Åh vilken tur att du hittade henne!

Jag har "inräkning" på mina varje morgon och kväll så jag vet att de är inne. Doris har faktiskt smitit ut i trapphuset en gång och det tog någon timma innan vi saknade henne. Då hade sonen haft kompisar här hemma och varit oförsiktiga med dörren. Så nu kollar jag alltid efter dem, lite nojjig är jag nog faktiskt!

Oj maiin.a jag kommer sååå bra ihåg det!. Lilla jänttor sover så gott - någonstans. Första veckorna när Elica hade kommit hände detsamma flere gånger. Bara att oftast jag (eller Ascanio- som var precis lika närvös) inte hittade henne - före hon vaknade. Nuförtiden har jag blivit härdad. ;-)

Jaa du, vet alltför väl hur det är då jag någon gång då och då hittar en öppen ytterdörr som ina småtjejer glömt att stänga eller stängt dåligt. Då är det dags att irra runt i vårt 144kvm stora hus och räkna in våra raringar. Ibland kan man leta länge. Minns en gång då min mor var kattvakt åt Donna då hon var högdräktig. Hon letade och letade och kund höra henne ibland men hittade ingen. Till sist hittade de henne bakom fläkten i köket. Hon kom uppklättrandes med sin stora mage och tittade fram över skåpskanten. Allt gick som tur var bra och alla ungar blev friska och krya. Nu sist när mamma var kattvakt ringde hon och sa att hon inte hittade Candy (en av ungarna som Donna fick den gången.) Hon hade letat överallt sa hon men var tvungen att åka till sist. Hon var orolig eftersom hon inte kommit och mött henne när hon kom som hon brukar. Jag var som tur var säker på att jag sett henne innan jag åkte så jag kunde slappna av. Nästa gång mamma var dit så hittade hon henne i alla fall. Vi fick en natt med funderingar i alla fall.

Usch! Jag råkade ut för nåt liknande i söndags.

Jag hade inte sett Isa på en stund, och funderade på vart hon var. Måsarna började skrika högt utanför, så jag tänkte att nu är katterna på balkongen och retar upp dem. Jag gick ut på balkongen, men där fanns ingen katt. Då hör jag hur en kvinna ropar från marken. Hon undrade om jag hade en katt. När jag sa ja, så sa hon att den hade ramlat ner från balkongen och skadat sig. Den låg bakom en kruka på en utav uteplatserna. Jag rusade in och skrek till sambon att katten hade ramlat ner från balkongen. Min sambo frågade vilken katt, och jag svarade Isa. "Men hon sitter ju på lådan i badrummet" säger han då. Jag rusar in i badrummet och där sitter Isa och tittar storögt på mig. Va! Inte min katt! Puh… Men vems katt är det då?? Väl ute på balkongen igen så såg jag en kvinna komma gående. Hon fick tag i sin katt, men verkade inte alls bry sig att den var skadad. "Ja, ja… Jag får väl titta på henne hemma om det är nåt".

Ja, jag är glad att det inte var någon utav mina katter, men jag tycker synd om katten för den verkar inte ha en ägare som bryr sig… (Ska nog sätta upp lite mer nät på balkongen nu, så orolig som jag blev…)

#7  Vilken panik du ska ha haft innan du förstod att det inte va din katt!

Ibland går Didi och gömmer sig och det går bara inte att hitta henne! Då tar jag fram burkmaten och ropar "mat mat mat"! Då kommer hon fram på stört! Funkar jämt. Den dagen hon inte kommer för det, då får jag nog åka till vetrinären

Ser att jag skrev #7 istället för #4

Jag har tappat en en katt från min balkong när jag hade huskatter..i min första lägenhet Jag bodde dock på första plan så det var bara garaget under.. men så som jag letade.. Han hade balanserat på räcket (innan jag nätade in) och tappat balanse och fallit ner.. Jag var ute och letade efter honom men jag fick inte tag på honom en stor halvvild katt som hade mitt område som revir han jaga iväg honom.. Jag hade ont i magen i flera dagar och var ute och letade efter honom före och efter jobbet..

Efter 5 dagar då jag gick mina runder runt huset och i mitt närområde - helt övertygad av att Nynäsvägen hade tagit honom - så gick jag och ropade hans namn.. plötsligt i mörkret under buskarna vid min port hörde jag ett svagt jamande.. Det var min Oden! hans tassar var helt söndriga eftersom han inte var van att gå ute och han hade magrat av rejält. Men å så glad jag blev och han verkade riktigt nöjd och lättad när jag väl fick plocka upp honom.. Han låg och sov i en hel vecka jag matade honom där han låg och fick hjälpa honom till lådan medans hans tassar läkte. Min Oden en svartvit korthår och hans bror Thor en semilånghår stålgrå kille, Fick sedan på grund av personliga saker flytta till Tierp till en man som hade två ljuvliga kattöser som han ville ha sällskap till (alla var redan kastrerade)  så de har fått fortsätta sina liv tillsammans och har det jättebra!

