Enda gången mina kissar får vara ute utan koppel är när dem är i hundgården, annars är det koppel'tvång'. ;)
Som jag skrev i andra tråden (som jag bidrog med att bli lite ot, sorry) så funkar flexikoppel bra just när kissarna ska hoppa runt på gräsmattan, vill dem promenera på lite andra ställen brukar jag ta två vanliga koppel och sätta ihop till ett längre så dem ändå har lite lina att springa med.
Ett tips om man har flexikoppel är att koppla det i det vanliga kopplet, då det kan va lite för tunn och 'vass' tråd i flexikopplena + att det inte 'spänner' så i selen på katten av flexit.

Mina katter kan få gå ut i koppel på ca 2,5 meters längd. Gillar inte långa linor pga en händelse med min första katt. Men det är en annan historia

Mina katter har koppel tvång oxå när dom är ute på gräsmattan. Min ena har en benägenhet att ryma annars…

Har flexikoppel  (5 meter)när jag går i parken och det går bra för Näsan går nästan som en hund i koppel han är jätteduktig och lugn.

Fuffens gillar inte koppel, men har alltid sin väst på sig (eller nåja, nästan alltid) så att jag ska se vart han är. Han smälter så bra in i omgivningen annars. Han har aldrig sprungit ifrån gården, utan håller sig i närheten - även om han ibland kan gå runt ett hörn för att kika lite. Jag litar på honom. Faktiskt. Men ser jag tendens till att han börjar dra iväg för långt så kommer kopplet att åka på! Som det är nu kommer han rusande till mig om det är något som känns otryggt. Han springer inte iväg och gömmer sig. Hugin däremot skulle jag aldrig släppa. Dels har jag lovat Fylgias det (och jag håller alltid mina löften) och dels känner vi inte varandra tillräckligt bra och kommer aldrig ha samma förtroende för varandra som jag och Fuffens har. Kalla mig knäpp om ni vill, men jag och Fuffens har något särskilt .

Än så länge har förövrigt Hugin visat med stor tydlighet vad han tycker om att gå ut - han blir platt som en pannkaka och sjunger höga vackra sånger till sin dumma Matte så hon ska fatta att Gården är ett dåligt ställe att vara på…

Min gammeltant Emma får gå ute under uppsikt utan koppel i stugan. Hon ligger ändå mest på trappen och solar, om hon ger sig ut på äventyr så blir hon så överväldigad att hon rusar in igen

Ariel går i sele och koppel, ibland även utan när jag har möjlighet att hålla ett öga på henne hela tiden.

Förra sommaren fick Juppi gå utan sele och koppel ute tillsammans med Duke som gick i sele och koppel. Hon var bara 6 månader då och Duke var hennes stora idol. Även då under uppsikt.

Sele och koppel i stugan innebär att vi har en lina uppsatt mellan två hus och på denna hänger ett flexikoppel och det gör att de har stor yta att röra sig på.

#6 Det där med sele och koppel måste jag prova någon gång med Ascanio - när han först blir van vid sele:-) Tillsvidare blir han platt och olycklig alltid när sele är på. Men hn har varit ute först fyra gånger.

Här är det koppel som gäller, Elvira älskar att vara ute och står ofta bakom dörren och jamar för att få gå ut.

skulle inte våga släppa ut henne utan koppel, tänk om hon sprang bort och inte kom tillbaka

Vi tar ut vår katter och då alltid i sele och koppel, vågar inte annat sedan vår älskade Iza blev överkört

Min huskatt sitter mkt bunden på vår uteplats. Då har hon sele på sig & en 5 m lång tvättlina. Funkar super :)

På promenad har hon samma lina, men går vi där det inte är trafik låter jag den oftast släpa efter henne. Helt vågar jag inte släppa henne, då hon kan vara svår att få tag i om jag vill gå hem innan henne

Koppel de gånger vi har varit ute, han tycker inte om det dock han lägger sig ner och rullar runt

Han har smitit ett par gånger men har alltid kommit tillbaka, så det räknas kanske inte.. då var han endast på loftgången utanför oss..

