# Har du träffat en skygg cornish? Author: Anna77 Min Näskatt är tyvärr lite skygg och det gör mig ledsen, hans uppfödare sa att han aldrig var skygg, bara just då när vi var där eftersom Näsan precis hade fått en vacc spruta och varit hos vet, så han var lite uppjagad av det och jag gick på det och han är fortfarande lite skygg.. Lurad av uppfödaren.. Jättetråkigt! Har du träffat en skygg cornish? ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=3b125c3e-8ec9-4ef3-8587-0575a9c2209b&Filename=IMG_3867.JPG) ## Comment 1 Author: aranels Japp det har jag. Vår kastrat kille växte upp VÄLDIGT skyddat. Blåögd som man var så trodde jag att det var viktigt för rexar att få ha det så. Han fick aldrig möta naturliga situationer som damsugaren, barn, andra katter än mamma och syskon. Jag tror att det är viktigt att man tänker på att detta är djur som ska ingå i en familj så de behöver social träning precis som att de måste tränas i var lådan är mm ## Comment 2 Author: Hanna-H Trist att skylla på uppfödaren, kanske har denne gjort allt för att det ska vara en så trygg och gosig katt som möjligt och kanske var han även det i sitt första hem, där han var född, tillsammans med sin mamma och sina syskon. Nog är inte alla cornish supersociala, även om rasen över lag är social. Hur katten blir beror ju inte enbart på uppfödaren utan även på hur katten är som individ, det nya hemmet, om det finns andra katter där och vad katten i fråga har för rang inom gruppen osv. Jag läste att du har fler katter, kanske är din cornish lite blyg av sig och inte vågar ta för sig, eller kanske tillåts han inte av de andra. Det innebär inte att du är lurad. Har själv blivit beskylld att jag skulle ha bytt ut en katt mot en annan eftersom den inte var som här hemma, och man har frågat om cornish är en ogosig ras. Katten i fråga flyttade härifrån till en ny kattgrupp med tre vuxna varav två hanar. I hemmet finns även en hund. Katten från oss umgås mest med hunden och verkar inte få vara med i "gänget" riktigt, så inte konstigt att de andra katterna inte "tillåter" honom att stå nära husse och matte. Här hemma var han världens goaste och otroligt framåt, men i nya hemmet fick han en lägre rang än de andra. ## Comment 3 Author: AnnaS Man kan nästan aldrig någonsin veta som uppfödare hur en kattunge kommer att bete sig i ett nytt hem! Den kan bli helt annorlunda, det är ju en helt ny situation, med nya människor och nytt hem. Min Emma är jätteskygg, men hon ÄR sådan som "person". Visst har hennes kattungar blivit lite småblyga men inte så de är asociala, de flesta har varit "normala". Hur en Cornish Rex är är väldigt individuellt, bara för att det står på ett papper hur en rex SKA vara så innebär ju inte det att alla rexar har läst det ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Jag gör mitt bästa med att ta hem folk och sådant hem till mig när jag har kattungar. Likadant så drar jag mig inte för att dra igång en rejäl storstädning med dammsugaren ett flertal gånger under kattungarnas uppväxt. Men en del saker kan man som uppfödare inte göra något åt... ## Comment 4 Author: Lullan1 Nej, jag har aldrig träffat en skygg Cornish. Tråkigt för dig att Näsan är lite blyg, men han är väl sådan helt enkelt. Han är iallafall min favvokisse! [![Rosekiss](http://kattforum.se/images/smiles/rosekiss.gif "Rosekiss")](javascript:emoticon(':rosekiss:')) ## Comment 5 Author: ChatNu Mina 3 kattungar är olika individer..alla har varit utsatta för samma händelser genom deras liv. Aro är en katt som man skulle kunna spränga ett hus & han reagerar inte, han är framåt & nyfiken, och orädd...Blondie är nästan sån oxå vilket hon bevisar hos sin fodervärd. Märta är lugnare & observerar mer..hon har ett mjukare sätt & spinner & spinner och gosar. Men hon gillar inte när hela havet stormar här hemma hos mig & mitt beslut när jag säljer henne är ett hem med max ett par katter..för hon gillar inte när det blir för våldsamt. Men inte sagt att hon är rädd..hon tog längre tid på sig att vänja sig vid hundarna en mina andra två. Men nu är hon van. Alla tre är i samma miljö men reagerar olika..så jag tror mycket på individen om det inte är uppenbart att man haft dem i skyddad verkstad utan ljud & liv. //Maria ## Comment 6 Author: Anna77 Tack för era svar. Lullan du är för