tass.Nej,jag ska inte skriva mer just nu,jag blir bara så ledsen..

Men måste säga att mina katter är innekatter av respekt och kärlek till dem,och inte för grannarnas skull.Hoppas det går bra för dig och din katt.Jag kanske låter hård,så ta det inte personligt.

Våra är som Noirs, de tycker inte om att lämnas för länge då surar alla 3 och vägrar pussas på :-)

Jag skulle inte heller lämna dem själva över natten, mest för att nåt kan hända både i hem och dem, vi har ju haft lite otur och de har blivit akut sjuka 2 ggr nu på kort tid. Tänk om vi inte kommit hem i tid! Hemska tanke!!

Är vi borta länge brukar kompisar åka förbi och vara med dem en stund, det brukar alltid finnas nån som ställer upp

Sen håller jag med Eine, för respekt och kärlek för mina katters skull vill jag inte heller låta dem vara ute alldeles själva. Det finns både elaka människor, bilar och andra faror och mitt hjärta skulle brista om det hände dem nåt för det är ju mitt fel.

Vi har oxå flexikoppel och sele och har dessutom nätat in hela altanen ( 30 kvm) och satt en kattlucka där så de kan gå in och ut som de vill. De älskar sin altan pch är jämt ute, vi måste snart bygga en till för oss människor..;)

Lycka till med din kisse och passa på att fråga mycket för här inne finns det massor av kunskap och vi svarar gärna på dina frågor!

Jag vill oxå gärna se en bild på din kisse

När jag var liten fick jag två bondkatter. jag hade ingen rätt att bestämma kring deras omvårdnad och mamma ville inte ha dörren stängd så hon öppna och katterna blev utekatter. Nu är de bekymmrade i fall att de vill flytta vad de ska göra med katterna och när jag kollar hur mina cornishars hälsa är jämfört med bondkatterna så mår mina Cornishara betydligt bättre.
Bondisarna kommer hem med ohyra, sår, utslag, brutna svansar, utmattade, vätskebrist och parasiter. Något mina Cornishar aldrig råkat utför.

Så det tåls att tänka på. Jag håller med det andra. Av kärlek och respekt för sin katt har man den som innekatt med kontrollerad utevistelse.

Ja som sagt. Alla tänker ju olika. Våra katter som jag växte upp med skulle ha varit otroligt olyckliga om de inte fått vara ute, jagat råttor, klättrat i träd, busat med sina kompisar eller som en av våra katter gillade att göra, spatsera upp till badet som låg bredvid oss och ta sig ett natt-dopp! En enda gång blev en katt sjuk, vingelsjukan och där fanns det inget att göra. Annars har jag varken varit med om parasiter eller tovor. Eller ja, en katt blev påkörd en gång men han svedde nosen lite bara. 3 dagar under min säng, sen var han igång igen! =) Jag har aldrig sett att våra katter skulle ha lidit av att vara ute. Tvärt om. De har varit glada och självständiga djur, som alltid har haft vatten, mat och en skön säng att sova i när de har velat. Men som haft friheten att gå ut och upptäcka världen om de har velat det.

Jag blir ledsen när jag förstår att den allmänna uppfattningen hos kattägare med innekatter verkar vara att de med utekatt inte skulle älska sina djur lika mycket. Helt ärligt så är det ett jävla skitsnack (ursäkta språket). Jag har älskat alla mina katter otroligt högt, och de har älskat vår familj. (annars skulle de ha haft alla möjligheter att gå sin väg) Visst, ibland blev katten inte särskilt gammal. Men aldrig någonsin har något lidande förekommit. Eller jo, en gång, när vi tog en katt till veterinären för att kolla öronen. DET var en pina, för han var så rädd…. där för är jag även där så glad att min familj tog beslutet att när tiden var kommen för honom att gå vidare, vid över 20 års ålder, så fick han lämna oss snabbt och smärtfritt hemma på gården mumsandes på räkor, med hjälp av en god vän och skicklig jägare.

Jag vet inte om det är någon allmän uppfattning som skiljer sig om man är uppvuxen på landet eller i stan. Och alla har ju rätt till sin egen uppfattning. Hoppas jag.

Nu inser jag ju natruligtvis att många raskatter är avlade för att trivas bättre inomhus. Och som sagt, jag har inga planer på att låta henne vara ute helt utan uppsikt. Men jag kommer att träna henne hårt på hennes namn så att vi kanske kan vara ute och klättra lite i träd på somrarna i alla fall. För det tror jag hon skulle uppskatta. Men nu är det snart höst och vinter och lilla skrotan har ju så lite päls, så nu ser jag fram emot mycket mys och gos i soffan!

Mina två Cornis Rexkatter får gå ut och in som de vill. Vi bor enskilt ute på landet med en stor tomt och åkrar runt omkring. Här är i stort sett ingen trafik allas.

