Fast jag är "bara" fodervärd, har jag pratat med flere uppfödare som både har sålt och köpt katter med restriktioner - och dessa varierar rätt så mycket. Gemensamt är oftast, att då är det några importer inblandade. Och några (speciellt amerikaner)  säljer inte sina katter till utomlands utan att köparen har strikta order att man får använda katten bara till egen avel. Avkommorna får antingen inte säljas alls till avel utanför katteriet elller med strikta avtal hur och vart man använder dessa avkommor i x generationer.

Så det första är, att om en svensk (eller finsk) uppfödare vill ha dessa linjer, måste man vara beredd att sälja sina ungar också med restriktioner - oberoende hur man från början ha tänkt.

Men är det bara negativt för rasen? När man talar om helt okända linjer (som importer har) är det inte sist ock slutligen tryggare att man använder dessa linjer försiktigt i början? Då om det kommer fram inom några år att den importerade linjen inte passar till "de gamla linjerna" antingen utseendemässigt eller ännu viktigare hälsomässigt (kanske det kommer fram någon ärftlig sjukdom, eller försvagat immunsvar), är det inte bättre för rasen att man fördärver bara sin egen uppfödning? Det är desto lättare att få en linje bort från avel desto färre uppfödare är inblandade.

Jag skulle säga att desto längre bakot man faktiskt känner sina katternas linjer (både utseendemässigt och hälsomässigt) desto friare vågar man ge dem till avel. Men när man köper eller lånar en ack så fin katt från lite längre bort är risken större. Man vet inte har föräldrarna scannats, har det funnits kullar som bara har dött osv. I sitt eget land vet man mycket bättre (speciellt tack internet och dessa forums) hur är helhetsituationen. Och ändå blir det negativa överraskningar.

Så jag ser att restriktionerna kan vara också ett sätt att bära sitt ansvar som uppfödare.

Tack Elica!

Nu förstår jag bättre hur dom utländska katterierna tänker… tror jag

Självklart ska man vara försiktig med att avla på linjer som man inte känner till så väl, känns som att det tillhör sunt förnuft. Men för dom som struntar i det och i så fall känns oseriösa i sin uppfödning så är det klart att restriktioner kan vara bra för att förhindra att sjukdomar osv, sprids…

Avelsrestiktioner mellan uppfödare kan vara knepigt nog, ok jag kan förstå dessa som importerar ex från Finland och önskar att ingen kommer tillbaka i första generation till Finland. Däremot hakar jag lite upp mig på dessa annonser med texten "säljer inga kattungar till uppfödare, eller till uppfödare som inte har seriösa avelsprogram", detsamma gäller vid förfrågan om avelshane… Jag menar har man så få honor kanske man inte vill köpa in en hane, utan vill hellre låna någon som har en typ och stamtavla som räcker… Importera vill inte alla göra!

I mina ögon har vi alla en gång varit nybörjare och hade kanske inte hade avel som första tanke… om nu dessa kanske köpt en katt som dessutom såldes som fertil, tar ni er an denne köpare och hjälper/lotsar dem i frågorna som dyker upp eller lämnas den "på bar backe"? Eller hämtar ni tillbaka denna katt?

Sen i vilkas ögon räknas man som seriös? när man har en hona eller ev två, och håller på att starta upp en uppfödning men tar in råd grån olika håll eller är det uppfödaren som nybörjaren tänker köpa katt från som bestämmer vad som räknas seriöst?

Alla kattungeköpare kan man inte anklaga för att ha "bakgårdsavel" i huvudet…

Jag använder mig inte av avelsrestriktioner utan mycket magkänsla och sunt förnuft, räknas det som "norrlandsmentalitet"? Kanske, men det är mina åsikter iaf.

Jag vet att jag troligtvis blir påhoppad, men som sagt det här är mina ord och åsikter!! Jag har inga ledband eller fanclub att rätta mig efter!!

Jag är kluven i frågan.Först var jag emot,sedan blev jag för och nu har jag tänkt och funderat och tycker  så här.

Om det blir restriktioner i fler än 1 generation är det dels svårt att kontrollera,dels gör det ingen särskild nytta för rasen.OM det nu är så att en del tycker att importlinjer har medfört stora kostnader och man vill ha valuta för pengarna när man säljer katt.Men det tillför ju endast den egna uppfödningen och plånboken tillskott.Om man kastrerar det som säljs till sällskap, och sätter hårda restriktioner på dem som säljs till avel,så känns det för mig som att be folk föda upp kastrater.Inte medverkar det så mycket till att linjer sprids och berikar avelsbasen.Det går alldeles för sakta i mitt tycke.

Om det är som #1 skriver,att man vill utvärdera linjer hälsomässigt,så köper jag det argumentet,för så gör aven jag.Likaså om man kastrerar tidigt av medicinska skäl,absolut.

Men hårdrar man allt och ser krasst på det hela,så visst handlar det om pengar,pengar och åter pengar.Man kan ta extra mycket för katter som andra uppfödare vet/tror/hoppas kan bidra till den egna uppfödningen i sin tur.Men då får dessa enbart använda avkomman  själv.Tillika säljs de avelsdjuren för skyhöga priser,inte för att de är så väldigt friska och/ eller har bra mammalinjer,utan för att det är nytt,och med nytt följer också oprövat…Det har kommit in bra saker med importer,men även mycket skit.Så vill det sig riktigt illa,sitter man med katt som har restriktioner i flera led,och där katter i stamtavlan dött plötsligt,eller där uppfödare  snabbt avlivat och kastrerat/omplacerat tilltänkta dyrt inköpta avelsdjur från de linjerna.Vad ska man tro om det?

