Faktiskt en fråga som jag ställt mig i många år.Själv föredrar jag en lite mer utvecklad(?) mer elegant typ .Kallibunker var en härlig katt och skulle säkert få en del cert i dag också.Och få kan väl slå honom på tassarna när det gäller tät och lockig päls!

Intressanta frågor. Hoppas du får lite svar på dem. Själv tycker jag att det som utseendemässigt skiljer Kallibunker från andra raser är just pälsen. I övrigt är det väl inte direkt något annorlunda mot andra. Så redan då han var aktiv var man väl tvungen att göra förändringar. Man var väl tvungen att blanda in andra raser för inavelns skull och då gjorde man nog parningar för att försöka behålla det som skiljde mot andra och det blev förstorat. Sedan har det väl fortsatt så. En hane med så mycket si och så lite så paras med hona med så lite si och så mycket så och vissa saker framhävdes mer och mer. Allt beroende på parningarna man genomförde. Sedan kommer det jag tycker är helt fel.

Det skrivs en standard att rasen ska se ut på ett visst sätt. Det kommer en katt som ser helt extrem ut jämfört med standarden. Domaren kan bli helt tagen av den och den vinner. Men hallå, vad hände med standarden på rasen. Ja så får fler upp ögonen för denna extrema katt och den vinner fler utställningar. Då börjar fler att försöka få fram detta extrema utseende och man glömmer andra egenskaper som finns i standarden. Ja då gör man om standarden. Hur långt kan vi gå?

Själv tycker jag som jag skrev i början att det som skiljer Kallibunker från övriga raser är i första hand pälsen enligt mig. Så jag tycker pälsegenskapen ska hänga med hela tiden hur man än förändrar rasen.

Ja,så är det väl inom hundvärlden oxå,det var därför jag slutade ställa ut,då domarna totalt frångick rasstandard,och valde efter eget tycke och smak. Nu är man väl ingen utställningsmänniska,men ändå så kan jag tycka att rasstandard borde följas,vad är den annars till för. Det är väl för att rasen ska hålla ett visst mått??

En rätt viktig aspekt är att det inte är klargjort vad standarden ska jämföras gentemot. Något slags "lagomkatt" eller gentemot rasen själv, som nog oftare är fallet hos domare. Min Tamsin har ju givetvis stora öron i jämförelse med en lagomkatt (och Kallibunker) men har ändå fått omdömet "size ok" som oftast, och då inte bara av de domare som föredrar extrema typer. Man kan inte omedelbart sätta igång att klanka ned på hur domare dömer, t ex, innan det finns något entydigt svar på vad standarden faktiskt innebär. Själv anser jag att det åtminstone i Sverige finns gott om utrymme att göra rasen mer elegant, bättre i pälskvalitet (bland annat med mindre tjock/fluffig päls och bättre stuns i vågorna; jag tycker man lika ofta ser tjock ovågig päls som man ser pälslöshet och fläckvis päls, om inte oftare) och mer stabil i huvudform osv. Men finns det uppfödare som anser att man bara behöver bevara vad som redan är perfekt så får de ju köra sitt race så klart och förhoppningsvis är det inte någon sanslös diskrepans mellan deras uppfattning och vad som är gångbart på utställning…

Den organisation domaren tillhör har väl en standard för varje ras och den ska väl domaren följa antar jag.

#5 och precis det tycker jag att domarna gör efter bästa förmåga. En standard är inte exakt dvs det skrivs inte ut i cm hur stora öronen ska vara, hur lång svansen ska va o.s.v. Det blir alltid en delvis subjektiv bedömning av domarna och enligt mig klarar de oftast detta på ett mycket bra sått.

Sedan det du skrev om päls. Jag förstår inte detta snack om päls. Självklart ska cornish ha päls. Det premieras definitvt på utställning.

Men pälsen är inte bättre ju längre och tätaren den är. Det är en vanlig missuppfattning. Min idealpäls är kort med silkeslena fasta vågor ända ut på tårna. Jag har haft turen att föda upp och äga just några katter som lever upp till detta helt och hållet. Några av mina andra uppfödingar har fått den lite för tjocka pälsen som jag inte gillar + att jag fått ett par katter som tyvärr delvis mer liknar persikor. Alla kissarna är lika älskade självklart, men de har inte den pälsegenskap jag gillar och vill avla vidare på.