go!! \*ler\* Tyvärr är det endast vuxna människor han är rädd för inget annat. Jag kan dammsuga, gå ut och gå i parken, åka bil m m. Hundar och andra djur går jättebra, han älskar sina kattkompisar, köpte Näsan först sen de andra. Han springer och gömmer sig och det går inte att gå mot honom. Han accepeterar mig och min sambo men vi kan inte lyfta honom och han sitter aldrig i vårt knä, det vågar han inte tyvärr.Klart att alla katter är olika men då kunde faktiskt säljaren sagt som det var att han är försiktig av sig eller något liknande istället för att säga att han är supersocial och jättegosig, bara inte idag just då när vi var och besökte honom det var enligt mig fult gjort. Det var det jag hängde upp mig på. Jag älskar Näsan han är världens bästa katt och jag skulle inte byta honom mot alla världens pengar. ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)Missförstå mig inte. Men hans uppfödare har inte frågat efter honom en endaste gång och det gör mig lite ledsen. Ni som är uppfödare här på forumet verkar ju vara så öppna trevliga och seriösa och jag tycker att det hade kunnat vara skönt att tex kunna ringa uppfödaren och prata om sjukdommar som Näsan fått eller bara ringa och berätta saker eller hur han mår. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Fina lilla Näsan... Blir så ledsen att höra att han är skygg. Men det känns bra att höra att han trivs med sina kattkompisar iaf, så då mår han nog bra ändå. ## Comment 8 Author: Anna77 Ja han är en lycklig katt, det märks. Han kryper gärna upp hos mig i sängen och sover tryggt hela natten, då blir jag så glad, så jag tycker han gör framsteg iaf.. Vi är lugna omkring honom och det märks att han blir lite keligare ju mer tiden går. ## Comment 9 Author: jwen #8 Hur länge har ni haft Näsan? Har nog missat det ifall det har stått i tråden någonstans. Är det inget som kan gå bort ju mer trygg han känner sig? ## Comment 10 Author: AlexH Sture är inte skygg utan väldigt frammåt och springer till dörren när det ringer på. Han har dock aldrig utsatts för att behöva rangordna sig mot andra katter. Han anser sig själv ranghög när det gäller honom och hundarna, så han har aldrig blivit hunsad av annat djur... Har heller aldrig träffat en skygg CRX ## Comment 11 Author: Titti Det är jättesynd om mig. ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) Jag har aldrig träffat en Cornish Rex. Tyvärr. ## Comment 12 Author: ChatNu #6 Jag får hålla med dig att det är viktigt att som uppfödare försök förklara personligheten på kattungen. Men så finns det ju undantag ibland..att de ändrar sig..ibland har jag sett blyga kattungar som blommat ut när de får komma till en familj & få vara i centrum. Och tvärtom.. Men var din söta kise lite sån när ni hämtade honom..så lutar det åt att han är en blygare katt. Kanske en softis..men de är ju så underbara de katterna. Sen är det väl självklart att man kan fråga sin uppfödare..det gör jag ibland..det är ju naturligt.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Pussa söta näsan från mig![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif)och jag får hålla med Lullan..han är bedårande. //Maria ## Comment 13 Author: Buffy-co Nej-aldrig en skygg Cornish så långt mitt öga skådat... Minns ej hur gammal Näsan är..Undrar hur gammal han var när du fick hem honom? Min gamla Danne tog jag över när han var 2 år så han tyckte min då stora 120kvm lägenhet var lite stor och läskig..Han hade mest bott i ett rum(med andra katter) hos uppfödaren-men de var underbara människor och hade gosat och kelat såå mycket med honom. Denna lilla flytt-rädsla gick därför snabbt över och han var världens mest trygga katt-han älskade veterinärer och satt blickstilla när de en gång skrapade tandsten på honom utan sövning el. lugnande.