# Första katten Author: Leffe Hur kände du dig när den första katten kom hem till dig. För mig när jag fick hem den lilla huskattungen Gullan kaände jag mig glad och ängslig. Orolig att jag inte skulle klara att ta ansvar och ta hand om henne. Glad att ha någon hemma ## Comment 1 Author: AnneAlva Min första katt var Isis och jag fick hem henne i augusti -04. Jag var väldigt uppspelt, jag hade längtat efter katt så länge. Hela livet egentligen eftersom jag varit allergisk sedan jag var liten. Sedan var jag livrädd. Tänk om jag inte skulle klara av det? Tänk om något hände och hon blev sjuk? Tänk om hon skulle tycka illa om mig och inte trivas? Jag var supernojig. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Sedan, när hon väl kom, då släppte allt och jag var bara glad. Dessutom hade jag fått så fin kontakt med hennes uppfödare (Eine!) att jag kände mig ganska lugn ändå. Färden hem var dock en prövning. Ingen bil och inget körkort så sambon och jag tog cykeln och hade buren på pakethållaren medan en av oss gick bredvid och höll. Hon tjöt hela vägen och jag kände mig som världens hemskaste människa som kom och rövade bort henne från allt välbekannt. En bil hade nog underlättat... ## Comment 2 Author: Elica Huh, det var en bra fåga. Fick första katten i october, en 8 månad gammal rexpojke med bara en öga. Mest var jag ängslig: Hur skulle hundarna reager? Hur klarar jag att bli bekant med honom och sköta om honom? Och om jag är helt ärlig: Jag var nästan lite rädd!:-) Fick en massa skråmor i början, när herren ville bort från famnet och tog fart med bakklorna fån magen min... Om någon skulle ha fått på film det första försöket att klippa klor! Vi var båda så osäkra:-) Tyckte att både hästar och hundar är a piece of cace jämfört med katten. Sedan när Elica kom som en valp, tyckte jag bara att hon var så gullig - och liten. ## Comment 3 Author: Anna77 Jag har haft katt hela livet, mina föräldrar hade en huskatt redan när jag föddes, den blev 16 år och sen dess har jag alltid haft katt! Klarar mig inte utan! Ett hem utan katt är inget hem, bara en bostad!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Mina katter gör så att jag mår bra! De laddar mina "batteri" ## Comment 4 Author: Eine Min första katt fick jag som 18-åring och den blev också 18 år gammal... Men min första katt som jag själv köpte var Struntens Lucas, född -88. han kom till oss i början på -89 och jag har varit såld på CRX sedan dess!Min jättehund Taras och lille Lucas blev de allra bästa vänner. ## Comment 5 Author: solskensbarn Min första katt är Sesam. Jag kan lova att jag hade ångest när jag hade bokat honom och väntade på att han skulle växa till sig. Vad hade jag gett mig in på???? Jag var osäker på om jag skulle klara det. Tänk om han var jättevild och hemsk och rev sönder alla mina möbler och klättrade i gardinen och låg på bordet och kissade i sängen och inte kunde umgås med hundarna.......... Jo, visst har han kissat en sväng i sängen. Men det var nog bara en liten olycka. Å jag överlevde. Efter tre fyra dagar så hade hundarna och katten aklimatiserat sig och kunde umgås på ett vettigt sätt. Han har inte klättrat i gardinerna, men köksbordet har han intagit. Nu håller vi på att enas om att han inte ska vara där när vi sitter och äter..... Å inte har han klöst sönder några möbler heller, han har ju sina ställen att vässa klorna på och det funkar super. Å visst håller jag med, ett hem är inte ett hem utan en katt, då är det en bostad. Det är verkligen så det känns! ## Comment 6 Author: EvaG Det var jag som flyttade in till första katten. Mitt ex ägde den. ## Comment 7 Author: Leffe #4. Eine din Lucas var ju en av de mest fantastiska Cornishar som funnits. Vilken PR han gjorde för rasen. ## Comment 8 Author: Gittan Det enda som oroade mig var om grabben och hunden skulle komma överens med katten. Det gicj över förväntan. ## Comment 9 Author: Lullan1 Jag har alltid haft katter, är uppväxt på gård med djur av alla de slag. Men självklart kan jag ju tala om hur det kändes när jag skulle få hem Doris, min första Cornish Rex! Det var ljuvligt att se hennes glada positiva inställning när hon kom hem till oss, hon knatade omkring som hon aldrig gjort annat. Kommer ihåg att jag var jätteorolig för att hon inte skulle hitta till lådan och att hon därför skulle kissa någon annanstans. Hade t o m lampan tänd i hallen för att hon skulle hitta på nätterna när det var mörkt... ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) Det var nog mest det där med lådan som oroade mig mest faktiskt. Värre var det när jag fick hem Findus, och inte att tala om Jissa. Hur skulle det funka i kattgruppen? Skulle båda "gammelkatterna" gadda ihop sig mot den stackars lilla kattungen? Ja, frågorna och farhågorna var många, men helt obefogade. ## Comment 10 Author: flis Är uppfödd med katter och hund, men min egna första katt var en svart-vit bondkatt Bamse. Han var så fin men jättebusig. Älskade att ligga under soffan och fiska efter fötter. Hade honom som utekatt i två års tid, men han var alltid i slagsmål med grannkatterna. När han drog på sig fullt med loppor som det var jättesvårt att bli av med fick han bli innekatt och det fungerade utmärkt. På kvällarna låg han i famnen och snuttade i mitt armveck. Det var inte skönt men vad står man inte ut med för sin älsklings skull.Han blev 17 år. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Wilda kom till oss efter 10 kattlösa år pga dotterns pälsdjursallergi. Jag hade sett en cornish rex en gång på husdjursmässan i Sollentuna och blivit så förtjust i en social och mysig katt som var där med sin matte. Så en cornish skulle jag bara ha. ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) Det visade sig att det just då endast fanns två kullar i Stockholmsområdet och Wildas uppfödare var den enda som svarade på mitt mail, så vi åkte dit och bestämde oss på en gång, och på den vägen är det...............