Vissa katter är helt enkelt mer pratsamma än andra.Jag har haft en sån boende här hemma.

Så länge han bodde hemma hos oss gick det riktigt bra.Här finns gott om folk och många andra katter att vara och prata med men sen flyttade han först till min dotter men det fungerade inte för han pratade oavbrutet och de stod inte ut med det.Sen flyttade han till en vän till min dotter och han pratar fortfarande och hon har varit tvungen att lägga lappar i grannarnas brevlådor och berättat att hon varken slår eller låter bli att mata katten för en del grannar trodde att hon misskötte katten eftersom att han alltid mjauade.

Mitt tips till dig är att skaffa en kattkamrat till din katt.Även om hon inte trivdes med uppfödarens katter så kan hon mycket väl fungera ihop med en annan katt gärna då en ung katt som får växa upp tillsammans med henne.

Är din katt kastrerad?

Jaa, jag har börjat undra om inte grannarna i trappuppgången börjar undra snart… Hon har bott en tid hos mina föräldrar i deras villa,  vet inte om hon pratade lika mycket där.

Har funderat på en kattkompis, en unge då såklart men tänk om det inte fungerar? Då står man med två små liv på halsen som inte trivs med situationen. Vill ju så gärna ha Elsa kvar och att hon ska trivas och bli lugnare. Ett svårlöst problem, helt klart.

Om man tännker utifrån hennes bästa kanske hon behöver ett hem där det händer lite mer (jag försöker leka med henne med snören, laserpekare och annat) men ändå är det detta konstanta jamande.

Hur svårt är det tt hitta ett nytt hem till en vuxen cornish om det skulle lämpa sig så illa i slutändnan, tro?

Och som svar på din fråga efter denna långa utläggning: Nej hon är inte kastrerad ännu. Vill vänta med det då jag inte vet om jag vill ha en kull på henne senare, dock behöver hennes kompis inte promt vara en av hennes egna kattungar utan kan vara en "Vanlig" bondkatt.

 Går hon på p-piller? Du kanske ska överväga omgående om du ska ta kull eller inte.Dels är det bättre och säkrare att inte vänta för länge med att para.Dels är det inte bra om en hona går på p-piller för länge.Det finns biverkningar.Och får hon inte piller så har du en förklaring till varför hon jamar högt .Jag ser att hon är vit,är hennes hörsel kollad? Om hon hör dåligt kan det höga jamandet orsakas av det.Så mitt råd är att du bestämmer dig för om du ska ta kull eller inte,och om du ska göra det testa mot Felv/Fiv och ultraljuda hjärtat mot HCM (inte obligatoriskt men rekommenderas)och kanske hörseltest också.Vad sällskapskatt anbelangar så är katthemmen överfulla av underbara hemslösa katter i alla åldrar.Det kan nog vara bra med kattsällskap för din hona.Se till bara att den nya ungen kastreras för att det inte ska uppstå revirbråk.Lycka till.

Jag skulle nog vilja råda dig till att inte någon kull på Elsa pga hennes ålder utan kastrera henne så snart du kan. Det är ingen fara för en avelshona som redan haft ungar att få ytterligare en kull vid fyra års ålder, men för en förstagångsföderska är riskerna för både mamman och kattungarna enligt mig alldeles för stora. Risken för missfall är överhängande och det kan bli så svårt att det kräver operation. Jag vill inte skrämma dig, men jag vill att du ska vara medveten om att det inte är problemfritt att ta en första kull på en hona som redan är fyra år gammal.

Att hon jamar tycker jag låter som att hon vill ha sällskap. Vi människor är ofta inte allt vad en katt behöver i sällskapsväg eftersom vi kommunicerar och beter oss på olika sätt. Vissa saker kan vi som människor inte bistå med i ett kattliv precis som det är vice versa. Som Monica säger så är det ofta lättare att ta in en kattunge när det handlar om att ge sin katt en kompis, men det kan också fungera med en äldre katt. I Elsas fall då hon inte kom överens med de andra vuxna katterna hos uppfödaren kan det kanske vara en större stress att ta hem en redan vuxen katt, men du känner henne bäst och kan avgöra vad som skulle passa henne bäst.

Håller med #4 jag skulle definitvt kastrera henne och skaffa kattsällskap. Rexar trivs oftast med andra katter, även om katten inte trivdes som fertil tillsammans med uppfödarens andra fertila katter.