Katterna hade aldrig satt sin tass på utomhus innan vi flyttade hit för 5 mån sedan. De är 6 och 2 år gamla. Min hankatt var först livrädd, men nu njuter han i fulla drag av friheten. Han är överviktig, men nu har gått ner nästan 1kg, och är gladare än förr. Min honkatt har alltid varit mkt kaxigare än hanen. Hon jagar sork och har fångat någon fågel. Hon har dock nästan ingen päls alls och är vit, så hon bränner sig lätt i solen. Men de älskar utelivet och det vill jag inte beröva dem.

Båda två håller sig på och runt tomten hela tiden. De kommer så fort jag ropar och får inte vara ute om vi inte är hemma och aldrig över natten. De själva går inte ut om det inte är soligt och fint väder. Så i det stora hela handlar det inte om så jättemånga veckor om året då de vill gå ut. Är det kallt eller regnigt kan de ligga i timmar och titta ut från vår inglasade altan.

jenny80: Ta detta inte på fel sätt.. för jag kan förstå att du har en annan bild av hur människor på landet ser på katter som husdjur. Att de passar bättre ute än inne. Jag vet, jag har levt liten del av mitt liv på vischan i Dalarna och bott i pannkakan av city.
Men då har jag en fråga som jag verkligen reagerade på vad du skrev..

Är dina katter så enkelt ersättningsbara för dig?

För på din text så låter det som att om någon kisse blir påkörd så är det inte hela världen. "Det är livets gång"-attityd. Men, om det nu går att förhindras.. till exempel att man gör något så simpelt att gå med katten i koppel och sele? Så har du kontroll, katten är säker och det blir mindre problem? Jag förstår inte varför du ser en aning negativt på denna sätt att "gå ut med katten"? Dem får komma ut, är det för att det tar upp din tid eller att det känns för besvärligt för dig att göra detta?

Och att, om jag var den som sålde cornishen till dig, skulle bli extremt upprörd om jag läste detta. Jag tog detta som väldigt negativt i din text hur det verkar se ut som att dina katter är ersättningsbara. Nu är det helt MIN personliga åsikt och brutala ärlighet. Det är upp till var och en hur och vad man vill göra som uppfödare, men jag skulle bli tveksam om kattens säkerhet. För en del uppfödarsidor har jag läst i deras regler utav köp av cornish: Får inte vara utekatt, endast sele och koppel.
Denna "regel" är ju individuell, det är helt upp till vad man själv tycker. Visst, jag kan tycka att man kan ha utekatter.. men att man kan påverka hur deras hälsa och livsstil genom att ha lite mer kontroll.. vad kan det skada egentligen?

För mig, ett liv är ett liv. Djur som människa. Det spelar inte ett dugg roll i mina ögon. Ingen är ersättningsbar.
Det spelar ingen roll om det finns en annan som kan "ta platsen", respekt och ansvar måste man ha över ett liv som är helt beroende utav människor och som inte alls har så stor koll på världen. Antingen i stan eller på landet.

Dagens raskatter har instinkter vad de ska göra när dem är "utelämnade" när de är utomhus. Då slår instinkterna i djuret in. Men det betyder inte att de alltid vet vad de ska göra när en fara uppkommer.

Oj oj, jag vet inte ens vad jag ska svara…så jag tror jag låter bli.

Uppenbarligen så har du träffat helt fel människor med utekatter och det är ju synd för din del.

Jag har sörjt och sörjt och sörjt varenda djur som kommit till mig. Till den grad att jag ibland trott att jag varit påväg att bli galen.

Nu har det gått 6 månader sedan jag var tvungen att ta bort min älskade hund och hjärtat värker fortfarande helta jävla tiden. Men det är dags att gå vidare och jag kan inte vara utan djur. Min son ska inte heller behöva vara utan djur.

Så därför välkomnar vi en liten Cornish i vårt hem. Hon kommer att vara en innekatt och hon kommer att ha ständig uppsikt om vi går ut.

Jag tror nog hon kommer att bli alldeles utmärkt nöjd med sitt nya hem…

jenny80: Jag har träffat på många olika människor, med alla olika syn på sina katter. Hundar är det mer "barn"-förhållande med än katter.

Jag påstår inte att du inte har sörjt, jag påstår inte att du inte bryr dig. Det var inte med min mening i sådana fall. Det jag försöker förstå är varför det var så negativ syn på att gå med en katt i koppel och sele om man tar ut den? För det kommer jag kanske göra med min cornish någon dag!

Men det är ju det också att cornish är inte riktigt anpassad som utekatt, då dem är rätt sköra med sin enda skydd som är underull. Inte mycket till skydd för vind, sol, regn eller skador. Samt att dem har lite lättare att få solbränna.. det är en onödig risk helt enkelt.

