Skåne: Vilken veterinär?
Har läst mycket om HCM nu. Jag hade en huskatt, Kickan, född ute, som bara blev 10 månader. Hon kom in från balkongen med blinkhinnorna framme, vinglade och andades tungt. Hon blev inlagd direkt på Malmö Djursjukhus. De ringde hem på kvällen och sa att de misstänkte FIP. Jag hade ingen aning om vad FIP var, men blev HELT förtvivlad när veterinären berättade det. Jag fick hämta hem henne dagen efter, då proverna visade negativt. De satte in vätska under nackskinnet på henne med B-vitamin iblandat. (Det värsta jag varit med om, som hon led). Dagen efter, en fredag, blev hon värre i andningen. Jag fick åka in med henne igen. De behöll henne. På lördagen åkte vi in och hälsade på henne, men jag kände inte igen "själen" i ögonen, och förstod vad som väntade. Klockan kvart över ett på natten mot söndag, ringde de till mig och sade att hon höll på att drunkna till döds av droppet hon haft, så de var tvungna att låta henne somna in. På den tiden visste jag inte om försäkringar, mm. Jag hade katter för att jag älskade dem. Jag började läsa VÄLDIGT mycket om katter, sjukdomar, symptom mm och har själv konstaterat att hon hade hjärtfel.
En vecka senare fick jag ett brev från Djursjukhuset. Det var en vacker räkning på 4800:-. Detta var 1997, och det sved…
När Pinnen rivit sönder hornhinnan på ögat, när hon blev opererad för bröstcancer, när Nisse blev opererad för knuta i munnen, gick jag till Erikslust Veterinärklinik. Jättekära tjejer allihop, MEN lite stressade. Dock mycket kunniga, alla. Fullt förtroende för dem. Lite dyra.
Lunds Djursjukhus: de ville ha 2800:- för att låta min Pinne-tös somna in kl 23.40 en vardagskväll. Hon hade trillat ner och slagit sig så illa att hon inte kunde gå. (Hon var blind på centralseendet) Hon hade cancertumör också så jag kände att hon fick det bättre om hon fick somna in.
Bästa veterinärkliniken JAG har varit på är Glostorp, söder om Malmö. Han fixade tänder, tog lever-/njurvärden (som tyvärr visade att njurarna var slut) och lät min Nisse (S*Magajans Clifford) somna in: 2080:-. Det bästa med honom är att han bryr sig om sina patienter.
Det finns en ny klinik ca en mil från Glostorp, de tog 2500:- en fredag kl 11 bara för att låta min gamling, Bonne, somna in.
Jag vet inte om jag får skriva detta, i så fall får ni ta bort det igen. Blir bara så förbannad, frustrerad och ledsen över att våra pengar många gånger går till onödigt tjafs (vill inte kalla någon för något dumt)
Hade jag vetat detta tidigt i livet, hade jag läst till veterinär och visat intresse!
Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...
Sajtvärd på julen.ifokus.
Det kostar att ha djur och det finns inga garantier. Billigaste veterinär är långt ifrån självklart den bästa. Jag kan inget om skånska veterinären så jag kan tyvärr inte råda dig i veterinärval.
Det är viktigt att ha sina djur försäkrade - det är dyrt i alla fall, men det hjäper oss djurägare om djuren blir allvarligt sjuka. Det är då kostnaderna rusar iväg.
Jag har just ultraljudat min hona för att jag som väldigt nojig kattägare fick för mig att hon hade livmodersinflammation. Det hade hon nu inte som tur är, men 1400 kronor kostade det mig…
Bara att skratta åt eländet, men jag skulle åka in igen om någon annan katt fick liknande symptom - för säkerhets skull. Det kostar att ta sitt ansvar som djurägare.
Jag har lärt mig, bla tack vare denna sidan, att min Kickan hade hjärtfel och inte FIP.
Just vid tillfället, när det behövs, bryr jag mig inte om pengarna.
