Min Luna finns inte mer....
Igår morse fick mina kattvakter åka med min sphynxtjej Luna till veterinären.
Hon var hängig, febrig och ville inte äta eller dricka, allt hade gått otroligt fort eftersom hon var jättepigg och precis som vanligt när dom gick och la sig på lördag kväll.
Väl hos veterinär hade hon väldigt hög puls, feber och höga infektionsvärden.
Röntgen utav bröstkorgen visade ingenting, däremot gjorde ultraljudet det.
Vi misstänkte dold pyometra eftersom dom såg någon form utav vätska i det området men kunde inte säga säkert för det såg lite märkligt ut.
Jag befann mig i malmö på utställning med Juno och fick dispens till att åka hem direkt. Väl hemma skulle vi åka ner till Luna men under eftermiddagen hade febern gått ner lite och hon hade börjat fräsa åt dom och verkade lite piggare. Vetrinärerna hade mycket att göra och rådde oss att komma idag istället.
Bara dryga timmen efter att de hade ringt och sagt att det verkade lite bättre ringde dom igen och sa att febern stigit högt igen och att dom ville öppna henne. Efter att ha diskuterat ihop oss kom vi överens om att det var det bästa.. Vi trodde verkligen på pyo, även vetrinären, så när nästa samtal kom fick jag en chock.
Lilla underbara Luna hade en tumör som brustit. Tumören satt vid en lymfkörtel i magområdet och all skit hade gått rakt ut i blodet och i magen… Jag hade fem minuter på mig att bestämma mig vad jag ville göra då vetrinären ringde från operation. Beslutet var svårt men det kändes som det enda rätta, Luna fick somna in.
Prognosen var mycket dålig, det verkade som en väldigt elakartad tumör, och det som skulle krävas för att hon kanske skulle kunna bli frisk ville jag inte utstätta min älskade kärleksboll för.
Allt gick så himla fort från insjuknandet till att hon var borta..
Varför drabbades hon? Vad är orsaken till cancern? Är det något som kan ha förts över till Juno?
Jag frågade ju direkt hur jag har kunnat missa detta? Enlig vetrinären har Luna antagligen inte känt av den eller mått särskilt dåligt utav den fören den brast i och med att hon inte har uppvisat ett enda symptom och eftersom mina underbara kattvakter förstod allvaret fick hon smärtlindring fort.
Juno ska testas imorgon för mitt eget lugns skull och för att kunna utesluta att hon också är drabbad om det finns en chans för FelV. Bådas föräldrar är fritestade så enligt vetrinären var chansen minimal men för mitt eget lugns skull gör jag det med en gång.
Jag vet inte om jag förstått allt rätt, mitt huvud är inte riktigt på skaft efter knappt någon sömn på ett och ett halvt dygn och paniken av att vara långt nere i malmö när något sånt här inträffar. Hur bemötandet var på den första kliniken och alla turer kring det orkar jag inte ens gå in på eller tänka på men jag fick i alla fall flytta henne därifrån till västra djursjukhuset i göteborg som redde upp situationen, en eloge till dom.
Luna var en katt full med kärlek. Hon älskade allt och alla.. Jag kan inte beskriva hur ledsen och uppriven jag är, jag bara gråter och gråter. Juno saknar sin bästis och går här och jamar och letar.
Hennes vackra ögon kändes som hon såg rakt igenom en med. Hon var alltid glad och kom och nästan kastade sig upp i ens famn när man kom hem.. Hon älskade att ligga i sitt lilla klösträd i den för lilla tunneln om hon inte låg i en hög med Juno..
Hon hade egna små söta ljud för sig jämnt och ständigt vid olika tidpunkter.. När hon var glad pratade hon med en speciell röst, när hon var missnöjd fnyste hon och när hon var nöjd gjorde hon ett purrande ljud för att inte glömma den otroliga spinnmaskin hon var.
Luna kommer för alltid finnas i mitt hjärta och hon var och är en högt älskad katt.
Imorgon, den 13 april skulle Luna fyllt 1 år och en månad.
Mitt älskade hjärta och Junos bästa vän.
Luna <3
Älskade katt.
Junos bästa vän…
Det känns som om tårarna aldrig tar slut.. Vi fick aldrig säga hejdå.
#Jag är ledsen för din skull Salmissra.Vilket helvete,rent ut sagt.
Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora
Glömde skriva att hon skall på obduceras för att vi om det är möjligt få reda på vad som hänt och orsaken.
Med vi menas jag, husse och uppfödarn som har varit ett ovärdeligt stöd och rätt upp situationen när min skalle och kropp sa nej till mer information.
Jag kan inte förstå att det är sant, det är helt ofattbart.. Hon har aldrig ens vart dålig i magen eller vart sjuk alls så händer detta helt pang bom.
![[Silkwaves]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Men så förfärligt! Och så snnabbt och oväntat. Jag känner verkligen med dig. Måste vara ännu värre när det kommer som en blixt från en klar himmel. Tur att du hade en så duktig kattvakt.
Många tröstkramar från mig som kommer att pussa på mina egna katter lite extra i kväll.
Hoppas att obduktionen kan ge ett besked om varför.Det är alltid lika hemskt när det händer.
Stolt ägare till fem La permer
Beklagar sorgen. Fy vad trist.
Oj, vilken chock!! Alla kattägares värsta mardröm! 