Men jag blir lättad att du skriver att du har den som innekatt. Även om det är en lögn eller inte. Och jag tror inte alls du behandlar dina djur dåligt, det var inte alls det jag menade. Jag hajade mest till då när jag läste vad du skrivit i din tråd att det verkade som det verkade vara en "förbrukningsvara", att det går att ersätta med någon ny. Och sådant är jag starkt fördomsfull över att man ser djur på det sättet.

Jag hoppas det går bra med kissen och vi får se några bilden på honom/henne! Lycka till

Vi har fyra katter. Det är vanliga huskatter. De kommer från samma kull. Alla är kastrerade. De kom från en hona ingen kände till. Ungarna låg i stallet och mådde bra. Mamma fick vi aldrig röra. Sedan försvann bara mamman. Vi tog upp ungarna till huset och de växte på bra, men två ville hela tiden ut.

Dessa två bor i stallet och kommer uppdå och då till oss och hälsar på, men tar vi in någon av dem så river de hela huset. De andra två de vill däremot inte lämna huset. De kan lägga sig på verandan, men där är det stopp. Så katter är olika även om de är syskon. En del mår inte bra att vara inne, men det är klart dessa är födda utomhus och levde första tiden utomhus.Nu är de sex år och alla fyra mår bra.

En Cornish är nog oftast födda inomhus och lever första tiden inomhus och trivs nog för det mesta med det även när de blir större. Katter är vanedjur. Jag tror inte att det är så att Cornishen har behov att gå ut. Det är vi människor som har uppfattningen att alla mår bra att komma ut en stund.

Ja det var därför vi valde just Cornish rasen. Just för att de inte verkar ha lika starkt behov av att vara ute.

Åh vad roligt att du ska få en cornish! Grattis! Du kommer inte att ångra dig :D

Gällande katter och att vara ute så är det väldigt individuellt.
Min kisse gillar inte alls att vara ute :P Hon sitter på sin balkong men gillar inte höga höjder där ute.. Hon vågar inte änns sitta på bordet utan hon nöjer sig gott och väl med att ligga på golvet i solen :P Hällst innanför dörren också :P haha

Jag tog ut henne i sele en gång och hade kattburen med mig, hon lämnade inte buren, utan bara låg och tröck där inne. Så hennes promenadäventyr är slut :P Vill inte tvinga henne om hon är rädd.
Tillvaron inne och vid fötterna av matte är säkrast tycker hon.

Är också nyfiken på bilder på kissen så säntar spänt :D

Lycka till med allt!

Skriv gärna ett PM om du vill prata mera cornish :D

#17 Det går bra att prata Cornish här också

# Ja de såklart :P Men tänkte mer personligt bara :)

#19 Jag förstår, men kunde inte låta bli

#17 Jag tycker oxå det är skillnad på min cornish och huskatterna, de andra är ute dygnet runt medans Robban mest är ute och kollar läget eller soldyrkar. Han avskyr kyla och regn. En känslig kille 

Grattis till din cornish!:)

Jag är själv uppvuxen på gård på landet med en massa olika lantbruksdjur och ladugårdskatter(som alltid fått gå som de vill inne i bostadshuset och ute i ladugården). Jag bor nu 2,5 km från gården jag vuxit upp på, mitt ute på landet. Det åker förbi fler traktorer och lantbruksmaskiner här är bilar:P Ändå har jag valt att ha mina två kära cornishar inomhus, för att jag vill veta att de alltid är i trygghet. De får vara på den inglasade altanen och vi går ut i sele. Jag har även en älskad huskatt, som verkligen inte trivdes med inomhuslivet…Hon bor nu hos mina föräldrar där hon får gå in och ut som hon vill. Hon är lycklig och det gör mig lycklig. Mina katter som bor här i huset med mig är lika lyckliga, så jag vill säga precis som någon gjorde tidigare i tråden: katter är olika. En av anledningarna till att jag valt cornish är just för att jag vill ha katter som trivs inomhus:) Då känner jag mig trygg! Jag vet att jag itne hittar mina älskade familjemedlemmar i dikeskanten skadade eller döda när jag kommer hem från jobbet. Självklart skulle jag bli utom mig om min huskatt som flyttat till mina föräldrar skulle bli skadad, men jag vet att hon bor så säkert som en utekatt kan bo.

Jag är uppvuxen med samma bild av katter som du, att de ska få gå ut för att må bra! Men jag har faktiskt ändrat mig;) Tyvärr får jag försvara mitt val av både kattras och att jag har innekatt så fort någon kommer hit och hälsar på. Här i byn verkar vet evtremt svårt för folk att acceptera mina innekatter. Eller råttor som de gärna vill kalla dom. Mina älskade råttor Alla får göra som de vill med sina katter, men många av oss är nog glada om våra katter är lyckliga av att leva ett tryggt inomhusliv.