Nej, jag skulle inte heller välja avla medvetet på ärftliga svansdefekter, men man får inte glömma att alla svansdefekter inte är ärftliga

Nehej minsann. Nyheter för mig - vilka är INTE ärftliga ? Gör man DNA test på sånt eller….
Vem vill låna ut en hane till en hona med svansknick om man inte vet om det är genetiskt eller inte ?

Jag har ju haft en olycka hemma här då en av mina kattunga höll på att skära av sig svansen.Hennes svans fick en liten "bula" som man kunde känna om man visste var man skulle känna.Den avlade jag på .

Det är det som är problemet. Det kan vara svårt att bevisa när en svanskdefekt (inte bara knickar) är ärftlig eller inte, så det är bättre att avstå när man inte vet med alla säkerhet. Det uppstår defekter efter olyckor eller infektion men också kan beror på den enskilda kattungens "egen svaghet" under resans gång.

Jag skulle inte avla på medfödd svansknick.
Men olyckor händer ju som Monica säger.

Ja just det - att de kan få "knick" av en skada/infektion säger ju sig självt att det inte är ärfligt men vad jag undrar över är det du skrev om om "icke ärftliga" knickar…… Kattungens "svaghet"…… ?
Menar du då att en kattunge som är svag/sjuk/klen kan få knick men den är inte ärftlig ?????? Hur kan då knicken uppstå av "svaghet" rent fysiskt….?
Ursäkta att jag frågar vidare men jag är mycket intresserad av att få veta dina tankegångar och vad du grundar det på……! Vet att fler oxå är intresserade av den här frågeställningen.

PS Monica - trist läge för din katt där - men som sagt - avla på !!!

#6 ja det säger kanske sig själv, ursäkta, men det är du som frågade vad jag menade med "icke-ärftligt" så jag menade till följd av infektion eller olycka och för den delen för att det född då och då "måndagsexemplar" som ni säger på svenska…

Vissa katter kan få t.ex. kalciumbrist som inte är kopplat till genetisk svaghet. Avelshona kan har fått en infektion som påverkar kattungarnas utvecklingen osv.

En av mina CRX-ungar fick "nåt konstigt" längst ut på svansen vid 8 veckors ålder. Fanns absolut ingenting vid födelse och inget jag kunde känna tidigare än det. Vad som har hänt ..vet jag inte, men det var för mig endast en sak att göra: kastrering  utan att tveka.

Jag har haft två bengaler som föddes med en liten avvikelse i sista kota och det blev det också kastrering( hjälp jag är såååå flitigt med att kastrera )

De defekter som man kan lätt missa är de som kommer senare, när katter är kanske runt 10 månader, när man då har slutat att känna hysteriskt på svansen inför beslut om avel eller inte

Jag skulle inte avla på en medfödd svansknick eller en svansknick som uppstod utan att jag visste orsaken. Om den däremot beror på en olycka som jag visste om så skulle jag inte fundera ytterligare på saken utan använda i avel om det var ursprungssyftet.

Problemet med de medfödda eller senare utvecklade svansknickarna är just att de är ärftliga och kan dessutom generationsvis flytta sig högre upp och i slutänden ge problem med kotorna i ryggraden (har pratat om detta med en väldigt duktig veterinär). Inget jag vill chansa på alltså.

Jag har avlat på en hane med knick men den var miljöpåverkad, klämdes i en dörr när han var 6 månader. Fodervärden fixade ett veterinärintyg på detta där det framgår att det är "knick pga yttre våld". Även fast jag sa att det inte behövdes, hon kände sig jättedum stackarn.

Att knickar dyker upp vid 8 veckors ålder är inte ovanligt, har haft ett par kattungar med knick och då har det visat sig runt 8 veckor och tom samma dag som leveransen skulle ske, jag är svansfanatiker och går alltid och känner igenom kattungarnas svansar. Jag avlar INTE på medfödda knickar, jag anser att det finns tillräckligt många katter i avel för att kunna gallra bort de med defekter.

