Jag minns så väl bussen vi hade via Leffe, fullpackad med katter ,minst 10 burar,och vänner. Vi åkte tvärs över Sverige och Norge,ända till Haugesund vid Atlantkusten. Jag har aldrig varit så rädd som när vi på smala slingriga vägar ner mot kusten, mötte bilar och fårflockar! Minns att jag höll i mig och blundade och lutade mig inåt mitten i bussen. Det var stup på en sida och bergvägg på den andra.De gånger vi åkte till KKMN i Trondheim var rena barnleken i jämförelse även om det också var lite väl kurvigt och dant när vi åkte i mörker. Dit åkte vi varje år.

 Kanske ska tillägga att jag är höjdrädd inte farträdd !

Men för att börja från början: På den tiden det begav sig,dvs från slutet på 1989,fanns inte många Cornish Rex . Jag hade gräddfil och garanterad plats på fulla utställningar bara för att jag hade Cornish Rex som var så ovanlig! Det fanns inte heller så många utställningar då,så det var heller inte många vi missade.

 Vi åkte utan att blinka till Ystad eller Umeå, Karlstad eller Kalmar. Men jag var ung då och det var en del nybörjarglädje också. Ofta ,när det är roligt och går bra,vill man ställa mer och mer. Men det finns en gräns för allt. Fick i alla fall ihop 4 Europa Champions och Lucas blev även Europa Premier av bara farten. EC och EP motsvarade SC och SP nu,eller 21 cert.

Så 23 år av utställning och ännu inte slutat,vi får se när det blir!

Med min älskade familjs önskemål, uppnådd mogen ålder och efter ett förhållandevis långt utställarliv har jag tröttnat lite på resandet i utställningssvängen och ställer nu bara ca10 ggr/år. Då visar jag helst egenuppfödda ungar,fertila avelsdjur, eller någon av mina andra raser för att göra lite reklam för dem.

Ha det gott och vi ses kanske  på någon utställning framöver.

Mvh Eine S*Djäknens kattuppfödning.

Katterna på bilden är en Germankille och en Cornishkille.Båda skötte sig och fick fina omdömen av Eric Reijers och Lena Chapman.