Cornish Rex iFokus

Cornish Rex

Etikettallmänt-cornish-rexprat
Läst 685 ggr
MyTwiggs
0

OT Vila i frid!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Nu är vi åter framme vid den tiden på året då vi brukar tänka lite extra på våra vänner som vandrat vidare. Jag fick en mycket gammal bild på mailen från min faster. Den föreställer min barndomskatt Oliver Smed. Utklädningen är utan tvekan mitt och syster Myras dåd, och jag skulle tro att Oliver spann ljudligt under fotosessionen. Han var en fantastisk katt på alla vis och alla älskade honom. Det bästa han visste var uppmärksamhet av alla altid. Ibland gjorde han olydigheter bara för att vi skulle avbryta honom och när vi tog några steg emot honom for svansen upp och han mötte oss på halva vägen för att berätta hur mycket han älskade oss. Han var katten som aldrig hann höra ordet FY, trots att han blev nästan 10 år. Han var också katten som fick smeknamnet Kuratorn, för att han var den bästa vännen att vända sig till när man behövde tröst. Oliver var den som fick mig att inse att katter var de djur jag älskade mest. Oliver var alltid där! Oliver, Oliver Oliver! Nog hade han gott kunnat bli ytterligare tio år, men ödet hade andra planer för vår underbara katt som blev påkörd och lämnad att lida ihjäl vid vägen. Lyckokatten! Oturskatten!  Gråter

Jag hoppas och tror att Oliver vilar i frid! Jag blev så gad och så rörd när jag fick den här bilden. Den säger allt om vem Oliver var. Tänk att det var oändligt länge sedan han dog, och jag tänker fortfarande ofta på honom.

Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com

Leffe
0
#1

Måste ha varit en underbar katt. Vilket fint minne du har av honom

MyTwiggs
0
#2

# 1 Åh! Ja, Nu tåras mina ögon! Han var en underbar katt!

Är det någon annan som har någon saknad och älskad minneskatt?

Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com

Salmissra
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#3

När jag var 3,5 år fick jag min älskade Tusse… Självklart döpt efter hjältekatten i Nils Karlsson pyssling, katten som räddade dem från onda tjofsan. ;)

Tusse har också vart en otroligt personlig katt, när han somnade in i somras var han 16 år och det var det absolut svåraste jag gjort i hela mitt liv. Rummet hos vetrinären var nedsläckt med massa tända ljus, och hon berättade stilla vad hon skulle göra.

Jag höll honom i min famn och han spann när han fick sprutan. Han somnade i mina armar och det var det vackraste och finaste avslutet som jag kunde ge honom, om än fruktansvärt svårt för mig.

Tusse har funnits med mig genom precis allt, skilsmässan mellan mina föräldrar, mammas depression och alla flyttar. Han var verkligen den egentligen helt enda fasta och säkra punkt under hela min uppväxt.

Min fina klippa som sov på min huvudkudde nästintill varje natt.

Gud vad jag gråter när jag skriver om honom!

Hoppas han har det bra uppe i katthimlen och han ska veta att han är otroligt saknad och älskad..

[url=http://www.pixbox.se/pic6210218][img]http://archive.pixbox.se/arkivet/synligt_27/06210000-06219999/640x480/6210218.jpg[/img][/url]

MyTwiggs
0
#4

# 3 GråterKyss Fin Tusse!

Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com

Eine
0
#5

Jag har alla mina döda gömda i hjärtat .Ibland,eller ganska ofta faktiskt,tåras mina ögon vid tanken på dem.Någon särskild liten grej de hade för sig,eller deras doft på tassarna,eller gröna ögon som följer mig överallt.Ja det finns mycket att minnas.Tack mina älskade för alla fina minnen ni gav.

Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora

Trollhassel
0
#6

#0 Åh, älskade fina Oliver! Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det är ju han som uppfostrat oss, stöttat oss och fått oss att bli riktiga kattälskare. Klokare och trognare katt än Oliver har jag aldrig träffat och det kommer förmodligen aldrig göra igen. Han fick ha tålamod med oss, men han lärde oss att ha tålamod med djur.

Jag glömmr aldrig den dagen vi fick honom. En grannpojke kom med honom till oss och sa "Vi tänkte prova våran katt i eran lagård". Det gick ju bra, och vips hade han flyttat in i huset också och han var så välkommen.

Med Vänliga hälsningar

Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler

MyTwiggs
0
#7

# 6  Åh! Så var det! Jag kommer ihåg det! Oliver Oliver! Gud så jag saknar honom!

Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com

Trollhassel
0
#8

Han fick flytta till oss för han skrämde livet ur deras leonberger. Han var väl kanske 12 veckor då kan jag tänka mig. Jag kan se det framför mig hur han hoppade på tvären och hunden drog som en avlöning :) Lilla Oliver. Den bästa kurator jag träffat.

Med Vänliga hälsningar

Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler

MyTwiggs
0
#9

# 8 Ja! Hahaha! Så roligt! man mins honom med ett leende… och lite tårar.. Jag försöker glömma den dagen jag hittade honom…

Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com

Leffe
0
#10

Underbart med dessa fina minnen

Eine
0
#11

#10 Det är det som är Livet..allt vi minns..

Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora

MyTwiggs
0
#12

Åh! Ja visst är det så! På gott och ont!

Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com

Lindavictoria
0
#13

Åh, vilka fina minnen ni har. Kommer att tänka på en mycket speciell katt vi hade hemma på gården. Han hette Lillen, mycket passande namn från början och ännu bättre sen, när han blev en av de mest storvuxna katter jag settFlört

Han var otroligt kelig, låg gärna och sov utsträckt bredvid en i sängen. Då blev han över en meter lång. Han hade ett lugn och en pondus som få katter jag träffat.

Han var en riktig jägare men satte aldrig klona i någon i familjen. Han bet lite löst och "tassade" när man busade med honom. Annars låg han helst på rygg och lät sig klappas, gärna på magen som en hund!

ScatCat
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#14

Här är en bild på vår första katt, Fia Felicia Tramp (1976-1991). Hittad i blåbärsskogen av några vänner till oss. En pigg och alert katt med ganska höga ben och rätt stora öron Glad. Älskade att spatsera på farliga höjder typ trappräcken och dörrar, dit hon hoppade utan problem. Hon skulle till och med ha överträffat våra Cornishar.

När vi flyttade till radhus och hade små barn så blev det omöjligt att ha henne som innekatt. Tyvärr blev hon småfåglarnas skräck, väntade under fågelborden. Dessutom hade hon en glödande passion för att bita av tulpaner strax under blomknoppen. Grannarna förundrades av hur fräcka rådjuren förmodligen hade blivit när dom hittade massakrerade tulpaner inne på dom små innergårdarna. Vi försökte se oskyldiga ut….. Förmodligen kom Fia i samma stund flygande genom luften mellan uteförrådens tak.

Hon var nog lite vild ja, kanske inte en idealisk katt för barn. Men vi älskade henne. Och husse och matte blev älskade tillbaka.