Att vara uppmärksam på...
Den här lille killen var det nära att gå riktigt illa för på vägen upp till lägenheten häromdagen. Han smet ut precis innan dörren till hissen gick igen. Och även om jag hade min arm emellan så reagerade inte hissdörren, utan gick igen och kopplet blev kvar i hissen.
Fasansfullt var det minsta man kan säga. Så många tankar man hinner tänka upp till femte våningen…Benen skakade och tårarna vällde upp. Tanken på att Ivar var utanför hissdörren och jag var innanför gjorde mig tokig, och helt hjälplös. Till sist såg jag kopplet snäppa ur min sida av hissen. Men hur hade det gått?
Jag har aldrig känt mig som en så dålig matte som då. Att inte hinna med, eller vara uppmärksam. Och jag har aldrig varit så glad efter att ha rusat ner fem trappor som då, för att se lille Ivar knata runt där nere på entréplan, lite sökande, men ändå vid god vigör.
Så ni som bor i lägenhet med era små liv och någon gång promenerar med dem ute. Var extra vaksamma på denna fara!! Det är inte alltid hissdörrarna fungerar som de ska!
Usch, vilken panik! Skönt att det gick väl…
Tur att det gick bra.Hoppas att du har gjort en felanmälan till de som har hand om hissen.
Stolt ägare till tre La permer
Fy vilken panik!!! Jag blir helt darrig när jag tänker på det….vi bor på 4:e våningen och åker hiss med katterna iblandnär de villl gå ut i sele och promenera
-- Eternity is a very long time --
Usch vilken hemsk upplevelse för dig och din katt.
Kanske en bra tanke att hålla katten i famnen eller ha den i en transportbur när man åker hiss. Det ska jag tänka på nästa gång det blir dags för promenad här. Oftast tar vi trapporna för att träna lite benmuskler ;o)
Jo, numera har jag alltid Ivar eller Herman i famnen när vi ska ut eller hem. Det där med anmälan är något jag kommer ta tag i nu i veckan, Känns som en tidsfråga innan något allvarligt händer med förödande följder…
Jag har ett par som gärna vill ut i trapphuset när min ytterdörr öppnas. Hela tiden får man vara beredd att de inte springer till hissen medan dörren går igen. Vet ju inte om den går upp igen för en liten katt
#6 Nej, man vet ju aldrig. Usch jag ryser bara jag tänker på det…
Fy vilken fruktansvärt hemsk situation! Jag är så så så glad att det ingte gick illa för den lille mannen! Huvaligen! Här finns av förklarliga skäl ingen hiss… men jag ryser av ranken på en sådan mardrömssituation!!!!
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Fy vilka bilder jag hann måla upp även fast jag förstod av rubriken att allt gick bra. SÅ skönt.
www.racerdonnans.se. Medhjälpare på Cornish Rex i fokus.
Fy vad hemskt, jag känner mig helt matt av att tänka på hur du måste ha känt dig. *rys* Men som Monica säger, att ha dem i famnen eller att ta trapporna och få lite extra motion är nog helt de bästa alternativen.
---------------------------------------------------
Att leva utan katt är inte att leva.
Ja, tiden har väl aldrig gått så långsamt som den gjorde på väg upp och ner igen. Och som sagt…VILKA BILDER man ser framför sig. Och så långt man hinner tänka. MEN en lärorik erfarenhet…som jag kommer dra nytta av i framtiden!
![[Silkwaves]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vilken hemsk upplevelse och vilken tur att det gick bra! Usch vad mycket konstigt som kan hända.
Himla tur att det gick bra. Vilken skräckupplevelse!
Så hemskt för dig! Vilken panik du måste ha känt!Sådan tur ni ändå hade att det gick bra.Jag är den fjolliga typen och skulle aldrig göra annat än ha katterna i famnen om jag åker hiss. Arbetade för många år sedan med barn ,och lärde mig redan då att full kontroll är kroppsnära!Väldigt kroppsnära
Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora
Starta ny diskussion
