Nu har jag varit och handlat och då dök en fråga till upp i skallen.

Anpassar du din avel vad gäller antal kullar, avkommor som går i avel och takten beroende på hur andra som har någorlunda samma linjer avlar?

Framförallt tittar jag på hur hanen ser ut, om han passar till min hona. Sedan tittar jag på inavelsgrad. Jag vill inte heller att han ska ha haft/kommer att få många kattungar, men det där kan ju inte jag styra

Jag har inga restriktioner och jag vill helst inte använda en hane med restriktioner ( har inte råkat på någon sån hane ännu av de jag använt, men kanske kommer saken i ett annat läge när jag ställs inför den situationen)

Jag vill också helst använda hanar som ställs ut.

Jag har många aspekter på mina val av katter. Jag har katter med lite olika spridda linjer (och då syftar jag på spridda i vår del av europa). Kisis pappas linjer är inte speciellt spridda i europa, Sues linjer är mer eller mindre nya här, zingos linjer finns här och var och lika så spenders linjer och så vidare. models linjer är mer eller mindre pursvenska och ganska allmänna.

Jag vill ha spännande stamtavlor och väljer gärna att använda katter med linjer som så få som möjligt i sverige och sveriges grannländer har. Jag köper in katter som jag verkligen gillar, både utseendemässigt och linjemässigt och jag väljer katter som passar de befintliga katterna i katteriet. Behöver jag haka och öronplacering så letar jag efter det hos uppfödare jag gillar som har katter som jag finner intressanta, sen blir det alltid som det blir. Har man en bild av vad för katt man vill ha så går det ofta att hitta en som uppfyller de flesta önskemålen, det kan gälla att vänta på den rätta katten eller att ta sig tid och råd att finna en katt utanför sverige och kanske utanför europa. Jag har just importerat min första amerikan och väntar spänt på fler inkommande. det är bökigt, det är dyrt, men jag gillar havregrynsgröt och har stort tålamod

Så, JA, jag tittar mycket på linjer och stamtavlor när jag väljer katt men när allt kommer omkring väljer jag mycket efter vad jag gillar och vad jag behöver.

Jag säljer mina bebisar kastrerade, men delar om möjligt med mig av mina små till uppfödare jag lärt känna som jag vill samarbeta med. Jag säljer hellre katter till sällskap kastrerade när allt kommer omkring, och det har jag ju gjort med alla jag inte behållit  utom en kattunge hittills utan problem.

En annan aspekt på det hela är hur mycket man vet om linjernas hälsa. Ännu en orsak till att inte dela med sig av första generationen efter en "okänd" import. jag vill utvärdera första generationen själv.

Jag tittar på stamtavlan, ja men också på utseedet hos mina katter vad behöver de? Var hittar jag det? Jag har inget behov av att leta upp "den ovanligaste stamtavlan" bara för att den är het.

 Jag har heller inget behov av att de hankatter jag använder ställs ut. Gör de det så är det en bonus. Jag vet vad som är bra och vad jag behöver utan utställningsresultat. Mina egna katter försöker jag vanligen att ställa ut, några mer än andra av olika skäl. Annars tycker jag att det är viktigt för uppfödare att ställa ut sina avkommer och få regelbundna utvärderingar av avelsarbetet och allra främst träffa andra uppfödare och kattfolk. Och… jag tycker att det är roligt- det är en del av min hobby.

Annars kan jag skriva under på mycket av vad Twiggy skrivit. Säljs katter som avelskatter är det till registrerade uppfödare och då sådana jag litar på och som har samma värderingar som jag och då skriver vi ner detta i form av ett avtal. T.ex. hur många kullar som avelskatten ska få bli pappa eller mamma till. Det avtalet är vad som gäller, men om det t.ex blir väldigt få kattungar i kullarna är jag troligen helt öppen för förhandling om en extrakull t.ex. Den som köpt avelskatt av mig har ett gemensamt ansvar med mig för att i lagom takt sprida eventuella importgener och se till att de inte blir överrepresenterade.

Sedan tar Strawberry upp frågan om hur hur man hanterar att andra uppfödare importerar samma linjer och hur man begränsar /samarbetar i så fall. Det är nu det börjar bli lite svårt. Helt beroende på vem som köpt katten med lika stamtavla. Det kan ju vara någon som inte alls tror på att begränsa antalet avkommor och det gör då att ens egna försiktiga spridning av linjerna helt ikullkastas. Det kan ju också vara så att det är en förståndig och eftertänksam person som importerat och då är det normalt inga problem(blink, blink ). -sorry för kursiveringen - jag kan inte ta bort den…

Jag kan villigt erkänna att jag inte har koll på alla importer även om jag vet en del som händer.

Begränsningen av antalet kullar efter importer beror dels på att jag vill hålla koll på nya linjer och utvärdera dem, dels på att ingen raskattuppfödare är gynnad av att en speciell katt får ett för stort genomslag i stamtavlorna - det ökar risken för inavel. Avelsbasen krymper helt enkelt.

Angående om fler uppfödare importerar samma linjer: Jag förstår egentligen inte varför man 1, som köpare VILL importera samma linjer som "grannen" och 2, hur man som uppfödare kan exportera två katter från samma linjer till samma land (i alla fall inte om de bor nära varandra).

Låt säga att jag exporterar en katt från "mina" kisi-linjer till tyskland, då skulle jag inte sälja en katt till dit från samma linjer.

Jag förstår heller inte hur det kan komma sig att man vill ha en import om linjerna redan finns där man bor, då kan man lika gärna se sig om efter något annat eller köpa en katt från sverige. Jag tycker inte att det har någon betydelse vart katten är född. Linjerna blir inte importlinjer bara för att katten är född i utlandet.

Jag har haft 3 förfrågningar från Polen på kisis kullar - något jag verkligen inte förstår. Då har de fått nej från Ilona och vänder sig till mig - men hallååå! Sverige är FULLT av snygga katter från HELT ANDRA linjer. Jag säger, Välj och vraka, sen tipsar jag om de bästa uppfödarna jag känner i Sverige.

Det är mycket man inte förstår om andras avel och ibland kan det helt enkelt bero på att man inte känner till skälen för besluten.  Nåja jag tycker också att det verkar tråkigt att importera ett helsyskon till en katt som redan finns i Sverige, men att undvika att importera en katt därför att t.ex. kattens farfar har avkommor i Sverige tycker jag är att gå för långt. Men här finns det skilda åsikter, jag är medveten om det.