(Det hade vet. aldrig gjort förut och han var chef på Albano djursjukhus...Han var helt paff-vilken snäll katt!) Han var också snabbt uppe i alla mina besökande vänners knä-såå artig så! Jag tycker ändå det är lite underligt att Näsan inte vant sig...det är väl den gamla hundmänniskan i mig som tror att "allt" går att tränas bort...Men självklart är alla individer-men just detta att han är rädd och gömmer sig,samt inte vill ligga i knä.. tycker jag han borde komma över. Jag kan förstå att du är besviken på en uppfödare som inte visar något intresse om du ringt och pratat om Näsans tassproblem tex. Kan inte vara en så seriös uppfödare... Men Näsan är underbart söt iallafall -tycker jag som många andra!!![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 14 Author: aranels Det finns ju vissa saker man som uppfödare kan göra för att försöka vänja sin lilla vän för livet som kommer.. Men sedan är det som det redan är sagt, att de är individer. Alla 6 bebisarna som kommer från mig är oootroligt olika. En är suuuper gosig, en är den tuffa, en är jätte lekfull, en vill gärna leka men få lägga sig och tvätta pälsen med jämna mellanrum, en är jätte kär i sin matte och till sist Kenya älskar att liga och mysa i knäet hos våra gossar Ha det så bra, det kommer nog att gå bra för näsan ## Comment 15 Author: Buffy-co #13 Hmm ville bara kommentera mig själv.... ...."som tror att "allt" går att träna bort"...\_säger en annan som haft en katt som puttade ner allt han såg och kom  åt![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif)![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif)![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif)!! Jag skyller ju detta på att han kom till mig som 2-åring men...det kanske inte är så enkelt!! Menade absolut inget illa iallafall!!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 16 Author: Elica För mig är det en fråga vad är en skygg cornish? :-)) Mi ascis var supersocial så länge han var ensam (han var 8 månader nar han kom). Men jag var skygg mot honom - viste ingenting om katter. Han är alltid med och kommer med hundarna till dörren, när jag eller någon annan kommer in. Men Sedan när Elica komm till huset har han blivit lite annorlunda............................ Killen som alltid ville vara i famnet, vill inte mera bli ompysslad. (Han ser mest sur ut när jag tar honom opp och bär honom någonstans) Sover nog (åtminstone på morgnarna) i min säng, busar med leksakerna, klättrar över mig, hälsar alla människor, men kommer i famnet ca. en gång i veckan..................................... Är lite försiktig, när jag leker med båda katter (tror att det beror på det blinda ögat). Men är han skygg? Folk som har "vanliga"katter påstor att inte! Men jag vet inte. Jag har en kännsla, att han känner sig mera stolt och full av sig själv änn skygg:-).................... Och ursäkta dessa långa paragrafer, men jag har Mac - och Safari funkar inte riktigt med ifocus. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Min äldsta Cornish är social så till vida att hon måste hålla koll på alla som kommer till "hennes" revir. Till och med hantverkare övervakas noga så att de sköter sitt jobb![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) på max 50 cm avstånd!! Hennes dotter Anthea tycker inte om främlingar alls. Hon springer och gömmer sig om det ringer på dörren eller om hon hör en främmande röst. Hon är uppvuxen hos oss med ungar springande ut och in............ ## Comment 18 Author: Anna77 Näsan är två år och vi hämtade honom när han var 16 veckor. Dock var hans kullsyskon ännu räddare och speciellt för händer. Näsan är bäst iaf!![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) I love him! Tack för era svar goa rexmänniskor!! ## Comment 19 Author: Buffy-co #18 ![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif) Vad hade dom gjort med sina händer??? Oförsiktiga "icke-djuruppfostrade" barn eller...?  Någonting måste det ju vara.. ## Comment 20 Author: La_Joz När vi var i Stenungsund och hälsade på i Misties gamla hem så var Mistie som en liten vild kattunge! Hon skulle vara med överallt! När vi fick hem henne så blev hon väldigt skygg, men det är inte så konstigt när hon hade bott på samma ställe i 5,5 år. Hon blir modigare och modigare för var dag som går, och det är alltid hon som är först ut i selen när vi är vid stugan! ## Comment 21 Author: Lullan1 #19 Det behöver väl inte vara "icke-djuruppfostrade" barn som har skrämt honom, det behöver väl inte vara någonting. ![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif) Det finns väl vuxna också för den delen som kan vara elaka om det är det du menar. Han kanske bara är en liten blygis och har det temperamentet, alla kan ju inte vara positiva och framåt... ## Comment 22 Author: Leffe Han kanske har dåligt självförtroende