Min älskade Bamse
Du var bara 6 veckor när jag kom för att hämta dig, du satt ute på trappan tillsammans med din syster och frös. Det var i april 1995 och du hade aldrig varit inomhus.
Mannen som bodde där sa att han inte hade någon nytta för dig då han redan hade bra "råttfångare". Jag tog dig under min jacka, väl medveten om att det inte alls var bra att skilja dig från din mamma och syster, men jag räddade ditt liv Bamse! Mannen hade inte goda avsikter, jag kunde bara inte lämna dig…
Du blev snabbt en pigg och glad kattunge, och du trivdes hos oss. Att gå ut var det inte tal om! Du var runt 2 år när du gick ut i sele första gången tillsammans med mig. Vi hade köpt hus på landet och det dröjde inte länge innan du gick ut och in som du ville. Du lämnade aldrig tomten och när det kom någon annan "läskig" katt sprang du in och hämtade mig så jag fick jaga bort den!
Sen kom den dagen, i oktober 2004. Du hade varit dålig sedan sommaren, giftstruma sa veterinären. Jag valde att ge dig ett värdigt slut då, utan mediciner och behandlingar. Du låg i min famn och tog dina sista andetag, det var så fint men samtidigt det värsta jag upplevt. Tack Bamse för att jag fick lära känna dig, min älskade katt.
Vilken otroligt vacker katt. Din berättelse om honom gick direkt in i hjärtat. Förstår att du saknar honom.
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Visst saknar jag honom, han var så speciell eftersom jag tog honom från mamman så tidigt. Men jag resonerar att hade jag inte tagit hem honom då, hade han aldrig blivit så gammal som han blev…
Att förlora någon man älskar gör så ont.
#0
Åhhh vad fin han var och vad fint du skrivit 
…Tårarna rann här ska jag säga!
9år blev han ju ändå…inte illa för en liten kattunge som var dödsdömd av ägaren..
Ja- bara de som älskar djur vet hur ont det gör att mista dom!
Vi får trösta oss med att vi kan hjälpa dom att slippa lida…den största kärleksgåva man kan ge!
Sedan är det är vi som blir kvar som får lida..men det är man skyldig sitt älskade djur, som levt sitt liv bara för oss!
Tack för dina fina ord och Astrid rosen, vi ska aldrig glömma.
Bamse hade det undbart hos dig Lullan1. Du räddade honm från ett liv i lidande om han överlevt barndomen. Du räddade honom också från lidande när han blev vuxen och sjuk, Han har det fortfarande bra ska du veta.
Tack Leffe! Dina ord värmer.
Det är trots allt skönt att man kan tänka tillbaka för då kommer oftast de fina minnena fram.
___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________
Medarbetare på Vilda västern iFokus
*snyft* Vilken vacker katt du hade förmånen att lära känna och älska! Vad lycklig du gjorde honom när du tog hand om honom.. Det gör så ont när ett älskat djur går bort..
Jag läste boken "Snuffe" har du läst den? Den är så bra och man känner igen sig.. Bild på boken:
http://www.bokus.com/b/9172034033.html?pt=search_result
Tänder också ett ljud för din fina Bamse! MVH Anna
#8
Skriv gärna denna bok som ett boktips Anna-så tar jag bort den länken här när du gjort tipset!…Då hittar flera denna bok-under boktips!
#7 och #8 Tack för era fina ord! Jag har inte läst boken Snuffe, men jag tackar för tipset.
Vilken underbar vän han måste ha varit.
Fasar för den dagen då jag måste skiljas från någon av mina vänner.
En mycket vacker berättelse. Det hjälper att skriva av sig.
Starta ny diskussion