I ditt fall med Kisi skulle jag inte sälja tillbaka till Polen till uppfödare som fått nej av Kisis uppfödare - det hade ju varit taskigt och dumt rent ut sagt.

Sedan använder jag begreppet "import" som benämning på katt med för mig och Sverige relativt "ny" stamtavla. Precis som du skriver är det irrelevant var katten är köpt och då faller egentligen hela resonemanget med att det är bättre att köpa "importen" av den svenska grannen än av den utländska uppfödaren - det är ju lika bra - eller dåligt rent avelsmässigt.

Som icke-uppfödare och betraktare lite utifrån så kan jag faktiskt förstå varför man köper katt utomlands ifrån med kanske snarlika linjer som redan finns.

De år jag varit inaktiv inom kattuppfödningen (hade 11 kullar sent 80-tal och tidigt 90-tal) så har det kommit in en ny faktor och den stavas avelsrestriktioner. Det var inte någon katt som såldes med avelsrestriktioner förr om åren. Om man är oerhört förtjust i någon utländsk uppfödares linjer och gärna vill införliva det i sitt avelsarbete så kan ju det med ert resonemang helt stoppas pga den utländska uppfödaren sålt en katt redan till Sverige. Den utländska uppfödaren har ju ingen aning om vilka avelsrestriktioner som sätts på sålda katter. Kanske såldes en katt till Sverige och den köparen sätter lite "monopol" på att föda upp katterna med de linjerna. Säljer bara kastrerade sällskapskatter och avlar enbart själv. Om man bara säljer kastrerade sällskapsavkommor så spelar det ju ingen roll hur många katter man "producerar" det blir minsann ingen smalare avelsbas på dessa ändå - de går ju inte vidare i avel….

Det verkar vara olika läger bland cornishuppfödare och mycket "pinka revir" mellan uppfödarna. Kanske har jag fel - men så har jag uppfattat det. Man håller på sitt och de sina och ser kanske inte alltid till rasen som stort. Och det är ju fullt mänskligt och förståeligt, man är sig själv närmast och vill ha avsättning för uppfödda katter och gärna stora utställningsframgångar. Jag har dock lite svårt att förstå att man kastrerar snygga hanar redan som små bebisar, många lovande kattungar införlivar inte helt förväntningarna som vuxna och tvärt om - jag har sett mer än en ful ankunge förvandlas till en svan. Hellre 2 kullar var på 2 brorsor ur samma kull än 3 kullar på en hane tycker jag. Detsamma gäller för honorna förstås. För mig känns det konstigt att man har kontrakt som reglerar hur sålda avelskatter får användas vidare efter de sålts. Detta är för mig ganska obegripligt. Att en uppfödare dikterar en annan uppfödares (eller blivande uppfödares) avel… Men jag är väl gammalmodig som tycker att sålt är sålt :)

Jag undrar bara hur den avelspolitik som råder främjar för rasen som helhet. Eller är det som jag tror att man maskerar sitt revirpinkande enbart bakom fina ord?

Nu har jag inte fött upp på några år, men jag började -93. Under "min tid" fanns inte restriktioner. Det verkar ha kommit de senaste åren. Vet inteomdet gynnar rasen eller ej, men jag misstänker att det inte gynnar rasen.

När jag höll på så var det viktigaste för mig att hanen passade min hona och att han var psykiskt stabil, med andra ord bra temperament, snäll och trevlig. En del sådana hanar upptäckte jag på utställningar. Inavelsgraden skulle dessutom vara så nära noll som möjligt.

Restriktioner fanns som jag skrivit ovan inte och även om det skulle vara aktuellt så skulle jag inte göra några sådana. När jag sålt kattungen är den inte min längre så jag bestämmer inte över den längre (kastrera en frisk kattunge var inte att tänka på).

Idag finns det ju miljoner uppfödare som föder upp och vet bäst och alla har sin åsikt om uppfödning så då kanske det behövs restriktioner av olika slag, men det behövdes i alla fall inte förut. Nu tycker jag det blivit ett konkurrenstänkande istället för samarbete.

Håller med #7 och #8 att avelsrestriktioner inte kan gynna rasen i det långa loppet utan bara individen som vill ha kvar "sina linjer". Om man väljer att kastrera eller sätta restriktioner för att något oväntat har kommit upp inom den tiden katten har varit dräktig är det ju en sak (sjukdom tex). Vad jag har fattat det så är det främst i "cornishvärlden" man sätter restriktioner - såg en annan ras där en hona på ett år skulle säljas med texten "Gärna! till avel" - DET tycker jag var trevligt att se!

En fråga till er som sätter restriktioner - vad har ni för argument för att det gynnar rasen?

Nu menar jag ju inte att alla katter är lämpliga att ha i avel.

Annette Sjödin skriver i Våra Katter Nr 1 2010:

"Att föda upp katter är en hobby hos många av oss och många lägger ner riktigt stora pengar på inköp av avelsdjur. Bra och viktigt för våra raser men näste steg är inte alltid lika bra - många säljer kattungar med avtal som begränsar användandet av sin avkomma. Jag vill passa på att påminna om Jordbruksverket, djurskyddslagstiftning och veterinärer ifrågasätter vårt hanterande av raskatter - vi har skyldigheter gentemot svensk lagstiftning dvs. djurskyddslagstiftningen och våra egna katter; det är att bredda avelsbasen för alla raskatter. Vi har ingen juridisk rätt att begränsa avelsbasen för våra raskatter och därmed riskerar vi begränsningar i vår hobby."

Man kan även se detta citat i tidningen:

"Uppfödarens önskan att begränsa avelsmaterialet för eget bruk och på det viset minska raskatternas genpool är en hälsorisk för varje kattras."

Tyckte den artikeln kan vara intressant att läsa varesig man håller med eller inte - och bara för att jag publicerar den så har jag inte suttit och läst lagstiftningen för att se om allt som sägs stämmer. Tyckte bara att den passade i sammanhanget.

Jag har inga problem att gärna sälja en katt till avel Däremot inte alla katter i en kull. Mina argument finns ovan - ej överrepresentation av ensklida individer och koll på hälsa.

Nej jag tycker inte heller att alla i en kull ska gå till avel och så klart ska man inte använda en katt för mkt, men det finns ju dom som sätter hårdare restriktioner än så. Det du skriver i #11 är ju mer sunt tänkande än restriktioner

Jag är inte uppfödare men jag har varit i de tankegångarna.