Jag avlar inte på katt med svansknick. Det har hittills varit ett väldigt enkelt belslut för mig eftersom ingen kattunge i någon av mina kullar har haft  svnansknick.

Jag kommer inte i framtiden heller att använda katter med svansknick i avel om det inte är ställt utom all tvivel att knicken uppstått genom yttre våld, typ klämd svans.

Tack för alla kommentarer.
Jag har kvar min inställning orubbad - aldrig avla på en knick som inte är en uppkommen skada !
Karin

#9 sa aldrig att det var ovanligt  upp till 4-5 månader är ganska "VANLIGT" sedan kallar jag det det förbannade Murphy's law

Svansdefekter kan uppstå så länge katten växer så har man otur kan det komma ganska sent! (och även senare om det handlar om olyckor eller inflammation )

Och visst skulle du avla på din hane! Olycka är olycka… vet hur det känns.. Min Zoé fick en fin bulla på svansen och sedan blev det konstig svansföring istället  Men så skönt när man VET att det är en olycka. Då behöver man inte bli gråhårig inför ett beslut och sedan undra om man verkligen har tagit det rätta beslutet

Vill inte avla på svansdefekt (som skulle kunna vara ärftliga) heller, bara så att ni inte missförstår mig.

#11 Men vi är väl överens då  utom att jag också ge utrymme fär defekt efter inflammation

Det hela gick bara på att jag ville kommentera att det finns defekter som inte är ärftliga och därmed kan vi veta om katter med svansdefekt som är fertila utan att vi behöver bli hysteriska för det . Dock jag vet också katter som är i avel och där behöver vi verkligen bli hysteriska om det

Och glömde en viktig aspekt också. Det finns katter som växer ganska oregelbundet eller bli stel under en period… Det kan gå över beroende på hur det känns.

Och glömde också ännu en sak (vad pigg jag är idag ) är att man också har olika uppfattningar och idéer om vad mans anser vara en svansdefekt att inte avla på …

Svårt - Jag säger som jag brukar. Vet jag inte hur knicken uppstod men katten i fråga är värdefull i mitt avelsprogram tar jag nog en kull och utvärderar. Gick detta i arv? Det är ju lätt för den att säga att "jag avlar inte på knickar" som inte råkat ut för det på en katt som kanske köpts in för en betydande summa eller har ett stort värde. Som sagt, det går inte att testa innan hur det uppkommit och därför kan det vara ganska orealistiskt att bara kastrera den utan att veta. Får någon av ungarna sedan knickar - ja, så har man ju facit… och som vanligt är det fritt fram för den som önskar att hänga mig för denna åsikt!

#16 ingenting att bli hängd för  Intressant är det och jag förstår ditt sätt att tänka… men jag skulle även i en sånt fråga strunta fullständigt i hur mycket katten i fråga kostade mig i inköppris  däremot är jag mer intresserade av detta med det stora värdet i avelsprogram

# 17 Hmmm.. för mig skulle det faktiskt ha en betydelse om jag hade köpt katten för låt säga 22 000 och hämtat den i USA eller om jag hade köpt den för 8000 i sverige. Jag är kanske ensam om att inte vara ekonomiskt oberoende, men jag hade inte resonerat så om jag inte också tycker att kattens avelsvärde har betydelse (avelsvärdet ligger nämligen i linje med vad jag vill betela för en katt )

#18 jag är absolut inte ekonomiskt oberoende! Översättare/vildkatt forskare har aldrig fått miljoner per månad i lön  Det är bara så att inköpspriset påverkar ALDRIG mina avelsbeslut. Så för mig har det ingen betydelse alls.

Däremot hänger jag med i din sista mening även om det finns flera undantag för att bekräfta regel…

#16 Varför denna utbredda rädsla att bli "hängda"? Vi måste ju få ha olika åsikter. Tänk så enkelspårigt det skulle bli annars.

Dessutom får jag faktiskt erkänna att det inte är omöjligt att jag skulle resonera som #16 om jag köpt in en för mitt avelsarbete väldigt speciell katt. Dvs ta en kull och sedan utvärdering, men bara under förutstättning att inget tyder på att knicken skulle vara ärftlig.