och det håller han i så fallpå att bygga upp nu med hjälp av sin matte. Och det kan ta sin tid. Det viktigaste är att han och matte tycker om varandra. Det andra kommer nog allt efter som ## Comment 23 Author: Buffy-co #21 Men ???..det var ju inte menat som ett påhopp på barn!!!??!! MEN det finns föräldrar som inte lär sina barn hantera djur på rätt sätt-att de inte är leksaker tex, Jag skrev det bara som ett exempel-det kan lika gärna var vuxna ju-men jag tycker det verkligen vore för bedrövligt om en vuxen UPPFÖDARE skulle göra något med händerna som skrämt  kattungarna - men det var ju inte Näsan som var rädd för händer.. Jag tror ju alltså det är mer troligt att ett barn gjort något-då de ej gör det av elakhet utan av okunnighet-om de nu inte lärt sig hantera djur. Min syrra har en kompis som föder upp Border Collie(för fårvallning)-hon håller även själv på med det pga hon har får.. Nu när hon köpte senaste valpen pratade uppfödaren om en familj som kom och tittade på valpar och som hade en son som var helt okunnig i hur man hanterar djur-han betedde sig inte alls bra och föräldrarna sa ingenting till honom. Självklart sålde de ingen valp till dom. Min syrra som har mycket djur och även barn(som nu är vuxna) har varit mycket noga med att barnen får lära sig respektera djuren..men alla är tyvär ej så noga med sånt. För den skull är man inte barnhatare-som det låter som du tror att jag är....det är ju föräldrarna det är fel på inte barnen! Själv tycker jag det bara är bra om en uppfödare har barn så att kattungar/valpar får den vanan från början -för jag är övertygad om att majoriteten av uppfödarna lär sina barn respektera djur! ## Comment 24 Author: Gittan #23 Tror inte en katt blir rädd för händer bara för att ett barn är med en gång när föräldrar ska titta på kattungar. Tror snarare att katten kanske ser händerna som en rovfågel eller något sådant och backar. Det kan också vara så att katten kanske har synproblem. Men att det beror på att ett barn som är på besök nån timme skulle göra en katt rädd - knappast ## Comment 25 Author: Buffy-co #24 ???????????????????????????????? Har jag sagt det??Ha,ha ha..Att det beror på ett barn som varit på besök nån timme?? Ha ha herregud så konstigt du läser, nu är det visst du som har synproblem![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) Detta har blivit en råtta i pizzan historia...ångrar att jag skrev något alls.. ## Comment 26 Author: Gittan #25 Då menar du alltså på fullaste allvar att uppfödaren har barn och att dessa barn inte kan hantera katterna? ## Comment 27 Author: Buffy-co #26  Läser du dåligt Gittan?Läs igen så ser du vad jag skriver om. Orkar inte tjafsa om detta. Jag anser att alla djur har rätt att bli behandlade med respekt av alla-vuxna som barn-men det är vi vuxna som har ansvaret att lära barnen detta!Djur är ingen leksak-men mår mycket bra med barn som lärt sig hantera dom! Om inte föräldrarna lär sitt barn detta är det ju uppfödarens plikt att ej sälja till en sådan familj. ## Comment 28 Author: Leffe Nu är det nog så att det inte är barn inblandade när det gäller en hel kull som är rädd. Snarare är det något i generna som gjort att kattungarna blivit skygga. Sedan måste man se vad som menas med skygg. Springer en katt och gömmer sig och sedan inte kommer fram är den skygg. Springer katten och gömmer sig och sedan kommer fram är den inte skygg utan snarare reserverad och kanske osäker. Och då spelar det ingen roll om det är barn eller vuxna. Sedan kan ju en kattunge som aldrig sett småbarn och ännu mindre hört dem bli rädd när den råkar ut för det första gången. Samtidigt måste ju små som stora människor respektera djuren. ## Comment 29 Author: Buffy-co #28 Precis Leffe!!Tack!