Cornish Rex iFokus

Cornish Rex

Etikett: sjukdomar-och-andra-bekymmer
Läst 1132 ggr
TamlinsMatte
0

Och återigen öppnar himlen sina armar...

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

… för att ta emot ännu en av mina katter. Han är inte en rex, men kanske kan vi ha överseende med det en liten stund.

Min älskade huskatt Wille kommer av allt att döma ge sig av på sin sista resa imorgon. Vi har levt tillsammans i ett decennium, alltsedan den dag när grannen ringde på dörren och talade om att katten ville in. Och det ville han, men han var inte min. Men vem kan låta en utmärglad katt som hoppar på tre ben gå sin väg? Vem kan sluta hjärtat för en överlycklig katt som inte ens kan öppna sina ögon? Han blev min. Alla pengar jag då (som 20-årig student) sparat för att kunna köpa min första cornish, blev till veterinärvård för en efterlämnad 6-årig huskatt som slagits, skurits, kastats och trampats. Hans skador var omfattande - benbrott, brott på bäckenbenet, den största hornhinneskada jag någonsin hört talas om, alla tår av… Wille själv var mest lycklig över att ha fått komma någonstans, han var överlycklig över såväl veterinär som petade som sängen därhemma.Han överlevde.

Men av sin otur i människotilldelning fanns sådant vi inte kunde fixa. Njurarna som tagit stryk av vad som förmodligen var brist på vatten, går ju aldrig att laga. Bara att avlasta. Nu går det inte mer. För ett år sedan var prognosen att det skulle hålla några veckor till, trots njurkost. Veckorna blev till månader, blev till ett år.

När Tamlin dog matvägrade Wille. Han ville inte mer. Svea, vår stödhemskatt, kom som en räddande ängel och livet återvände. Nästan. Även om han äter har han inte slutat magra, till en gräns när han faktiskt inte ser klok ut. Men så länge han har velat, så länge han varit sig själv - har Wille fått fortsätta. Idag ser jag att den stora tröttheten kommit. Jag ser att han dricker som bara en katt vars njurar nästan är över gör. Och även om han äter, vill han bara äta det riktigt goda - kyklinghjärta. Inget mer finns att göra för att förbättra min stora vackra nallebjörns tillstånd. Kraschen av njurarna ligger förmodligen någon vecka bort nu, och dit ska han inte få komma. Imorgon bitti får jag istället vara den som sätter honom i båten för att resa sin sista resa. Jag kommer faktiskt inte undan att det efter kampen att hålla liv i katterna, känns så oerhört bakvänt att det enda jag kan göra är att så att säga putta ut båten från stranden och önska dem en god färd.

Det gör så ont att hjärtat brister, men mitt jobb är att bestämma när det måste vara dags. Må himlen varsamt ta emot den siste av min trio som nu gör sig redo att resa ifrån mig.

MonicaLagerquist
0
#1

Kram från oss här i Örsundsbro.Det är alltid lika jobbigt att ta farväl.Men man får tänka på att man gör det för kattens bästa.Wille kommer att bli väl mottagen av alla de katter som redan finns där.Det är vi som blir kvar som har det jobbigast.

Stolt ägare till tre La permer

Salmissra
0
#2

KRAMAR! Du är så stark….

Jag gjorde samma resa i somras när vi tog bort min 16 år gamla tusse, som jag hade haft sen jag var väldigt liten…

Det är ändå skönt att veta att man har gjort det man har kunnat, och att de får ett värdigt slut.  Vi åkte till kållered, djurkliniken och dom gjorde det så fint. Rekomenderas verkligen…

Tända ljus i ett nersläckt rum, lugnt och fint och han somnade kurrandes in i min famn, trygg.

Kram ännu en gång..

Eine
0
#3

Jag känner din sorg genom texten du skriver,och jag tänker på dig och känner med dig.

Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora

Spotless
0
#4

Wille har haft tur ändå som hittade dig! Tårarna rinner när jag läser om de skador han hade och hur han fått lida. Hos dig blev han en älskad katt och han kommer att finnas kvar i ditt hjärta för alltid.

EvaG
0
#5

Kram från en som har tårögda ögon.

___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________

Medarbetare på Vilda västern iFokus

Strawberrygirl
0
#6

Stor kram vännen! Lille fine Wille, jag är glad att det var just dig han hittade den där dagen för så många år sedan. Finns här när du vill prata av dig. Var stark!

