Kanske skulle tillägga att pappa till Ciri är Zaxofragas Mr Oscar de la renta och mamma är Anastasia. Hon är blåsköldpadd-vit och är född den 10 augusti -08. :)

//Louise

Fin tjej! Det är lite sent att börja lära sig om uppfödning när ens katt är könsmogen men - bättre sent än aldrig! Det finns ett "standardverk" för svensk kattavel författat av Ylva Stockelberg, här kan du köpa den boken, vilket varmt rekommenderas. Där lär du dig de genetiska grunderna för avel men även otroligt värdefulla praktiska råd vid t ex förlossning och dräktighet.

Vad du ska ta reda på är också om din hona uppfyller de hälsomässiga, temperamentsmässiga och utseendemässiga kraven som bör ställas vid avel. När det gäller hälsan är det första och enklaste att tala med uppfödaren och även andra uppfödare om vad de vet om linjerna - om det t ex inte är hjärtscreenat bakåt i linjerna är det en god idé att vara först med att dokumentera statusen via din egen katt.

Vad gäller temperament och utseende utvärderas ju det till vardags, via surfning på andra uppfödares hemsidor, kanske hembesök osv. Ett särskilt bra sätt att ta reda på kvaliteterna där är genom utställning: både att ställa ut din egen katt och att besöka för att se vad som premieras på utställning. Efterhand kommer du att märka att du föredrar en viss look och vissa kvaliteter och då är det dags att leta efter en hane som kan åstadkomma den looken med din hona, genom komplement eller förstärkning. Läs rasstandarden och jämför med framgångsrika utställningskatter!

I ärlighetens namn - dvs om jag ska tala för mig själv - är cornish rex inte en ras som är i behov av uppfödare som endast vill ha en kull efter sin hona för att hon råkar vara mest speciell i världen just för en själv, utan för att se till tillgång och efterfrågan inom rasen bör man också ta av sig de rosa glasögonen, tänka vad just ens egen katt kan bidra till för rasen osv. Alltså, se till att ha ett högre ställt mål, kanske också med en tanke ägnad åt att katter överlag inte är en bristvara i vårt land och att eftertanke därför alltid bör finnas med när man planerar att ta en kull kattungar. Så, börja i rätt ände och varmt lycka till!

#1 Kollade på Pawpeds nu och såg till min glädje att jag kan hjälpa dig med morfars linje, Anastasias linjer är visserligen svenska men långtifrån överanvända i landet. Morfar till din tjej är nämligen helsyskon med min älskade kastrat Bobo, som fyller 6 år i dagarna. Han är ett föredöme i både hälsa och temperament och det har aldrig varit något krångel alls med honom, såsom allergi, dåliga tänder, rinniga ögon el dyl. Han har inte hjärtscreenats men jag känner inte till några hjärtfel i linjerna. Angela med Spotless har ett kullsyskon till din kisses morfar, hon kanske vet mer!

#2 säger en hel del kloka saker du bör tänka på inför din eventuella första kull. Utom det att man inte bör ta en kull bara för att man tycker man har den härligaste katten i världen. Har du en katt som följer standarden i det mesta och dessutom har ett bra temperament tycker jag absolut du kan ta en kull om du hittar en passande hane. Tänk på att många uppfödare kommit till på det sättet. Och varför ska inte nya kunna börja med uppfödning. Alla har vi något att komma med

Varmt lycka till med dina planer.Att din katt är trevlig och fin är en bra start.Jag tycker personligen att hon ser fin och gracil ut och har fin päls! Det är inte någon vetenskapsdjungel du ger dig in i,utan har du vanligt sunt förnuft så behövs kanske bara lite råd och rekommendationer du kan ta till dig om du vill.

-Gå med i en kattlubb om du inte redan är det,och det är en regel för att du ska kunna få stamtavla på ungarna.

-Felv/Fivtesta,blodgruppera, och låt göra ett ultraljud på hjärtat oavsett hur det ser ut bakåt med friska katter etc.Du får ett litet hum om hur din hona står sig.(Detta är ingen regel men rekommendation)

-Glöm inte att din katt bör vara försäkrad om det skulle bli kejsarsnitt eller något annat skulle tillstöta.(ingen regel men rekommendation)

-Titta på Nordiska Rexringens hemsida på Avelshanar,och gå även in på våra hemsidor och titta.Många av oss har hannar som vi lånar ut till ett fåtal honor.

