Beklagar sorgen,Att ringa kattungeköpare med dåliga besked är bland det vidrigaste som finns.

Det är alltid lika jobbigt när det händer.Jag scannar numera de katter som används i min avel även om det i vissa fall blir lite tidigt och utanför hälsoprogrammet.Ja Cissis pojkvän är inte scannad men Cissis avkommor kommer att scannas innan de går vidare i avel.

Jag är så ledsen för din och ägarens skull, Josephine.Så förfärligt!En riktigt dj--la lömsk skitsjukdom är det.

Jättetråkigt Josephine. Verkligen både för dig, för ägaren, men allra mest för Harry Potter.

HCM är inget man vill bidra med till kommande generationer, verkligen inte.

Fruktansvärt! Otroligt trist både för dig, ägaren och stackars Harry!

Jag tror vi kanske måste revidera de gamla riktlinjerna 2, 3 och 5 år. Enligt prof. Jens Häggström så utvecklas HCM oftast mellan 3 månader och tre år.

Alltid innan parning och max ett år gammalt resultat om man ska para samma katt igen känns vettigt, HCM-skanningsresultat är trots allt en färskvara.

Usch ledsamt  och chockartat för alla inblandade och mest för Harrys matte. Det var verkligen hemskt. 

Fy, det gör ont i hjärtat att läsa om Harrys öde. Jag beklagar sorgen för dig och för stackars Harrys ägare, det måste verkligen kännas fruktansvärt tungt för er båda.

Jag scannar innan parning men ibland känns det otillräckligt, jag önskar att vi hade fler generationers scanningar att ta med i beräkningarna när vi planerar kull, men vi får istället vara "pionjärerna" (nåväl, semi-pionjärer kanske)  som ser till att kommande uppfödare har den basen att stå på istället.

Usch, vad tråkigt Josephine.

Så otroligt ledsamt både för matte och dig som uppfödare, jag känner med er. = (

Mycket sorgligt! Vi har samma åsikter angående detta! Det finns ingen anledning att inte scanna en katt före avel och att sedan följa upp detta! HCM är en skräck för mig och jag hoppas och håller mina tummar för att ingen av mina katter ska utveckla några hjärtfel.

Kisis första kull är efter en hane jag olyckligtvis och dumt nog lånade som oscannad, och eftersom den synden straffade sig hårt så kommer jag ALDRIG att göra det stora misstaget igen! Den hanen visade sig ha HCM och jag kommer inte att fortsätta med den linjen. Typ i all ära, Päls i all ära, Temperament, självklart i all ära, men hälsan ska vara prio ett! Tur att man inte behöver göra avkall på något, så många friska, snygga och trevliga katter det finns i världen!

Ett bra inlägg, Josephine!

Ursäkta TS att jag nappar lite på #9.

Tack för att du skriver så som vi är några som tänkt ett tag!Typ i all ära,och resten,men att hälsa är något som ska prioriteras först.Min nästa import blir efter ultraljudade linjer om jag så ska bekosta det själv.Inga kända genetiska eller andra andra avarter såsom återkommande utslag,dåligt immunförsvar eller annat får finnas bakom.Päls är ett måste och även temperament och typ.Men aldrig en chansning på okollade linjer bakom bara för att få en  katt med nya linjer.I slutänden är det kattungar och vuxna katter som får lida.

Usch så förfärligt tråkigt! Stackars Harry Potter och hans ägare och dig .

Önskar att man visste hur man kan få bukt på denna lömska sjukdom…

Jag är ju inte uppfödare, men jag tycker det är viktigt att avel sköts med hälsan i fokus… Många av er uppfödare gör ett fantastiskt jobb med detta! Sedan finns ju aldrig garantier för att det inte kan hända.

#0 Tack för att du delar med dig av detta - och har gjort från dag 1.

Det låter som en fruktansvärt sorglig förlust för Harrys ägare och jag beklagar, som själv nyss förlorade en ändlöst älskad katt under traumatiska omständigheter. Man får vara tacksam för det lilla; att ingen av oss hade katter som levde under ett utdraget men ändå livsvärdigt lidande, med tungt att andas osv.

#10 Jag kan tänka mig att köpa men inte para en icke ultraljudad katt. Det man förlorar om det visar sig finnas något är just pengarna och dem kan jag undvara.

Instämmer i att ultraljud av en veterinär som är kompetent nog att utläsa och resonera kring resultatet är ett måste i samband med parning. Visst, man kanske får ett resultat på en katt som är ett halvår eller 10 månader gammal, vi vet att resultatet är en färskvara men det är alltid bättre än ingenting.

Håller med # 12

Allt är en balansgång också. Även spridning och "nya linjer" är ju bra för rasens allmänna hälsa då det spär inavelsgraden med utparningar, däremot ska det inte ske utan att man vidtar försiktighetsåtgärder så långt det bara går. En katt med oscannade föräldrar borde till exempel inte användas före 1,5 års ålder som scannad av en KUNNIG veterinär.

Usch så tråkigt och sorgligt… kanske extra sorgligt som ägare till just pappa Tamlin, som mycket riktigt lever och faktiskt kunnat tas av hjärtmedicin nu i veckan. Nu kan ju mycket hända än, särskilt som Tamlin tyvärr måste sövas inom de närmsta månaderna, men ännu fungerar det väl. På ett vis känner jag mig nästan skuldmedveten när jag vet att någon annan förlorat just hans son under de här formerna (det är precis den döden som jag tror alla som äger HCM-katter skräms mest inför framtiden med tanke på) även om mitt mer logiska jag givetvis inser att det inte är mitt eller Tamlins fel att generna blev spridda…

Annars kan jag bara hålla med om vikten av scanning, trots att jag har en äldre katt vars HCM just visat sig vara relativt "ofarlig" och oförändrad över det senaste året. Avelsmässigt kan vi se att bara för att en drabbad förälder drabbats milt, betyder inte det att hans avkommor kommer att drabbas på samma sätt. Och när det gäller själva sjukdomen, finns det inget sätt att förutsäga vilken katt och av vilket skäl sjukdomen kommer att utvecklas, eller i vilken takt - även om en del av våra experter ibland säger ord som "statisk". Det är ändå bara en ögonblicksbild jämfört med en ögonblickbild några månader tillbaka i tiden.

Dessutom får man inte glömma att även dessa skenbart statiska HCM-diagnoser ändå ställer till det i olika situationer. Nu är Tamlin sjuk i något annat, men de sista testerna som skulle kunna säga vad det är kan inte genomföras då han på grund av sin hjärtsjukdom inte kan ges lugnande eller sövas i den försämrade kondition han har. Och det som kan ses måste åtgärdas är hans tänder, som förfallit just för att han inte kunnat sövas för att skrapa tänder. Detta kommer att genomföras när han är i bättre kondition, men kommer att bli betydligt dyrare (vilket inte försäkringsbolaget står för eftersom det är tänder) och framför allt finns inga garantier för att jag faktiskt får honom därifrån…

Åhh så fruktansvärt traumatiskt och sorgligt

Huff, så trist. Føler med dere.