TamlinsMatte
0
#7

Tack. Mitt i eländet kan jag inte låta bli att skratta lite… Wille verkar nästan förbluffad över hur snäll matte blivit. Vi har ju kommit till en punkt där det inte längre är viktigt vad han äter, utan att han äter. Matte har därför vandrat ned och köpt Sheba och ren nötfärs åt honom. Wille, som levt på K/D sedan 2006, vet med självklarhet att den där nötfärsen kan matte få behålla för sig själv. Sheban ska försvaras mot inkräktare så till den grad att till och med jag fick ett morr när jag kom för nära. Blev väl inte mer än en halv såndär miniburk i Wille, men det var roligt att se att han faktiskt ville ha något alls. Nu när tiden är kommen, får jag ju ändå se att jag trots hans beniga uppenbarels inte väntat längre än han klarar av. Han tror att det är julafton här just nu. Allt man vill ha kan man få…

Beige
0
#8

Du skriver så fantastiskt fint om dina katter och detta är ytterligare en historia om en katt som verkligen fann sitt rätta hem.

När "julafton" är över får han träffa sin älskade vän Tamlin igen.

Tröstekram till Matte.

[Wiveka]
0
#9

massor med kramar….

Dragonrebell
0
#10

GråterSitter preics som föregående talare med tårar i ögonen. Men det är rätt beslut. Han har haft tur som fick komma in i ditt varma hem den där dagen. Min gamla huskatt fick också somna in för några år sedan, 16 eller 18 år gammal och det var njurarna som gav upp. Han bodde hela sitt liv hos oss och saknaden är fortfarande stor. Men vet att det var rätt beslut och det är det även nu för dig. Tänkter på dig. Kram.

polina
0
#11

Ojoj vilken fin och extremt sorglig historia! Sitter inte bara med tårar i ögonen, utan också tårar över hela mig. jag bävar inför den dagen jag ska behöva vara den starka och fatta ett sådant beslut, men jag hoppas att den dag det kommer så kommer jag kunna göra det med samma värdighet, osjälviskhet och kärlek som du!

Mona22
0
#12

En till med tårar i ögonen. 
Tror det blir bättre för honom att somna in nu än vänta till han dör av njurfel.

Vet att det är jobbigt att ta bort en vän men han hade tur som kom till dig och han verkar ha haft en fantastisk bra liv som en älskad katt.

Bulle
0
#13

Du skriver värkligen så man blir fast. kramar från oss också.

Stickgalen tjej som älskar Cornish rex, Engelsk bullterrier, dabbagamer.

www.horsfieldii.com

www.stickorgarn.com

Lindavictoria
0
#14

Den kärlek du hyst/hyser för dina katter genomsyrar allt du skriver.  Du har verkligen anammat dessa varelser, tagit dem till ditt hjärta och vårdat dem ömt. Du tycks också ha en god förmåga att inse när det är dags att ta farväl.

Tack återigen för att du delar med dig av dina svåra stunder. Jag hoppas att jag kommer att vara lika klok som du den dag jag sitter i dessa situationer.

Tänker på er och skickar många kramar!

TamlinsMatte
0
#15

Morgonen är här och inleds med så mycket mattefeber att det inte är helt lätt att samla tankarna. Om en liten liten stund kommer vår skjuts, en ex-pojkvän som i många år haft umgängesrättigheter till Willen.Exet lovade ta med sig hjärna, kaffe, febernedsättande och nässpräy.

Min hjärna luras att Wille ser piggare ut tror jag. Mer förnöjd. Eftersom jag så gärna vill det är jag rädd att det nog bara är lur. Men jag har bestämt att jag går ifrån mitt tidigare löfte om att Wille skulle slippa alla vidare undersökningar. Ska vi ändå stickas kan vi sticka en gång extra. Jag kommer köra en sista serie blodprov för att få veta att det verkligen är njurarna som gett vika helt nu. Inte så många saker jag skulle vårda Wille för nu förstås, men det vore ju hemskt om han bara fått tillbaka sin bakteriesnuva (det är fickor i näsan för att tårkanalen var sammanväxt i samband med hornhinneskadan, ett par gånger har det blivit till bakteriehärdar därinne). Egentligen har jag inga förhoppningar om att få med mig Wille hem igen. Men jag vill så gärna.

limpetimpen
0
#16

Jag lider med dig. Vet precis hur det känns. Men det är ett rätt och starkt beslut. De är vi som djurägare som lider när våra familjemedlemmar måste fortsätta färden bortom denna värld. Jag är säker på att Wille är dig evigt tacksam både för vad du gjort för honom och att du förstår att han måste få gå vidare. Kram på dig och jag beklagar sorgen…

kvasikatten
0
#17

Suck - jag känner med dig i detta…. finns inga andra ord att skriva
än den här underbara dikten som brukar ge tröst i livets svåra stunder.
 

