Jag är inte heller uppfödare (än i alla fall), och jag tror det skulle vara supersvårt att skiljas ifrån kattungarna, alla fall i den första kullen, och om det blir en kull med bara en eller två kattungar.

Och jag tror inte att det är någon direkt lönsam/vinstdrivande affär för de flesta uppfödare. Vad jag hört så är många tacksamma om det åtminstone går plus minus noll. Är nog "större" intressen är pengarna som lockar de flesta att börja.

Ok.. Jag ska svara lite snabbt här…

Baksidor:

Det är Dyyyrt!!!, Det är ganska mycket jobb som inte bara är roligt, det kräver tålamod, man binder sig väldigt i perioder, man stöter på många människor man ogärna stöter på och som man med stor sannolikhet hade sluppit som icke uppfödare, det är (för mig) väldigt hjärtskärande att skiljas från kattungarna, det kan vara bökigt att ha kattungar som drar fram som murbräckor i bostaden…

Det bästa är:

Det är fantastiskt spännade och roligt när man får fram bra, trevliga och älskvärda kattungar. Man får träffa och lära känna många underbara kattpersonligheter, man stöter på många underbara människor som man med stor sannolikhet inte hade stött på som icke uppfödare, man får anledning att resa runt och se mer av världen (i alla fall om man vill ligga på internationell nivå i sitt avelsutbyte)… Ja, kattuppfödning har ju varit min dröm sedan jag var liten och ur den synvinkeln är det ju också en dröm som blivit till verklighet, även om det är mycket jobbigare och mycket underbarare än jag hade kunnat föreställa mig

Den här bilden får accentuera det lite jobbiga med att föda upp katter

Jag är inte heller en uppfödare - dock som fodervärd lever jag just igenom den svåraste biten (för mig). Den sista ungen flyttar inom några timmar - och hjärtat håller på att spricka…

Och samtidigt är jag jätteglad, för jag vet att hon kommer att få ett toppenhem, och att hon kommer att göra den nya ägaren lika lycklig som jag var när den första ungen kom hit.

Bifogar en bild som jag fick i natt: En av ungarna från första kullen har varit ensam dessa månader - och pojken från "min"  (för banne mig! de är MINA barn helt oberoend under vems uppfödarnamn de går.) andra kull flyttade dit på tisdagen. Och när man tittar på pojkarnas miner vet man att de har det bättre än hus mig. (och de båda är devons, för säkerhets skull.)

Jag är så otroligt glad och tacksam över möjligheten att ha kunnat följa med två kullar fårn beteckning framåt.

Det blev et svar från hjärtat - kommer kanske svara lite mera med tanke också efter några dagar…

Det bästa är när man lyckas i en kombination och får fram härliga och snygga kattungar.
Att vara ambassadör för rasen som jag älskar så mycket och träffa alla nya kattmänniskor.
Alla trevliga kattmänniskor man träffar på utställningar och kurser som accepterar att man bara pratar katt

Det sämsta är att det är dyrt: även om en kattunge säljs för mycket pengar så kostar hankatt, veterinär, utställningar, mat, kattsand mm, mm. Och att kattungeköpare inte hör av sig och berättar hur det går - om de bara visste vad man undrar och tänker på de kattungar som flyttat….

Det positiva med avel är inte bara att ha kattungar. De avelshonor och avelshanar som finns i ens hem och är med en i stort sett dygnet runt är underbara skapelser, de gör en glad och ibland kan jag inte fatta att jag har turen att få äga dem.

Men avel är inte bara positivt och det kan sänka en ganska rejält när det kommer motgångar. Kattavel är en berg och dalbana men det gäller att fokusera på det positiva när det är svårt.

Jag håller med # 2 om att man som uppfödare får träffa många trevliga människor som man annars inte skulle ha mött. Det är extremt roligt att lära av varandra och peppa varandra.

Framsidorna: Klart jag tycker fördelarna överväger -annars skulle jag lägga ned. Jag älskar katterna och den dag jag inte håller på att förgås av nyfikenhet av att få veta vad som döljs i mina honors magar då är det dax att sluta. Jag är otroligt intresserad av genetik och planering är halva nöjet. Jag älskar att sitta still och vara klätterställning till de små bebisarna. Att se de små liven växa upp till självständiga ungkatter är fantastiskt. Att ha träffa andra uppfödare och diskutera och planera är superroligt. Bäst av allt är nästan när en kattungeköpare träffar "sin" kattunge och kärlek uppstår. Underbart helt enkelt. Jag gillar dessutom att ställa ut katterna och det är inte främst för att vinna, helt ärligt - jag strävar förstås efter bra bedömningar, men det roligaste är ändå att träffa kattfolk och bara prata katt en hel dag.