Jag har inte letat avelskatt särskillt aktivt men jag ser det inte något negativt med restriktioner i sig.

Jag som eventuell ny uppfödare vill ju inte bara producera kattungar utan bredda rasen och hjälpa den framåt, vill man köpa avelskatt i sverige idag går det ganska lätt beroende på vad man är ute efter. (Är min uppfattning!)

Som ny uppfödare vill jag ju tillföra någonting och vad tillför jag om jag köper en avelskatt där redan flera kullsyskon går i avel och jag avlar på relativt vanliga linjer som många har? Ingenting känner jag.

Jag är verkligen villig att vänta på rätt katt, är inte främmande för att importera för att dels hjälpa rasen och dels hitta "min egen" väg och linjer.

Självklart beror det på vad för restriktioner det handlar om.

Att första generationen avkommor inte får gå i avel hos någon annan än mig, att det finns avtal på hur många kullar katten får få, att kattungar inte får säljas tillbaka till landet den kom ifrån osv tycker jag är helt ok.

Däremot tycker jag restriktioner på flera generationer är lite väl överdrivet och där verkar storhetsvansinnet och viljan att vara ensam om linjer ha tagit över.

Den tidiga kastreringsfrågan vet jag inte vart jag står faktiskt. Jag vet alldeles för lite för att uttala mig om det rent medicinska.

Jag resonerar lite som såhär (nu blir jag väll halshuggen) att om jag får köpa en fin katt med relativt nya linjer med restriktioner så visar det för mig som köpare att uppfödaren också är noga med vad sina katter hamnar och vem som för linjerna vidare.Då blir risken mindre om jag lägger ner min omsorg, tid och pengar för att föda upp katter att det kommer någon och köper samma linjer och sprider dem vind för våg.

För mig är det i så fall inte viljan att vara ensam om linjer utan kvalitén på min avel som spelar in. Självklart måste man börja någonstans som ny uppfödare men om jag inte hittar rätt katt kan det vara helt.  =)

Jag svamlar säkert, man kan ju hoppas att någon förstår hur jag menar.

Jag tror att alla uppfödare bara säljer till köpare som man "klickar" med och delar samma åsikter som. Man kan vara noga med vem som för linjerna vidare utan att sätta restriktioner i flera led.. Och bara för att man inte sätter restriktioner på sina avkommor betyder det ju inte att man sprider linjerna "vind för våg", eller hur?

Som hunduppfödare och blivande kattuppfödare är det mycket jag tycker är märkligt med just restriktioner men det betyder ju inte att jag inte bryr mig om vart mina avkommor hamnar.

Självklart finns det båda sidorna, jag tror jag har mött båda.  Restriktioner i flera led tycker jag inte heller är okej som jag skrev, men däremot i första har jag inget emot.

Att få köpa en katt "för lätt" ser jag faktiskt som en "risk". Då vet man ju aldrig vad som händer med de andra kattungarna och kanske alla, eller flera går till avel och återigen är jag inte intresserad av att producera kattungar. Kvalité före kvantitet. Sen kanske vi alla har olika syn på vad som anses som vanliga och ovanliga respektive överanvända linjer.

Lagom restriktioner tycker jag är bra, och jag ser inget negativt med att ha ett tydligt avtal för att undvika jobbiga situationer.

Tydliga avtal är A och O vågar jag nog påstå sen vad dom innehåller är ju en annan femma men det är ju mellan säljare och köpare.

Kvalité över kvantitet är en självklarhet för mig och jag vågar nog uttrycka mig som så att jag tycker riktigt illa om folk som tar för många kullar på sina djur och inte bryr sig om hur det tär på mamman utan bara vill tjäna pengar. Men det kan man väl säga att om man vill tjäna pengar ska man inte hålla på med avel, inte mkt + där inte - OM man inte har fabrik då vill säga..men är det så vanligt i kattvärlden då? Med "fabriker"? I hundvärlden finns det alldeles för många..nolltolerans säger jag.

Men det farliga med just restriktioner är ju när det går överstyr och folk får storhetsvansinne (i mina ögon) och ska bestämma i flera led. Men det har vi ju redan konstaterat 

#15 Jag förstår inte resonemanget. Att det skulle vara OK att sälja en katt till avel och förbjuda köparen att i sin tur sälja avkomman till avel… Eller till vilket land den får säljas??

Detta började i slutet när jag var aktiv med katter och inte längre bedrev någon avel pga småbarn i huset. Då var det några perserägare som importerade dyra katter från USA. Då var det karantän från allt utom Norge, Australien, Hawaii och Storbrittanien. Det hela handlade om pengar. Man ville hålla priserna uppe på dessa dyrbara investeringar och belade hela kullar med avelsförbud. SVERAK stoppade möjligeheten till avelsförbud för de såg att genbanken ströps sakta men säkert och restriktionerna började ta fart. Det har inget med någons seriositet att göra - inget med bevarande av linjer för rasens eller individens skull utan rent och skärt ekonomiskt intresse. Att vara ensam om intressanta blodslinjer och effektivt stopp för andra uppfödare att nyttja dessa utan att betala vid källan. Rent objektivt kan man inte resonera emot att färre kullar med fler individer ger en större genetiskt spridning och avelsbasen breddas genom att fler individer används.

Utvärdering av avkommor… mmmm. Utfallet av en eller två kullar ger nog ingen säker indikation om den genetiska kvaliten. Om den inte visar sig vara extremt dålig då förstås. Vad är det man utvärderar?

Jag gillar istället ärligheten som jag mött hos någon Conishuppfödare som utan omsvep förklarar att det är den egna aveln som värnas vid restriktioner och att ingen skall åka snålskjust på denne uppfödares importer. Denna uppfödare deklarerar frankt att han/hon absolut inte har rasens bästa som helhet framför ögonen när dessa restriktioner sätts utan det är den egna investeringen som skyddas.

Jag har varit mycket aktiv inom hund och varit arrangör på hundutställningar. Ringsekreterare inom SKK sedan 11 år tillbaks. Har inte fött upp själv, men umgåtts väldigt mycket i uppfödarkretsar inom Vinthundsgruppen. Detta förfaringssätt med restriktioner och skyddande av sin egen uppfödning är helt främmande inom åtminstone denna grupp uppfödare. Har aldrig hört detta inom hund alls faktiskt. Jag kan vara naiv och okunnig och det kan förekomma inom andra rasgrupper. Men man ser det inte i några valpannonser på hemsidor i alla fall, så som är brukligt inom katt.

