De har alltså inte sökt katten via annonsering i press och på nätet, men de har letat hemma.

#1 Det verkar som ett omåttligt opraktiskt sätt att leta och jag hoppas att de letar på ett bättre sätt nästa gång. Hur hittade de honom nu? Och vad hette han egentligen.

Faktiskt känns det lite ledsamt att du inte fått ha honom kvar…

Hela historien känns sorglig faktiskt.

Hoppas ägarna lär sig något om katthållning i alla fall.

Verkar konstigt att tatuera en katt och sen inte registrera den. Gör man det för att man tycker det är snyggt?

Så fint slut på denna historia.Låt oss hoppas att ägaren har lärt sig att hålla katten inneför katten skull..

#2 De hittade honom häromdagen på blocket och på Uppsala katthems hemsida. De borde förstås ha börjat leta mycket tidigare samt polisanmält försvinnandet direkt.

Numret i örat som de gav mig på begäran visar sig tillhöra en annan katt: huskatt f 93 i Eskilstuna. Men deras är alltså inte registrerad.

Jag vet vad katten kallas  men det är bara ett vanligt kattnamn, inget långt namn från en uppfödare. Inte nödvändigt att lämna ut namnet här kanske.

Jag fick inte något namn på uppfödaren, när jag frågade om det.

#3 Ja, min stora förhoppning är, att ägarna ska lära sig något bra av det här och kanske ändå fundera på registrering, gå ut själva med annonser, om det händer igen och framförallt polisanmäla en förlust direkt: så som man gör med en bortsprungen hund, ett försvunnet barn eller vanliga enkla huskatter m fl. Då hade det här ju löst sig från första dagen.

Hej Eine! (som jag var hemma hos och tittade på Sidharta för några år sedan). Katten kommer inte att hållas inne, eftersom den gått ute i 9 år men bor man ute på landet, så är det förståeligt.

Det tråkiga är bara att ägaren var väldigt sur för att någon "kidnappat" hans katt. Men för mig känns det bra nu, att det blev ett slut på den här historien.

Gav de dig fel nummer? Visste de alltså inte själva vilket nummer han hade?

Och inte ens på landet är det riktigt begripligt att låta en cornish vandra omkring fritt. Dessutom är det riktigt ynkligt av dem att vara sura på att någon "tagit" katten när den faktiskt var skadad. Ju…

#6 han var nog mest sur för att katten kostat pengar hos veterinären.Tror inte  att han var sur,för att du skött katten.Stackars kisse,han hade det bättre hos dig..

Trist om de var sura när du och flera ägnat så mycket tid åt att ta hand om katten och försöka hitta hans ägare. Det var väl för väl att katten fick komma hem igen. Jag tycker att du gjort en fin insats!

# 7 Ang ID-numret, så tror jag inte de gav mig fel. Numret jag fick verkar stämma med kattens tatuering. Jag hade redan sökt på det numret hos SKK. Vet inte hur det funkar med dessa nummer. Den katt som är registrerad på  det numret är född -93 och kan ju vara död. Då kanske numret blir ledigt igen för en annan katt. Om sedan någon får det numret och inte registrerar katten, så …. ja, då blir det kanske så här. Vem vet?

# 8 Klart det blev en oväntad utgift. Jag kunde ha krävt mer men det gäller inte pengarna här. Matten lät vänlig på mejlen i alla fall och tackade för att jag tagit hand om katten. Har inte hört någon sen den lämnades tillbaka.

Tror att det lätt uppstår förbittring, när någon anser att man kidnappat deras katt men som sagt: vi var fler om  beslutet och det beslutet känns inte fel på något vis.

Katten hade det bra här och jag ägnade timmar varje dag åt honom. Han visade att han mådde bra och tydde sig till mig på en gång. Sov på mitt bröst på kvällarna och myste. Mycket trevlig katt. Men jätteaggressiv mot mina.

Ev lider han av FIV enl matte, så han "får lätt sår". Jag är inte bekant med sjukdomen men har förstått att den smittar via bett och sår och är mycket ovanlig i Sverige. Så jag hoppas att mina tre här hemma har klarat sig, eftersom de ryckt ihop ibland.

Sen ska väl en FIV-smittad katt inte vistas ute alls eller bland friska katter dessutom. Men det är ju inte säkert att han har det heller.

# 9 Tack snälla. För min del känns det här bra.

#10 är han ens testad?

#11 Troligtvis inte…

Så här står det om symtom ,bl a.

…. associeras med FIV-infektion är inflammation i munhåla samt en kronisk övre luftvägsinfektion. Symtombilden omfattar även febertoppar, förstorade lymfknutor, avmagring, tumörer (ofta B-cellstumörer), CNS-symtom, och kronisk inflammation i hud, ögon eller tarm.

Han är nog inte testad. Ägaren hade varit i kontakt med en veterinär 2007 som sagt, att katten kunde ha FIV.

Den ser fin ut i munhålan, har inte haft  luftvägsbesvär hos mig, var inte mager etc.  Den var bara smutsig, oerhört skitig i öronen, hade sin såriga mage och andra sår som blödde samt en brun bakterieskorpa över höger bakfot, som ägaren inte sett, och en svullnad i ena frambenet. Tillräckligt för att ta in den efter en dryg vecka eller två.

Det var tydligen ok för den att vara ute, enl deras veterinär, och det skulle veterinären nog inte sagt, om det verkligen var FIV. För andra katters skull i alla fall.

Tack för infon, Eine.

#14 Misstänkte att det inte var någon säker diagnos.

Tack för att du tog hand om katten,oavsett vem som fött upp honom för han behövde en god människa