-Räkna ut(kan du se på Paw Peds) hur hög inavelsgrad det blir i den tilltänkta parningen,ju närmare 0 desto bättre och titta gärna på närmaste leden bakom också,det finns katter med 20-30%  inavelsgrad på en del importer.Sedan får du skriva till hankattägarna och fråga om de lånar ut sin hanne.Lycka till.

#4 Jag hade hållit med dig för sju år sedan när cornish rex var en mindre ras. Nu är det nästan den största korthårsrasen. Nu tar var och varannan en kull på sin hona för att "hon är finast i världen" eller för att uppfödaren både partiskt och subjektivt hävdar att katten är lovande, för att katten tagit ett CAC osv - dvs utan en verklig förankring och insikt i vad orden faktiskt betyder. Bara här på forumet kan vi se uppfödare som har svårt att sälja sina kattungar, att då utan vidare uppmuntra till mer avel och dessutom säga att det räcker med att man tycker att ens hona är finast (vem tycker inte det, seriöst?), ja - jag tycker att jag tydligt klargjorde att min åsikt stod för mig och jag tycker i så fall även att du bör klargöra att din står för dig och inte är något slags allmängiltigt råd.

Det har ingenting med att "vara ny" att göra, vilket jag enkelt kan styrka genom att jag själv är ny på uppfödning. Däremot behöver man inte trivialisera och fördumma vad det innebär att ta fram nya liv till världen, ge dem den bästa starten och sedan även se till att de får bästa tänkbara fortsättning, eller försöka hejda folk från att söka kunskap. Avel är förvisso inte raketforskning men nog förtjänar det att tas på allvar och jag tänker inte be om ursäkt för att jag tipsade om Ylva Stockelbergs bok, t ex.

Nya uppfödare behövs alltid och ingen kan med säkerhet veta om det blir mer än en kull. Det allra bästa är om man har en mentor, kanske sin första honas uppfödare som kan hjälpa till, ge råd och backa upp.

Kunskap är alltid är bra och ska finnas där innan kullen föds för kattens, kattungarnas och sin egens skull. Jag kan tipsa om Royal Canins uppfödarhandbok som delvis är riktigt bra ( jag är inte så förtjust i RCs kattmat, men om jag skippar foderkapitlen så…)Ylva Stockelbergs bok är "lightvarianten" även om den är självklar i "uppfödarbiblioteket".

Det finns vääldigt mångar cornishar nu och det borde få oss uppfödare att fundera på just avsättningen av kattungarna och om det är läge att vara mer kräsna i vårt val av avelskatter (stor avelsbas ger den möjligheten), men det gäller både nya och etablerade uppfödare.

Hankatter hittar man (när man väl vet vad sina egna urvalskriterier är) t.ex på Nordiska rexringens forum, här under avelshanar eller genom kontakter med andra uppfödare. Surfa på uppfödares hemsidor och kontakta de som har hanar som i dina ögon är intressanta. Fråga får man alltid. Gå på utställningar och prata med uppfödare, knyt kontakter.

Lycka till

En fin lite hona du har förresten. Har du ställt ut henne någon gång? Annars kanske det kan vara en kul start?

Håller helt med Clee och Silkwaves.

Men Clee, Jag vet ine alls vad du prata om med att alla har typ finaste hona hemma hos sig… för hon är visst här och jag tittar på henne just nu 

TS lycka till med dina planer med din fina tjej och ta dig tid att få lite mer kunskap innan parningen. Tveka inte att ta kontakt med flera uppfödare och besöka några utställningar. Var bor du?

Allt är ju relativt och frågan är vilka som ska backa när det inte finns någon efterfrågan på kattungarna? Jag känner att så länge efterfrågan på mina kattungar är större än antalet katter jag föder upp så stör det inte mig eller min avel.

Jag håller inte med om att jag tänker "den finaste katten finns hos mig" det är jag alltför självkritisk för! Här hemma finns honor som har exteriöra brister och som lägger grunden för vad jag söker i en hane. Den perfekta katten, vart finns den?

