Om vi återigen kikar på SVERAKs statistik pekade rasen 2006, om än med liten skillnad ifrån 2005. Skillnaden i antalet registrerade katter 2005-2008 ligger på c:a 70 katter - alltså inte jätteskillnad. Det ska bli intressant att se statistiken för 2009 och om den minskar eller ökar. Så länge skillnaderna är på färre än 30 katter från år till år tycker jag det är svårt att se någon statistisk signifikans eller dra några slutsatser om tendenser. De flesta uppfödare i Sverige är småskaliga och har alltså inte kullar varje år, eller har kanske två ett år och ingen nästa.

Men: klart och tydligt är förstås att rasen har blivit mycket större under 2000-talet. Registreringarna har i runda slängar fördubblats. Jag kom in ungefär halvvägs, precis innan den stora boomen, och min analys är att det dels beror på att raskatter överlag har blivit mycket populärare (cornish rex har ju trots allt inte den explosiva utveckling som t ex bengal, sphynx och ragdoll dragits med, vilket vi nog ska vara tacksamma för…) men också att cornish rex som ras har tillräckligt många unika egenskaper för att vara särskilt lockande. Och med fler köpare följer förstås fler nya uppfödare, från de mest ambitiösa storvisionärerna till de som av ren okunskap tror att en katthona måste få en kull innan "sterilisering" eller som överväldigats så till den milda grad av sin första raskatt att de är övertygade om att just deras katt är bäst i världen och måste få avkommor, oavsett hur stamtavlan eller katten själv sedan ser ut.

Jag tror du är något på spåren när du säger att ekonomin blivit sämre - det har den ju dels i samhället i stort och folk drar ju åt svångremmen kring lyx, som en hobby ju är. Men kanske också för att folk som tog en första kull runt 2005-2006 insåg att den där aveln kostade mer än den smakade om man nu skulle följa regelboken. Att en uppfödare måste vara väldigt mångsidig och kunna allt ifrån livräddning på pyttesmå katter och genetik till att tekniskt fixa en hemsida eller via andra kanaler marknadsföra sig själv och synas. Det är väl helt enkelt inte alla som orkade med att profilera sig, att upprätthålla ett uppfödarsignum som stack ut i mängden på Blocket, där överstrukna originalpriser allt oftare ersätts av senare tillkomna reapriser i rött. Även variationen i utgifter har blivit större. Importer blev en stor trend under 2000-talet och ambitionerna var allt ifrån att "ta bara en kull med närmast belägna hane" till att köpa en katt ifrån månen om det nu var där den mest lovande katten fanns. Även där kan det vara svårt att hänga med, när insatserna höjs, testerna blir fler och dyrare, restriktioner och kastrering - ytterligare 500-1200 kr mer att som uppfödare lägga per kattunge och då fortfarande konkurrera med de som inte gör mer än absolut minimum - är sådant som ofta ingår i kattköp/-försäljning. Ger man sig inte själv på det hela kan man åtminstone bli avskräckt av vad man ser och känna att det inte är värt att göra något halvdant.

Där har du lite spånande ifrån mig i alla fall, som rexentusiast om än ej den mest erfarna av diton.

Spännande tankar som jag tackar för. Jag kan tänka mig att ekonomin spelar har en viss betydelse för den statistiska nedgången. Nu är ju inte statistiken så drasitsk och det går inte att dra några konkreta slutsatser från dem men anta att minskningen fortsätter att dala, då måste det finnas en orsak . Att vara uppfödare är en dyr hobby och det krävs ett stort hjärta för kattter om man ska hålla på med det. Som du säger så har blocket röda priser på kattungar vilket är tragiskt men en realitet. Kan det vara så att uppgången har nått sin kulmen och behovet att katter är uppfyllt och att de kattköpare som vill ha en sällskapskatt  har mer än tillräkligt att välja på med resultat att det blir kattungar över. Det går ju bara att spekulera i frågan men det är intressant att diskutera.

#2 Det tror jag absolut spelar in. De flesta sällskapsköpare är ju tyvärr inte insatta nog att inse att avel inte är lönsamt och då krävs förstås något extra för att de ska köpa katten som kostar 6500 kr när de kan få en för 5000 kr - fastän priserna faktiskt kan indikera att den dyrare katten har HCM-kollade föräldrar, redan är kastrerad och/eller har en kostsam men för rasen positiv kombination av linjer medan den billigare inte åtföljs av detta. Det behöver givetvis inte vara så, det kan också vara så att den billigare uppfödaren har tur med veterinärkostnader, har så god ekonomi att den inte behöver ta mer för kattungarna osv. Men dessa exempel på hur olika förutsättningar och olika mål ger olika utgifter där alla uppfödare i all krasshet konkurrerar på "samma marknad" gör säkert att det kan kännas trögt om man försöker göra allt rätt men ändå ser hur folk som drar in på tester osv får sina katter sålda lättare. Det är ju ingen lösning att ställa lägre krav på sig själv - för avel ska ju vara utmanande och målen högt satta.