Ja du…

Min sambo är ju också allergiker och utan möjlighet att få prova så hade vi aldrig kunnat köpa våra katter.

Det är ju upp till varje person/uppfödare hur man vill göra men jag tror du bara haft extrem otur… Har de vart hemma hos dig flera gånger och verkligen utsatt sig för katterna? På Daniel märks det på 30 minuter om han blir allergisk eller inte.

*peppar peppar* ;)

Den familjen som lånade hem LillGrisen har haft en CRX tidigare och det gick bra.Familjen som provnosade Ögonaböj var här i fyra timmar ihop med mina alla katter och välimpregnerade katthem.Den familjen som köpte Arcona har en katt sen tidigare.En CRX.

Jag är pälsdjursallergisk och hoppas att vi ska kunna ha katt. Jag tål ju Twiggies katter när jag är där och hon har ju många + kattungar och då tycker man ju att jag borde bli allergisk om jag är det.

Jag förstår att det känns marigt att få katterna tillbaka. Jag har varit med om samma sak med en vovve och det var inte alls kul! Man vill ju inte att de ska slitas från ett hem sådär. Man känner sig lite lurad, fast man ju inte är det.

Jag tror ändå det bästa är att informera köparen om att man kan bli allergisk även mot cornish. Om de i alla fall vill prova så kan de ju få komma hem och hälsa på och riktigt inhalera en katt. Ge rådet att hålla rent och städat, inte gosa till förbannelse första tiden och tvätta händer ofta. Man kanske inte bör sova med katten heller, i alla fall inte första veckorna så man hinner vänja sig. Det är nog en bra idé att lägga på ett överkast på sängen när katten är i sovrummet.

Konsten är ju att bygga upp ett försvar innan allergin slår till.

Ja eftersom att jag själv nyss fått hem en ny katt så vet jag så väl hur man mår i början,De två första veckorna jag har ny katt är jag så trött att jag skulle kunna sova 25 timmar per dygn.Ögonen kliar och näsan rinner.Nu börjar jag må relativt hyfsat så kommande helgs utställning ska väl kunna klaras av hoppas jag.

Vi har ju vårt sovrum kattfritt och jag försöker att tvätta händerna efter gos med nya katten.

Hur som helst är jag glad över att få hem Arcona och förhoppningsvis får han snart ett nytt hem.De som köpte honom erbjöd sig att själva sälja honom men jag tar hellre hem honom och fixar ett hem själv.

Usch, så trist med "returer".

Vi har vid ett par tillfällen lånat ut våra två kastrater några dagar efter att den allergiska personen först har hälsat på här och fått med sig en påse med lite cornishludd i att snusa på hemma. Det måste förstås "klicka" mellan oss .., jag lovar aldrig några utlåningskatter innan jag har känt personen/familjen på pulsen lite. Sen har vi varit noga med att informera om att kattungar kan vara mer allergena än vuxna katter, så vi vill gärna att den allergiska personen pussar närgånget på kattungarna vid besök. Hittills har det gått bra…, men jag skulle nog också dra öronen åt mig om det börjar droppa in "återköp".

Ja det är inte lätt men jag har sålt flera katter till allergiker, och inte fått tillbaka någon katt. Jag är själv allergiker och brukar berätta med inlevelse om mina erfarenheter och hur jobbigt det kan vara.

Jag tror att många (inte du Monica det vet jag ) tyvärr målar upp en bild av cornishen som en helt allergivänlig ras som de flesta - läs alla - allergiker klarar. Jag brukar tvärt om berätta att jag fick medicinera första halvåret och att det tog tid innan min kropp accepterade min katt och numera tom klarar mina fem hemmaboende rexar. Jag vill att de som köper en katt ska vara beredda på att kämpa och självklart som flera sagt: Jag säljer inte till familjer med allergiska barn. Dessutom måste personerna testa lukta nosa hälsa på flera gånger och snutta på kattfilt några dagar innan det överhuvudtaget kan bli aktuellt med kattköp.

Jag kan helt enkelt inte tänka mig att neka andra det jag själv njuter av dvs glädjen av att äga en rexkatt. Inte om de är motiverade och har testat innan och verkligen, verkligen älskar katter tillräckligt mycket för att våga satsa.