Sedan att rasen inte ser ut exakt som Kallibunker, jag det är väl ändå inte så konstigt att utseendet förändrats en del sedan hans glada dagar. Jag personligen strävar inte tillbaka till Kallibunker looken - det är inte mitt ideal. Jag gilla eleganta kattdjur och det är en av orsakerna till att jag valde cornish till att börja med.

En utveckling från en enda kattindivid har skett genom ett medvetet avelsarbete (läs inavel och utparningar med obesläktade katter såväl huskatter som Burma, siameser och så vidare…) Resultatet av detta är dagens cornish. En helt underbar katt tycker jag. Visst nu finns det flera cornish standarder (flera förbund) och de skiljer sig åt en del. Själv önskar jag att Fife standarden var något mer detaljrik, men det är min alldeles egna uppfattning.

Här är en bild på Kallibunker och hans päls. Absolut inget jag eftersträvar utan jag tycker dagens Cornish Rex har mycket bättre päls!

#7 Precis!

En annan aspekt :Är det uppfödare eller domare som bestämmer vad som är en fin representant för CRX?Domare får döma det som presenteras för dem.Den ständiga frågorna är väl också  hur stora är de ultimata öronen? Hur långa är långa ben? Är de sjukligt långa eller passar de till katten?Det måste finnas gränser överallt anser jag.

#6 Självklart står det inte si och så många cm. Det står väl t ex att ansiktet ska ha den storleken till den kroppen, öronen ska ha den och den storleken till ansiktet osv.

#4 Det handlar inte om att klanka ned på domarna. Domarna är människor precis som vi. Och precis som vi så blir de fascinerade av förändring - eller tvärt om. En domare på en idrottstävling tolkar också regler på sitt sätt och för stunden.

Hur långt kan vi gå när det gäller det extrema. Hur långt kan vi gå när det gäller långa ben. När får katten ont i sina ben och ev skelettskador? Hur långt kan vi gå när det gäller öronen. Jag tror att ju längre och större öronen blir desto mer ljud hör katten. Nu vet jag inte om katter får ont i huvudet som vi människor, men jag misstänker att ju mer ljud katten hör desto mer måste den tänka och koncentrera sej. Dessutom tror jag att det kommer in mer och mer smuts och infektionsrisker ökar. Så hur långt kan vi gå med att göra katten extrem utan att skada den? Hur långt kan människan gå. Ska det ultimata utseendet gå före kattens hälsa. Detta gäller ju inte bara Cornish Rex utan även andra raser och andra djur som föds upp och tävlar

Faktiskt så säger min veterinär att med så stora öron så minskar risken för infektioner och sådant eftersom de är så öppna och det är lätt att hålla rent och torrt. På hundar är det ju de raserna med små och "stängda" öron som har mest problem när det gäller sjukdomar och hemma hos mig så är det den minst typade (=minst öron) honan som har problem med öronen.

Jag känner en hel del supereleganta och extrema rexar och inga har några som helst problem med sitt utseende, det är väldigt friska, väldigt musklade och glada missar.

I FIFes standard så står det inget om proportioner att t ex öronen ska ha en viss storlek i förhållande till ansiktet.

#11 Det är toppen att de med stora öron mår bättre än de med små efter som Cornishens öron blir större och större. Vad bygger FIFes standard på om katten kan ha ett litet, litet ansikte och långa, långa öron när det inte finns proportioner som styr detta?

Utseendet på Cornishen har förändrats väldigt på de snart 60 åren den funnits. En del tycker det är bra och en del tycker det är fel. Om utvecklingen fortsätter så här i 50 år till hur ser katten ut då? Hur långt kan man gå i aveln? Se vad som hänt med andra raser. Burmasyndromet som kom från USA för att huvudet skulle bli större. Persernas problem. Scottish folden osv.

Tänk scenariot om 50 år. Cornishen har så långa smala ben att den inte kan hoppa för då skadar den benen. Öronen är så långa att de viker sej dubbelt.

Det kanske måste finnas ett stopp för förändringar. Alltså måste det finnas en standard som sätter upp gränser.

#12 Det är bara att börja motionera till din kattklubb. Kan tycka att dina farhågor och jämförelser är lite överdrivna (scottish fold t ex, där öronen beror på ett anlag som också förknippas med andra missbildningar, vilket väl knappast är något som kommer att poppa upp inom cornish rex) men om du tror att många står bakom dig tycker jag också att du ska göra vad du kan för att driva igenom begränsningar i standarden, eller snarare specifikationer (i centimeter t ex).