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 30 Author: [Borttaget] Såg den här tråden sent , men jag svarade Nej jag har aldrig träffat en skygg cornish. Jag har träffat några som har varit mer eller mindre reserverade, men inte skygga. Skygga är för mig precis som Leffe skriver en kisse som t.ex gömmer sig när den hör främmande människor och som vägrar komma fram förrän besökarna gått, eller som hoppar till av minsta ljud och springer och gömmer sig. Tror inte att någon av mina uppfödingar kan klassas som vare sig skygg eller reserverad, trots, eller tack vare, att de är uppfödda med stojiga, men kattvänliga barn. Min kastrathane är feg - utomhus - Inne är han en super social mucho macho man trots att han är kastrerad ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) -skygg kan ingen kalla honom.. Jag har träffat flera katter från din katts uppfödare och jag måste då säga att ingen av dessa katter har verkat skygg eller reserverad, snarare tvärtom. Jag har aldrig sett eller hört något som tyder på "din" uppfödare skulle vara oseriös. Precis som Hanna skriver kan det vara svårt att sia om hur kattungar kommer att bete sig i det nya hemmet. Det finns så många faktorer som spelar in. I en av mina tidigare kullar fick jag retur på en kattunge därför att den,, ve och fasa, hoppade upp på bord och stolar... dvs jag hade inte uppfostrat den tillräckligt bra.... (Jo, jag hade berättat om Cornishens temperament + att detta var en person som läst på om rex och befunnit sig på rexforum under nästan ett år innan köp...) Nåja mitt råd är att du ringer din uppfödare och pratar med denne, för uppfödare är ju bara människor de med och ibland kankse andra saker kommer emellan och de inte hinner hålla kontakten med alla kattungeköpare även om de egentligen skulle vilja det. ## Comment 31 Author: ChatNu #30.Precis så uppfattar jag de jag har träffat på.. Som min märta är inte skygg eller rädd hon iaktar bara en längre stund innan hon ger sig i kast med nya utmaningar. Hon är oxå den som spinner & kelar intensivast...hon känns som en knäkatt. De andra kelar mycket men upptäcker de nåt då måste de undersöka det direkt. Medans Märta föredrar att pussas. Därför tror jag Märta kan bli anonym i ett stort katteri..för även om hon inte är skygg eller sitter och trycker någonstans.Så väntar hon tills de busiga katterna har lämnat plats. Vid maten så kan hon sitta två decimeter från matskålen & iakta de andra äta..och när de är klara går hon fram & äter. Uppfattar inte henne skygg utan som en mjukis. Eftersom hon inte flyr och gömmer sig. Hon leker för fullt men när för många katter blir inblandade i leken går hon ifrån & tittar på. Men visst finns det säkert skygga crx..men skygg för mig är en som ligger under soffan & försvinner så fort saker förändras i deras omgivning. Och som är rädda.. //maria ## Comment 32 Author: majsan För mig är det ett mysterium hur en crx skulle kunna bli rädd men då går jag bara på mina egna bebisar..De flyttar sig inte ens för att jag damsugar och är väldigt katiga för sin ringa ålder på sex veckor,,Jag har dem i mittpunkten, köket..samt mina barn är en stor hjälp med kattungarna för de får alltid uppmärksamhet av barnen och deras vänner.. Jag har träffat vid ett tillfälle rexungar som har varit totalt livrädda och flygit in under soffan och morrat och fräst men detta tillhör nog ovanligheterna... ## Comment 33 Author: Aje-T Ja, jag för min del är alldeles övertygad om att det är lika olika personligheter som hos oss människor. Mauritz är livrädd för vår dörrklocka (den är gräslig, den spelar sex slumpmässiga klatchiga melodier) och han rusar iväg och gömmer sig. Men, det tar bara en kvart så kommer han oftast fram och kikar på gästen/erna. Men han är väldigt blyg. Efter ett tag kan han kela och leka men absolut inte med alla. Karin hälsar alla välkommen men är också väldigt noga med vilka som får klappa henne, vissa biter hon om de försöker. Mauritz är överhuvud taget mycket försiktig och gör inget dumdristig, som att hoppa längre än han klarar etc vilket Karin ofta gjorde som liten, en riktig orädd Kajsa Kavat. De är precis lika individuella som jag och maken, vissa tycker vi om jättemycket andra sådar och några mycket lite..... Ursäkta att detta blev långt men jag tycker de har haft olika personligheter från det de var små och de har alltid varit såna små personligheter. ## Comment 34 Author: majsan ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)vem skulle inte fly en sådan ringklocka![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 35 Author: A-M.H Måste till slut vädra min åsikt...också...