Detta är intressant. Man kan alltså säga att beslutet handlar en hel del om pengar. Beroende på hur mkt man betalat så kan man vara beredd att rucka på sina ideal. Jag frågar mig då var gränsen går för andra ärftliga sjukdomar. Säg att man köpt en katt för 60 000 kr som visar sig ha mild HCM, ska det ekonomiska "icke-oberoendet" få styra då också?

Betalar man mkt för katten så förutsätter jag att det är en katt med stort avelsvärde, eller att man åtminstone hoppas att den ska tillföra mkt. En svansknick eller annan defekt sänker ju avelsvärdet rätt kraftigt, avelsvärdet är alltså inte vad det var när man köpte katten.

Och det ekonomiska ickeoberoendet, det är ju olika för olika personer vad man lägger för värde i pengar. Vissa kanske tycker att 10 000 är väldigt mkt medan andra har en gräns på 30 000 för ett avelsdjur. Ska det då vara okej för A att avla på svansknick på en katt för 10 000 och för B på en katt för 30 000 kr bara för att de har olia ekonomiska förutsättningar?

Spännande frågeställningar tycker jag.

# 20, varför ta en kull för att "utvärdera" om allt tyder på att knicken inte är av ärftlig typ? Har katten tex klämt svansen så finns det ju inte mkt att utvärdera.

# 20 Jag är inte rädd att bli hängd, men man har nog fått se en och annan skriftlig avrättning här förr… Det blir bara jobbigt om man inte står för vad man skriver eller har argument som stödjer den synpunkt man framfört - vilket jag förstås har .

Den ekonomiska aspekten är för mig bara det som möjligen skulle kunna styra min uppfödnings vara eller icke vara.

# 21I fråga om knickar så gäller det jag skrivit, men att jämföra det med HCM tycker jag är att skämma diskussionen. I den frågan har jag en helt annan åsikt eftersom HCM har en fullständigt skilld karaktär. Det diskuterar vi inte i en tråd om knickar. HCM ÄR ärftligt med ytterst få undantag. Knickar behöver inte vara det. Dessutom förändrar inte en svansknick kattens hälsa - och det är självklart en oändligt viktig aspekt!!! Köper jag en katt som har en liten knick på svansen (till ett högt pris ekonomiskt, som ligger helt i linje med avelsvärdet på katten) och parar denna, varpå jag får en kull med kattungar som håller samma kvalité och avelsvärde som sin förälder men utan knickar - ja, då kan jag inte se hur avelsvärdet har sjunkit på katten med knicken. Har dock kattungarna knickar, ja, det är då avelsvärdet sjunker i min mening. Har jag kastrerat katten, då har den inget avelsvärde alls, oavsett om knicken är ärftlig eller ej.

#23. Jag tycker inte alls att det skämmer diskussionen däremot belyser det att pengar har betydelse för vilka avelsval vissa gör. Att du har helt andra åsikter vid HCM-diagnos än vid svansknick står ju för dig, andra kanske skulle resonera på samma sätt vid ex mild HCM om de köpt en katt dyrt, som du gör vid svansknick. För som du själv säger spelar pengar och avelsvärde roll. Svansknick om den sitter tillräckligt högt upp kan ställa till det rejält för individen och det är ju omöjligt att säga exakt var de kommer att hamna.

Jag tycker att pengaaspekten är intressant efterom gränsen för "mkt pengar" är olika för olika personer. Och jag tror att det finns risk att ju mer pengar och jobb man investerat desto större är chansen att man börjar rucka på sina värderingar.

Kom att tänka på en sak ang. pengarnas betydelse för avelsvärdet på en inköpt katt. Ofta när man köper katt för dyra pengar utifrån så medföljer också någon form av avelsgarantier som befogar det höga priset. Vad händer då med den eventuella utvärderingen? Omplacerar man katten som är inköpt i förmån för en "ersättare" från samma katteri eller provar man och ser om det är en icke ärftlig defekt? Bara en tanke och inte tänkt till någon särskild.

