En stroke kanske. Det fick min Lillan och hade detta beteende. Håller tummarna för att det är något tillfälligt

Uch vad trist håller tummar och tår i kors. Krya på dig Dexy.

Ohh nej, hoppas innerligt att det går att lösa, Dex har jag ju "känt" hur länge som helst. Skickar många tröstkramar C….

Tröstekramar till er…

Kram Clee, det måste bara vända för er snart.

Huff, tenker på dere. God bedring.

Hoppas att ni snart får hem en frisk kisse igen.

Men fy, det är bara massa olyckliga nyheter just nu, vad ledsen jag blir för din och Dexys skull, jag hoppas innerligt att de kan lista ut vad som felas honom och åtgärda det! Många kramar!

Nej, vad hemskt för er! En tanke som slår mig är vingelsjuka, (felin polioencefalomyelit), men det drabbar väl i stort sett bara utegående katter? Förvisso är det en virus (som drabbar centrala nervsystemet) och man kan kanske, om man har otur, föra den med sig in på skor eller annat? Har tack och lov ingen egen erfarenhet av vingelsjuka men exets brors utegående katt drabbades för några år sedan. Den katten klarade sig men prognosen är inte god. Hoppas att Dexter mår bättre redan nu!

Usch så hemskt. Det låter rätt illa nu, men å andra sidan kan det ju förhoppningsvis visa sig vara något som är behandlingsbart. Jag minns att Geisha vinglade något oerhört när hon blev sjuk som liten, men då var det just örat som gått åt. Hon hade fått vätska bakom trumhinnan eller något ditåt, efter en alltför stark öronskabb-behandling (veterinären gav henne det - inte jag, tror det togs bort senare av just denna anledning). Jag vill minnas att det inte syntes först när de lyste i örat, men det var 10 år sedan.

Vi håller tummarna härifrån och hoppas att Dexy ska må bättre snart

Stackars stackars er allihopa! Sänder varma tankar och hoppas att allt blir bra för er snart!

Jag hade en katt för några år sedan som helt plötsligt en morgon hade väldigt dålig balans och kunde inte fokusera med blicken riktigt. Den hade även feber. Det blev ju akut till veterinären, och dom sa bara att hon hade en väldigt kraftig halsinfektion, och fick gå på en starkare antibiotika än vad hon hade innan.

Så man hoppas att det är någon såpass "enkelt" att behandla istället för en propp som Dexy lider av.

Håller tummarna för dig och Dexy!

Hoppas på snar bättring för Dexy! Usch, jag håller med övriga, det är inte kul när våra missar är dåliga!

Tack för alla snälla och fina tankar, de tröstar! Jag önskar så att de kunde nå Dexy där han sitter nu, ensam i en bur, i ett rum med en massa katter som mår dåligt. Jag hoppas att han får en blund, även om han måste fråga sig så varför vi lämnat honom där ensam och varför han mår så konstigt. Tack också ni som delar med er av idéer om vad det kan vara. Jag kommer att ha svårt att sova i natt, tills de hör av sig från sjukhuset - har inte hört någonting sedan i förmiddags då han lades in.

#9 Som du säger så drabbar vingelsjukan enbart utekatter och är ovanlig här i söder, tydligen förekommer det mest i Uppsala- och Stockholmstrakterna. Veterinären verkade utesluta det rätt omgående när jag sa att Dexy i princip aldrig är ute och aldrig har kontakt med främmande katter. Har även hört att det blivit betydligt mer ovanligt på senare tid men vet inte om det stämmer. Tack för idén i alla fall, alla tankar och erfarenheter är värdefulla att få ta del av!

Usch stackars Dexy

Vi håller alla tummar och tassar här at han snart och snabbt blir frisk igen.

Hoppas att Ni får en diagnos på Dexy, eller Ni kanske redan har fått det?

Våran Garibaldi blev vinglig och kunde inte stödja på bakre delen av kroppen. Efter lång utredning så konstaterades diskbråck! Men innan dess så testades han för diabetes, tydligen ger det samma symtom.

Vi håller tummarna för att det ska gå bra! och att han kryar på sig!

Tänker på er!!!

Vingelsjuka är det knappast! Det skulle förvåna mig mycket! Det är väldigt ovanligt även på utekatter idag!  Lycka till och hoppas att älsklingen din blir helt frisk och kry snart!

Stackars Dexy som mår så dåligt! Hoppas att veterinären hittar vad som är fel med honom så att han kan bli frisk snabbt.

