Jag tycker du ska ta chansen! För om du ändå i stort sätt har kattvakt för de veckorna så kan du ju inte tacka nej.

Självklart att det är jobbigt att lämna katterna och sonen i 6veckor, men tänkt 6veckor i deras liv kommer nog inte att skada dem. Jag tror inte de kommer att glömma dig!

Jag tror du kommer att ångra dig om du inte tar chansen, för det kommer vara en bra merit. Så jag säger bara så här, Lämna in ansökan nu och ta chansen!

Klart att du ska ta chansen.Jag skulle lämna katterna hemma i deras vana miljö.

Tycker precis som de tidigare att du absolut ska åka. 6 veckor är bara ett ögonblick i både ditt eget och dina katters liv.

Det är kanske inte jämförbart men tänker på när jag veckopendlade i ett och ett halvt år, det är något bitteljuvt med att längta! Superjobbigt men underbart när man väl får ses och helt klart värt det för att få göra något som man verkligen vill.

Visst kommer katterna och framför allt du att längta men ni hinner tillbringa betydligt mer än sex veckor tillsammans i era liv!

Tapini är nu andra omgången för parning i Finland och hon var första gången borta sex veckor och nu har hon varit iväg 5 veckor och det blir nog minst två veckor till.

Hon var hemskt pratig när hon kom hem men kände genast igen sig och oss allihop, även de andra katterna.

Åk du iväg, en sådan chans får man inte igen

Klart att du ska åka.

Jag tycker du ska ta chansen till utlandspraktik. 6 veckor går fort och katterna kommer definitivt komma ihåg dig!

En nära vän till mig lämnade sin katt till sina föräldrar under sin praktiktermin eftersom det var det bästa för katten under de förutsättningarna. Katten, en oriental, gick under 5 månader varje kväll in till min kompis sovrum hemma hos föräldrarna och jamade i några minuter innan han gick och la sig med de andra katterna. När hon kom hem igen gick han runt och stirrade på henne i några timmar, som om han inte riktigt kunde tro att hon var på riktigt. Sen kröp han upp hos henne och lät inte någon av de andra katterna ligga hos henne. Hon var hans!

Lycka till med praktiken!

Katterna tar ingen skada och de minns dig när du kommer tillbaka.De är verkligen inga dumma djur,de minns lika bra som hästar och elefanter.Ha det så bra i Sydafrika och smaka deras goda viner..(om du tycker om vin vill säga)

Åhhh tack för era tankar !!!!! Låter ju så härligt att jag nu känner att det är möjligt att få komma iväg när ni beskriver de UNDERBARA små historierna …MEN…HUR släpper jag kontrollen på att jag INTE kan kontrollera att de har det så FINT och VÄLSTÄDAT i lådorna varje dag?

…att de får sin exakta mängd mat, nytt vatten dagligen och ALL DEN KÄRLEK  och Bus de får av mig?…när jag är bortrest?

att detta bygger på att jag har förtroende för den som bor här förstår jag ju självklart…men att få det EXAKT som jag brukar göra är väl kanske mycket att begära? Jag tror ni förstår vad jag försöker säga här….

Om det nu skulle vara så… låt dem ha "semester" från vardagen under dessa 6 veckor och låt dem bli älskade av sina tillfälliga inneboende.. huvudsaken de har omtanke och kärlek under dessa veckor så gör allt annat inte så mycket.. om nu dina kattvakter inte håller exakt samma  rutiner som du… det gör inget.. du kan återinföra rutinerna när du kommer hem igen.. se fram emot den underbara upplevelse och erfarenhet du får av denna utlandsvistelse, och när du kommer hem igen så finna dina katter dig som hälsar dig välkommen hem igen

Jag skulle plugga i Sigtuna hösten -08 och var tvungen att lämna en av mina tre katter hos föräldrarna som ytan blev alldeles för liten. Valet föll på Tamlin, som haft lättast att anpassa sig till livet där. Han skulle ha bott där i 4 månader, men så dog Geisha och Tamlin återförenades med oss efter en månad. Vår återförening skedde i min brors lägenhet, alltså en miljö som Tamlin inte tidigare sett. Han verkade tämligen nöjd med arrangemanget ändå och kom för att sova under täcket redan första natten. Han småpratade under flygresan och kände igen Wille när vi kom till vår lägenhet - som han heller aldrig sett förut. Han hade det bra hos mamma, men inte för ett ögonblick hade han glömt mig. Och oavsett att omständigheterna var så "fel" de bara kunde, men början i flygresa och ny lägenhet - var han förtjust över att få komma tillbaka under mitt täcke.

#8 Om det är skälen till att du tvekar så betänk att ingen är oersättlig,inte ens för ens egna älsklingar.Man kan vara lagom bra förälder så då kan man väl vara lagom bra kattägd också?Slappna avoch följ med dit livet för dig..

Åh Tack Alex H, Tamlinsmatte och Eine för kloka ord och lugnande erfarenheter .

Du ska absolut åka i väg. Katterna klarar sej och kommer inte att ha glömt dej när du kommer hem. Katter har inte tidsbegrepp som vi människor. Själv har jag varit borta upp till tre månader och det märktes att katterna kom ihåg mej. Det var som jag bara varit borta ett par dagar.