Vad jag vill ha sagt är att det är många veterinärkliniker som jag inte har förtroende för. Jag läste om några här inne som blev felbehandlade, det gör mig arg. Vi djurägare är hjälplösa och MÅSTE förlita oss på veterinärer. Många gånger, som i mitt fall, samt andra som jag läst om här, har det blivit feldiagnoser. Och då får man ändå betala tusentals kronor.
Någonstans är det fel. Jag har kanske bara haft oturen att välja fel ställe, vad vet jag?
Jag hoppas att det blir bättre…
Idag vet jag vad som gäller med försäkringar och vaccinationer…
Mitt veterinärval har jag gjort, även om det är en bit att köra. 
Så nojig som du är, var jag också när jag hade mina katter i livet. Jag ringde en veterinär för att jag var orolig om min ena perser möjligtvis hade hudcancer, men det var en liten inflammerad hårsäck.
Man är nojig när det gäller ens djur eller barn, men man bryr sig inte när det gäller en själv.
Oh, jag ÄLSKAR kattägare, det är mycket kul att prata om!
Tjingeling!
Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...
Sajtvärd på julen.ifokus.
Jag har hört gott om flera veterinärer utanför Malmö men i centrala Malmö verkar det tyvärr mer tunt med de goda omdömena. Själv har jag tyvärr inget större förtroende för Djursjukhuset, pga flera tveksamma upplevelser, men jag har varit utlämnad till dem ändå pga akutfall, inläggningar och behandling där endast de haft den utrustning som krävts.
Jag hade gärna varit stammis på Veterinärgruppen i Tygelsjö, om jag haft bil. Min veterinär - som jag är så enormt nöjd med - remitterar ofta dit vid behov. De består av ett gäng med bland annat specialister som lämnade Djursjukhuset och startade eget - bland annat Djursjukhusets främsta ultraljudsveterinärer.
Jag anlitar numera Hemveterinären Anna-Karin Andersson Landgren och hon är så otroligt tillmötesgående och svarar gärna på bekymrade frågor via mail, även vid obekväma tider såsom helg och kväll. Hon tvekar heller inte att konsultera betrodda kollegor för att man ska få ett nyanserat och säkert svar på sina frågor. Det är ju tyvärr inte alltid hon kan hjälpa till, när det krävs mer avancerad utrustning, men för friskvård är jag mycket glad att jag hittat henne och rekommenderar henne varmt!
Jag kan rekommendera både Kattens veterinär i Kävlinge och Kajsa-Lisas veterinärpraktik i Lund. Hade jag kunnat ta med mig Kajsa-Lisa när jag flyttade ifrån Lund skulle jag gjort det. Guld värd är hon!
Jag bor i Arlöv, så jag är glad att ni har tips på någon som jag också kan anförtro mig åt när den tiden kommer. Tack! Jag har faktiskt inget förtroende för veterinärer alls, mer än just Glostorp.
Jag råkade tom på en vet. som ställde diagnos i telefon. Min mors gamla Gumman, 17 år, slutade en dag att äta och dricka. Hon låg i mammas säng, så ålade hon sig till andra halvan, för att byta liggställning. Då såg mamma lite kladdig avföring i sängen. Jag ringde denna vet och han sade följande: "Oh, så vackert. Hon har bestämt sig för att hennes tid är kommen, så låt henne ligga där och dö i frid. Hon vill dö hemma." Jag blev förbannad, ringde en annan vet och fick tid direkt. När vi kom in, kände hon på magen och berättade att gamla Gumman hade en stor cancerknöl i magen, som var stor som en tennisboll. Det var bara att låta henne somna in direkt.
