jaaaa

Du är inte ensam;)

Jag håller mig till deras namn och några kommentarer

# 2 Skönt! Tack för det stödet!  Man vill ju inte behöva platsa på hospitalet i alla avseenden … Men oj… du är ju fodervärd till min kisse… Damn! Det kanske är något med just mina katter

Haha! Ja,nog pratar jag med kissen oxå! Då jag ropar på honom så låter det: Diiiiiiiiiizel!!! Mammas pojke! Och HAN ser då belåten ut….jag vet inte om omgivningen tycker a´tt man är speciellt klipsk!

Du är långt ifrån ensam!  Själv har jag inga problem med att tönta mig när jag ensam, när jag har folk här försöker jag lägga band på mig för men misslyckas oftast med det och framstår förmodligen som en helgalen person. Men det kan jag leva med.

#4 Haha, eller så har du valt en galen fodervärd för just för att du är likadan;) Katterna verkar ju inte lida av det, tvärtom! Men "gullerösten" kan man komma långt…Katterna här ser det som smicker!

#0 Nej, du är absolut inte ensam om detta! Vad katterna tänker kan man bara ana, men jag får underliga blickar ibland!

Hihi! Oj så betryggande  … eller oroväckende kanske? 

Haha jag är en av de värsta tror jag ;) jag har ju inte katt men en liten hund att fjanta mig med och skämma ut totalt.

"Åh, Prillidillipuskiluski har vi fått möss i huset? Är det oss du menar?" (Detta säger jag mellan låsta käkar medans jag vänder henne på rygg i famnen och smiskar hennes kala mage). Hon gillar det faktiskt. Galet nog är hon uppbusad och på topphumör efter behandlingen.

Hon fattar inte ett smack!

Haha.. samma här..

Ibland kommer jag på mig själv att jag inte kan låta riktigt klok… Tur att ingen mer än katterna och barnen hör :)

Haha, nej du är absolut inte ensam. Jag töntar mig helt sjukt mycket med katterna här hemma.

För att lätt uttrycka det såhär, om någon annan hörde mig så finns risken att jag inom en snar framtid befinner mig inlåst i ett rum med madrasser även på väggarna.

Även jag får sälla mig till skaran om att bete sig väldigt märkligt med katterna ;) Försöker också att behärska mig något när det är folk här men tror inte det lyckas så bra. Är väl inte så konstigt att folk kallar mig Kattmilla mer o mer än Camilla ;)

Är inte vi alla som håller på med och gillar katter lite crazy?

#15 Jag tror du har rätt Leffe, det är något med oss alla som inte står helt rätt till.

Jag har insett att jag inte ens försöker  lägga locket på galenskapen, jag kör mitt race oavsett om det är folk närvarande eller inte. Praktexemplet var igår när vi var ute med katterna och jag står och ropar och lockar på Kyra som var mer besluten att äta gräs än att lyssna på matte några meter bort. Folk som gick förbi på gångbanan kollade väääldigt snett…

# 16 Jag lägger heller inte band på min galenskap alltid… Jag hoppas att folk förstår att anledningen till mitt töntiga betéende är att jag älskar mina katter  så mycket…

Vi är särskilt utvalda människor med rätt att vara kattknasiga..

#17 det spelar ingen större roll vad *folk* tycker.Inte har någon rätt att bestämma hur du ska vara?Vi har rätt att vara som vi är,och låter andra vara som de är.De prudentliga typer som inte vågar vara knasiga eller dömer andra som vågar,är säkert olyckliga i grunden.

Soshishoshisosi ropar jag när det serveras kött eller rå kyckling.Det är då inte knäppt för alla mina katter förstår det alldeles ypperligt!

# 18 Finnemeng! Här ropas det Mooooooozzzzzzz! Kom alla mina mosor!  

Joodåo.. här finns fler.. även hussen fast han inte skulle erkänna det håller på och pratar så med katterna när han tror att ingen hör… kommer inte ihåg allt men det kan vara "nu ska du få maten och goa tomaten, komsi komis komsi… och så ropar han "kom mina grabbar så får ni skinka" … var är ni mina pojkar…

# 20 hahaha! Ljuvligt!

 Höh.. här fjantar vi oss jämt. Pratar skit med katterna, fjantar oss, busar, rullar runt på golvet med dem. Och förställer rösterna och pratar SOM katterna.

Haha, mattes lilla Kayo-bayo och Ida pisslisa Pisslisa för att hon alltid kissar på badrumsmattan om jag lägger fram den när det ska va fint! Tror chansen är att vi som är så kärleksfulla med våra katter är rätt trevliga prickar i allmänhet!

Haha, vilken rolig tråd!

Jag håller också på att gulla med mina katter, här kallas Jissa för Jissakissamissa, Findus för Finndudde (av sonen) och Doris för Durran (också av sonen)

Japp…det är samma hos mig. Gumsilumsan, poppen, tjoppen plus annat som jag kan kalla mina små. Med eller utan föreställd röst. Jag hejjar när jag kommer hem efter jobbet och ropar hejdå kissemissar när jag går på morgonen. Undrar ibland vad mina grannar skulle tycka om de hörde mig eftersom jag oftast har dörren öppen när jag tex säger hejdå kissemissar…

Jag minns Twiggies och min första kisse Oliver (Oliver fnattis) och allt vad han kallades. Han var både abedissa, kurator och ibland smed. Han hade en egen tekopp som hette abedissans kopp.