Det finns säker en hel massa roliga saker som jag bara inte kom på just nu.

Baksidor: Ekonomin - det är en dyr hobby. rädslan att inte göra rätt, att det inte blir bra för katterna. Att sälja till någon som inte tar hand om katten eller kattungen. Rädslan för att det ska hända de utflyttade kattungarna något, att de ska bli sjuka, att avelskatterna ska bli sjuka eller bära på något okänt sjukdomsanlag. Att inte få harmoni i katteriet , att vara tvungen att omplacera sina pälsklingar för att det inte funkar i kattgruppen, att maken inte ska stå ut med allt kattprat och extra slitage på möbler och inredning, att det är extra bökigt med semestrar och sånt. Dessutom svårt att planera när kattungar ska födas - det blir när det blir och vi tvåbeningar får anpassa oss efter det. och slutligen att emellanåt bli utmålad som ett uppfödarmonster fast man bara är en kattälskare bland andra…

Har säkert förträngt en och annan baksida med.

#6 Mitt i prick Anki (ja, bortsett från maken då, jag får byta ut det till sambon )! Jag håller med helhjärtat på varenda punkt, precis så känner jag inför min stora hobby uppfödningen, passionen och kärleken är katterna.

Vilken bra tråd,jag har inte varit aktiv här på ett tag så jag har missat den.

Fördelar: Jag älskar mina katter det är därför jag håller på att ruinera mig på dem.Finns det bättre sätt? Tycker om att planera och pussla ihop kombinationer som jag tror på.Skyndar långsamt för att kunna njuta och lära mig av  allt och försöker få min egen uppfödning som en röd tråd i stamtavlorna och samtidigt lägga in lite nytt och fint.Jag har kanske inte de flashigaste katterna men päls har jag på dem och de är alltid trevliga.

Att hitta goda hem till ungarna är viktigt och jag har nästan alltid haft tur där. Fodervärdar av den bästa kalibern växer inte på träd,men just nu har jag de absolut bästa som finns,tack tjejer!

Nackdelar förutom ruinens brant:

Faktiskt när jag tänker efter så är det värsta de illasinnade och skitpratande kattfolk som sticker upp sina näsor här och där.Det är inte alltid jag själv som drabbas,men jag har sett vänner brytas ner,och som helt lagt av uppfödning för att de blivit förtalade och motarbetade på olika sätt.Gifttungorna är ens vän en period,men så i ett andetag är det precis tvärtom.De behöver inte vara särskilt många,jag tror att det räcker med att de känner sig hotade av någon anledning så skriks det högt.

Sjukdomar är en annan trist baksida.Man vet inte vad som kommer in med en ny katt,och man vet inte heller vad som skickas ut till andra katterier.Jag drabbades för några år sedan av Giardia och hade mycket jobb med att ta väck det härifrån.Nu har jag inte fått några nya problem med det, för jag avmaskar med medel som jag fått från mina uppfödarkollegor utomlands.Giardia är inget man vill ha när man har en nyfödd kull,det kan jag lova!

Andra virus kan katter bära på hemifrån (eller smittats av i sitt nya hem) utan att det syns,men i stressituation kan det blossa upp och man sitter plötsligt med en sjuk katt.Känner till uppfödare som fått in Herpes via en import och hela deras katteri insjuknade och någon fick ligga på sjukhus i flera dagar väldigt illa däran.(och nej jag tänker inte i dagsläget (kanske aldrig)berätta vilket katteri det gäller även om de inte på ngt vis är vänner till mig)

Virus och sjukdomar kan drabba oss alla,men ofta är inte sjukdomsangreppet det värsta,utan det är just de ovan nämnda Gifttungorna som då gärna sprider ut att: OJ nu ,har ni hört,nu har hon fått in Ditten och Datten,bäst att passa sig.Ungefär som att någon bett om sjukdomar på sina katter..Ja det blev långt det här,men det är vad jag tycker och känner just nu i denna fråga.

TS,en bra tråd som sagt!!