Min Buffy får vara ute själv på landet, eftersom hon ALLTID kommer så fort man ropar. De andra två är dock i koppel,  men de smiter ut i trapphuset nästan varje dag och rejsar upp på vinden….. superskojsigt!

Mina går snällt i vanlig sele med koppel när de är ute. Det funkar jättebra, så länge det inte blir några "race" eller skutt rakt upp i luften.

Mina katter får hålla sig inne.

Kan tillägga att Fuffens gärna följer med utanför trygga Gården också, men då endast iförd sele och koppel sittandes på Mattes axel… Har inte provat att ha honom promenerandes, men det kanske är värt att testa. Anledningen till att han sitter på axeln är att han föredrog det i början när världen var stor och läskig.

I stan går katterna i koppel utomhus, i stugan får de gå lösa. Däremot får de gå i koppel från början för invänjningens skull. Vi har stugan helt avskilt och ingen av katterna vågar irra iväg långt, förutom äldsta huskatten på 15 år men hon å andra sidan vet PRECIS vart hon ska gå .. oftast går hon upp till mina föräldrars hus och lägger sig på altanen och smiter ifrån de övriga jobbiga rackarna … ;) Men hon kommer när vi visslar och ropar, det gör de alla (inte småttingarna men vi övar o övar hemma nu).

Jag har en speciell vissling och när jag visslar så kommer de rusande och får en godisbit som belöning. På så sätt blir det inga problem att få in dem i stugan igen. ;)

Tack för alla roliga och intressanta svar! Det verkar finnas massor av varianter, så man får nog helt enkelt välja det som passar ens kisse bäst. Vi ska nog börja med att ha ett lite längre koppel i alla fall, så får vi se hur det går.

Hos oss är det koppeltvång om man vill ut och spatsera. På balkongen får man gå fritt så länge man håller sig till satta regler. Han är riktigt duktig på att hålla sig till dem.

Karin går i sele med 6m flexikoppel. Det funkar jättebra och hon vill gärna gå en sväng runt kvarteret. Flexikopplet är toppen eftersom hon ibland får tokryck och tycker att vi skall sprinta (mamma är då inte så snabb om man säger så) men hon har lärt sig exact när hon måste sakta ner innan kopplet rycker till.

#19 Fnissar lite då jag aldrig hört begreppet "fasta regler" och Cornish Rex i samma mening…. Har du ngt universal tips?

Jag brukar gå ett varv i parken med Näsan och folk glor ögonen ur sig, men han vandrar bredvid mig eller före som han aldrig gjort annat. (han har bara varit ute 6 gånger)

#21 Förstår det komiska

Regeln är inga tassar på räcket. Efter några NEEEEJ! och numera bara knäppa med fingrarnaså fattar han att där gick gränsen. Senaste tiden har han inte försökt. Däremot har han kommit på att man kan sitt uppe på fåtöljens ryggstöd för total koll på läget.

 En annan "fast regel" är att inte jaga mattes fötter under täcket när hon sover, men det har vi inte lyckts så bra med

#23 Du kan få komma hit och fostra mina busingar om du vill! Jag har ingen pondus här hemma, är alldeles för mesig… :-)

Mina katter får gå utan koppel men med väst ute på Tjörn när jag och sambon är med, annars sitter de i koppel på en löplina.

När vi är ute och går, så har vi väst och koppel, och det är så himla bra det kopplet som följde med västen. Resår!! Blir aldrig några ryck när de vill springa, eller tvärt stannar. Kanon! Och Isa är ju som en hund när vi är ute å går! Bra motionsform om hon börjar öka i vikt…

Ute på balkongen utan koppel.Ute på gården med koppel, det är deras enda alternativ.

#22 - Hur i all världen fick du Näsan att gå i samma riktning som du? Har försökt med båda rackarna ute på landet, och dom vill gå sina egna vägar - och speciellt Ascanio lyssnar inte ett dugg vad jag än försöker locka med, vilda naturen var för intresant. När jag försökte vända tillbaka till stugan, stanna han helt och pep - ville hellre bli buren än komma.:-(…….När han slank ut utan sele var jag jättelycklig att lillhunden hade löptid! Hon börja rida på Ascanio och jag kunde smyga till och fick fast honom….. Elica tycks hålla sig bättre i närheten av stugan.