Bada katten ofta, en del badar varje vecka.

Aldrig ha katten i sovrummet.

Städa ofta, även våttorka då förstås´.

Min dotter och jag är allergiska, men klarar oss med vanliga receptfria mediciner. När vi har kattungar kan vi känna av katterna mer men då är det ju många fler än vanligt också är kattungar mer allergiframkallande.

Lycka till!!

Nej vad tråkigt, jag hade hoppats att det skulle funka för er!

Precis som Wiveka säger så är det badning och städning som gäller plus att inte ha katten/-erna i sovrummet för att ha en allergifri zon.

Tänkte också passa på att säga att om ni vill så kan ni även prova med devon rex-katter. De som inte tål cornish kan tåla devon och vice versa så om ni känner att det är rätt kan det vara värt ett försök.

En vän till mig har en luftrenare och hon säger att den gör stor skillnad för henne, det är ju ingen garanti, men den minskar ju alla flygande småpartiklar i luften så nog borde den göra nytta.

Jag själv är allergisk, sedan jag och min sambo skaffade cornish så har min allergi gradvis blivit bättre mot katt men klart försämrad mot hund och häst. Jag störs inte ett dugg av faktumet att några av mina allergier blivit värre sålänge som jag klarar av att ha katterna. Dock så äter jag medicin varje dag i form av allergitabletter och förebyggande astmainhalator. Eftersom jag även är astmatiker så blir det ju en extra dimension att ta hänsyn till, hur är det med din sambo, har han astma?

Sedan är det ju alltid ett val man gör hur mycket man är beredd att offra för att kunna ha katterna. Jag skulle förmodligen må bättre rent fysiskt av att leva utan katterna eftersom jag får tillföra kemiska substanser till kroppen för att hjälpa den ta hand om bieffekterna, men det är ett val jag gj0rt och som jag villigt tar konsekvenserna för i form av ökad trötthet pga antihistaminerna i tabletterna och ökad infektionskänslighet pga cortisonet i astmamedicinen.

Det finns också alternativa metoder för att minska eller bli av med sin allergi, jag har en vän som testat ena metoden med gott resultat. Nackdelen är att det kostar. Den ena är hyposensibilisering och den andra bioresonansterapi, vill du veta mer om dem så skicka ett PM. Lycka till med allt och jag hoppas att det finns ett sätt för er också!

Jag skulle inte köpa ett djur om jag visste att min sambo inte tålde det. Vad jag gör och är beredd att utstå med min egen kropp är mitt val men att ta hem ett djur som jag vet kommer att påverka familjen och som jag desutom riskerar att få omplacera om det inte funkar det skulle inte vara ok för mitt samvete.

Kan säga att mitt ex tålde inte mina birmor så de fick flytta till min pappa. När vi gjorde slut några år senare träffade han en tjej som har skogisar och det har fungerat problemfritt i flera år nu. Jag har nu cornishar (och en sambo som inte är allergisk) men mitt ex tål inte heller dessa.

Är han allergisk mot andra pälsdjur också? Finns hundar som är lite mer allergivänliga än andra, tex pudel, coton, bichon, kerry blue, softies mfl.

Men som sagt, jag tycker inte att det är ok att utsätta andra för hälsorisker, man får välja mellan människan och djuret helt enkelt.

Jag är själv allergisk men jag klarar av cornishar. Vissa gör det, andra inte. Jag har hört ryktas om ett nytt allergivaccin. Nyfiken på det.

Trist att din sambo reagerade.Jag har ytterligare ett tips.Jag är allergisk men klarar av mina la permer bättre än vad jag klarar av mina cornishar.

Här är ännu en allergiker och astmatiker med Cornish Rex.
Jag är så glad att det fungerar för mig (dock även hos mig med medicinering och kattfritt sovrum vilket inte är det bästa utgångsläget).

Jag föreslår att ni tar er tid och "råd" att prova tex hyposensibiliserings behandling. Om det fungerar för din sambo så är det värt det. Man brukar inte få ha djur när man genomgår en sån behandling så kolla detta först.

En allergi kan bli bättre, men den kan också snabbt bli sämre om man provar att skaffa djur som man faktiskt reagerar på.
Jag hade turen att den dos jag fick genom min katt var precis vad min kropp tålde för att kunna bli bättre men det hade kunnat gå tvärtom också.

En annan sak ni kan göra om ni beslutar er för att skaffa katt, är att prova att ställa upp som jourhem eller fodervärd tillfälligt åt en cornish ett tag. Det händer ju titt som tätt att cornishar behöver tillfälliga hem och då kan ni ju prova hur det fungerar utan att ni tar på er ansvar för en kattunge som senare kanske behöver omplaceras. Både för kattens och för er skull, eftersom det är lättare att behöva lämna ifrån sig en katt som man redan från början är beredd på att man inte kommer behålla för gott. Har ni dessutom en bra relation med katthemmet/uppfödaren kan ni lämmna från er katten snabbt ifall situationen blir akut.