Men sen är det också så att många rexar är pratsamma. Mina svarar på tilltal och ropar när de vill något. Många olika ljud beroende på vad de vill. På nätterna är de däremot tysta, men det tror jag helt enkelt beror på att de aldrig får någon reaktion på sina jamande nattetid. (Kliver aldrig upp och ger mat, öppnar dörrar eller så på natten…) En del pratar mer andra mindre, men ingen av mina kissar är helt tyst.

Jag tror också definitivt att hon behöver sällskap av en annan kisse för att må bra.

Tack för alla kloka idéer och tankar.

Elsa är som sagt fyra år, har haft en kull innan och är ganska mammig (vill hålla koll på alla som är i hennes närhet, lite "vallande").

Jag har inte haft henne länge alls, iallafall inte här hemma hos mig, kanske saknar hon min pensionär till pappa som varit hemma om dagarna. Fick veta av dem att hon även hemma hos dem ibland jamagt osaligt om nätterna och inte lämnat dem ifred (inte för att de hade något som heslt emot en ullig rex i sängen men när hon rände runt om nätterna som hon gjorde blev det lite enerverande.)

Har funderat på att prova med p-piller/p-spruta bara för att se hur hon reagerar innan jag bestämmer mig för att kastrera eller inte, kan det vara en bra idé? Då menar jag alltså inte som en långvarig lösning utan en "prova-påperiod".

Har också en tanke om att om jag skaffar en kompis till henne, att det borde göras innan Elsa eventuellt kastreras för att underlätta anknmytningen till den lilla (kommer i så fall köpa kattunge).

Någon som har några tankar kring detta? Kanske är idén tagen helt ur det blå eller kan det ligga någon logik i det hela?

Elsa kommer nog lika gärna som kastrat att ta sig an en ny kattunge.Här hemma är det oftas kastraterna som extraknäcker som extra mamma.

Finns ingen anledning alls att vänta med kastrering i tron att hon lättare accepterar en ny katt fertil. Snarare tvärt om.

Min nioåriga kastrathona älskar alla kattungar - alltid… och det mest verkar räknas som kattungar i hennes värld - Även hankatter som kommit hit i fertil ålder…

#7 Du frågar om piller/p-spruta.Det finns inget som hindrar att du ger henne det i några månader medan du tänker över allt.Ska hon få en till kull eller ska du kastrera?Tar du kull kan du ju spara en av hennes ungar,för sällskap tycker jag hon ska ha framöver vad du än gör.Det är din katta så jag ska inte sitta och bestämma hur du ska göra med henne,kan bara ge lite råd,du hittar snart den lösning som passar er.

Om du inte ännu har bestämt dig ang. kull så tycker jag att du borde ge p-piller. Upprepade "tomma" löp kan nämligen lätt framkalla livmodersinflammationer som kan kräva kastrering om man har otur. P-spruta sitter i längre och om hon inte gått på piller innan så kan det vara skönt att använda ett preparat som man kan avbryta tvärt om hon skulle reagera på det. Inte att hon skulle reagera med att bli sjuk eller dylikt, men hennes beteende och humör kan ändras, det är olika från hona till hona.

Jag tror att det är lättare att isf kastrera Elsa innan en eventuell ny katt flyttar in eftersom kastreringen i sig är en stor hormonell omställning i kroppen. När hon sedan är "som hon alltid ska vara" är det den bästa tiden att introducera en ny katt för då kommer en omställning i taget om du förstår hur jag menar. Om hon är kastrerad vid introduktionen är chansen större att hon inte bryr sig lika mycket om rang osv. vilket brukar leda till en lättare introduktion.

Sällskap verkar hon behöva, med tanke på din beskrivning, vare sig du väljer att ta en kull på henne eller att kastrera. Om du bestämmer dig för att ta en kull, se till att du har någon kunnig uppfödare att vända dig till för råd och stöd men också som hjälp med allt det praktiska som pappersarbete, registrering, hitta en passande hane som kompletterar Elsa, osv. Om du inte redan känner någon så finns det säkert de här som kan tänka sig att hjälpa dig.

Hon vill nog ha en kompis det är det hon försöker tala om för dig :)

Jag hör henne ropa efter en kompis men jag undrar om jag inte vill säga att det där nattliga jamandet som sker emellanåt där hon springer omkring och är enerverande nattetid är löp…både Lova och nu lilla Alice var som galna nattetid…det vaknades av och an och jamades så jag fick sova med öronproppar.

Hon kan ju gå in och ut ur löp konstant så fundera hur du skall göra med kull och gå därefter i aktion för allas bästa.