#25 nu är det kanske dags för mig att bli hängd (måste prova annat än den franska guillotine )när ni skall få veta mina pris men eftersom jag är öppen om allt så..

Jag tar olika priser för sällskap och sällskap med rätt till avel oavsett om det handlar om mina bengaler eller om mina CRX (8000 kr och 12000 kr)dessa priser gäller för katter utan synliga defekter förstås (även när det gäller sällskapskatter). Om en katt är såld till avel görs det med avelgaranti. All "defekt" som dyker upp efter (svansknick, vitflack fär bengaler, naken CRX, etc) resulterar i att jag måste ersätta köparen på ett sätt man har kommit överens om. Betala skillnaden mellan avel och sällskap, ta tillbaka katten och betala allt tillbaka, ersätta med en annan katt avsedd för avel… det finns flera möjliga alternativ.

#26 Jag tillämpar inte samma prissättning men samma resonemang. Instämmer med dig i allt som sagts i denna tråd, om jag har en katt som vid 14 månaders ålder plötsligt har en ojämn kula, bula på svansen el dyl och jag inte kunnat utröna hur den kom dit ens efter röntgen skulle jag göra en individuell bedömning av kattens avelsvärde och fatta beslut efter det. Inköpspriset skulle dock vara oväsentligt.

#26 Tack för ditt ärliga svar. Det var så jag tänkte när jag funderade om avelsgaranti.

Finns en avelsgaranti kan det ju inte finnas ett behov av att ta en kull för att testa ärftligheten så att säga? Jag tänker såsom Zoots i detta, att det inte finns något skäl till att använda "defekta" individer i avel när det finns så många friska.

Jag sticker ut hakan med den åsikten för att jag vet att jag har tagit ställning i situationer som krävt det och kastrerat en framtida avelshane från importerade linjer som försvann helt för mig iom det för en hjärtsjukdom som katten i fråga inte led av och som ärftligheten var osäker på. Vi har också tagit beslut om att kastrera en framtida avelshona och en befintlig avelshona (där linjen kapades) pga astma som inte är 100% ärftlig, men där ärftlighet dock förekommer.

#28 För mig är inte en garanti ett löfte om en likadan katt - sannolikheten för att jag skulle kunna erbjuda det är rätt liten eftersom jag inte tänker göra om kombinationer annat än i undantagsfall. Så visst kan det vara så att en värdefull linje går i graven ifall man kastrerar en katt med förvärvad (icke medfödd) knick där det är osäkert huruvida den uppkommit av yttre omständigheter eller "inre". Det är alltså det exempel där jag själv skulle kunna överväga att avla på katten, om den hade tillräckligt avelsvärde. Det kan ju vara så att linjen i fråga kan utmärka sig i att vad folk vet inte ha lämnat hjärtåkommor, ha suveränt immunförsvar osv. Jag håller inte riktigt med om resonemanget "det finns så många friska katter att avla på". Jag tror att alla katter/linjer har sina mörka sidor men att dessa också ofta förblir mörka och okända för oss. Hjärtsjukdom är ett ypperligt exempel på vad som visat sig dyka upp där man minst kunnat spåra det.

#29

Vem försöker du citera genom följande citat?

"det finns så många friska katter att avla på".

# 29 agree

# 22 Jag tror att Anki menar att "inget tyder på att knicken är av ärftlig typ" för att man inte känner till några knickar bakåt - inte att hon vet att katten skadat sig och därför antar att den inte går i arv. Om man inte känner till knickar bakåt så tydet ju inget distinkt på att det är en ärftlig defekt, utan då kan det lika gärna vara en förvärvad skada som kan utvärderas vid avel på katten.

#30 Ingen i synnerhet, jag exemplifierade ett resonemang som jag tror är rätt vanligt i en ras med vår storlek.

#33

Jag funderade bara eftersom du har gjort ett inlägg riktat till #28 och jag hittade inte det "resonemanget" i hennes inlägg.