Så jag kan numer acceptera 1 generation restriktioner,inte mer,på de katter jag köper in från utlandet eller från svenska uppfödare.Är det flera generationer så struntar jag i att köpa katt därifrån.Det finns alltid andra minst lika bra katter tillgängliga….

Och där tror jag att Eine igen tog fram något viktigt.

Jag misstänker att de flesta kommer att byta ställning flere gånger med åren beträffande (också) denna fråga. Allt efter man har olika erfarenheter.

Också det är så sant, att man får själv bestämma vilka katter man köper och från vem.

Sen finns det ännu en sak. Jag vet också tillfällen, var en katt har haft strikta restrektioner, men när man har frågat säljaren om en eventuell användning utanför katteriet, har säljaren gått med på saken.

Jag vet också att uppfödare som har t.ex. på sina sidor: "jag säljer inga katter tiil uppfödning" har sålt - när någon har tagit kontakt och båda har märkt att de delar lika ideér om uppfödning.

Därmed vill jag säga att om man har god kontakt mellan uppfödare kan sakerna alltid diskuteras och paragraferna ändras - också utanför domstolen…

Men om köparen tycker att jag köper en vara och kan göra med den vad jag vill utan att säljarens önskemål (avelsidealer) respekteras blir det hårdare och hårdare paragrafer - tyvärr.

I idealfall skulle naturligtvis bara magkänslan räcka - och man kunde komma överens genom att "bara" prata med varandra.

Här i Finland har vi en sak lättare: Uppfödare kan sätta avelsförbud till de katter, som uppfödaren inte vill att skal gå i avel och som köps för sällskap - och man kan tom återkalla det om situationen förändras och båda parterna är eniga.

Så hos oss tror jag nästan att de som är för tidig kastration gör det därför att de tror att det är för kattens (och köparens) bästa.

#5Här i Finland har vi en sak lättare: Uppfödare kan sätta avelsförbud till de katter, som uppfödaren inte vill att skal gå i avel och som köps för sällskap - och man kan tom återkalla det om situationen förändras och båda parterna är eniga.

Så hos oss tror jag nästan att de som är för tidig kastration gör det därför att de tror att det är för kattens (och köparens) bästa.

Ett sådant avtal önskar jag att SVERAK skulle ta fram, just för att slippa tidiga kastreringar, då jag själv är emot detta om det inte har med hälsoskäl att göra!

#6 Du kan alltid motionera via din klubb

Fast jag är för tidig kastrering.

#5 Jag tycker att du skriver så klokt och jag delar din uppfattning i mångt och mycket.

Jag har som sagt aldrig sålt en avelskatt hittills, dvs till uppfödare och med restriktioner. Om det blir aktuellt i framtiden kommer det att finnas restriktioner som tas fram i samförstånd med köparen. Kommer vi inte överens - ja då blir det inget köp. För tilliten och förståelsen och grundvärderingarna i avelsarbetet måste finnas där. Jag är rädd om mina små bebisar, vare sig de ska leva  som 100% puss- och kramkatter eller om de också ska föra generna vidare.

Mina sällskapskissar säljs kastrerade utan restriktioner förstås. Det är min tro att det är det bästa för kattungarna när jag ser till helheten. För mig är det helt OK att andra resonerar annorlunda - det finns inget rätt eller fel, svart eller vitt, man ska samla kunskap och bilda sig en egen uppfattning och agera utifrån den tycker jag.

För mig är restriktioner egentligen ett missvisande ord, jag ser det mer som villkor och vissa villkor kan vara begränsande och därmed=restriktion.

När man använder villkor istället för restriktion blir det även lättare att förstå värdet av dem. För mig är det främsta: det uppstår en diskussion mellan parterna. Vilka villkor är rimliga i just den specifika situationen?

Jag har tex. ett villkor som i framtiden kommer vara inskriven i alla mina avelsavtal och det är att katten inte får omplaceras fertil. För de som känner mig väl är det inget som behöver diskuteras, men för de som känner mig mindre väl och som kanske har en annan "avelspraxis" än jag kanske det väcker frågetecken och diskussion. Skälet till det villkoret är att jag inte vill att mina katter säljs vidare som avelstroféer, vilket tyvärr händer, och genom att ha det villkoret blir uppfödare som kan tänkas sälja vidare avelskatter på det sättet genast bortsållade. Detta villkor kan såklart ses som en restriktion.

Andra villkor jag har (på alla katter jag säljer) är tex. att katten ska vaccineras mot kattpest enligt vaccintillverkarens rekommendationer. Är det en restriktion? Jag har svårt att se det så.

Om jag köper en hankatt med villkoret att den bara får användas på mina egna honor… då är det egentligen ingenting som begränsar mig eftersom det huvudsakliga syftet när jag köper en hane är att kunna använda honom på just mina honor så ett sådant villkor behöver för mig inte vara en restriktion.

Så, för mig är köpevillkoren viktiga främst för att de skapar diskussion. Man kanske upptäcker egenskaper hos den potentiella köparen som gör att man uppskattar henne/honom ännu mer eller så kanske man upptäcker att det är helt fel köpare för dig. Man får helt enkelt en möjlighet till en djupare diskussion. Jag kanske ändrar åsikt om någonting och villkoren är flexibla, de är inte huggna i sten.

#9 Tack! Du visade hur fantastiskt medel språket är.

Genom att se bort från ordet som tycks väcka många känslor, kan man börja se själva saken utan att man behöver bli upphetsad eller känna sig sårad.