Hoppas ni får koll på vad problemet är, efter min förra vecka av helvete önskar jag ingen gå igenom samma sak. Lider med er!

Tack för all fin uppmuntran och tankar! Dexy ligger nu bredvid mig och sover efter att symptomen helt upphört när han fick kortison! Veterinären vet fortfarande inte vad det kan ha varit men han ska få både en antibiotika- och kortisonkur nu i ett tag och om symptomen återkommer när kortisonet satts ut ska jag återkomma.

I natt låg jag och grät som ett barn och tänkte hemska tankar om vad som skulle ske ifall de inte kunde göra något för Dexy. Han är såå speciell för mig, en sån där katt som man aldrig får igen, och jag är så glad att det inte var dags nu. Nu gosar jag in min näsa så mycket i honom att jag blir alldeles allergisk och han har fått sin favoritmat också.

Härligt att han är hemma igen.

Så skönt att han är hemma igen! Visade ALP inte på någonting? Förloppet var visserligen vansinnigt snabbt för att vara något som mycoplasma (då är vingligheten nog snarast av annat än balans) men jag blir lite klurig när jag hör vilken kombination som fungerat. Baytril+Prednisolon brukar iofs fungera på väldigt mycket (är det Vetrimoxin lär inte det fungera för tex mycoplasma.

Men jag håller tummarna för god bättring. Även jag har nu en klart friskare katt bredvid mig i sängen - och det är vansinnigt skönt att se att det går åt rätt håll.

Vad underbart att han är hemma igen

Åh, vad skönt att höra! Lille Dexy, klart han ska ha favvomaten och favvomatten.

åh vad glad jag blev att dexy mår bättre. Har tänkt på Er - skickar massor nospussar till dexy

Skönt att han mår bättre!!

Åh, så skönt att han blivit bättre. Håller tummar och tassar här borta för att han ska bli helt återställd av medicinkuren.

Härligt att han är bättre… jag tillhör dem som haft en katt med vingelsjuka och det är inte roligt med det beteende som du beskriver.   … vingelsjuka kommer gradvis … lite lite i taget … det här var något helt annat.

Dexy är inlagd igen :( I natt vid tolvtiden vaknade jag av att han hyperventilerade. Ringde djursjukhuset och de sa att jag skulle sätta ned honom på golvet (han sover alltid intill mig) och eftersom han kunde gå tyckte de vi kunde avvakta lite. Men tre vaknade vi av en duns - det var Dexy som hade trillat ur sängen och inte kunde resa sig eller röra på sig. Han bara låg ned på sidan. Så nu är han inne igen - och först nu lyckades vi dra ur dem att de inte ens har möjlighet att kolla hjärnan (med magnetröntgen eller hur de nu gör) utan i så fall får remittera till Helsingborg. Ok, ville de bara ha 7000 kr av oss för en kortison- och antibiotikakur eller? Jag tycker det är uppenbart att det rör sig om något neurologiskt.

Stackare Dexy och stackars er.Hoppas att man kan komma fram til vad det är nu.

#30 Kära nån, jag bli alldeles matt när jag ser det du skriver att de inte gjort ngn röntgen på en katt som kommer invinglandes och det inte riktigt kan "hitta" var problemet ligger….det känns som att de chansar på att detta kanske kan fungera med kortison och antibiotika  kan du på eget initiativ ta dig till Helsingborg eller kräva att bli remitterad  vidare dit?

Jag lider med er verkligen

Stackars stackars Dexy!!!! Hoppas allt blir bra snart!

Camilla - kör honom till Helsingborg eller lund eller alla andra ställen än Djursjukhuset i Malmö

Dem har verkligen ingen kompetens och hade vi kört till Helsingborg med Trubbel och fått hormon behandlingar på en gång då kanske vi hade haft en avelskatt fortfarande. I stället betald vi 2300 kr för en spruta med anitbiotika och en suddig röntgen bild. Ultraljud kunde dem inte göra på helgen!

Fanny diagnostiserad dem med cancer fast hon hade en inflammerad hårsäck.

Hannas hund sydde dem i hopp fast han hade blivit hundbiten. Såret språng upp och var fyllt med var. Hade det spruckit inåt hade hunden varit död inom minuter.

Jag kunde fortsätta i en evighet. Dem har verkligen ingen kompetens.