Av de allergiker som hälsat på hos mig har cirka 50% klarat av kissarna och gått vidare och köpt katt av mig. Ingen av dessa har hittills behövt omplacera sina pälsklingar.  Men visst … det är absolut lugnare att sälja till icke allergiker…

Jag har haft flera allergiska familjer på besök och alla har reagerat, trots endast 3 katter, utom en och hon fick låna Tapini men kom tillbaka med kissen efter 4 timmar.

Så ännu har jag inte sålt en katt till någon allergiker.

Både Tove och jag är allergiska men klarar Cornish och det säger jag till alla som frågar, men berättar även ovanstående.

Åh vad tråkigt!
Är själv allergiker med astma och har två katter hemma.
en tål jag så väl att jag kan leva med den utan att ta medicin, dock inte under förkylningar o.s.v
den andra skurken som är dotter till den andra katten tål jag inte alls!
Jag kan leva med henne men inte gosa med henne utan att tvätta händer och rolla av kläderna, är jag lat och inte gör det så kommer jag börja nysa inom kort.

Nu ska jag snart flytta hem till min pojkvän på heltid och jag har sån ångest över att lämna katterna hemma då dom inte skulle kunna följa med mig, till en liten längenhet.

Så på fredag kommer det en oplacerings cornish hem och ska prov bo.
Alltid velat ha en och hoppas jag tål då jag tål min ena katt så väl ändå.

Så jag vet hur glad jag själv är för chansen, så jag tycker du ska forstätta sälja till allergiker men kanske se över vilka tester de måste klara för att ta emot en katt från dig.

ett tips som jag har som jag har gjort med Whippet hundar, är att jag bad min väninna lägga ett kuddöverdrag i hennes hundars hundkorg och sen fick jag de efter ett par veckor. Jag sov på det och fick inga utslag eller allergiska rekationer. Däremot så behöver jag bara vara i sammarum som en pitbull för att må dåligt. så det finns olika sätt…!

ta tips från andra uppfödare och bli strängare :D

För det första så finns det inte några allergivänliga katter! Det måste man upplysa om.

Min erfarenhet av allergi är den att intensiteten hos den person som är allergisk kan variera beroende på vilken kattindivid man möter.

Finns minsta misstanke, eller oro kring allergi så ber jag att besökarna tar med sig några kuddöverdrag hem till mig vid sitt första besök. Katterna ligger och gosar sig ordentligt på dem i ett par dagar. Jag brukar lägga dem i puffar och och sovsäckar. Kuddöverdragen lämnas tillbaka till sina ägare fulla av hår och annat :-). Sedan får de blivande kattägarna sova på kuddöverdragen för att förvissa sig om att de verkligen drar i sig allt "bös" som katterna gosat in på överdragen. Vill man kan man göra om proceduren ett par gånger.

Om man som säljare har gjort allt man kan för att försöka ta reda på om det finns allergi i den blivande familjen så är det naturligtvis väldigt olyckligt om det uppkommer, och dessutom efter så kort tid som efter ett par dagar som några verkar ha råkat ut för.

Vill man sälja till någon som man vet är allergiker bör man kanske överväga att skriva in någon typ av tillägg som reglerar just återköp kopplat till kattallergi.

Men man kan ju aldrig vara 100% säker att den som köper katten inte utvecklar, eller har en latent allergi som lurar runt hörnet.

Jag fick chans att låna hem en CRX just för att vi misstänkte allergi. Hon fyller 5 år i höst.

#9 precis som du skriver så säger jag åt alla som kom och tittade på mina kattungar att ta med sig ett örngott.. de fick gosa in det i kattungarna och de vuxna katterna och medans vi  satt och fikade så la vi detta inne hos kattungarna..

Två som kom och hade med sig örngottet reagerade efter att ha sovit med det i ett dygn så där blev det inget..

Två av de andra som köpte var också allergiska.. Men det ena paret klarar det jättebra och det andra paret kämpar på då killen i förhållandet inte vill släppa katten (det är han som är allergisk) och tjejen villinte heller släppa.. så de har anpassat boendet med att ha färre mattor , inga katter i sovrummet, luft renare och oftare damsugning.. och nu verkar det funka bra :)

Alltid en risk detta och jag sa också nej till en familj där det var en mindreårig som ville ha katt men som reagerade.. då jag anser att OM man är allergisk så måste man ta eget ansvar om man tar på sig ett djur.. och om det innebär mer medecinering för att kunna hantera djuret så skall det vara ägarens ansvar.. Men jag anser aldrig att ett barn skall behöva medicineras för att resten av familjen vill ha djur.. Då får man helt enkelt vänta tills barnet är vuxet..