Inom häst är det inte heller förekommande.

Så jag fortsätter att anse att denna syn på avel endast främjar en egna uppfödningens exklusivitet.

#16 för att begränsa överutnyttjandet av enskilda individer bör regelverket för förbundets registreringsregler reglera dylikt. Något att motionera om kanske :)

Ack, ni är för snabba för mig idag. Har haft telefon osv och skrivit mellan varven och ni skriver så snabbt så jag får formulera om det jag skriver. :p

Det här är något som jag funderat mycket på. Hur man avlar och varför man avlar som man gör. Uppenbart är att varje uppfödare har sina egna erfarenheter och även tar del av andras erfarenheter och gör val som passar en själv därefter.

Jag vill gärna ha en kombination av importerade katter och svenska katter i mina katters stamtavla. Nytt blod i kombination med det traditionella svenska. Tycker att det är tråkigt när man helt ratar våra fina gamla linjer. Min bild av en cornish är en katt med elegansen i kroppen från CFA-typen kombinerad med den raka profilen, öronställningen och hakan hos FIFE-typen. Pälsen tätt liggande i härliga vågor.

Temperament och hälsa är förstås viktigt. Mina två första kullar var efter en hona som är sämre i typ men som har ett helt otroligt temperament som hon lämnat vidare till sina avkommor. Där såg jag en utmaning i att jobba framåt i generationer för att få den typ jag ville ha. Tyvärr har jag inte kunnat gå vidare med någon av avkommorna och det sörjer jag över.

Min avel påverkas definitivt av hur andra väljer att avla på liknande linjer vare sig de är svenska eller importerade. Jag har valt att jobba i en långsammare takt och med de katter jag har idag använder jag restriktioner till viss del i första generation. Min importerade hane har jag valt att låta få en eller två kullar utanför min egen uppfödning och i valet av honor har jag tagit hänsyn till linjer, geografi och mycket viktigt, uppfödare naturligtvis. Jag tycker inte det gynnar rasen att flera uppfödare på liten yta samarbetar och använder sig av samma linjer i generation efter generation och säljer hellre en katt till avel till Norrland eller Skåne eller för den delen utomlands än nästgårds.

Valet för mig att använda restriktioner har till stor del att göra med att jag vill följa deras hälsostatus under en tid innan jag släpper "kontrollen", därför har jag också valt att låna ut hane, sälja till avel till uppfödare som har samma tänk som jag och har också biten med tester osv reglerat i kontraktet. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag känner att om jag skulle släppa avkommor helt lösa så biter jag mig själv i svansen. Vad gynnar det min egen avel eller för all del också rasens bästa om jag köper in nytt blod och sedan släpper det vind för våg? Vi har flertalet gånger de senaste åren sett hur man har utnyttjat det nya blodet till fullo och är det då hanar vilket ofta verkar vara det mest eftertraktade efter importerna så sprids linjerna snabbt, ibland rent explosionsartat. Min investering i den linjen skulle då kanske efter ett tag inte ha gett mig det jag hoppats på och skulle sen något hälsofel upptäckas några år senare så blir det alltför stor spridning.Nu har vi inte hunnit så långt med spridningen efter just denna hane så det återstår ännu att se och utvärdera om några år.

Som svar till Twiggie i No 5 om varför man importerar en katt vars linjer redan finns kan jag bara svara för mig själv. Min hane hade en halvsyster här i landet när jag tog in honom. Mig veterligt fanns inga andra med liknande linjer här i Sverige då även om de är väl representerade ute i Europa, vet att det kommit in efteråt dock. Jag funderade en hel del innan jag bestämde mig för att ta in honom just på grund av detta men kom fram till att det han kunde tillföra min avel var orsak nog. Hade de varit helsyskon hade jag inte gjort det valet. Naturligtvis spelade det in vilken uppfödare kattan fanns hos, för jag vet att det är en uppfödare som handskas varsamt med linjerna och vi har också fört och för emellanåt en dialog om det.

# 17 Tråkigt att du inte tror mig men inte mycket att göra åt. Var och en har sin egen sanning. Du kanske ska börja avla och göra det efter ditt eget huvud. För som jag brukar säga mångfald och olika ideér brukar vara bra i slutändan. Lycka till, men jag är tacksam om du inte tillskriver mig baktankar som jag inte har. Möjligt att du inte alls avsåg mig… men som jag läste det så…

#18 här håller jag delvis med dig, men problemet är att beroende på situationen i olika raser kan "lämpligt antal" avkommor variera mellan raser och också med tid inom olika raser. Frågan är om inte utbildning , diskussioner och kunskap om avel och genetik hos uppfödare är ett bättre sätt att få lämplig begränsning på antal avkommor/kullar? Ibland är inte skriftliga och stelbenta regler från ovan det bästa…

Nu lämnar jag den här diskussionen till  er andra.

Ja, för mig är det absolut ingenting konstigt… Jag har varken vart med "förr", haft raskatt/rashund innan så det kanske spelar in.

Så du menar att med restriktioner så värnar man automatiskt inte om rasens bästa?

Självklart spelar pengafrågan in i det hela, men inte för att tjäna pengar utan för att undvika att som du säger, att människor åker snålskjuts på det man riskerar och investerar i.

Det måste vara jättesmidigt att aldrig "behöva" importera och ta risker utan istället köpa av andra som gör det. Är det då fel att inte "dela med sig" hejvillt?

Att inte sälja avkomma till avel i första generationen förstår jag inte problemet med, i sinom tid då breddas ju basen ändå.

Jag är ju helt ny på hela området så jag kanske är naiv och dum och kollar i ett väldigt snävt perspektiv. Dessutom så är jag bra på att svammla och motsäger säkerligen mig själv när jag ska försöka svara… Pjuh! Jag tror jag kommer att fortsätta hålla mig till glad sällskapsägare och utställare i framtiden

Den här världen är fulspel och pengartjänande vardag och det inser jag mer och mer.. Tror inga restriktioner i världen kan skydda från det egentligen, men lite därför tror jag det är lite behövligt i och med att våra cornishar och raskatter i allmänhet blir mer och mer populära och med det kommer det säkerligen in människor som bara är ute efter att tjäna pengar.