Hoppas det bästa för Dexy

# 34 O du milde tid!!!!   Det där låter INTE bra!!!! Håller verkligen med dig i så fall! Det låter kusligt!  Byt djursjukhus!!!

Dexy finns inte mer. De ringde när jag satt i väntrummet på Kvinnoklinikens akut, pga oförklarliga blödningar. Sa att han låg på sidan och var okontaktbar samt började krampa under samtalet och att de enda det kunde göra var att avliva honom för att befria honom från lidandet.

Jag åkte dit efteråt och bröt ihop fullständigt. Det blev inte bättre av att de sa att transporten till SVA för obduktion skulle kosta minst 4000 kr - pengar jag inte har efter en tandvårdsräkning på Phoebe på 6000 kr förra veckan. Så det fick bli en separat kremering i stället och jag får finna mig i att ovissheten är min börda att bära, inte Dexys.

Veterinären var väldigt förbryllad över att Dexy kunde vara så pigg och "hyperaktiv" igår och så fullständigt utslagen i dag. Jag försöker tänka att han ville ha en sista dag med mig, sovande intill mig under täcket som alltid, innan han somnade in. Jag vet att jag behövde det i alla fall. Jag kommer alltid att älska honom och en så speciell, envis katt som Dexy kommer jag inte att få igen. Dexy, Lilleskog's Pummelo, blev 7 år och 3 månader.

Så ledsamt Skickar en tanke till dig, trösta dig med att ni fick gårdagskvällen tillsammans och han säkert har det bra där han är nu.

Fy, va livet kan vara orättvist! Förstår att det är jättejobbigt nu. Trösten är att din misse haft ett gott liv.

Känner med dej o önskar dej allt gott.

Jag vet inte vad jag skall säga, det gör mig verkligen ont camilla

Fy vad hemskt. Jag gråter. En styrkekram till dig Clee!

Jag är så ledsen för din skull Camilla, ord räcker inte för att beskriva det. En stor kram till dig och en puss till lille Dexy i katthimlen.

Usch, vad trist känner verkligen med dig Camilla.

Jag beklagar den stora sorgen!

 Jag finner inga ord…så ledsamt och jag är tagen av det som hänt dig och din Dexy Clee. En veterinär som har givit en katt kortison och är förbryllad över hur det kommer sig att Dexy var "hyperaktiv" igår blåser eld i min ilska över hanteringen och jag känner att de inte visste vad de gjorde  Mina tankar hjälper dig inte att få din älskade Dexy tillbaka men när jag läser #34:s inlägg låter det där Djursjukhuset INTE säkert öht, och DET gör mig upprörd och ledsen, hur maktlösa vi och våra djur verkligen är i händerna på de som vi förmodar har en kompetens.

Jag är i allt detta glad över att din Dexy kom till dig igår och fick känna all den kärlek du gav honom och att han lämnade detta kattliv med känslan att vara högt älskad och mycket väl omhändertagen.

Var rädd om dig nu och jag hoppas att du kan ta hand om dig på bästa möjliga sätt så du kommer till ro och får vila och hämta kraft.

 Varmaste tankar!

Vilken fruktansvärd upplevelse detta har varit för dig! Jag lider med dig.

beklagar sorgen

Beklagar sorgen, men Dexy fick i alla fall ett kärleksfullt och tryggt dygn in i det sista. Han har haft ett härligt liv hos dig och fick som sagt även det detta sista dygn. Det är alltid lika svårt när en vän går bort. Kanske ännu värre om det är en dålig veterinär

Å så ledsamt… tänker på dig …

Jag beklagar sorgen.

Otroligt tråkigt att höra!

Beklagar sorgen, kunde hålla tårarna borta. Tänker på er

Tack snälla ni för tankar och vänliga ord. Jag har vilat i några timmar pga feber men nu har jag skrivit en minnestext på min hemsida/blogg om Dexy. Ni som vill läsa mer om en speciell katt och hans sista dagar kan titta in här. Tack igen för ert stöd!

Tänk vad underbart för Dexy att få vara hemma denna sista natt hos dig där han alltid haft det bra.

Fin minnestext har du gjort - att du orkat redan - om en jättefin katt.

Tröstekramar hjälper nog inte, men jag ger dig en i alla fall.

Har inga ord.

Finner knappt några ord. Så hemskt! Lider med dig…

Åh, det gör mig så ont om er! Så tråkigt! Men att Dexy ändå fick en sista natt hemma. Jag beklagar sorgen av hela mitt hjärta!