De kan inte ha fått det bättre och jag är glad att jag fann ett nytt hem till dem som de får vara tillsammans i.

skönt att alla våra kissar kommit tillbaks/blivit hittade…

finns väl inget värre en om dom skulle vara borta… ush vilken tanke.. =/ men oftast ligger dom ju nånstans o bara sooover =)

Jag har dock en gång då min Donna som trillade bakom fläktskåpet faktiskt inte gick att hitta och jag fick gå ut och leta. Jag hade varit ute med henne på promenad hon älskar gå i koppel) under tiden som min man städade lägenheten och vädrade ur. När vi kom hem stod balkongdörren fortfarande öppen och jag kopplade lös Donn samtidigt som jag ropade på min man att vi var hemma och att han måste stänga dörren. Donna smög iväg inöver och min man stängde dörren. Hur knepigt som helst så lyckades Donna smita ut på balkongen innan dörren stängdes och min man såg henne inte när han tittade ut lite halvslött eftersom han visste att hon var inne med mig. Vi satte oss och kopplade av, fika de lite och efter en timme började jag verkligen sakna Donna. Trodde hon sprungit in och lagt sig i min säng men icke. Vi letade överallt.
T.o.m i frysen (det ni, hur man nu kan tro att man stängt in katten i frysen). Det var ju till sist enda stället vi inte letat på.
Jag sa långsamt till min man att han fick kolla ner från balkongen då jag nyss tittat ut och sett att hon inte var där heller. Jag vågade inte.
Ingen katt där heller. Jag gav mig ut för att leta. Utanför vår port satt en ledsen Donna och väntade. Haltade in när jag öppnade porten. Hon visste exakt vilken port vi hade eftersom vi varit ute mycket som tur var. Fick åka till sjukhuset med en katt som brutit några "tåben" i tassen samt skrubbat nosen. Det gick ej gipsa så hon fick hoppa på tre ben tills det läkt.
Gissa om jag var lättad att hon inte spräckt gommen då hon skrubbade nosen. Det var nämligen asfalt under vår balkong 1,5 våningar upp. Det gick som tur var bra men denna dag gjorde att Donna sen hatade att besöka veterinären. En hel dag där med röntgen, klämmande och brytande i ond tass men inget som sen kunde hjälpa henne bli bra utan bara gjorde saken värre (även om man måste undersöka henne såklart). Det gjorde att hon inte litar på veterinärer längre.

d kan gå riktigt fort när dom väl smiter, tur att ni hade vart ute mycke så hon kände igen porten o väntade där… o skönt att d gick bra trots allt, synd att hon blev rädd för vetten bara…

har även tagit lite nya bilder på Blondie och hennes kompis Lucifer =)

här pussar Lusse henne =D

solen e myysig =)

snygg stil =D hahaha

sista.. såå gullig den lilla gosingen =)

Söööta Blondie! Och vad härligt det ser ut med hunden! Hans huvud är ju större än hela katten! Häftigt!

Jättefina bilder! Hon är fortfarande precis lika söt nu som förut!

Håller med Chikan. De ser så mysiga ut tillsammans trots att det är så oerhört stor storleksskillnad. Har hört att storleken inte har någon betydelse och det där paret är väl bevis på det

haha ja det är ju verkligen ett bevis, han tvättar henne så hela hon skumpar =) men han e väldigt försiktig o tycker såå mycke om henne, o hon tycker om honom också men kan nog tycka han e lite stor ibland, o d e klart, han e ju 73 i manken o väger nog 40-50 kg.. =D

måste lägga in en till bild =D

#18
Vilken helt otroligt underbar bild som visar vänskapen mellan hund och katt …Se hundens blick!
Denna bild kan du tävla i någon fototävling med!!
Blondie är så underbart söt också!!Så fin färg hon har..

#18 söt bild!!!

#18 Underbar bild!

#18 Oj vad häftig bild! Deras miner är så milda - det är faktiskt fråga om vännskap!….. Och båda djur är jättesöta till på köpet:-)

För en gång skull riktigt skönt att tråden "spårar ur.."

Jag får så ont i magen när jag tänker på balkonger och katter…..

Tack alla, ja dom e söta tillsamans.. o Lusse e såå snäll mot henne, ja ibland vill han jaga henne men d e nog mest för o busa lite =D

Oj vad söta de är. Det är så fantastiskt att se samspelet mellan hund och katt.

