Jag vill inte ens ha en 0-katt som har högt inavlade föräldrar.Det är ju likafullt så att den 0-katten har en utarmad genbas.

Ser ingen som helst anledning till inavel på en så stor ras som cornishen.Skulle inte köpa in en katt med hög inavel.

Allt beror väl på vad man menar med inavel. Går vi tillräckligt långt bak hittar vi alla inavel. Det är ju så rasen blir en ras

Men jag har svårt att se att jag skulle köpa in en katt efter en högt inavlad förälder. Däremot så visst några generationer bak har jag katter som har en högre inavelsgrad än den jag själv arbetar med, d.v.s. normalt så låg som möjligt.

Är det ingen som har någon åsikt om detta .. Konstigt..

Du får väga fördelarna mot nackdelarna som alltid. Är kattunge exceptionellt intressant och stamtavlan tillför nytt blod för dig (om än med som jag förstår lite högre inavelsgrad än du är van vid) så kankse det är värt risken? Kanske det finns god kunskap om hälsostatus för de inavlade katterna - HCM-scanning osv? Då är ju det lite bättre i varje fall. Allt är inte svart och vitt.

Jag aktar mig för att racka ner på andra uppfödares avelsval för jag tror att just mångfalden - att vi väljer lite olika vägar - i slutändan ger ett bra resultat för rasen.

Så gör det du tror är bäst.

Just för att inavel är mycket vanligare utomlands än i Sverige, ja Skandinavien, kanske det är svårt att undvika inavel om man importerar. Jag har ingen aning om hur utbudet ser ut hos cornish med inom devon är det väl i regel så att de utländska uppfödare som inte inavlar… deras linjer har vi ofta redan dvs. någon har redan importerat från de uppfödarna. Det är ju inte ett dugg konstigt för de flesta av oss prioriterar låga inavelsgrader så de uppfödare som har friska katter med låga inavelsgrader är de som kommer vara "hetast".

Men man får ju alltid försöka se till helheten i stamtavlan. Vilka alternativ finns? Vad har vi här i landet?

Jag håller med Silkwaves, inavel är inte nödvändigtvis bara svart och vitt. Jag föredrar så låg inavelsgrad som möjligt, helst 0,0 upp till sjätte generationen, men det är svårt eftersom det när man kommer en bit bak i stamtavlorna oftast finner rätt mycket inavel. Samtidigt, om inaveln är "snyggt skött", dvs med eftertanke, inte för mycket och där man kan se att det inte påverkat hälsan hos katterna, kan jag tänka mig att så att säga ta ett steg tillbaka för att ta två steg framåt i förlängningen.

Om en unge har 12,5 % och vardera föräldern runt 25%-30% totalt så tycker iaf jag att det är för mycket.