TS. Lycka till med dina avelsambitioner. Jag tror att ju fler uppfödare, ju mer mångfald och alla är vi barn i början. Sen förstår jag att det finns uppfödare som inte gärna välkomnar nya uppfödare, det är väl det hela grejen "kastrering av kattungar/säljes enbart till sällskap" bygger på? Eller iaf är en bidragande anledning till. Se till att skaffa en mentor, det är ovärderligt!

#9 Jo, det är precis vad det handlar om när man önskar att de kattungar man föder upp får livslånga, kärleksfulla sällskapshem där de är de mest speciella katten i världen snarare än att se det som sin livsuppgift att förse nybörjare med avelskatter.

C-L-N: Jag ser att du bor i Malmö - du får gärna kontakta mig ifall du vill ha hjälp på vägen. Vi kanske kan ordna att en "prao"-plats när min hona ska föda t ex, vilket är rätt snart.

# 10

Det låter som att en avelskatt i dina ögon aldrig kan få ett lika bra hem som en sällskapskatt, trist inställning. Om det finns någon uppfödare som ser det som sin livsuppgift att förse nybörjare med avelskatter så är det riktigt illa, då har man fått allt om bakfoten och bör inte hålla på med avel alls, iaf i mina ögon!

För mej låter det som att flera av er inte skulle hålla på med avel. Trodde att avel skulle innebära ngt bra för rasen men är inställningen att huvudsaken jag kan sälja mina missar då är jag nöjd, då undrar jag. För många rexar på marknaden är väl inte bra för någon. Allraminst katterna. Själv köper jag hellre katt av ngn som inte avlar i stor skala. Många ggr tror jag att utseendet kommer före hälsan. Hur många av er uppfödare är det som har ngn rex 8-10år? Ni är så ivriga att avla på katterna fortast möjligt att vissa fel inte hunnit visa sig. Det man verkligen får lära sig på detta forum är att ingen gör det för pengarnas skull.

#11 Trist kanhända, krass är mer min åsikt. Nu är jag inte intresserad av att jämföra hur dåligt katter kan ha det, utan hur bra. Och bäst tror jag att en kastrerad katt med en kastrerad kattkompis har det, som får livslång uppmärksamhet, stimulans och kärlek från sin familj, förenat med en god och uppdaterad kunskap om katthållning (t ex att den forskning som finns visar att kastrering är lindrigare för kattungar än för halvårs- eller vuxna katter). Näst bäst och därefter på topplistan hoppas jag att man återfinner avelskatter som har det som nämnda kastrater, med undantaget att de är fertila med allt vad det innebär i stress och risker. Jag tycker att man inför sig själv, sin omgivning och framförallt sin katt ska kunna ha en god anledning att hålla den fertil, även om katten förstås är svårare att resonera med.

För mig har det varit en väldigt stor och viktig avvägning de gånger jag köpt ny katt och funderat på hur jag bäst ska balansera katternas trivsel och harmoni med att ägna mig åt avel. Min åsikt är t ex att en katt är gladast om den får ett livslångt hem direkt vid flytt, i stället för att omplaceras när den avlats klart på, som många uppfödare gör rutinmässigt. Bara där tror jag t ex att sällskapskatter rent statistiskt har godare chanser till livslånga hem och större livskvalitet.

# 12

För mig är det viktigt att ansvara över vad jag föder upp, dvs varje kattunge ska hamna på rätt plats, om det sedan är till avel eller sällskap. Om det är mig du försöker predika genom att säga att jag påstår att "huvudsaken jag kan sälja mina missar, då är jag nöjd" så ber jag dig läsa mitt inlägg igen. Det handlar om att man ska kunna avsvara över det man föder upp.

Men du har rätt i att jag inte gör det för pengarnas skull, det är ett intresse och en livsstil.

#13 Inga av mina avelsdjur har lämnat mitt hem när det gjort sitt inom aveln. Det är därför jag inte haft kull på länge nu. Jag måste vänta på att de gamla går över regnbågsbron innan jag kan börja igen.