Åååå ``lilla´´ Lusse..så söt han är & vad skönt att de kommer så bra överens
Lusses ögon är ju såå milda & kärleksfulla att man blir alldeles varm i hjärtat..
Krama & pussa båda gullungarna från mig & det skall bli roligt att se henne snart live..då jag ser att hon har blivit så stor..
Kram Maria

Ush det är verkligen ångest när katterna försvinner….

Kvällen vi kom hem med Diesel, så hade vi varit hemma i en halvtimma ungefär, sen hörde vi att det jamade lite, men tänkte inte mer på det eftersom hon jamade efter mamma direkt när hon anlänt….sen skulle vi gå och lägga oss men hittade inte katten någonstans! Panik!! Letade i alla vrår vi kunde tänka oss(jag började böla) tänkte att katten smitit ut på balkongen lr tagit sig utifrån ngt fönster!!

Som tur va kom jag på efter en halvtimma till att jag öppnat skafferiet och ätit kvällsmat när vi kommit hem(hungrig efter 70 mils bilfärd) Där sitter hon och slickar på knäckebröd, så lättad jag blev men där trivdes hon, fanns massa gott att smaka på….trodde att hon skulle vara kinkig och skakis, men hon var på toppen humör och lekfull och mysig iaf!

Katter är fantastiskt duktiga på att gömma sig så bara för att man inte hittar dom, behöver de nödvandigtvis inte smitit(som är min första tanke nästan jämnt..hönsmamma som man är) men det händer som sagt att de hoppar ner från balkonger och öppnade fönster! Så nu kollar jag alltid en xtra gng innan jag stänger dörrar!

Läste denna tråd i veckan, och som jag skrev får jag ont magen , men för mig har inget dylikt hänt tack å lov…

Så igår…. Jack  är borta och nånstans i köket (med öppet vädringsfönster) hör jag en svag ynklig jamning.  Ingen katt ute på gården, och ljudet var jättesvagt.

Tillslut förstår jag att Jack sitter UNDER kökskåpen, inne i sockeln.

Vi håller på att flytta och jag har haft skåpluckorna  öppna när jag plockat ur all skit jag samlat på mig. .

Under diskbänken när man har soppåsar finns längst in ett färdigt hål för att dra ev diskmaskinsledningar och där går det utmärkt att klämma sig ner om man är en smidig Cornish. Men det går inte att vända………

Ringde min ex, som är händig och hjälpsam, men han var på landet i Småland och hade tidigare på dagen fått bryta upp delar av sin veranda då Jacks syster Lucy fastnat med sin tratt (nykastrerad) under veranda golvet.

Hej å hå, fick iallafall loss botten på ett av köksskåpen, och kunde fiska upp en skitig å ynklig katt, så allt gick bra, men vilket strul….

Oj oj..#28-känner igen beteendet alltför väl..Men man kan inte annat än skratta efteråt när allt gick bra!!
Dessa tokiga cornishar..man undrar hur smarta dom är ibland-en hund gör ju inte en sån här sak..även om det kan gå på tok där med ibland..
Jag minns alltför väl när Danne och Buffy smitit in under grunden på särbons lantställe..(gick även att smita in via källaren-som de ej fick vara i..men..)
Jag satt på altanen och hörde ett vråål som sakta dog ut…för att  bli helt tyst-det var Danne hörde jag..(jag var orolig och hade letat efter dom då jag visste att de smitit ut har jag för mig hrm -det är ett tag sedan..Detta ställe var ej "kattsäkrat"..)
Jag flög upp ur stolen och sprang till särbon kvidandes att "nu dör Danne" -han har fastnat i något under huset!!Såg honom framför mig fast i en spik eller något..

Särbon fick- efter mitt misslyckande-åla sig fram och dra ut Danne..Han satt nämligen inte fast…han satt på en slät bergshäll helt fri-han var "bara" paralyserad av -antagligen- en utekatt som dykt upp…Det var många hemlösa katter runtikring också..(detta kändes på lukten under huset..när man ålade där..)
Buffy kom självmant -men Danne fick alltså "tvångstas"in igen, knäppa älsklingen!

Danne var sig inte lik på hela dagen-i psyket alltså..trots att han var helt oskadd..
Han betedde sig som han sett ett spöke!!! 
Och vem vet…

Hörde dock av andra att katter kan bete sig så här konstigt i möte med okända katter ute..Därav min rädsla att de skulle smita ut själva..man vet inte hur de reagerar om en annan katt dyker upp.
Detta lantställe är inte längre aktuellt..

Tycker er båt verkar himla bra, eller en liten ö som typ "grumme tvättsåpa" reklamen. Så veet man var man har dom…eller….