Mina åker sällan bil, det blir väl 1 gång om året till veterinären när det är dags att vaccinera. Men när de väl åker är det inga problem, de sitter och tittar nyfiket i transportburen och undrar nog mest vad som är på gång.

Findus var jättesnäll när jag tog över honom hit till Gotland, jag hämtade honom i Nynäshamn och sen tog vi båten hem, en tur på ca 3 timmar. Han sa inte ett pip på hela resan och trots att jag var "ny" för honom så kröp han upp i min famn och somnade.

Det har funkat jättebra under alla år-även om de pratat mycket ibland-vill väl helst vara lösa i bilen o kolla läget ;o) .
Danne gillar inte att gå in i buren precis, -men Buffy går gärna in- han verkar tänka vad kul-nu händer något!
Danne gillar dock att byta miljö…

(har  transportburen alltid framme öppen i sovrummet efter att ha varit med om brand i huset där jag bodde förut -ett råd jag ger er alla!!Man har liksom inte tid att spring o hämta den vid en utrymning..)

Men de brukar tröttna och somna efter en stund..Har bilradion på.

Min äldsta, Daytona älskar att åka bil. Hon lägger sig ned direkt och antigen somnar hon el. så ligger hon bara och tittar. Då det gäller den yngre Timon så är det lite värre, han är fullständigt vansinnig då han blir instängd i buren. Han skriker utöver sig och försöker bryta sig ut så gott det går!

Då vi hämtade hem Timon så hade vi ca. 50 mil att åka och hann bara köra ca 10 minuter så hade han brutit sig ur buren och satt plötsligt på axeln på min man som körde bilen.

Vi har alltid haft burarna framme så de kan gå in och ut som de vill, ibland så sover de i burarna……men som sagt så då gallret stängs så är det kört för Timon. Jag brukar träna dem och vara ute och köra bil rätt ofta för vi har lång bilkörning nästan vart än vi ska så det är ju en fördel om det funkar!

Sissi min första Cornish älskade bilåkning. Hon till och med födde sina första två ungar i bilen. Hon sprang alltid fram när transportboxen kom fram. Jättebesviken om hon inte skulle med. Hennes son i andra kullen hade däremot väldigt svårt i början, mådde illa bl.a. Nu går det bra. Terroristen, Fia-Lotta, hänger med lite motvilligt. Hälften av skogisarna hänger med utan protester, två vill inte åka bil.

Ett alternativ för katt som inte gillar att vara instängd, är att man skaffar en större bur. Kanske en som också bästa kompisen får plats i utan att trängas.Då ska  ingen ha anlag för åksjuka förstås. Jag minns en resa uppe i norra Sverige, i april. Min väninna satt med bruten fot och bautastor box med rexmamma och 5st  3 månaders kattungar. Plötsligt blev en unge dålig och bajjade flytande och illaluktande. Vi stannade vid en mack(på natten, kallvatten ute i en kanna) och jag tog ut och torkade av alla bebisarna , mamman och boxen. För *det* hade spridit sig till alla i boxen förstås.Nu kan vi skratta gott åt det, men då var det inte kul.Roligast hade min väninna med den brutna foten, för hon kunde ju inte kliva ur och hjälpa sina kissekatter, men jag kunde som tur var.

#5

Ja, jag har alltid haft samma bur till mina två-ingen jättebur men de får plats gott och väl-det är samma bur som min förra hund hade när vi tog hem honom och som han sedan hade som koja inne…så den har hängt med länge

Dock har det ibland varit tungt att bära dom i samma-ja dom har ju varit lite feta..-så jag köpte två mindre som skulle vara lättare att bära..Men jag tror dom trivs bäst ihop..har inte använt de andra mycket.

Stackars dig med nedbajsade ungar o inget varmvatten ens..ja det är sånt man skrattar åt-efteråt!Inte då..

Tänkte på en ytterligare sak-det finns ju bilbälte -för hund kan det funka bra- men är det någon som har haft detta på katt?
Det gäller att de är van vid sele då..och att de kan få röra sig lite kanske- inte vara helt tight  fastspända.
Någon som vet??

#1 Så skönt det är med trygga katter. Å som nybliven matte blir man extra varm i hjärtat när man får hålla i en sovandes liten guldklimp :) 

#2, det lät som en klok sak att faktiskt ha transportburen framme om det någon gång skulle vara bråttom att komma ut med alla djur.

#3#4 Det låter så mysigt med katter som verkligen älskar bilåkning:)

#5 Det där med olyckor i bilen har jag råkat ut för också, när jag skulle skjutsa en katt som min kompis rår om ca 70 mil. det var inte kul. Då sa jag att jag aldrig skulle skaffa katt….. det tog ändå inte mer än 9 månader så hade jag min egen lilla kisse. Det där med stor bur tror jag inte är någon dum idé om man ska åka långt. Då får man nog plats med kattlåda å hela köret!