#12 Synd att du ser det så. Och egentligen struntar jag faktiskt fullständigt i att du tycker att jag inte skulle syssla med avel… (eftersom jag är en av dem som har svarat i denna tråd, kan jag känna mig träffade av din kommentar…) Däremot du får ursäkta men de flesta CRX uppfödare jag känner (eller även vet om) har faktiskt katter i denna ålder. Det har jag inte än eftersom min äldsta och första CRX är knappt två år. Men jag föder upp bengaler och mina äldsta är 9 år och bor hemma. Och de underbara rexar jag har hemma idag kommer också att stanna hos mig livet ut.

Jag förstår inte riktigt varför vissa tar illa upp eller blir sura när man säger att man skall ha en hel del kunskap innan man tar sin första kull. Det är en självklarhet för mig. Det handlar inte om att lära sig sticka… då kan man göra helt fel och då är det bara att göra om .. men med djur är det oacceptabel att sätta deras liv i fara bara för att man inte ha tagit sig tiden att lära sig saker och ting och bara hoppas på att det hela skall handla om att föra två katter ihop, vänta 9 veckor och sedan glo på söta kattungar minst 12 veckor till…

Jag tycker inte det viktiga är att man redan vet vad som krävs utan att man tar reda på och skaffar det stöd (tex en bra mentor) man behöver för att klara av att ta en kull. Jag kan som uppfödare stötta en nybörjare på samma sätt som jag skulle stötta en fodervärd. För mig är det en självklarhet att dela med mig av mina erfarenheter om någon frågar mig.

Det finns alltför många som inte ens förstår att de behöver ta reda på saker och därmed skriver de inte ens här. Trådskaparen har för mig i alla fall visat att hon vill ta reda på det hon behöver kunna och veta inför en eventuell parning. Jag tycker att hon fått ganska många bra råd här ovan och jag är övertygad om att hon kommer skaffa sig en "mentor" också om hon beslutar ta en kull.

#12 Kan som en parentes berätta att jag har en 10årig kastrat här hemma som även får visa upp sig på utställning mellan varven trots att hon är lite väl rund pga att jag anser att våra äldre rexar behöver få synas. Jag har dock placerat om två honor som inte mått bra här hemma. Den ena träffade jag flera ggr i veckan då hon flyttade till mina föräldrar tills hon gick bort 12år gammal, och den andra flyttade till en mycket god vän så henne träffar jag också en hel del.

#12

Ok, kanske också ska svara på vad jag väljer att ha för katter här hemma…

En 9 årig kastrat som aldrig gått i avel.

En 5 årig hona som aldrig gått i avel.

En 4 årig hona som fått en kull med en unge.

En 3 årig hona som fått två kullar, varav den ena är 11 veckor idag.

3 av 4 är omplaceringar!

Sen skulle det vara ganska intressant att höra vad du anser är en liten, respektive stort skala? För här finns det antagligen delade åsikter.

#13

Jag har ALDRIG haft en katt som mått dåligt pga sin fertilitet, iaf inte av mig att dömma. Kanske beror på att jag har få katter på stor yta?

Lycka till med din kommande kattungekull.

Mycket info.kan man som många redan sagt hitta på nätet.

Sedan tror jag många av oss ställer upp om du vill ringa och veta lite mer.

#13 Då tycker jag att du ska vara tacksam men inte utesluta att det finns och är vanligt hos andra. Man kan ha två katter på närmast oändlig yta och ändå råka ut för osämja som innebär att en av katterna måste flytta t ex och jo, risken är ju tyvärr större med rangmedvetna fertila djur. Livmoderinflammation, juvertumörer osv är ju också sådant som är obefintligt på katter som kastreras i tid, dvs före könsmognad. För att inte tala om komplikationer i samband med dräktighet och födsel samt förstås hankatter som blir olidliga både för sig själva och sin omgivning pga sin fertilitet. Jag tror egentligen att du är högst medveten om alla dessa risker men helt enkelt väljer att se det som att folk som kastrerar katter som ändå ska kastreras före flytt gör det utifrån klåfingrighet snarare än omtanke för katten. En sak kan vi nog enas om: det är ytterligare en sak man i alla fall inte gör för pengarna…

# 21

Självklart vet jag att det finns stressade fertila katter som inte mår bra, men när du riktar ditt inlägg till mig så lär jag väl få svara för mig och inte hela kattvärlden?

