Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Allmänt Cornish Rexprat Att tänka på innan katten kommer! Avel, genetik och uppfödning Färger och färggenetik Färgalbumet Cornish Rex och andra djur Kattungar till salu Avelshane finnes/sökes Fodervärd finnes/sökes Omplacering Planerade kullar Hälsovård,skötsel,omvårdnad Sjukdomar och andra bekymmer Titelkattsalbumet God morgon, goddag, godkväll, godnatt! Dagens citat, dikt eller visdomsord! Dagens ros Ett gott skratt förlänger livet För ev allergiker Kattmat, sand och tillbehör, böcker Katter i nöd Min kattklubb Om sajten och iFokus Tävlingar Till minne Pyssel och upptåg Samåkning och transport Utställningar Utställningsresultat Video-snuttar Övrigt
Avel, genetik och uppfödning

Resorberade foster ...

2013-12-28 21:39 #0 av: Vrethagens

Hej igen! Som några av er redan vet så blev det inga krullbebisar hos oss på Vrethagens under v.50. Det har varit mycket att göra hemmavid efter Elviras operation och såhär i juletider, men nu är allt lugnare så jag tänkte jag skulle tala om vad som hänt, förhoppningsvis kanske jag kan hjälpa någon annan att "inte känna sig ensam" om detta skulle drabba någon annan. Kanske kan någon med erfarenhet om detta dela med sig av sina erfarenheter i tråden?!

Elviras vatten gick på dag 66. Det dröjde lite för länge för värkarna att komma igång, så jag åkte in till Bagarmossens djursjukhus. Elvira mådde bra, alla värden var fina men röntgen visade endast två foster. En tillbakabildad och en med väldigt tunt skelett och enligt vet. mest troligt ej livsdugligt. Beslutet om kejsarsnitt var inte svårt, och jag bad dem att se efter hur Elviras livmoder såg ut, och att vid minsta lilla tveksamhet om att den inte såg normal ut på något sätt, även samtidigt kastrera henne. Det visade sig att hennes livmoder såg jättefin och frisk ut till min stora glädje!! tyvärr blev det inga kattungar. Det ena hornet var helt tomt, och det andra rymde tre moderkakor men bara två av dem hade tillhörande "foster" så antagligen hade det tredje redan resorberats. 

Ja, nu kan man ju undra hur en uppfödare inte märker att något är fel?? Jo, jag hade mina missatankar då hon inte gick upp i vikt eller blev större under de sista veckornas dräktighet, jag kände heller inga sparkar de sista två veckorna, men eftersom Elvira mådde bra så avvaktade jag. I och med att hon inte blev större så tänkte jag att det kanske bara var en därinne trots allt...och då är det inte säkert att man känner sparkar... 

Vetenskapen kan göra mycket, men den hade inte kunnat rädda dessa även om jag kommit in på kontroll tidigare. Blev jätteledsen och besviken efter allt planerade man gör som uppfödare, alla förväntningar som gick åt skogen... jobbigt att höra av sig till kattungeintressenter och berätta att det inte blev några kattungar. Men samtidigt lite positivitet i glädje över nya bekantskaper med andra uppfödare.

Varför blir det då såhär? Ja, jag har inga svar på det. Det har aldrig hänt mig eller någon jag känner, så jag har ingen kunskap/erfarenhet om detta sedan tidigare. Enligt veterinären finns det flera orsaker till att detta kan ske, tex att hona/hane ej är kompatibla, att det blivit mutationsfel alternativt missbildningar, att honan blivit sjuk under dräktigheten (Elvira har varit och är frisk) mm, mm.

Elvira mår i alla fall jättebra nu, och började löpa 6 dagar efter operationen... så hon tycker att hon är redo för ny parning men jag tycker att vi ska vänta lite till. Jag tänker göra ett nytt försök med annan hane (hanen vi hade till Elvira är idag kastrerad, men OM orsaken var icke kompatibla hona/hane hade jag inte velat prova igen) om några månader när Elviras livmoder är helt återställd. Skulle det dock gå fel även nästa gång (hoppas inte), då tar jag henne ur avel. Så, nu ska jag leta ny kompatibel hane (B-blod) och hoppas vi "får låna" den hane vi fastnat för.

Har du erfarenhet av resorberade foster får du mer än gärna berätta om dem här =)

Med vänlig hälsning och förhoppning om ett gott nytt år 2014 önskar jag er alla!

Åsa S*Vrethagens katteri

Anmäl
2013-12-28 23:37 #1 av: A_KickEm

Jag har ingen erfarenhet av resorberade foster på katt men det är nog vanligare än vi tror. På mina hundar har jag haft anledning att misstänkta att foster resorberats några gånger. Det jag vill kommentera är tidpunkten för ny parning. Jag tror att det kan ta betydligt mer än några månader innan livmodern är helt återställd. På hund säger en bekant som är veterinär att man bör vänta minst 12 månader efter kejsarsnitt - hon ser alltför många rupterade livmödrar (heter det så) på hundar som omparats  för tidigt efter kejsarsnitt vilket på hund då rör sig om ca 6 månader dvs påföljande löp. Katter kanske har bättre förmåga till läkning efter ett sådant ingrepp - jag vet inte. Tyckte bara att "några månader" lät för lite. Kanske finns flera här som har erfarenhet av detta på katt!