Jag som följde förloppet måste också stryka under hur galet fort allting gick… Usch… Jag tänker på det där teodicéproblemet som vi ju bråkade med alldeles innan helvetet brakade löst…. Ironiskt, ofattbart och brännande sorgligt! Jag sörjer med dig så mycket och även om jag inte kan sätta mig in i din situation till 100% eftersom jag inte är du, så har jag råkat ut för en liknande förlust, och jag vet hur ont det gör. 
Jag tänker på dig!
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Stackars stackars dig :( Vilken fullkomlig mardröm. Men med den prognosen så var det ju helt rätt beslut att inte försöka behandla. Men det är jobbigt för dem som blir kvar efter så hastiga förlopp. Men stänk så skönt för Luna att hon inte haft en sjukdag - inga jobbiga behandlingar… Kramar i massor!
*** Qui vivrqa verra ***
Det är ändå på ett sätt skönt att allting gick så himla fort så hon slapp lida eller behöva genomgå flera långa utredingar innan dom hittade felet..
Det är bara en sådan chock för oss eftersom det gick så fort.
I fredags när jag lämnade Luna var hon otroligt glad och lycklig över ett nytt ställe att undersöka och hoppade från knä till knä och undersökte varenda vrå utav hela deras lägenhet.. Hon pratade sådär glatt och underbart som hon gjorde när hon var glad eller uppspelt och hämtade leksaker vi skulle kasta och busa med.
Att hon hade ett sådant äventyr och fick så mycket uppmärksamhet sin sista helg är också skönt att veta, även fast jag hade önskat att det hade inträffat när vi var hemma och vi fick vara med henne på djursjukhuset.
Det är fortfarande helt ofattbart och jag undrar om jag någonsin kommer att förstå.
Jag har också följt det hela,tragiskt.Var med om något liknande för några veckor sedan,min dotters MCO kattunge…
#10 och #13 - Jag var var också medpassagerare under denna dramatiska färd och det var fruktansvärt att bara höra om händelseförloppet utan att kunna göra något. Jag kan bara säga att det var fantastiskt duktiga kattvakter som såg till att katten fick professionel vård och smärtlindring snabbt.
Det är tack vare Luna, älskvärda uppenbarelse, som vår familj också har en liten nakis hemma. Jag förstår den ofantliga sorgen och jag önskar att jag kunde göra något för att lindra den.
KRAM!!!!
-- Eternity is a very long time --
Huff, så tragisk. Føler virkelig med deg.
Max&Terri -og prinsesse Amy http://cornish.blogg.no/
Usch, jag blir alldeles tårögd och stum inför avskedet ni förlorade mitt i detta kaos. Tacksam att jag fått det med mina även om döden blev oväntad och snabb (min sista katt fick somna in 2 timmar efter första tecken på sjukdom för 2 veckor sedan) och kan inte ens föreställa mig paniken i att inte vara nägonstans som kan närma sig att vara nära,
Farväl lilla Luna, en ny stjärna på himlavalvet…
Beklagar sorgen. Det är ledsamt när man förlorar en nära vän.
Ursch och fy vad hemskt! Beklagar verkligen!
Åh, jag är så ledsen för er skull! Livet är så ofattbart grymt ibland.
---------------------------------------------------
Att leva utan katt är inte att leva.
Ja, jag sitter här med Juno och gosar och vi sörjer ihop.
Hon har slutat gå runt och leta och viker nu inte av från min sida utav ligger antingen på mig eller bredvid mig.
Har pratat med vetrinär angående Juno och fick inte tid förän nästa tisdag för blodprov eftersom det inte är brådskande och eftersom chansen är minmimal att det skulle vara något, Det är bara jag som sitter här och ältar och ältar och skaffar mig hjärnspöken.
Det är fruktansvärt sorgligt att förlora en vän på detta sätt. Att inte få vara där när slutet kommer. Att inte få säga hej då. Jag kan lova dig att Luna har det bra och vinkar till dig nu för att sedan leka vidare.
Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld
Beklagar sorgen, känner verkligen med dig
Förstår att allt känns tungt och känner verkligen med dej. Skönt att du har en kisse kvar att söka tröst hos.
Usch så tragiskt. En så ung katt skall ha många år av lek och bus framför sig. Med en så tuff start i livet tog du helt rätt beslut. Vilken tuff väg tillbaka hon skulle haft och för hur länge innan det blir sämre igen om hon klarat sig igenom första gången.
Vilken otroligt underbar bild du hade på inlägg2. Den skulle jag förstora och hänga upp som minne av dessa fina vänners närhet. Bara jag ser bilden känner jag att hon finns med er även framöver.
www.racerdonnans.se. Medhjälpare på Cornish Rex i fokus.
Så himla tragiskt och orättvist. Beklagar sorgen…
Tack för alla fina ord…
Man saknar den lilla solstrålen så det gör ont.
Luna är född fredagen den 13:e, min lilla olycksfågel.
Jag har ett otroligt fint minne utav Luna som alltid kommer att finnas. För inte så länge sedan målade Twiggie en fin tavla på katterna och hon lyckades fånga Luna så himla bra. Kan inte låta bli att le varenda gång jag sneglar på tavlan.
Det är alltså en bit utav tavlan som Twiggie Dessjack har målat, http://www.mytwiggs.com/Gallerier/konst/catpaintings.html
… och tänk att när jag målade den bilden hade jag inte en aning om vad som skulle hända Jag är djupt berörd av tragedin och jag hoppas att Luna i akvarell kan bevara hennes minne. Hon var en katt med en grym look och ett hjärta av guld.
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Så oerhört tråkigt! Vilken mardrömsresa det blev för dig. Tröstkramar!