Jag försår resonemanget om att avla på "svansdefekt" uppkommen efter en skada (som kan styrkas), har själv en goding jag tänkte behålla för avel när hennes kära syskon började leka/bita i hennes ljusa svanstipp, så nu ÄR det en knick där (fanns inte där innan…) har dock bestämt mig för att behålla henne men hon blir kastrerad och ingen avelskatt… för hon är mig så varm om hjärtat att jag inte vill släppa henne…

Man ser hennes ljusa svanstipp på bilden, veterinären sa vid besiktningen att det hade nog inte varit lika intressant "leksak" om alla i kullen haft likadant eller om hon hade varit jämnmörk hela svansen..

Hon heter S*Dollemina's Dancing Queen f 32

Förresten…

TS: Finns det uppfödare som avlar GLATT på svansknick?

#34 Det gjorde jag, här: "att det inte finns något skäl till att använda "defekta" individer i avel när det finns så många friska." - alltså, när det finns så många friska. Katter. Att avla på. Underförstått. Men om Anne menade något heeelt annat hoppas jag att hon förtydligar det. Skulle vara intressant att höra andra tolkningar än min också.

#36 Från ett annat uppfödarlägers perspektiv sker väl alla oegentligheter "glatt" hos den uppfödare man för tillfället bespottar?

# 22 #32 Tolkar mig helt rätt.  Ledsen, skrev för snabbt och otydligt. Försökte bara förklara att inte jag heller tycker att världen är helt svart och vit. Det finns en gråzon där ett annat beslut kan fattas utan att uppfödaren för den skull behöver  "blir hängd".

Mitt resonemanget kan inte översättas till avel på en HCM-katt. En katt med HCM nedärver med största sannolikhet sjukdomen till 50 % av avkommorna.

#37 Nejdå, andemeningen är som du skriver, kanske dock något förenklat. Jag kan förtydliga, jag anser att det finns tillräckligt många friska katter med gott avelsvärde i vår breda avelsbas för att kunna utesluta de katter med påvisbara defekter. Typ.

#39 Det var så jag tolkade dig också.

Det här blev en intressant debatt minsann.
Jag kan bara avsluta mina tankar med

Vart tar de ungar  vägen som föds med svansknick från en "knickförälder" om man nu vill testavla ……
Säljs till reducerat pris ?
Kastreras och säljs till reducerat pris ?
Tas bort ?  (hemska tanke)

Att sälja till reducerat pris är ju nåt som jag trodde att ingen av oss ville göra - det drar ner värdet i stort på våra katter…..
Kastrera kattungar är oxå en omöjlighet för mig - så gammalmodig jag är va !!!!
Test-avla känns för mig främmande -
helt utanför min horisont faktiskt.
Alla kattungar som föds är värda massor känslomässigt för mig och jag kan inte tänka mig att "testavla" på detta vis ….. men så är jag ju bara en liten uppfödare som gnetar på i stillhet med mina katter och får ta mina ups & downs som de kommer. 
Har haft tur själv i min avel vad gäller knickar - inte en enda !
Men ett navelbråck har jag haft och den katten sålde jag för fullt pris och betalade operationen av bråcket i samband med hans kastrering vid 6 månader. Så löste jag det………..

Hoppas debatten har fått alla att fundera över detta med knickar - det ser ut så har alla varit engagerade i allafall.

#41 Jag förstår verkligen inte varför en katt med knick skulle "tas bort". Det är att dra väl stora växlar på en av de mest harmlösa av faktiska defekter. Man gör väl som i alla andra lägen då defekter uppkommer gissar jag, och där väljer ju uppfödare själv och det är svårt att orda om rätt eller fel, utom förstås när defekta katter uppsåtligen säljs till avel.

Jag personligen ser inte att prissättning av katter till att börja med återspeglar deras egenvärde (som för mig inte kan mätas i pengar alls) utan att det har att göra med kostnader för att ha åstadkommit katten till att börja med. Jag tycker då att det är helt rimligt med en relativ prisnedsättning eftersom kattens användningsområde inte är likadant som för en katt som t ex kan ställas ut utan nedslag på knicken. Och vem är inte en liten liten uppfödare i stora vida världen som gnetar på med sina katter? Betyder ju inte att man inte kan stå upp för sin agenda. Alla väljer vi vår väg i lika utsträckning, det är inget att hymla med.