#3 Det var faktiskt Tygelsjö jag menade när jag skrev om de som tog 2500:- för att låta min siste gamling somna in. JAG tycker det är lite väl magstarkt. De var väldigt vänliga, men dyra. Jag var där i 20 minuter. Jag har låtit mina älsklingar kremeras separat för att själv hämta dem på Sysav i Malmö, och begravt dem på djurminnesplatsen på Spillepengen. Det kostar inte så pass mycket extra för någon klinik att skicka till kremering. Sysav debiterar inte många kronor… Men, det är klart, Tygelsjö är ju relativt nytt, och då kanske de måste ta lite extra för att komma igång med "businessen".
Man ska nog forska i vilka som är specialister på de olika områdena, då kanske man inte blir så besviken hädanefter. 
Förresten, ingen av er här i söder som ska omplacera 2 kompisar innan juletid? Någon som bor i Malmötrakten, som är villiga att hjälpa oss med allergi-"test"? Det är min sambo…
Kram på er, alla kattälskande vänner!
Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...
Sajtvärd på julen.ifokus.
#4 Vet du om Kajsa-Lisa kastrerar kattungar? Behöver en veterinär jag känner att jag kan lita på inom rätt kort, vore fint att ha dig som referens också! 
#5 Det är inte avlivningen som kostar så mycket utan jourtid - om det rörde sig om jour - tror jag. Gjordes ingen diagnosticering överhuvudtaget utan du bokade tid just för avlivning? Akut eller planerat? Om det var planerat var det dyrt, det kan jag instämma i.
Till min egen lycka har jag ingen kisse för omplacering.
Dock har jag kattungar som kommer att söka nya hem lagom till trettonhelgen. De fyller två veckor i dag och ska bli plåtade som present, elak som jag är… Du kan följa dem här ifall du är nyfiken.
#6
Jag pratade med henne om det och hon var inte negativt inställd till kastrering av kattungar. Hon hade läst på om det (svårt att inte läsa när jag stack till henne information om det
). Hon praktiserade det dock inte när jag gick till henne.
Hon var den första veterinär som bemött mig som en jämlike, som var öppen för dialog och som insåg att även jag besitter kunskap. Att vi kan lära av varandra. Dessutom är hon den första och hitills enda veterinär jag träffat som brytt sig om nyfödda kattungar. Den insats hon gjorde (syrgastält, värme, antibiotika, vätska, kortison och till sist HLR) för att försöka rädda livet på min lilla veckogamla kattunge med luftvägsinfektion var fantastisk.
Kattens veterinär kastrerar dock kattungar och med bravur. Jag lämnade in kattungarna vid 9-10 och hämtade dem vid 13. De fick somna tillsammans och vakna tillsammans. Kattungarna var uppe på ett kick när de kom hem.

Jag har lite skiftande erfarenheter av veterinärer, priset är förstås också skiftande som erfarenhet…
Just de höga priserna på kvällstid tror jag att det är svårt att komma ifrån, oavsett var man går. Å andra sidan täcker försäkringarna jouravgifter om jag inte åker "i onödan" och min erfarenhet är att de täckt det även när katten efter undersökning avlivas. Avlivningen täcker de dock inte (vilket jag tycker är skit eftersom det är den i mina ögon mest behandlande åtgärden av dem alla när vi kommer till den punkten). Separat kremering har jag nog betalt 1000-1500kr extra för på de kliniker där jag avlivat (3st olika)
Jag väljer klinik efter vad jag vill göra. Efter ett par felbehandlingar på en större klinik i Göteborg som gällt avancerad vård och undersökning har jag inte längre förtroende för dem. Jag har intrycket av att veterinärerna är mycket duktiga men i allför liten utsträckning konsulterar veterinärer utanför kliniken när det gäller just avancerade fall. Jag kan fortfarande råda vänner att vända sig dit, då de har ett ypperligt sätt att hantera mattar och hussar på och just har mycket avancerad utrustning och rehabilitering. Jag har mina erfarenheter och besöken slutar förmodligen med att jag tar ut journalen, klurar och ringer en annan veterinär - och därför vänder jag mig inte dit själv. Men just för att jag i grunden är positiv skriver jag inte ut vilken klinik det gäller.