ähum. Tror som Aje att alla katter är personligheter, sen har kanske vissa raser typiska drag, men det behöver ju inte "drabba" alla lika hårt. Förstå mig rätt, alla blir inte sjövilda och supersociala (menar inget negativt med sjövild\*ler\*) Vi har tre hemma två som är kullsyskon och sen Cigge som kommer från Örebro, den lilla killen utan bordsskick och som bara ääälskar sin mamma. De två kullsyskonen beteer sig inte helt lika. Alfpojken är social, nyfiken o klumpig så där som hanar(kastrater) är, men ack så enkel. Tycker inte om dammsugaren (som "hanmänniskor") Roas i timmar av ett gammalt snöre, nöjd att sitta i knät o bli kliad, var spelar ingen roll.  Snorkfröken Alma(kastrathona) hon räds ingen dammsugare, kom så äter jag upp dig (som "honmänniskor") Henne tar man inte upp hur som helst. Hon bestämmer när, var o hur. Klias exakt på det stället hon valt ut, annars vevar hon runt som en visp och mjauar bestämt och irriterat. Duger bara med vissa leksaker. Älskar sin pappa, springer efter honom, gör kullerbyttor, pratar i en oändlighet, med just honom.  Sen är det Ciggeslyngeln som är en fertil hane på året precis 7 juni, han äälskar bara sin mamma. Det är bara hon och ingen annan. Så har de varit från start och inget konstigt har hänt, det har han valt alldeles utan påverkan. Är sambon ensam med   honom, ja då kan det väl duga, men inte så mkt mer. Är inte så intresserad av andra människor och vill definitivt bara bli upptagen om han själv vill, inget annat går. Jo mamma kan göra vad somhelst , när som helst, det går alltid lika bra.Sen är det en lusitg grej med honom, han verkar gilla honmänniskor, sambons två tonårsdöttrar är han nästa lika galen i som sin mamma, ja nästan...ähum. Han nospussar, lägger sig på rygg och vill bli kliad på magen.  Alla dessa tre katter  lever i samma hem under samma förutsättnigar och ändock så helt olika. Skulle kunna skriva sida upp o sida ner om många fler oliheter, men det ska jag inte...Men som summa sumarum, det är väl så med katter som med människor, vi är alla olika. Näskatten är kanske en blyg viol men jag hoppas han är lika älskad för det.![Beating](http://smileys.smileycentral.com/cat/200.gif) ## Comment 36 Author: Lullan1 Vad fint du skriver A-M.H ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 37 Author: EvaG Har bara träffat Cornishar som kommer fram direkt och hälsar. Har träffat någon som hälsat och sen försvunnit för att komma fram igen så småningom som om hon aldrig varit försvunnen. ## Comment 38 Author: Elica Ännu om det där "att vara rädd för händer". Som sagt, min Ascanio var jättegosig, låg på rygen och njöt åch lät sig kelas hur mycket som hälst. Till den dagen, när Elica komm till huset. Nuförtiden "skyggar" han under (om ni förstår vad jag menar:-), om jag försöker smeka honom, eller överhuvudtaget röra vid honom..... Ja, jag får hålla fast hans svans eller någon gång hans tass. (Han vill absolut vara med och nära mig). Men jag har en känsla, att det beror mera på att han är så full av sig och att vara "den stora katten" (lite över ett år) - inte att han skulle vara rädd för mig. Han går bort med svansen i vädret och en skitförnäm min, om matte retar honom genom att vara för närgången:-)........ Bara när jag har varit borta, eller om det är något speciellt (som första natten i stugan ute i skogen), som han kommer i famnet för att sova och vill bli omfamnad och ompysslad. ## Comment 39 Author: Anna77 Tack för era fina berätterlser och svar! Känns som att han har blivit bättre sista månaderna för vi har bytt till lägenhet (100 kvadrat) innan bodde vi i hus (180 kvadrat) och där tror jag att han inte rikigt trivdes lika bra för han kom aldrig upp i sängen eller soffan, medans nu sover han hos mig varje natt (och jag är malligast i världen för det:-) Näsan är nog bara en blyg viol, men han är högt älskad och för alltid en del av min själ! ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=f397a0b2-2ac5-41ca-a282-a9bf5bb8059d&Filename=IMG_1062.JPG) ## Comment 40 Author: Eine #16 jag ställer samma fråg som du! Finns skygga Cornish Rex? Mina är alltid framme mitt i smeten, och helst före mig till dörren om det knackar.Jag har nog tur! ## Comment 41 Author: Aje-T Anna77, Näsan är så obeskrivligt söt på alla bilder! ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 42 Author: Gittan Anna77. Näsan får väl vara hur hon vill. Det viktiga är att ni tycker om varandra, vilket ni också verkar göra. ## Comment 43 Author: Anna77 #41 Tack! #42 Ja det är klart!![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)