Anmäl
2013-12-29 11:44 #2 av: Vrethagens

#1 tack för ditt inlägg. Kan inte hjälpa att bli lite nyfiken på varför du misstänkt resorbering av foster på din hund? Kanske finns det fler tecken som kan tyda på att något har gått fel, än de små jag misstänkte. När det gäller tidpunkt för parning som du nämnde så  skrev jag att jag tycker det är lite roligt att Elvira började löpa redan 6 dygn efter operationen. Hon tycker att hon är redo men det tycker inte jag. Katter har en fantastisk förmåga att återhämta sig, och jag har inte bestämt tidpunkt för kommande parning, det blir när Elviras livmoder är helt återställd, och det beslutet överlåter jag till veterinären.

Inga fler som har erfarenhet av ämnet?

Med vänlig hälsning Åsa

Anmäl
2013-12-29 14:06 #3 av: A_KickEm

När tiken visar tydliga tecken på dräktighet och jag är säker på att hon inte är skendräktig...och sedan går de tillbaka - då tror jag det handlat om resorberade foster. En gång blev det inga valpar alls och den andra gången en valp. Enligt veterinär fertilitetsexpertis är det mycket vanligt att foster resorberas....att fler ägg befruktas än det blir fullgångna valpar är normalt - om en hel kull resorberas beror det på att föräldrarna är genetiskt inkompatibla, att alla valpar dött i tidigt stadium, tiken har ett utbrott av hundens herpes eller har en annan bakomliggande infektion eller annat hälsoproblem/konditionsproblem.



Anmäl
2013-12-29 20:05 #4 av: AnnaS

Jag har drabbats av detta också. Hade en hona som började droppa blod en vecka innan beräknad förlossning och jag drog till veterinären. På röntgen syntes ett foster som var normalstort men de kunde inte se på ultraljud om den levde då den låg med ryggraden mot "proben" så hjärtat syntes inte. När beräknat datum passerat så var alla dräktighetstecken som bortblåsta, de rejält mjölkfyllda juvren var borta och hon var smal igen. På röntgen så såg man att fostret var helt borta. Det KAN ju vara så att hon fött fostret och ätit upp det, men jag såg inga tecken på det alls.

Har inte funderat så mycket på varför det hände, hon fick vanligtvis stora kullar, så naturen kanske inte tyckte det var värt besväret med en kattunge? Hon löpte jättesnabbt igen och jag parade på en gång eftersom hon var i toppkondition och hon fick en kull på 7 senare.

Anmäl
2013-12-30 11:35 #5 av: Vrethagens

#3 Tack för info. Nyttig läsning.

#4 Oj, det var värst, att fostret helt försvann inom någon vecka, det går alltså riktigt fort då kroppen väl bestämt sig vid att något inte är bra... Skönt att höra att det gick bra med din hona och att hon fick en stor frisk kull relativt snart efteråt. Det inger i alla fall mig lite hopp inför framtida parningar =) Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Jag har aldrig kollat mina honor för dräktighet/antal foster med ultraljud tidigare, men har bestämt mig för att jag ska göra det inför nästa dräktighet härhemma.  Vill vara säker på hur många foster det är från början, så jag i slutändan kan se om det hänt något tokigt på vägen till fullgången dräktighet.

Anmäl
2013-12-30 11:45 #6 av: Eine

Jag kollar aldrig mina honor med ul då jag anser att det är onödig stress för dem.Kvinnor riskerar ju spontan abort efter ul så varför riskera en katta?Avvaktar tåligt förlossning och har koll på dagarna. Har en gång haft en skendräktig hona som började löpa efter 7 veckors *dräktighet*. Resorbering har jag inte råkat ut för.Tom fosterblåsa någon gång,men i en kull där ungarna som föddes var normala.Om den tomma blåsan var resten efter ett resorberat foster vet jag inte.


Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora

Anmäl
2013-12-30 12:22 #7 av: Vrethagens

#6 Eine, jag vet att det är onödig stress, har haft det i tankarna också. Jag har ju en väninna som kan känna antalet fosterblåsor (själv har jag bara lyckats ett fåtal gånger med detta) så det är ju faktiskt det bästa om det lyckas, istället för ultraljud =)  då har man ju en fingervisning om hur det ser ut också, och det är det jag önskar ha inför nästa dräktighet.

Anmäl
2013-12-30 12:59 #8 av: A_KickEm

Jag ultraljudar aldrig bara "för att" - tror som Eine att det kan skada i värsta fall. Inget ultra utan medicinsk nödvändighet för mig.

Vad nytta gör det att veta eller misstänka att några resorberats - det är naturens gång och händer förmodligen vid de flesta dräktigheter. Många ägg befruktas - avsevärt fler än de som senare resulterar i födda friska ungar....några befruktade ägg resorberas för att något är fel eller de är för många.....vanligen föds ett flertal ungar varav några (i det vilda) inte överlever. För att säkra artens överlevnad så har fortplantningen anordnats på detta vis hos många djur.

Tidigt i dräktigheten resorberas embryon och små foster - innan vi knappt märkt att honan är dräktig....senare resorberas foster som det är fel på. Så sa prof Ann-Sofie Lagerstedt på en föreläsning jag var på för några år sedan. Inriktning hund men borde vara samma för katt.

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.