# Olika kattöden
Author: Leffe

När jag på midsommardagen var på Föreningen Djurhjälpens katthem i Vaxholm för att kolla på Cornish Rexen de fått in fastnade jag för två huskatter som fanns där.

Den ena var Blu-Ray som hade skador i ansikte och tassar. Tassarna var troligen förfrusna. Han fick behandling för sina skador och var på bättringsvägen. Hade tydligen t.o.m. börjat "raca" över golvet.

Den andra var Malte, en vit döv katt, som kommit in efter att husse dött. En charmtroll, kelig och otroligt social. Har redan fått ny ägare.

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Fina små historier Leffe! Vi håller tummarna för att Blu-Ray också hittar ett hem.

## Comment 2
Author: EvaG

Tragiska öden. Hoppas båda får ett bra slut.

## Comment 3
Author: vanessa

Ja, Blue Ray var en riktigt sorglig historia. Han hade varit hemlös, på vintern när det var kallt så gick han in genom kattluckan och in i en familjs tvättstuga och värmde sig. En dag så kom han till dem alldeles blodig med skador på huvud och ansikte. Då hamnade han hos oss. Det tog en stund innan det läkte. Men med en massa vård i dåvarande jourhem så blev det bättre. Han kommer nog aldrig bli helt perfekt i ansiktet. Men vad gör det, när man är så söt som han är ändå. Gå gärna in på vår hemsida [www.djurhjalpen.nu](http://www.djurhjalpen.nu/) och titta under hankatter. Några katter ner i samlingen. Den katten har kloat sig in i mitt hjärta. Vi får hoppas att han snart möter sin blivande ägare och kloar sig in där också :-). /Vanessa

## Comment 4
Author: Linda357

tänk vilken tur att det finns såna ställen som hjälper katter att hitta ett nytta hem.

## Comment 5
Author: Aje-T

Det gör så ont i hjärtat när jag ser dessa stackars övergivna små älsklingar. Det är verkligen en hjälteinsats ni gör alla som hjälper dem! Tack Vanessa!!!

## Comment 6
Author: Catwoman

Det är hemskt att djur behandlas på sånt sätt som vissa katter behandlas

## Comment 7
Author: vanessa

Ja, det är hemskt att de behandlas som slit och släng saker. Det gör så ont i våra hjärtan. Vi ser så mycket hemskt dag ut och dag in, att det är ett under att vi fortfarande är någorlunda normala. Men så ser vi att vi kan rädda katterna, och då känns det genast bättre. Så när vi säger hejdå till dem när de flyttar till nya hem så får vi tårar av glädje och saknad. Då laddas batterierna så man orkar en stund till. Och det är det värt. /Vanessa