# Ensamma cornish? Author: [Borttaget] Tänkte höra om det är någon här som bara har en cornish hemma, och hur det fungerar? Känner mig usel när jag går till jobbet på mornarna och lämnar Fuffens ensam hemma. Han är så liten! Tror ni att han vänjer sig så småningom, eller är cornish en ras som aldrig blir lycklig som ensamkatt? Vad har ni för erfarenheter? ## Comment 1 Author: Anna77 Jag har hört att man bör ha två katter att de mår bättre av de. Jag köpte min och min uppfödare sa att han ville bara sälja till de som hade fler. Katter är ett flockdjur. Det kanske är lite hur katten är som individ? Har ingen erfarenhet av ensamkatt, då jag alltid haft minst två katter. Verkar han ensam och ängslig? Jag arbetar på katthem, vi säljer katter ensamma (men försöker helst att de ska ha en kompis.) ## Comment 2 Author: solskensbarn Min sesam är ensamkatt med sällskap av hund. Dom har stor glädje av varandra och busar och mysar tillsammans. Än så länge tycker jag att Sesam verkar vara en nöjd ensamkatt, men hur det blir längre fram vet jag inte. Han är ju bara drygt 7 månader. Märker jag att han inte är nöjd så måste det ju åtgärdas, men än så länge går det bara bra. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #1 Katter är **inte** flockdjur! Däremot kan de mycket väl trivas tillsammans ändå och ha mycket glädje av varandra. Har själv dålig erfarenhet av att ha flera huskatter i en liten lägenhet (bor nu i en tvåa på ca 50kvm), då den första katten dragit sig undan och helt förändrat sitt beteende efter att den andra katten flyttat in. Men när det gäller cornish så är min **mycket begränsade** erfarenhet, dvs när jag har besökt ett flertal uppfödare, den att cornish (liksom siam/oriental?) tycks trivas bättre när de är flera. Han är inte ängslig, men det verkar ibland inte som att mina ansträngningar att leka med honom är nog! ## Comment 4 Author: Anna77 ok.. jag vet inte men jag var på en tvådagars utbildning med Djurskyddet Sverige och då hade vi en veterinär bl. a som talare och hon sa att katten fakiskt var ett flockdjur men att hundar inte är det, så det är inte mina ord, jag kan ha fel, citerade henne där. Vi var ett par personal från alla djurhem/katthem i Sverige och talade om sådana saker och de flesta har fler katter eller annat djur som sällskap. Nu hade de flesta huskatter och/eller raskatter blandat. Har haft min crx ensam lördag-söndag då mina andra två katter var på katthemmet pga att vi flyttade på helgen, min crx kunde ej vara på katthemmet då han behöver medicin varje dag så då fick han vara hemma med sambon och mig det gick inget vidare alla, han var orolig och gick och pep och letade. Men å andra sidan var det ju för att han är VAN vid sällskap, det är väl inte din lilla skrutt? Då kanske det går bättre. ## Comment 5 Author: feiner #3 Känner igen din kisses beteende hon min Elsa. Hon saknar en fyrbent kompis. Vi har testat allt i leksaksväg inkluderat laserpekare men det räcker inte mot hennes rastlöshet. Så sorgligt. Det är därför hon ligger på omplaceringar i hopp om att få en rexkamrat. För vi är otillräckliga. Som uppfödare borde de informera om att de helst vill vara flera tycker jag. Vi har en perser också som ogillar Elsa därför hon inte orkar med henne och därför drar sig undan. Persern vill ha det lugnt och traska runt lite sävligt utan att det ska tolkas som lek allting. ## Comment 6 Author: AnnaS #4 Det blev nog en ihopblandning där ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Hundar är flockdjur och katter är det inte... Jag drog igång med en webkamera en gång när jag jobbade. Visserligen hade jag ingen ensamkatt då. Men Ariel låg i alla fall i sin bädd, ensam, hela dagen. Jag sparade bilderna också så jag kunde kolla hela dagen när jag kom hem. Någon gång reste hon sig, sträckte sig och rullade sedan ihop sig till en boll och somnade igen. ## Comment 7 Author: AbigailGabble Vår Peter är ensamkatt, ännu så länge. Jag jobbar mycket hemifrån, så jag kan umgås med honom en del. Men jag måste ju jobba också, så jag leker ju inte hela tiden, precis. Men han sover mycket. Han får nåt ryck ibland, men om jag inte har tid då så går han och lägger sig igen, eller leker lite själv. Så jag tror inte att han lider nämnvärt de dagar då jag inte är hemma. Däremot har vi nog tänkt att skaffa en kattunge till så småningom ändå. Dels för att det är kul förstås, men också för vårt eget samvete. Det känns som om Peter skulle tycka att ett kattsällskap vore lite roligare än matte och husse - i alla fall när det gäller lek. :-) Men man vet ju aldrig - de kanske inte kommer överens, och då blir