Vad jobbigt för dig *kram* Se till att ta hand om dig själv och lyssna på din kropp, stress och depression är inte alls att leka med. Var rädd om dig!

Åh jag känner med dig,har själv varit där du är. Du behöver total avkoppling ett långt tag för att komma igen på ett bra sätt.Tvinga dig inte att vara duktig eller pressa dig till alla måsten som ska göras. Släpp kontrollen..

KRAM fastän jag inte känner dig.

/Eine

Jag känner dig o jag kan inget annat säga än det Eine säger:
Släpp kontrollen!! Du ska inte slita häcken av dig som du gör, nu är det dags för din andra hälft att ta över. Du vet vad jag menar.
Byt jobb o arbeta med det du är utbildad till! Du förtjänar ett bättre jobb o liv än det du har idag.

Jag finns här om du vill komma o hälsa på…

deprimerad har jag varit så länge jag kan minnas från och till men tillsammans med stressen man har och allt man måste kämpa med och för så blir det för tungt.

Du sover dåligt , eller hur? Se till att få sova lugnt på nätterna, ta en middagslur om du vill.Sömn läker de trasigaste människor.Be om hjälp av läkare, din sambo, dina väninnor, släktingar,andra vänner. Säg *Jag orkar inte*! om du inte gör det.Och ligg kvar, vila, skit i disken, den kan någon annan ta eller så fixar du den när du orkar, lite i taget.Om man ska äta en elefant, kan man bara ta en tugga i taget……..

Känner med dig- försök nu att vara snäll mot dig själv och sköt om dig!!
Ser att #3 känner dig och vet att du har det för tungt..

Jag hoppas att du har stöd runtikring dig - det behöver man när man är så där dödligt trött!!
Det kan tyvärr vara svårt ibland att ta emot hjälp vet jag….

*Styrkekramar*

#4 Usch. Jag känner igen den där känslan, även om jag inte själv varit riktigt så långt ner i geggamojjan. För mig hjälpte det otroligt mycket att sluta med p-piller. Nu har jag ju ingen aning om ifall du tar sådana, men tänkte ändå dela med mig av min erfarenhet.

Jobbigt! Det blir nog bra. Min erfarenhet är dock att du ska dra öronen åt dig om någon föreslår antideppressiv medicin. Det blev omvänd reaktion för mig. När jag slutade med dem blev jag uppgiven och sen var det långt tillbaka. Men det finns hopp! Jag var nått min personliga botten och trott att allt varit slut. Nu mår jag bäst bäst bäst! Håll hoppet uppe!

Finns nog olika erfarenheter av antidepressiva läkemedel. Jag har själv haft det under ca 1½ år tid. Jag skulle sluta efter ett år men som #8 beskrev kom symtom tillbaka så jag fortsatte ett halv år till och då gick det bra och är bra sedan dess. Det gäller att ta dem tillräckligt länge och det är individuellt hur länge man måste ta dem. Har man en bra läkare och regelbundna besök så tycker jag absolut att man ska ge det en chans.

Ett tips från mig är att vara utomhus så mycket som möjligt. Såhär fram på våren brukar våra föråd av D-vitamin vara ganska låga efter vintermörkret. D-vitamin bildas i huden när huden får solens strålar på sig, och brist på D-vitamin hämmar produktionen av "glädjehormon". Sola! Det är fantiskt sant att man blir gladare av solen!

# 9 Det är sant. Vi är alla olika och reagerar på olika sätt vid medicinering. Ville bara dela med mig av mina egna erfarenheter. Det är lätt att tro att det går att medicinera bort en deppression när man får det rådet från läkare, men det är ju oftast andra åtgärder som krävs utöver medicinering. Det är nog viktigt att man tar sig en titt på sin livssituantion. Man blir sällan depprimerad på riktigt om man har en hållbar livssituation.

tack för allt stöd även om ni inte känner mig.

jag kommer inte börja med några piller för jag har haft kompisar som bara blivit värre av det så jag kommer inte försöka.

har fått lite lugnare jobb på jobbet så det känns bra mn jag måste endå ta det mer lugnt och det är svårt när ekonomin knappt går ihop.

jag går på p-piller och utan dem skulle jag må ännu värre. har varit utan förut men de hjälper att ha dem.

idag var jag på provtaging. 23 olika saker skulle de klla upp på mig. hoppas allt ser bra ut.

Lyssna på kroppen och lyd den. Sömn är viktig det hat jag märkt själv nu när man knappt sover något, man börjar att inte bry sig om något. Ta hand om dig och framför allt ta det lungt

Det är inte alltid av ondo att använda medicin när man mår dåligt i själen.Fluoxetin t ex är en bra medicin.

# 11 Som Leffe säger, ta hand om dig! Du förtjänar att sätta dig själv i första rummet, och på så vis gör du det som är det bästa för din omgivning också. Bra att ta blodprov. Ofta kan deppraeeioner vara symtom på brister. Ge kosttillskott och 40 minuter utomhus om dagen en chans. Det är underskattat!

Hoppas att du mår båttre snart!

#11 Jättebra att de tar prover och kollar upp. Som andra sagt - lyssna på kroppen. Den är klok nog att tala om vad den behöver. Var inte rädd att be om hjälp om du behöver det. Stor kram och krya på dig!

sover nästan hela tiden känns det som och när jag vaknat är jag trött igen. äter vitaminer och är ute nästa hela dagen genom jobbet. (hemtjänst)

idag har det varit riktigt jobbigt. har knappt kommit ihåg någonting. glömde bort vem jag skulle till så jag kollade upp det igen. trots att man varit så många gånger hos damen i fråga så kom jag inte ihåg. 

jobbar delat idag så jag är hemma mellan 1 och 4. hade glömt bort vart jag parkerat cykeln med.

vill bara sova…

#16
Jag tycker det verkligen låter som att du behöver vara sjukskriven nu och inte jobba…tala med din doktor och kräv att få hjälp!!!

Det funkar inte att bara jobba på när man mår som du verkar må nu….

Mona, du är inte ensam!

Jag har kommit på varför jag mår så konstigt/dåligt nu. Sover dåligt, väldig oro i kroppen, kan inte koncentrera mig på pluggingen (stavar fel hela tiden nu när jag skriver också), gråtmild. Jag tror att solen har satt fart på hormonerna så jag fått en "hormonchock". Äter antidepressiva sedan flera år (vill inte vara utan dem) då jag drappats av vårdepression förut så jag är lite förvånad över kroppens reaktion nu.

Här kan man läsa om vårdepression:

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article137728.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article415393.ab

 Måste nog ut å motionera nu, är så himla rastlös.

#16 Jag säger som Buffy-co. Ju snabbare du kan bli sjukskriven och ta han dom dig själv och ta det LUGNT och inte ha en massa krav, desto snabbare kan du må bra igen. Om du väntar tills du klappar igenom kan det ta ÅR innan du kommer tillbaka igen!