#20 - nej jag avsåg inte någon specifik skribent alls. Tycker du har en väldigt ödmjuk inställning. Ofta kloka inlägg här på forumet. Kollar dessutom ofta på dina snygga katter :)

Nä - avla skall jag inte alls göra. Känner mig oerhört nöjd och glad med mina 2 fina kastratdamer. Ni andra avlar fram så läckra katter redan :)

Kände att jag ville ge ett historiskt perspektiv på förfarandet med restriktioner och jag är ledsen om du tog illa upp - hade inte dig i tankarna alls när jag skrev. Om du ser så är det flera uppfödare här som har utvärderingsargumentet. Du råkade stå "sist" i tråden bara. Jag förstår en första generations utvärdering och avelsrestiktion - kanske. Men man ser ju då bara vad just den kombinationen gett, det är inte helt representativt så som att kunna gen en korrekt utvärdering av importkattens genetiska egenskaper.

När det gäller antalet individer att använda inom en ras innan det blir stopp hos förbundet så skulle det nog kunna fungera med procentsatser av rasens totala individer. Eller så kan man göra som inom hundar. Man har samarbete med rasgruppernas klubbar (T ex Vinthundklubben är en remissinstans för allt som rör raser inom gruppen). Kanske administrativt tungrott. Bara en idé man kan spinna vidare på. Utbildningen har du verkligen rätt i. Den där "nya" uppfödarutbildningen i flera etapper verkar vara hur bra som helst. Och precis som du skriver - kunskap och samsyn är bättre än pekpinnar uppifrån :)

Ingen fara alltid bättre att reda upp missförstånd annars blir det bara dumt. Du har en poäng med att utvärdering av linjer är ett långsiktigt arbete. Därför är en långsam och försiktig spridning av ny linjer bra och att alla inblandade uppfödare hjälps åt och delar på erfarenheter dåliga som bra. Och att man kanske tom fattar gemensamma beslut om att stoppa vissa linjer? Om det skulle behövas. Det är samarbete och det är superviktigt för katternas bästa.

Bara en tanke …. Om man nu väljer att köpa katter med hårda restriktioner och sen väljer att sälja katter med långtgående restiktioner kan ju följden bli att man så småningom har mycket att säga till om i andras avel, men mycket liten möjlighet att påverka sin egen ….

Många intressanta inlägg i debatten.

#21 Att inte få sälja till avel i första generationen betyder ganska ofta att de kattungarna säljs som kastrater, eller kasteras av köparen eftersom de ändå inte får avla på dem. Det är en hälsorisk att hålla en t ex en hona fertil och låta henne gå på P-piller hela livet pga avelsrestriktioner. Att hålla en hane fertil och inte avla tror jag inte någon gör i det långa loppet eftersom risken är överhängande att han börjar revirmarkera med allt vad det innebär.

Det innebär alltså att det aldrig blir någon generation 2, som man isåfall skulle kunna avla på….

No 24 - Men är det så många här i landet som har så hårda restriktioner? Jag hör ofta att man pratar om restriktioner i flera generationer men har inte sett något sådant kontrakt i praktiken? Det är ju rätt svårt att få att fungera.

No 25 - Förstår inte din koppling mellan långtgående p-pilleranvändande och att hålla en hane fertil under lång tid i samband med avelsrestriktioner?

Jag skriver väl under det mesta MyTwiggs, Silkwaves och Salmissra skrev. Sedan när det kom till frågan om att importera linjer som redan finns eller skicka två syskon till samma land well… Eric och Steph har absolut inget behov av att bli förstådda av andra  tydligen

När det gäller restriktioner: Om det inte passar samarbetar man helt enkelt inte. Vill man låna min hane finns det tydliga restriktioner som man får ta ställning till om det är klokt eller inte. Jag tycker inte att mitt sätt är det enda sättet men det är det jag tror på. Andra för göra precis som de vill. 

När jag väljer avelskatt bryr jag mig inte alls om utställningsresultat. Utställning och uppfödning är för mig två olika saker.

På vilket sätt gynnar restriktioner rasen? Blir det inte så att man till slut har många, många olika linjer som använts en gång och som inte används mer. Det innebär ju att de linjer som ligger utanför restriktionerna kommer att användas mycket mer än de borde

#28 lite svårt att svara på din fråga för det beror verkligen på vilken typ av restriktioner eller vad dessa restriktioner innebär. Det finns många olika och för olika anledningar.

Att ha restriktioner betyder inte att man bara sitter på sina linjer och se till att de inte bli använda av andra. Jag tror (hoppas) att alla kloka uppfödare vill se en del av sina kattungar/linjer bidra i rasens utveckling och hälsa och det inte bara hos en själv.

#25 jag förstår inte riktigt heller. Och om restriktionen säger att man inte få sälja till avel, det hindra inte att behålla själv till avel och därmed få generation 2. Eller missuppfattar jag hur du menar?

Ni som kritiserar uppfödare som inte säljer katter till avel utan restriktioner och kastrerar sällskapskatter, har ni funderat på att uppfödarna kanske själva behåller katter ur sina kullar och eventuellt anser sig behålle en rimmlig kvot av avelskatterna som går vidare i avel efter en import?

Om jag importerar en hankatt och parar honom med tre-fyra honor i mitt katteri, behåller minst en unge i varje kull för min egen avel, ja då kanske hans avelskvot i landet är nådd. Jag behåller gärna många katter och tar färre kullar på varje katt. Jag släpper kanske ifrån mig avkommor i nästa generation utöver det jag behåller och detta till mina uppfödarvänner. Att de gör likadant (det vill säga fyller den kvoten själva i första generationen) är väl inte konstigt?

Sen gör det mig helt fullständigt rosenrasande - rosenrasande att det är de uppfödare som tar in nya importer för massor av pengar, behåller första generationen för sig själv för utvärdering och sedan delar med sig på ett restriktivt och genomtänkt sätt som beskylls för att MISSGYNNA rasen! What´a f*ck! Excuse my bad frensh! Det är ju våra utgifter, våra katter, våra kattungar och vår avel. Jag skriver våra för att jag själv avlar på det sättet och säger nej till många förfrågningar av goda orsaker. Jag anser mig normalt fylla den rimmliga kvoten i första generationen själv, men jag säljer mer än gärna katter till avel (med restriktioner)! Jag önskar att det kunde finnas ett uns av förståelse och kanske glädje åt att det finns uppfödare som tar in fina katter från utlandet och tillför i små nypor till den svenska avelsbasen. Vore det bättre om importerande uppfödare helt lät bli?