Skickar mina djupaste tankar till er! *kram*

Fäller en tår för Dexy och för dig . Så himla sorgligt!

Du får trösta dig med att Dexy har haft ett underbart liv hos dig och att du har fått njuta av hans sällskap och kärlek under lång tid.

Kram

Beklagar sorgen! Jag förstår att det måste kännas fruktansvärt att mista någon som låg dig så varmt om hjärtat som jag har förstått att Dexy gjorde/gör.

En vecka efter att jag miste min Rossi mister du din speciella vän, jag lider med dig, gråter med dig, kramar dig

Så himla sorgligt Clee, jag lider verkligen med dig! Många kramar till tröst!!!!

Jag vill beklaga den sorgliga och oväntade förlusten av din älskade katt.Även om vi inte alltid är överens om allt när vi skriver i trådar,så är ändå vår sorg densamma när vi förlorar en kär katt.

Tack igen för allt stöd. #62 Så sant - i sorgen är vi nog alla lika och i mycket annat också. Det blir tyvärr ofta så att det fokuseras på folks olikheter på diskussionsforum.

Jag kunde inte sova i natt pga "fantomsmärtor" efter att ingen Dexy fanns intill mig. Gick upp och redigerade lite bilder från helgen, innan Dexy blev inlagd. Såg då de sista bilderna av honom i livet, från i lördags då han låg avslappnad i sin favoritfåtölj på balkongen. Tog bara tre bilder, alla ganska dåliga, i förbifarten medan jag försökte fånga Tamsins enorma tunna till mage. Här är den bilden i alla fall. Den påminde mig om några hans särdrag. De små, små, täta vågorna på hela insidan av hans ben (som jag älskade att stryka fingrarna över när han sov intill mig) och det vita hårstrået i hans "ögonbryn" som kommit senaste året.

Du kommer säkert att tycka att du ser honom i ögonvrån många gånger ,bara för att vända på huvudet och upptäcka att han inte är där längre.Det tar sin tid att komma över.

Usch så hemskt, och så fort det gick. Beklagar sorgen

Vetdu, det tar rätt lång tid innan fantomkänslorna går över. Min lilla Geisha sov på min bröstkorg varje natt, och när hon dog för ett år sedan var det många månader innan jag slutade känna henne lägga sig tillrätta just när jag skulle somna. Och den första tiden var det oerhört svårt att tänka att jag inte skuile säga hennes namn på precis det där sättet jag alltid sa det, att ordet inte skulle ingå bland dem jag sa varje dag (fånigt kan tyckas, men ibland kan jag säga det högt nu som om jag kallade på henne, bara för att veta att jag inte glömt det). Det tar tid, men samtidigt är det en paradoxal tröst i att det tar tid, att jag har älskat precis så mycket som jag gjort. Att det inte bara försvinner. Som om hon försvann om jag inte längre mindes ordets form i min mun…

Det har ju gått ett tag nu sedan Dexy dog och sorgen kommer och går - den är fortfarande outhärdlig ibland och varje gång jag tänker på eller skriver om honom kommer tårarna. Men tacksamheten av att ha haft honom i mitt liv överskuggar det andra.

Jag skrev aldrig här om att Dexy trots allt blev obducerad. Jag fick tips av Päivi med uppfödningen Tiddlywinks att man kunde insända djurkroppar med företagspaket till SVA, i stället för det där kylda privatflyget som Malmö Djursjukhus verkade ha som rutin (och som enligt SVA bara krävs i extremt smittsamma fall som är farliga för allmänheten…) När jag berättat detta för Djursjukhuset påtog de sig att ordna med transporten.

Svaret fick jag per telefon häromdagen. Dexy hade en hjärntumör (anaplastiskt ependymom) och hade inte kunnat bli bra igen. Det känns otroligt värdefullt att ha fått det svaret, en bekräftelse på att vi gjorde rätt val, även om det grämer mig så att vi som älskade honom inte fick vara där när han avlivades. Tack igen för all medkänsla och kondoleans.

Måste vara oerhört skönt att veta att det var rätt beslut till mer än 100% och du har ju trevliga minnen att tänka på

Det var väl för väl att du fick veta i alla fall! Jag är ledsen för din skull!

I sorgen är förståelsen viktigt även om det gör ofantligt ont iaf, vad bra att ni fick info om andra alternativ när det gäller transporten.

Varma tankar.