Visst är jag medveten om alla risker en fertil katt kan råka ut för, men de är lika minimala om man kastrerar vid 12 veckor som vid 6 månader. Jag påstår fortfarande att man kastrerar kattungar före leverans främst för sitt egna intresse och inte för kattens välmående. Men det är inte vad tråden handlar om!

Suck, som vanligt nu mera, så spårar tråden ur tycker jag.

TS bad om hjälp och inte att några "käbblar" i hennes tråd…

Tur att hon fått några bra och användbara råd i alla fall. Det är nog som #20 skriver. Kontakta den du vill ha råd av via PM så slipper du får tråden "kapad"

#23 så säger man inte Amen till allt då "käbblar" man  … ja men då få jag göra det nån annanstans för i så fall ett sånt ställe ger mig inget och tydligen ger jag inget intressant till andra…

Näe det var inte det jag menade men man kan ju skapa en ny tråd och inte kapa någon annans….

jag inser att det är bästa att bara läsa här och inte kommentera.

#24 Varför inte starta en tråd För eller emot nya uppfödare istället

#26 Och varför insisterar du på att det är hur pass ny man är jag med andra kommenterar, snarare än på vilket allvar man tar avel? Du kommenterar t ex inte det faktum att jag sa att jag själv är ny? Eller att jag gladeligen välkomnar TS att kontakta mig för mer praktiska råd då vi bor i samma stad?

Wiveka, jag förstår hur du känner även om jag väl är en av dem som minst tänker tiga still när man anklagas för att "inte välkomna nya uppfödare" osv för att man ser poängerna med tidig kastrering och att förena kunskap, vetenskapliga rön OCH praktik när man föder upp. Jag lider nämligen av att det alltid blir på det här sättet - jag har inget emot att man praktiserar sitt eget sätt att föda upp så länge det råder åsiktsfrihet men att inte kunna göra det utan att ständigt svartmåla hur andra gör, det blir jag bara så innerligt trött och i längden ledsen av.

#27 Jag föreslog 24 att starta upp en ny tråd För eller emot nya uppfödare. Har du månne dubbelnick här?

#28 Och jag kommenterade samma sak, om du riktat dig enbart till #24 hade du väl sänt ett privat meddelande? Jag undrar bara vad nyttan med en sådan tråd ska vara, särskilt när ingen anser sig vara emot nya uppfödare? Räcker det inte med att folk lägger åsikter i mun på varandra och med onyanserad polemik? Men du kanske gillar den stämning som råder och tillåts frodas här. På andra forum brukar ansvariga komma med tillsägelser när stämningen blir dålig, inte själva bidra till den…

Varför skulle jag skicka ett PM. Någon annan kanske tänder på idéen. I en sådan tråd skulle man ta upp kunskaper med mera också, eller hur. Om du tycker att det inte är nytta med en sådan tråd varför diskuterar du ämnet här då

#28 Men hjälp … det är väl klart att #24 med flera tar illa upp när de blir ombedda att öppna en tråd för och emot nya uppfödare. Vem är emot nya uppfödare? Du? Clee? Jag eller någon annan? Alla är vi eller har varit nya uppfödare. Det flera försökt göra är att ge råd om vad de anser vara bra att kunna, veta och gå tillväga där i starten av sin uppfödarbana. Att åsikterna går i sär om man behöver kunna något eller ej är för mig ganska tydligt, men inte om det behövs nya uppfödare eller ej.

#31 Ok ber om ursäkt, fel rubrik. ta till exempel tips och råd till nya uppfödare då eller För- och nackdelar med uppfödning kanske

#31 Helt Ok - ibland blir det lite tokigt när vi skriver, för mig med och tyvärr märker jag det oftast när det är försent  Bra förslag på rubrik blev det - Uppfödningens bak- och framsidor kanske kan vara något.

Lite OT:Du lägger ner mycket tid på forumet och det är lätt att glömma bort att ge uppskattning och bara klaga. Sänder härmed en portion uppskattning.