Jag säljer sällskapskatter till sällskapspris och de fungerar som sällskapskatter (vilket knick-katter självklart gör). Men herre gud! Tas bort? Seriöst?

En katt köpt för utställning eller avel är knickfri när den lämnar mig dock och får jag knickar i kullen efter "knick-katt" (jag har ingen sådan i avel och kommer förhoppningsvis aldrig att ha) - då går de inte vidare i avel utan säljs som fullt fungerande sällskapskatter till sällskapspris, (och ev. samma med knickfria kullsyskon). Inte så svårt 

Tas bort! för en svansknick!!!! Hellre amputera svansen då så vi slipper tänka på det  Skämtåsido var det väl en hemsk tänke men åt andra sidan vet jag bengalungar som tas bort för att de har "fel färg eller fel hårlag" så ja, det är nog också katter som avlivas på grund av icke-livshotande defekter… Men sådana människor vill man inte ens tänka på att de skulle kunna vara här inne! Här hemma har jag lyckligen svansknickar och en lycklig ouppfostrad FC-katt

Har man tagit för beslut att avla på en defekt för att se hur det yttra sig i nästa generationen, så får jag hoppas på att man gör det under kontrollerade former och med ett litet program i huvudet.

För mig skulle det definitivt betyda kastrering innan de flyttar (åt andra sidan kastrerar jag också de utan defekt innan de flyttar )

Och det är en sak som kanske vissa glömmer när man dömer i förrväg och helt och hållet  de som tar ett beslut om att avla vidare med en viss mindre defekt (vitfläck på de raser det inte är tillåtet, svansdefekt vid sista kota osv) är att de jobbar lite för alla andra som inte gör det . Själv ser jag hellre en seriös kärleksfull uppfödare som gör det och dela med sig av sin erfarenhet än att det görs i större anläggningar.. för verkligen hur tror ni att kunskaper, kartläggningar i våra genetik böcker görs?

#44 Ta bort en katt för en att den har en svansknick? Förstår inte ens hur man kan antyda något så hemskt?? Varför då? En svansknick påverkar vanligen inte katten överhuvudtaget. Det enda är att den inte ska avlas på (utom möjligen som skrevs ovan) och inte kan ställas ut som fertil på kattutställningar. Katten är fortfarande en utmärkt sällskapskatt. Jag säljer alla sällskapskatter kastrerade och då även eventuella katter med svansknick (som jag då inte haft ännu, men som vem som helst någon gång kan råka ut för att få tyvärr).

Jo förresten, jag avlar på svansknick och säljer svansknickar till avel också, när jag tänker efter lite. Jag vågar tom påstå att jag strävar efter deformerade svansar. Men då pratar vi hundar!

"Som hund och katt", dvs dessa två världar kan inte leva mer parallellt i både sätt och tankar…

#46

jep allt är inte svart och vitt. Principer är bra - men hur man tilllämpar dom beror från den realistiska situationen.

# 46 Va? Ska hundarna ha svansknickar?

# 48

Ska ha och ska ha, men Dobermann har inte ens någon svansstandard eftersom det är en gammal kuperingsras så om de har knick eller inte kvittar, ingen som bryr sig. Man ska enligt deras bedömning "tänka bort svansen".

Vore ju synd att säga att inte Frallor och Bostonterrier har defekta svansar, den ena ska vara skruvad och mycket kort och den andra ska ha en knick neråt och ca 5 cm lång. En Boston eller Fralla med normal svans har ett diskvalifiserande fel enligt standarden.