#28 jag skulle inte säga att restriktioner gynar rasen eller att icke restriktioner är dåliga för rasen (eller vice versa) för egentligen beror det helt och hållet på vad som sker i praktiken, hur saken och ting görs och var katterna hamnar…

Btw, jag vet inte hur många kattungar ni anser är lagom att låta gå vidare i avel efter en kombination, men jag tycker att två ungar i varje kull är lagom, och det är mer eller mindre vad jag har för avsikt att behålla själv i varje kull, då jag anser att det är bättre att spara två katter ur samma kull och ta en kull på varje än att spara en och ta flera kullar på den. Varje situation är förstås unik och det är klart att jag tar nya beslut för varje katt, men jag är en av de uppfödare som faktiskt anser att restriktioner och sparsamt säljande av kattungar till avel gynnar såväl mig som uppfödare som det gynnar rasen. Vad som framför allt gynnar rasen är klokt importerande av nya linjer som breddar avelsbasen, är inte det en välgärning?

#32 Det kan jag hålla med om, men de som är uppfödare och ligger utanför "systemet" fortsätter att avla på de linjer som är "allmänna". Även dessa kattungar säljs ju och en del kanske används i aveln. Det ger stora linjer som alla dessa använder. Det är inte bra för rasen. Jag kanske är gammalmodig, men när jag höll på fick man hyra en hane man gillade till sin hona även om det var en import.

Vidare funderar jag på att ha restriktioner för att man inte vet hur avkommorna kommer att bli då de inte finns i landet förut. Linjerna har väl använts i det land importen kommer ifrån. Innebär det att linjerna är så labila att man måste kolla här hemma också innan kommande kullar får användas

No 33 - Menar du då endast avel i Sverige eller är det överlag?

För mig är det lite beroende av hur stor kullen är. Jag har sett flera exempel på hur man har förlorat linjen på grund av att man inte haft en back-up och kan tänka mig att antingen behålla två eller kanske sälja en till uppfödare med möjlighet att köpa tillbaka avkomma om något händer min katt. Kan eventuellt tänka mig att sälja någon utöver det utomlands om förfrågan kommer från rätt person.

# 34 Ja, det kan hända att man vet väldigt lite om linjerna bakom en import, helt enkelt eftersom vi i sverige är bättre på scanning och undersökningar, utvärderingar och ställer striktare krav. Jag vet inte mycket om Sues linjer till exempel även om jag frågat uppfödaren och försökt forska. Hon har inte fött upp Sues pappa och hon vet inte mycket om hans linjer. Vi kommer därför inte att sälja hennes bebisar till andra uppfödare utan väljer att utvärdera och vänta till generation två innan vi delar med oss. Vi vill ju veta att det vi tillför till avelsbasen är någonting bra som vi kan stå för. Det ska vara en fröjd att dela med sig, inte ett risktagande.  Hennes linjer är inte labilare än en annan katts linjer som man inte har någon hälsostatistik på.

No 34 - det är ju inte alltid man kan få information om alla generationer bakom en import om man köper in den. Det kan vara enklare med de katter som finns här hemma redan, då man har mer kunskap. Vidare så har i alla fall jag uppfattningen (kanske felaktig?) att man kanske inte testar alla katter på samma sätt som vi numera gör här hemma och därför kan det vara svårt att veta hur hälsostatus är.

Vad gäller restriktioner så ser jag det som ett sätt att få en liten långsammare spridning på linjer. Förr eller senare så kommer de ju blandas ut med de som används mer öppet men det sker bara i en långsammare takt.

# 35 Finns risken att jag helt förlorar linjen om en katt skulle behöva kastreras så behåller jag två ur kullen själv (såvida jag inte finner det rimmligt att göra på det vis du föreslog, men är det "okända" linjer så spar jag själv så jag kan utvärdera innan jag släpper ifrån mig)

# 37 Agree

Så det finns alltså risk att vi tar in sjuka katter. Det låter inte så bra

# 40 Det finns ALLTID risk för det, men med det i åtanke och en klok plan så slipper man fimpa hela avelslinjer för att man inte vet. Det finns bra sätt att utvärdera och bedöma "nya" linjer som med stor sannolikhet är lika sunda som de vi känner sedan tidigare.

#35 hur menar du med utanför systemet?

Jag skulle kunna tänka mig att låna en hane även om det var en import och jag tror att många med restriktioner kan tänka sig det också MEN har man redan själv 3-6 honor som ska paras men denna hane då är kanske antalet önskade parningar nått med tanke på att denna uppfödare tänker /hoppas spara minst en kattunge till avel ur varje kull. Så tänker jag iallafall

Nu har jag aldrig t.ex. läst ett avtal från MyTwiggs men hennes sätt att tänka är ganska nära min och jag ser inte det som ett negativ påverkan av rasen.

Sedan lite som Strawberrygirl kan jag sälja t.ex. en kattunge till avel till utlandet utöver de jag behåller när jag däremot inte skulle ha sålt i samma land

#40

I och med att vi måste importera katter för att få rasen framåt så är det ju en risk man måste ta. Andra länder hälsotestar inte på samma sätt som oss..

(btw så är jag ju inte ens uppfödare men tar mig ändå friheten att skriva "vi" så jag slipper anstränga min hjärna ännu mer )

Jag tycker också att det är spännande att veta vad det innebär att ligga utanför "systemet". Världen är stor och öppen för alla. Om någon vill ha katt från mig så blir jag jätteglad, för jag älskar att lära känna nya människor, i synnerhet de som jag delar intressen med. Det är bara att höra av sig! Jag kanske inte hostar upp en avelskatt som lämpar sig just i nästa kull, men finns intresset ska man vara beredd på att vänta, det har jag gjort då jag köpt mina katter och jag känner deras uppfödare!

#40 visst finns det risk för det, det är väl inget nytt där, men det är inte kopplat till import eller icke import utan till att varje kattköp är en risk.. vi gör vårt bästa och testa vad vi kan och försöker agera klokt med vad vi vet och inte vet.  Vi ser till våra katters bästa men man kan inte skydda sig mer än det.