Ska jag genomföra avancerad vård, eller vård på jourtid, vänder jag mig till Blå Stjärnan. Det trots att jag är rätt irriterad över det bemötande de ger. De ger ingen information, och ringer aldrig som de utlovat, pratar veterinäriska konstant och kan vara rätt okänsliga med djuret (beroende på personal, ibland är det jättefint). Men det jag vet att de har är ett ypperligt medicinskt kunnande och bra utrustning. Det är som att besöka ett universitetssjukhus som människa, informationen och mänskligheten kan ofta svikta, samtidigt som expertisen är ovärderlig. Men en ortoped ser verkligen bara din skadade fot och inte vad du är för människa. Precis så uppfattar jag ibland djursjukhuset, de ser Tamlins hjärta och tänder, och de ser tekniska saker när han är inlagd - men sätter hellre sond än att ens fråga mig vad han brukar äta när han inte äter som inlagd… Djursjukhuset är ruggigt dyrt, men jag vet samtidigt att jag får avancerad vård för pengarna (Tamlins tandstensbehandling kommer att kosta 3500kr mot Willes 700kr på en annan veterinär, men då vet jag att Tamlin övervakas med EKG och extra personal på grund av sitt hjärta…)
Ska jag göra lättare saker vänder jag mig till närmsta veterinär, för det är enklast utan att ha bil. Hittills har jag tyckt att omsorgen varit bra och har inte haft några skäl att tvivla på deras bedömningar. De har också varit tydliga när de inte kan säkerställa vård om jag frågat om saker gällande Tamlin. Och jag uppskattar det. De är hyfsat billiga i jämförelse.
Ska jag göra rutinsaker som kan planeras ordentligt, som årliga vaccinationer och Willes tandstensrensning vartannat år vänder jag mig istället till en veterinär i min ursprungsstad och gör sakerna när jag är hemma hos föräldrarna på semester. Han är typ 75 år och är lite av den gamla stammen. Han kan ingenting om avancerad vård men är faktiskt en mästare på att se när djuret behöver få gå vidare. Och han är ärlig, ger inte hopp i hopplösa situationer och om jag ber honom kommer han att säga precis vad han tycker. Dessutom kostar han väldigt lite, och kan ge kredit om jag inte har pengar just där och då (i samband med en akut avlivning och en akut operation) även om det sista förstås är för att han känner mig sedan 16 år tillbaka… Han är helt osentimental på ett sätt som är oerhört skönt för mig när jag är i upplösningstillstånd.
Det jag säger handlar förstås inte om veterinärer i Skåne, men jag menar ungefär att uttala mig om veterinärer i allmänhet. För mig har det varit fullt fungerande att ha olika veterinärer. Jag ser till att ha all information på hand när jag byter emellan med samma katt, men oftast är det ju så att Tamlin går på djursjukhuset och Wille hos den gamla veterinären hemma. Veterinären hemma har jag dessutom ringt vid resultat från djursjukhus, där jag ser själv att resultaten är ruggigt dåliga men de inte vill säga "avliva" utan rabblar upp åtgärder som är möjliga. Då vill jag nog oftast ha lite backning för att jag inte är helt knasig när jag tänker att åtgärderna skulle förlänga ett liv som ändå inte kan räddas. Och han är vänlig nog att osentimentalt svara. Och det är guld värt, helt klart.
#6 Det var faktiskt en sk planerad avlivning. Han var 17 år gammal och fick samma symptom som sin far: gick ner i vikt till skinn och ben på knappt en vecka. Han slutade äta på onsdagen och drack MYCKET vatten. Jag förstod direkt att njurarna var slut. Jag ringde på onsdagen och fick ingen tid någonstans mer än hos dem. Jag fick en tid för avlivning på fredagen. Nu är jag ju så lyckligt lottad att jag klarar av en sådan akut utgift, men det är ändå surt att betala så mycket. Jag tröstar mig med att min Bonne nu mår bra i katthimlen bland alla klösträd och gräsmattor och leker med Pinnen (tjejkompis)och Nisse (hans pappa).