En annan sak att ha i åtanke är att kattungar i regel är mer allergena än vuxna katter, så en omplaceringskatt kan ju vara en bra idé ifall ni beslutar er för att skaffa en egen katt till slut.

Har en kusin som gjort någon sorts sensibilisering… han som varit jätteallergiskt sover nu med katt, hund och papegoja i sängen t om.

OJ, så mycket gensvar!

Tack, allihopa!

Jag vill först säga att jag inte tänker köpa någon katt om min sambo inte vill det. Det är hans önskan att skaffa Cornish. Han är astmatiker av den mildare graden. Han har Pulmicort och Bricanyl, båda i låga doser.

Hundar är uteslutet. Vi båda tycker jättemycket om hundar, men är kattmänniskor. Vi jobbar heltid, båda två, plus att min sambo inte klarar av hundar alls. 5 minuter i samma rum, sen har lungorna fått stryk. Med katter blir han "förkyld" och grusig i ögonen.

Det här med städning är inga problem. När jag hade mina "gamla" katter i den ena delen av huset, städade jag där var och varannan dag, delvis för att det var perserkatter (så det var naturligt i sig) och delvis för att vår son, och vi, inte skulle ta med sig en massa katthår in i den andra delen.

Det här med hyposensibilisering verkar kanske vara något, det får jag prata med honom om.

HAN vill lika mycket som JAG… Många gånger var han med hos mina katter, och kelade och gosade, tills han kände av i ögonen. Då gick han därifrån.

Vi har inga katter nu, och vi hade tänkt oss att, i första hand bli fodervärdar med övertagande så småningom, när det väl händer. Vi kommer inte att skaffa något förrän vi hittat en lösning, om det finns någon.

Att "byta" kattras verkar kanske vara något. Det får han också avgöra. Jag bryr mig inte om vad det är för någon ras, bara den är född med 4 ben och spinner så högt och så mycket som möjligt…

Att vara fodervärd innebär ju att man har antingen en ferilhankatt eller en fertilhonkatt med kattungar dvs det som är mest allergent.Jag skulle inte placera ut en foderkatt  hos någon med allergi problem.Vill inte hamna i den sitsen att jag med omedelbar verkan måste ta hem en katt med nyfödda kattungar.

Jag visste inte att det hade betydelse, eftersom det verkar vara kvalstern, och inte "kroppsvätskorna". Vi kommer ändå inte att skaffa något, så länge hans allergi är så här pass mycket. Vi vill ju inte vara till "besvär" för ägaren, eller vid omplacering, förre ägaren. Det skulle vara synd om katten, och det vill vi inte heller…

Vi får kolla upp sensibilisering, i första hand…

Man kan vaccinera sig mot kattallergi. Det tar lång tid och är visst kostsamt men - EFFEKTIVT !
Kolla det !

Jättetråkigt att din man känner av sin allergi. Det är så svårt att råda. Som du hört här är många av oss cornish folk kattallergiker. Jag med. Vansinnigt? Kankse, men helt underbart.

Visst känner jag av min allergi emellanåt . Speciellt just nu när jag har en fertil hane boende hos mig. Jag avråder alla med allergiska barn att skaffa katt. Det ansvaret skulle jag inte våga ta. Vuxna människor tar egna beslut och om den allergiska personen själv vill ha katt och förstår att det kan innebära att man får kämpa en del för att det funkar då tycker jag det är OK. - Alla

Hyposensibilisering kan vara ett alternativ (tror det är det du menar #12), jag var för gammal… min läkare hade 30-årsgräns av någon för mig obegriplig anledning.  Nu har jag "vant" mig vid katterna och känner inte att jag har något behov längre.

Håller med #10 jag skulle absolut inte rekommendera en allergiker att bli fodervärd till en fertil katt. Verkar vara att utmana ödet både för uppfödare och fodervärd.

#13 … jag har en kusin som gjort en hypssensibilisering (ser inget just nu på skärmen för det står en ststor katt mitt för)

Han var ca 48 - 49 år när han gjorde det med gott resultat. Hans sambo har en papegoja som sover i sängen under täcket och papegojor påstås vara en av de mest allergiframkallande djuren (ja gjojan är nog lite ovanlig, den sitter med familjen och äter yoghurt och musli ur tallrik också, han tror att han är människa). Kusinen har tidigare blivit jättesjuk när han t ex kommit hem till mig och EN katt, till min mamma med en katt och en hund. Och nu lever han med två katter, två hundar, papegoja, en hoper småfåglar i bur och marsvin….

#14 Underbara nyheter… då finns det hopp även för en "gammal" kärring då…

Provar att lägga in ett foto på gojan som nog är en .. ja vad de nu heter…

Här sitter han och äter frukost iaf

# 16 Underbar ju! Det är en vittofsad kakadua!

#17 jo han är verkligen härlig - en mycket liten människa… med vingar

Vaknar fem på morgonen och då ska han sova under täcket med matte och husse…