För mig är mina restriktioner en del av mitt hälsoprogram . Det är så jag ser på saken. Det är inte för att göra livet komplicerat för de som vill låna min hane eller för att göra något negativt för rasen.

No 40, det finns sjuka katter i Sverige också, även dessa kan slinka igenom nätet. Så kanske att vi ibland får ta ett steg tillbaka och fundera över sättet och takten vi avlar på/med?

No 42 - jag tror det var inlägg No 34 som skrev om utanför systemet.

#26 Strawberrygirl : Om A säljer till B och C köper av B vill A styra vad C gör med sina avkommor, sådana avtal finns då jag själv valde att inte köpa en katt med det kontraktet då jag tyckte att det va väl lite att ta i vad gäller restriktioner Hoppas du hängde med i mitt ABC

#46 Absolut! Förlåt !

#47 ja det finns aboslut sådanna avtal utan att jag tycker att det är så konstigt.

Jag ska nu låna min hane till tre honor här i Sverige (om damerna bestämmer sig för att löpa vill säga). Två av dessa uppfödare har aldrig sålt själva med restriktioner och har aldrig kastrerat tidigt men nu måste de anpassa sig till mitt "program" om de vill låna just min hane. och jag tror att de överlever detta också och ser det inte på ett negativt sätt även om de inte skulle själva välja att göra så.

Man får behålla till avel men inte  sälja till avel och kattungarna skall kastreras innan de flyttar.

Ett exempel bara på vad som gäller här.

No 47 - Det fina med det hela är ju att om du inte tycker att du kan ställa upp på det kan du välja att tacka nej och gå till någon annan. De som köper en katt med restriktioner gör det ju för att de tycker att det fungerar bra och de har inga problem med att ställa upp på villkoren, annars hade de ju inte köpt katten eller lånat hanen med restriktioner från första början.

Det har blivit mycket diskussion om restriktioner och det finns mycket åsikter om det, men det är något som har diskuterats gång på gång.

Hur är det med den första frågan jag ställde… vad är egentligen en ovanlig linje? Är det en där det bara finns en katt i avel i ett land eller kan det vara 10 katter i avel som har "denna" linje? Inte så lätt att definiera men det vore intressant att höra hur man resonerar runt det.

#34

Jag vet inte riktigt vad du menar med "stora linjer" men om du menar väl använda, kanskte tom. på gränsen till för väl använda så kan väl skulden för det inte läggas på några andra än de uppfödare som avlar "vitt och brett" på de linjerna?

Uppfödare som är sparsamma med "sina" linjer eller använder dem måttligt kan ju inte ska behöva stå till svars för att andra är mindre försiktiga med de linjer de avlar på.

Utanför systemet menar jag den stora grupp som inte har samma avelstankar när det gäller retriktioner med mera. Kunde inte hitta ett bra ord. Man kanske ska säga den stora massan eller något sådant.

#50 Hur vet en köpare när den köper en katt för första gången om det är bra eller dåligt med restriktioner?

#51 När det gäller ovanlig linje så tycker jag inte att det egentligen handlar om bara antalet katter i aveln. En ovanlig linje handlar också om en linje där avkommorna blir bra typade, får bra temperament och har bra päls samtidigt

#53

Fast är det verkligen så vanligt att uppfödare stänger in sig i små rigida grupper? Jag har absolut vissa uppfödare jag samarbetar tight med, men de i sin tur samarbetar med uppfödare jag inte känner så väl. Inte förbjuder jag de uppfödare jag samarbetar med att samarbeta med uppfödare jag inte känner.

#54 Jag tycker det låter så. Jag har som sagt inte fött upp på några år nu på grund av sjukdom, men då fanns inga tendenser till något sådant

En sak jag alltid förundrats över är följande: ok om vissa vill köpa katter med restriktioner det får stå för dem… men sen kommer det ett problem för vissa som tycks självklara i o m att "alla katter som inte sparats för avel ska säljas kastrerade", hur i hundan ska det vara praktiskt möjligt när det knappt finns nån veterinär norr om Dalälven som inte kastrerar katter yngre än 6 månader… vet inte nån som vill bli sittandes med en kull för att detta krav ska fullföljas…

Men det kanske är lite olika tänk beroende på vars i Sverige bor?

Detta är helt och hållet mina funderingar, trampar jag nån på tårna så ber jag om ursäkt…

#56 vi har alla våra problem och olika prioriteringar och sätt att lösa dem. Antagligen vill man sitta där med kattungar som är 6 månader (inte så skrämmande i min värld dock) eller reser man ner för att kastrera dem eller struntar man i att låna denna hane.

och inte kan jag se att du trampar nån på tårna.

#56

Jag tror iofs inte att det är så himla många uppfödare som kräver att andra ska kastrera kattungarna innan de flyttar. De flesta uppfödare är ganska flexibla och kan kompromissa. Uppfödare är ju också människor.

#58 men jag är ju unik  . min flexibla sida får visas på annat sätt än detta. Som sagt har vi alla våra idéer

#59 Självklart har vi alla olika idéer och tankar. Som sagt jag är inte med i dagsläget. Kanske skulle tänka annorlunda om jag höll på idag med uppfödning, men jag tror inte det. Det är inte min melodi. Melodismaken är ju också olika

Jag håller mig också till kastreringskravet och kompromissar inte bort det. Det värsta man skulle kunna bli tvungen att göra är att resa en bit för att kastrera kattungarna, och det är inte helt oöverkomligt i min värld i alla fall. (och som Steph säger, man kan ju alltid välja en annan kattunge/hane om det inte är genomförbart)

När jag letar efter en ny avelskatt så letar jag efter vad jag själv inte redan har, både stamtavlemässigt och typmässigt. Jag ska villigt erkänna att hur unik stamtavlan är i Skandinavien eller Europa har inte så stor betydelse för mig, är stamtavlan unik så är det absolut en bonus, men det är inte ett huvud-kriterium i vad jag söker. Jag tycker att det finns ett klart värde i att köpa en katt från kända eller semi-kända linjer där det finns en bakgrund att se på och en hälsostatus att utgå ifrån. Vissa är riskkapitalister, jag ser mig själv som en investerare med en mer måttlig riskfaktor.