När jag har begärt kremering med att jag hämtar själv på Sysav, har jag betalat 850:- på Sysav varje gång för separat kremering, egen grav i 5 år och en gravskylt. Jag har haft totalt 3 katter samt att jag har begravt även min mors katter när de har fått somna in, då hon har varit så förtvivlad och ledsen att hon inte har klarat det själv. Det finns de veterinärer som har påstått att man inte får lov att hämta själv på Sysav, och de har försökt ta betalt för kremeringen, men det har inte lyckats med mig.
Om/när vi blir lyckligt lottade med egna små cornish-kissemissar i detta huset, kommer vi NATURLIGTVIS att rådgöra med uppfödare eller fd ägare om veterinärer mm. Jag kommer nog helst att gå till Glostorps klinik vid rutinkontroller, eller till några av era tips där jag inte har varit innan.
#6 Kull 2 är ju bara som vi säger i Skåne: ÄCKLIGT SÖTA! Min favorit är den helvita längst till höger. Om du vill döpa om Kull 2 så titta noga på bilden och tänk på Vågen. Det är ju så vågigt som det kan bli! Så sjuk jag blir när jag ser dessa små kryp. Det är nästan så att man sparkar ut gubben som är allergisk och tar in MASSOR med kissemissar. Långhåriga som korthåriga… Jag är SÅ sjuk efter katt. Jag hoppas verkligen att gubben kan klara av Cornish.
#8 Om jag förstått dig rätt så har du, förutom den äldre herren, till slut lyckats få tag på rätt ställe där de kan ställa rätt diagnos, även om de är lite okänsliga. Det är guld värt att du har din "vän" sedan 16 år tillbaka. (Jag avundas dig faktiskt lite grand.) 
Trevlig kväll på er alla!
Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...
Sajtvärd på julen.ifokus.

Jodå, jag har ett "rätt" ställe för min hjärtsjuke misse. Men jag går alltså inte dit annat än när det gäller riktigt allvarliga saker, eller när det gäller den hjärtsjuke (det enklaste enkla blir så krångligt med ett trasigt hjärta att ta hänsyn till). Jag går till den närmsta veterinären med snoriga nosar eller smärtande små tassar (senaste bekymret, jag stod och fyllde på vatten för att ställa en stor gryta över den platta jag använt så att de små inte skulle bränna sig, när en liten katt gjorde just det jag försökte undvika). De verkar duktiga när det inte gäller avancerad vård och är betydligt mer personliga än det stora sjukhuset. När det gäller min gamla veterinär inser jag förstås att jag är jättelyckligt lottad…

Jag kan bara anbefalla Haga Veterinären i Malmö
Dem är så ohört kunnig, ödmjuka och serviceinriktade.
Vi har använd dem senaste året och utan dem vet jag inte om jag fortfarande hade lust å att föda upp efter all sjukdom och olycka vi har varit igenom.
Dem har ställt upp och get råd och rätt behandling. Vi har även fått ett akutnummer vi kan ringa på natten så vi aldrig igen behöver använda oss av Malmö djursjukhus inkompetenta behandling.
Hade det inte varit för dem tror jag inte vi hade haft kvar Trubbel i livet och Solo hade aldrig klarat sige igennom sin födsel.
Att dem så på köpet är den billigaste veterinären vi någon gång har använd är bara ett plus på köpet, jag hade fortsatt använd dem om dem hade varit motsatsen.
#11 Vet du om Haga kastrerar kattungar?

#12 jag har frågad dem och det gör dem men kattunge skall helst väga över 1,2 kg pga sövningen
#13 Ok, intressant! Tack! 
#11 Jag kan bara instämma! Haga i Glostorp är MYCKET bra!

Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...
Sajtvärd på julen.ifokus.