det ju jobbigt. Gud, så jag babblar. Vad jag försöker säga är att det finns för- och nackdelar med både ensamkatter och flera katter. Kattens temperament får avgöra! ## Comment 8 Author: Lullan1 Första året var Doris ensamkatt hemma hos oss, hon var också enda ungen i kullen. Hon sökte väldigt mycket uppmärksamhet av oss (vilket hon också fick), var väldigt krävande och uppfordrande. Hon kunde också leka väldigt hårt, visste inte var gränsen gick. Tror att hon var understimulerad helt enkelt. Vi beslöt att skaffa en kompis till henne för att se om hon lugnade ner sig och slutade vara så "bitchig", för att använda det uttrycket. Det var inte helt komplikationsfritt att få hem Findus. Det var tur att han växt upp i ett stort katteri med många katter och en hund. Han visste precis hur han skulle hantera Doris när hon gick hårt åt honom. Det tog någon vecka innan de låg tillsammans, men jag märkte ganska omgående en förändring till det bättre. Jissa var ju inte direkt planerad ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) och jag var orolig för att både Findus och Doris skulle stöta ut den lilla. Men icke, Findus tog hand om Jissa från första sekund och för Doris tog det väl några timmar innan hon kunde acceptera den nya. Vis av erfarenhet (som Findus gett henne) så var hon trygg i den nya situtationen. De är alla 3 bästa vänner och det är en otrolig harmoni i gruppen, det är bara Jissa som retas ibland. Men annars leker de och har roligt tillsammans. De ligger ofta och tvättar varandra. Jag ser att de trivs med varandra. Så här i efterhand är jag glad att jag har de här 3 katterna jag har, skulle inte vilja ha varker mer eller mindre. Det finns inget som säger vad som är rätt och fel, men jag ser en väsentlig skillnad i beteende (till det positiva). ## Comment 9 Author: [Borttaget] Wilda var ensamkatt i 2 år innan hon fick kattungar. Vi behöll en liten dam och det har inte varit helt smärtfritt. Så katter är nog olika, men visst cornish är en sällskaplig ras, men det kan vara så att Fuffens vill vara ensamkatt oxå![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 10 Author: [Borttaget] Tack för era uttömmande svar! #5 Har läst allt om Elsa är väldigt sugen på att låta henne flytta hem till oss! Men det är ju omöjligt att veta om det är det som är felet när det gäller Fuffens, men nog verkar det så ibland. Tycker att det låter som att Fuffens och Elsa skulle kunna vara soulmates. Men det kanske blir helt fel att ha två sådana katter i ett hem? #6 och 7 Fuffens sover ju sjävklart större delen av dagen när vi är borta, men det verkar som att den stimulans han får när vi är hemma inte riktigt  räcker än så länge. #8 Vad härligt att det funkat så bra. Doris beteende stämmer inte riktig överens med Fuffens, men det liknar hur han är. Han provocerar oss genom att göra saker han vet att han inte får när vi är närvarande och inte riktar vår uppmärksamhet 100% åt hans håll. Det gör det snarast omöjligt att äta ifred tillexempel. Han nöjer sig inte med att sitta bredvid (eller på) utan vill att man ska LEKA, annars springer han direkt till en blomma, eller en sladd eller något annat otillåtet och gnäller. ## Comment 11 Author: AnneAlva #10 Min alldeles egna och helt oprofessionella tanke är att Fuffens vill ha mer stimulans än han kan få just nu, och jag tror att det bästa sättet att ge det till honom är att skaffa honom en kompis som har lika mycket energi och leklust som han. Det är bara att inse, vi människor är en otillräcklig ras. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Just hans sätt att visa missnöje på tycker jag känns igen från många av mina vänners katter innan de skaffade fler. Och om du/ni i sinom tid vill skaffa en till katt så brukar det vara enklast att introducera en ny katt i familjen när den första katten är så ung som möjligt. Men som sagt, det är mitt tyck och tänk, gör vad som känns bäst för er, ni känner ju Fuffens bättre än någon annan. ## Comment 12 Author: feiner Hos oss blev Elsa mer och mer krävande på vår uppmärksamhet. Det leks konstant med henne eller gosas men vi måste ändå vara riktiga tråkmånsar i hennes ögon. Hon är lite taktisk och vet precis hur hon ska få vår uppmärksamhet. Egentligen inget allvarligt utan hon gnager på en korg och rislampa eller pillar barkbitar ur en blomkruka. Det vi säger nej till. När Elsa har träffat andra rexar har hon varit mer harmonisk för där busas det på det vis hon saknat. Så hennes krav på tvåbenta lugnas. Jag önskar att Elsa skulle trivas med oss för vi trivs med henne men det bästa för en rex är en annan rex tydligen. ## Comment 13 Author: Leffe När jag skaffade mig den första Cornishen Sissit jobbade jag mycket övertid och konstaterade efter ett tag att hon sov mer och mer. Verkade uttråkad. Så då kom Mirre in i mitt liv och därefter levde Sissi upp. En helt annan katt blev hon. Glad och sprallig. ## Comment 14 Author: Gittan Tror att katter behöver sällskap av något levande människa  eller djur ## Comment 15 Author: Lullan1 #10 Hur går dina funderingar nu när du läst allas svar? Kommer Fuffens att få en liten kompis kanske? ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 16 Author: [Borttaget] #10 Åå jag vet inte! Det är så många om och men och ifall, och med sambon i chicago vågar jag inte fatta några beslut just nu. Men nog tror jag att det är en kompis som saknas i hans liv. Har igår och idag börjat "leka som en katt" med tittut och att "daska till varandra bakom hörnet", i det kartonghus jag har byggt till honom, och det har verkligen varit succé! Stackars lille kissen... Matte är inte nog. ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 17 Author: Lullan1 #16 Ja, men då vet du ju vad du ska överraska sambon med när han kommer hem? ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)  Nä, skämt åsido, men jag tror att du funderar i helt rätt banor! ## Comment 18 Author: Elica Jag (Elicas matte:-) skaffade också en rex nu på hösten med den tanken att katten klarar sig "ensam". Hade då ännu tre hundar och jobbar hemma mestadels. Pojen Ascis var redan åtta månader gmmal när han kom, och hade vuxit up i en katteri med ca 20 katter - så att det kan vara lite extremt. Men så småningom upplevde jag att han var faktiskt ensam. Han försökte bli vänn med den lilla hunden, som tyckte om honon en tid - när hon löpte... Och sedanefter brydde hon sig inte mera om den där inträngaren som tar så mycket av mattes tid. Så det blev bara att söka en hona som lekkamrat. Och då stötte jag via Eines sidor på Elica. Två första dagar var lite hemska (för mig), när Askis ville prova sina klor på den lilla valpen/ungen, men sedan hittade dom varandra. Kattorna bara försvann någostans uppe på "läktaren" och när jag klev efter för att se om dom överhuvudtaget levde, hittade jag dom i transportburen (utan dörr)  tassarna fast om varandra.   Och jag måste säga att jag inte har ångrat. Nu är killen också riktigt avslapnad - när dom inte busar med varandra. Han känns belåten och pälsen är i bättre sckick,han har t.o.m  blivit mer muskulös - så blir det när "äldre härrar" springer efter unga flickor:-) För honom var det den absoluta lösningen. Och inte tycks Elica ha något emot heller. Här är en busfoto, hur mycket dom njuter av att ligga brevid/på varandra ser man på min sida. Den ända "nackdelen" är att Askis brukade sova i min säng ( den lilla hunden också). Nu sover jag plötsligt helt allena! Hunden tycker att hon inte heller behöver sova under täcke när katten inte kommer dit - och det har naturligtvis alltid varit för varmt för henne.  Vad försöker jag få fram? Att rexen tycks må bra när den har en rex till kompis. Men då är inte människokontakten mera såååå viktigt.  Så att om du vill vara centrum i kattens värld kann det vara farligt att skaffa en annan.:-) ## Comment 19 Author: Lullan1 #19 Jag har alla mina 3 rexar i sängen, jag har inte märkt någon skillnad på det sättet som du beskriver. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 20 Author: Elica Jag hoppas att det blir så senare också. Me den lilla hunden kan också ha något att göra med saken. Hon visar allt då och då tänder - när jag inte ser:-) ## Comment 21 Author: [Borttaget] #12 precis så är det Fuffens gör! Spännande att höra också om era tester att sammaföra Elsa med andra rexar. Jag skulle ju egentligen vilja prova en tid med en annan rex för att se hur det går. Men det känns lite långt att åka fram och tillbaka till Göteborg med Elsa bara för att testa! För tänk om det inte alls är det som är felet? Fast vad skulle det annars vara... och Elsa verkar ju vara en riktigt härlig liten tös! Jag ska ta ett snack med sambon när han kommer hem. Då får ju Fuffens ytterligare en vecka på sig att vänja sig vid att bo här hemma. Han har ju faktiskt bara bott här i ett par veckor! Så kanske är det bara separationsångest från uppfödarhemmet med mamma, syskon och andra kompisar, och att han lugnar sig efter ett tag. Men om ni har haft Elsa i ett år och hon fortfarande inte har vant sig... #19, 20 Näe man vill ju fortfarande ha sitt keliga lilla gosmonster kvar! Den egenskapen vill jag inte mista. Men hos de uppfödare jag har varit hos verkar inte mängden katter avgöra gosighetsgraden.