När jag dör är jag inte alls borta

fast min kropp blivit mull , min vän

Ty med allting som susar och sjunger

_skall jag komma tillbaka igen
_

Genom fåglarnas kvitter i träden,

genom fjärilars fladdrande slag.

Genom flingornas dans på din ruta

_skall jag ge dig en hälsning  var dag
_

När björklöven spricker om våren

och du känner en varmare vind

skall du ana min själs odödlighet

_när jag dunlätt rör vid din kind
_

Då vet du - jag är inte borta.

Nej mer nära än du kan förstå.

Genom allting som susar och sjunger

skall min hälsning med kärlek dig nå

Lindavictoria
0
#18

#17 Underbar dikt, vet du vem som skrivit den. Skall nog lägga till den i mitt vita arkiv.

AnneAlva
0
#19

Åh nej, inte Wille också var min första tanke. Det känns som om sorgerna kommer uppradade för dig och jag känner med dig. Jag sätter mitt hopp till att du får med dig Wille hem idag även om chansen verkar oändligt liten. Stor kram och styrka till dig.

---------------------------------------------------

Att leva utan katt är inte att leva.

S*Godreign's Cornish Rex

TamlinsMatte
0
#20

Nog var det en oändligt liten chans. Men den här killen planerar tydligen att komma försent till sin egen begravning. Njurarna uppvisar normala värden. Det är lite obegripligt hur det gick till efter att ha haft en ordentlig stegring för 14 månader sedan. Men allt lutar åt att det var något som var tillfälligt fel just då, och att K/D normalt är tillräckligt för att avlasta njurarna. Wille har istället en infektion. På sätt och vis inget att jubla över, särskilt som det i förlängningen kan finnas en tumörsjukdom bakom, men infektioner behandlas med antibiotika. Infektioner kan gå över till skillnad från njursvikt. Så Wille ÄR faktiskt med mig hem idag. Och för en stund tänker jag våga hoppas att antibiotikan ska ta bprt allt det onda så att Wille får bli en glad katt igen. Fast så frisk som han var hos veterinären har jag sällan sett honom, det är förbaskat tur att han inte spelar så bra när han är hemma som han gör där.

Detta är tredje gången vi under hans livstid är inne för vad vi tror är en avlivning. Men inte då… Favorit i repris ;-)

Lindavictoria
0
#21

#20 Oj, vilken följetong. Håller alla tummar för att det är en infektion som går över med antibiotika.

Ni får kurera er bägge två!

limpetimpen
0
#22

Det var glada nyheter! Då får han krya på sig! Vi håller tummar och tassar här!

TamlinsMatte
0
#23

Ja, det var ju inte precis en friskare Wille som kom från veterinären, bara sjuk på annat sätt. Men jag vill passa på att slå ett slag för Aptus Reconvalescent Cat som finns i tub. Har inte vetat att det fanns tidigare, men fick rådet att köpa ett par såna igår och mata honom med det om han vägrade äta. 30g är dagsbehovet för en 4kg tung katt. Och mycket riktigt ville min lille grabb inte äta än. Men jag gav honom en fjärdedels tub igår och det verkar ha fått igång något, för han äter faktiskt själv sina portioner a/d nu. Och vill gärna vara tillsammans med mig igen. Så det verkar som att antibiotikan kan få en chans att verka. En sån där tub ska definitivt finnas i mitt "emergency kit" i framtiden, så mycket lättare att under en dag få i katten 30 g än 2 burkar a/d när den matstrejkar…

AnneAlva
0
#24

Wille är en kämpe i kvadrat han! Vad skönt att höra att han kom med dig hem och jag hoppas verkligen att han ska uppvisa bättring snart!

---------------------------------------------------

Att leva utan katt är inte att leva.

S*Godreign's Cornish Rex

Anna77
0
#25

så underbart att läsa!! Krya på dig nu Wille!!