Både vid köp och försäljning av en avelskatt är spridningen av betydelse. Att köpa ett helsyskon till en katt som bor nästgårds är inget jag skulle överväga om det inte var väldigt särskilda omständigheter.  Skulle jag sälja en katt för avel skulle jag inte sälja två ur samma kull till Sverige om det geografiskt inte var långt emellan de två uppfödarna ocb då först efter att ha diskuterat saken med köparna. Jag försöker också att inte använda hanar som redan har ett stort antal kattungar efter sig, för mig är det lagom med ca 3-4 kullar om dessa är utspridda över tid. Är det färre än så klagar jag naturligvis inte.

Jag själv har en policy att inte ha fler än max 3 kullar per hona, och då endast om hon har så bra kvalitéer och egenskaper att det är befogat. Ett år eller mer vill jag att det ska gå mellan kullarna för att honan ska få chansen att återhämta sig ordentligt och för att kunna utvärdera den senaste kullen, både hälsostatus och typ. Det ger också en chans att få ytterligare, och mer uttömmande då honan blir äldre, information om hälsostatus på honan innan nästa kull. Som flera andra redan nämnt anser jag att det är bättre att använda flera katter få gånger än få katter många gånger. Jag försöker alltid ha den genetiska variationen i åtanke och har inget intresse av en snygg katt med hög inavelsgrad t.ex.  

Vad gällande restriktioner är min åsikt att alla får göra som de vill, det är trots allt deras katter, MEN när det påverkar vad jag som uppfödare får och inte får göra med mina egna avkommor tycker jag inte det är okej. Om man delar åsikter och gör lika så är det gott så, men att någon annan anser sig ha rätten att bestämma över min avel kan jag inte se som okej. Vissa "restriktioner", dvs de som berör saker som jag rutinmässigt redan gör i min avel, kan jag utan att blinka gå med på för det är val jag redan själv har gjort och som jag inte ser som en restriktion i ordets egentliga mening med en begränsande kapacitet, men finns det ytterligare krav som inte finns med i min avelstanke så är jag inte intresserad. Det är ju också ett val jag gör, att inte köpa den katten, att inte använda den hanen, etc.

Det jag kan tycka är tråkigt är att det alltför ofta stämplas som "oseriöst" att inte använda sig av restriktioner. Att man inte bryr sig om var katterna hamnar eller hur många som går i avel etc. För bryr mig, det gör jag i högsta grad, men jag tycker inte det ger mig rätten att diktera för någon annan hur de ska göra. För mig är det en fråga om att lita på mitt eget omdöme. Jag kräver mycket av mina köpare och  jag skulle aldrig sälja en katt till någon, vare sig till avel eller till sällskap, som jag inte genuint trodde och kände  att jag kunde lita på.

62# exakt så tycker jag

Håller med dig #62

#62 tycker som du

 Och därför samarbetar vi inte alla med alla

Däremot att använda sig av restriktioner eller inte är inte det som gör en uppfödare till seriös eller oseriös!

#62 Tack för ditt långa "braiga" inlägg, det gör att jag nästan inte behöver skriva något alls…..

Jag håller med dig till punkt och pricka, inte för att jag har någon avel att tala om för tillfället men dina idéer och tankar passar mina åsikter perfekt.

Vi har alla rätt att tycka och tänka olika och jag tror inte att någon engagerar sig och anstränger sig för att missgynna rasen, tvärt om. Om man inte hade velat göra någonting bra, ja då hade man troligen inte fött upp några katter alls.

Jag tycker också att du är klok Anne, och det vet du ju att jag tycker. Vi delar många åsikter även om vi inte har samma policy till 100%

#68 Precis! Även om Anne

Många intressanta åsikter. Även jag håller med om att det är bra att det finns olika vägar att nå fram till målet. Det skapar en variation i avelsbasen som gynnar rasen. Har heller inte hört att någon skulle vara oseriös för att de inte använder restriktioner och känner inte igen mig i det. För mig är det inte helt skrivet i sten. Jag är bara i början av min uppfödning och provar mig fram för att hitta det rätta sättet för mig. Övning ger färdighet brukar det ju heta men vad gäller avel blir i alla fall aldrig jag färdiglärd men med allt nytt jag lär mig kan jag också ändra mitt sätt att arbeta även om jag nog aldrig kommer att överge den försiktiga vägen helt.

Detta är faktiskt en riktigt trevlig och intressant tråd. Även jag håller med Anne i mångt och mycket. Däremot börjar jag blir försiktig med att skriva ut detaljer. Jag tycker t.ex precis som Anne att en kull per år på en hona låter lagom och det är precis så jag alltid tänkt, tills jag fått väldigt små kullar 1-2 kattungar. Jag har inga problem att göra en omparning i dessa fall när honorna mår bra och hane finns tillgänglig. Sedan efter det blir det självklart en längre paus. Sedan kan jag visst tänka mig att ta fler än tre kullar efter en fin avelshona under flera år, om hon gett fina avkommor och inte så många gått i avel. Vill ju gärna behålla mina honor hemma hos mig för alltid - det är min utgångspunkt även om det inte alltid funkar tyvärr.

Och nej jag delar inte upp seriösa och oseriösa efter om de använder villkor eller inte. Så länge katterna inte far illa utan är älskade och får den omvårdnad de behöver är det helt OK för mig.

#68, 69 Man tackar, det är ju alltid trevligt att man lyckas dupera någon, eller i det här fallet några.

#68 Jag håller med, alla vägar leder till Rom så att säga. Förhoppningsvis går ju ingen in med målet att sabba för rasen.

#71 Jag håller med, det finns alltid omständigheter som kan få en att anpassa sig runt situationen. Min tanke om tre kullar/hona och ett år mellan varje kull är den grundstomme som jag utgår ifrån, men jag känner liksom du att flexibilitet är något man också måste ha ett visst mått av när saker inte blir som man tänkt sig. Fick jag tre kullar med en-två kattungar i varje på samma hona så skulle jag nog visst kunna tänka mig att ta en fjärde kull, så jag förstår hur du menar.

Jag vill liksom du behålla mina katter hemma hela deras liv. Därför har jag nu 3 kastrater och en fertil hona hemma, var det någon som sa kastratavel?  Om någon av katterna vantrivdes skulle det hamna i ett annat läge, men peppar peppar så har det ännu inte hänt. Jag skulle inte klara av att rutinmässigt omplacera mina katter när de var färdiga i avel, det skulle för mig innebära att individen blev sekundär aveln.

Nej nu Anne får du ge dig! Kastratavel är ju min specialitet  

#73 Haha, då kanske du kan ge mig lite inside information då.