# 49 Ja, det är väl i slutänden en fråga om vilka defekter som stör djurets välbefinnande. Jag vet inte alls hur det är med hundar, mer än att svansen är en kroppsdel som är mycket viktig i hundens kroppsspråk. En svanslös hund borde ha lätta kommunikationssvårigheter. En katt med knick har normalt inga problem…

# 50

Tror inte de har kommunikationsproblem, mina är övertydliga i sitt kroppspråk, tror att hundar som växer upp med hundar och som får bete sig som hundar utvecklar det bästa hundspråket, med eller utan svans ; )

Oj, nu blev det väldigt  UÄ "utanför ämnet" uttrycket tillägnat Eine ; )

Hej alla uppfödare, jag är en glad amatör och icke-uppfödare. Jag levde i den tron att svans-fel, knickar som ni skriver om, kunde orsaka problem på resten av ryggraden hos avkommorna. Jag hade fått för mig att så är fallet inom vissa hundraser, men jag kan ha helt fel och ha blandat ihop sakernas tillstånd.

Kan jag ha blandat ihop det hela med Manx-katternas grava (?) problem?

Hmmm, ja som kattköpare och kattvän uppskattar jag i alla fall när uppfödare vidtar alla försiktighetsåtgärder före exteriöra förtjänster. Better safe than sorry, apropå inläggen om engelska språket.

Jag håller med MyTwiggs. Jag skulle kunna ta en kull på en katt med svansknick om jag anser att den är värdefull för mitt avelsprogram (och då talar jag inte om värdefull ur en ekonomisk synvinkel). Det finns så många aspekter att ta hänsyn till när man bedömer en avelskatt. Skulle jag sitta med en frisk och rastypisk katt med en "ovanlig" stam och den har en liten knick… ja, då skulle jag antagligen para den och spara en avkomma utan knick och fortsätta med. Jag menar att allt för hård selektion lätt kan driva oss bakåt.

Så, summa summarum… jag försöker alltid bedöma en katts avelsvärde som helhet. Vad kan den bidra med till mitt avelsprogram, till rasen? Vilka är plussidorna och vilka är minussidorna? Kalla mig naiv eller fånig om ni vill, men även om en svansknick självklart är ett minus ser jag det inte som ett allvarligt fel. Icke önskvärt i avel absolut, men ingen regel utan undantag och det kan väl främst klassas som en kosmetisk defekt.

#52

Svansknickar orsakar väldigt sällan några problem hos katten. Det är möjligt att man skulle kunna orsaka allvarliga problem på tex. ryggraden om man generation efter generation avlar på katter med knickar.

Kan vara att du blandar ihop det hela med manx-anlaget som ger kort eller ingen svans. Där kan ryggraden påverkas negativt och i dubbel uppsättning anses anlaget vara letalt. Analinkontinens är en "mild" komplikation som kan uppstå hos dessa katter.

Men manx-anlaget har ingenting med svansknickar att göra.

Hur som helst - jag lämnade tillbaks kattungen jag köpt som hade knick. Har nu lärt mig att ALDRIG köpa en kattunge osedd och att vara skeptisk mot veterinärbesiktningen……
Hon kom till mig med knick - vet besiktning sa : ingen knick.
Jag åker till egen vet och fick ny besiktning som sa : knick !

Tyvärr fick jag aldrig veta vad som hänt - var säljarens vet inte lika uppmärksam som min vet ?  Hände nåt veckan innan leveransen efter säljarens vet besiktning ?
Kommer aldrig att få svar på detta men sorgligt var det.
Hann fästa mig rejält vid den lilla och så blev det så här.

Det jag förlorade i hela den här historien var
tilltron till den uppfödaren
en hel del pengar
och - inte minst - en härlig liten kattunge som jag tyckte om !

#54 En stilla undran. Hur kan man förlora tilltron till en uppfödare för 1 misstag av t ex 100 händelser? Räknas inte alla de 99 andra bra sakerna?De borde överväga.Jag vet att människor ofta dömer på det viset,men visst är det väl orättvist?

#55

Dessutom känns det extra förhastat när det gäller något så lurigt som svansknick och uppfödarens veterinär faktiskt inte märkt av den.

Det är iaf inte första gången jag hör talas om en knick som dyker upp ifrån "ingenstans".