Alice är kastrerad sen ca två veckor och GÖTA PETTER vilken kelgris jag har fått, en mera tyst kelgris som är harmonisk och kan njuta i knät, vilket hon inte hade ro med innan. Men pratar och gallskriker när hon vill tanka kärlek det gör hon iaf

Lycka till!

Låter lite som min Ciba. Jag fick henne också som vuxen omplacering, eftersom hon inte trivdes med de andra katterna hos sin förra ägare. När hon kom till mig var hon mycket orolig, klängig och jamade konstant. Hon har väl alltid varit lite pratig som cornishar är, men enl förra ägaren inte så illa. Jag kastrerade henne, men det gjorde inte så stor skillnad utan den största skillnaden kom när jag efter ungefär ett år skaffade en kompis åt henne. Även den en vuxen omplacering. Anledningen att jag valde en omplacering var att det var en kompis som hade katten och kunde ta tillbaka henne om det inte funkade med Ciba. Det tog flera månader innan de kom överens, men nu är de ett riktigt team. Ciba är mycket lugnare, tryggare och framför allt tystare! Inget snack om att hon mår bra av sällskapet.

Om du funderar på en kattkkompis kanske du ska överväga en omplacering som inte är så akut, så kan du göra en deal att om det inte fungerar får katten komma tillbaka..? Man får dock ha tålamod, det tog rätt lång tid för mina kissar och jag var nära att ge upp några gånger, vilket jag är glad att jag inte gjorde nu med facit i hand :-)

Jag har följt den här tråden och har väl egentligen inte så mycket att säga om råden utan håller med föregående talare. Funderade lite över giftstruma men det drabbar ju främst katter som är äldre och dessutom sägs ju inget om att katten tappat i hull osv så det är väl ingen större risk att det är det. Det som fick mig att posta nu dock var Casiopeias inlägg och jag som ofta har hästminne och inte kan låta bli att lägga mig i måste fråga.

Casiopeia: Jag minns någon med det användarnamnet på SKS forum som tog hand om en kull med vita cornishar för några år sedan då ägaren inte ville ta hand om dem, är det du? Elsa som tråden handlar om är ju från den kullen om jag inte är helt ute och cyklar. Tyckte det var ett roligt sammanträffande om så är fallet.

#15 Ja det var jag! Va, är hon!? Är det den Elsa? NU när du säger det så hörde jag att hon behövde omplaceras…

Tack för alla svar och tankar.

Ni verkar samstämmiga i rådet om en kattkompis, det ska jag definitivt tänka över. Unge eller vuxen? Vill ju egentligen ha en vuxen till i sådana fall men en kattunge kanske är lättare att knyta an till för Elsa, och det är ju inte främst mina intressen som styr - det är Elsas välmående som gör!

Ska till veterinären på Fredag för vaccinering och "allmän-koll", ska då rådfråga även där om ev. p-piller/p-spruta vs. kastering.

#16 Jag vet inte vilket stamnamn hon har, men i stamtavlan heter hon Grata, kvinnan som jag köpte henne av kallade henne Elza. Hos mig fick det bli Elsa. Tror du dig känna igen henne, vore häftigt i sådana fall.

Just nu ligger hon och sover ihopringlad i elementsängen jag snickrat ihop. Senare i veckan ska det upp hyllor på väggarna att klättra på.

I framtiden kanske det också kommer en kompis att klättra med!

#17

Hon har väl inget stamnamn utan heter rätt och slätt Grata.

Ja då är Elsa delvis uppvuxen hos Casiopeia, = ) de katterna döptes ju efter potatis sorter.

#18 Visste inte att de kyunde vara utan stamnamn? Men Grata rätt och slätt låter alldeles enligt Elsas melodi. Rakt på sak.

#19  Vilken vändning denna tråd tog! Åh, vad spännande, vill verkligen veta mer!

Roligt att mitt hästminne kunde vara till hjälp. Om jag hade köpt en omplaceringskatt skulle jag tycka att det var jätteroligt att få höra mer om vad som hänt dem tidigare. = )

MariaochElsa: jag har pm:at dig :-)

Jag kan gladeligen berätta att lösningen för mig i detta fall blev just p-piller. Elsa är mycket mer harmonisk och inget jamande på nätterna.

Självklart är det ingen permanent lösning men tills det är dags för kattungeplaner går de bra. Ska hålla ögonenöppna efter en liten kompis till henne, från katthem eller liknande.

#23 Härligt att höra! Och vilken underbar bild sen. Om du är intresserad av en hittekatt så har jag ju en här hemma i åtanke som jag tror skulle kunna passa…?  Läs om Lova på hennes blogg här: http://eldting.wordpress.com/lova-och-my/