Oj, vad dendär fina kissen fick utstå! Vi töntade oss och släpade omkring på dendär arma kissekatten, som förvisso älskade det.

Jag känner igen mej. Använde själv barnspråk till mina katter.

# 26 Salig Onkel fnattis, Oliver smed och vår abedissa! Ojoj, vad mäktig han var!  För att inte tala om gårdens gammeltant. Hon heter Linnan, men kallas för Moster Linn-Greta alternativt Linsgrytan. Linementet kan hon också gå under ibland  Kan ni tänka er att hennes mor var siames? På den tiden var väl inte de heller så "typade" 

Även här hemma hojtas det och piper när vi ropar på katterna! *rodnar*

Ett rop efter Phoebe kan låta så här: Fibi-liiiiiiiibi, kom till matte då, mattes tjeeeeeejen!!!

Till Dreamy låter det så här: Drrrrrrrrrrrrrrrrrreamy, mattes tjeeeeeeejen, kom till matte då!!!

Till Ciqan: Ciqelickan, Slickeflickan (hon slickar gärna på plast och sånt), koooooom till matte då, mattes tjeeeeeeeeeeeejen!

Det där "mattes tjejen" hänger nog med till alla .. *harkel* och ja, jag ropar på dem med väldigt pipig och hög röst .. fråga LovasPetra som sa sig skulle ha svårt att ropa på Wiggo på samma sätt! *fniss*

Jag är väl också rätt knäpp. Siiiri, snutti mutti. Sockis-kissarna (tjockis-kissarna). Mini-fini, liiiten…. (Lily kallas för lillan) Osv osv. Tur man är hemma mkt själv….

Jag låter inte riktigt klok när jag pratar med mina katter. "Lillemaaaaaaaaan är du mattes sötaste lilla knubbe?"  "Mumsa gumsa vad gööör du?" (Mu kallas ibland mumsan för att hon är så go) och när de gör något som de inte borde frågar jag dem ofta "barn, klöser vi på möblerna här hemma???"

# 29 *asg* …ja du Cherish här roooooopas det på Wiggo i alla dess olika former Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiigsiiiiiiiiie, fårskallen, fiiiiiiinska pojken, maaaaaaaaaammas STORA katt, Wiggan, Biggo the Cat…

Lova går under Looooviiiiisen, kom da mammas bruna katt, Lovan

Alice aka Ballan, knaster,  Allan, Alice Ballis, liiiiiilla flickan, mammas lilla råtta, bääääbisen…

uttalen kan avslutas med diverse underliga ljud…ibland när jag glömmer bort att jag faktiskt står på balkongen och låter skrattar mina grannar på balkongen ovanför  

Kärt barn har många namn  

Vadå Crazy? Det är ju helt naturligt att svara på tilltal?

Klart jag svarar när Tittioo frågar om hon får gå på promenad eller när Ruth vill ha skinka. Bella undrar alltid vad jag gjort på jobbet. Klart jag svarar. Vadå crazy? Förstår inte frågan

Hihi - men det sägs att det är det här som förlänger oss kattägares liv med flera år….

Vi vinkar till katterna som alltid siiter i fönstret när vi går, nåja ibland ialla fall. Och, pratar i telefon med dem…..och självklart pratar vi alltid med em när vi är hemma. Och, de pratar alltid med oss :)

Ja, vi anses som allvarligt skadade kattfreaks…… ;-)

… Jag fasar inför den dagen då jag har fler katter hemma än jag har nu…  När ska jag hinna prata normalt?

Skrev jag om att vi kallar kattmat för Ding-ding? Så jag säger "Ska alla mammas mosor ha lite Ding-ding-mat, för det var et sånt vansinnigt Ding-ding-tjat!`"

Eller "Vad säger du, Miiiizzi? Är det Polska eller kanske bara Ding-ding-Prat?"

Idag kom jag på att jag är lite tokig också. Koooom till husse lilla Seeesan

# 37  Skönt att höra! Nu börjar det ju kännas helt normalt att bete sig som en… Ja… Någonting

Om det är till någon "tröst", här kommer slogan ifrån Psykologi-sajten. Kanske passar i den här tråden?

Jo då här pratas det en massa konstigheter med katterna våra.

Nikita den ena katten ropar vi alltid puttenisse till och jag har haft besök och kommit på mig själv med att kalla nikita för det.Medans jag såg att personen som var här fick stora ögonToulouse har en massa olika muuus tolleluuuse musimus ja listan kan göras lååång….Naomi muuunimun,mun    Gina, ninnibulle,eller bara ninni.Ja,vart får man dessa ordifrån

Hihi vi är som vi är och det får omgivningen gilla eller inte.Mig kvittar det,för alla tycker ändå olika!Tror att vi är lyckliga som törs vara barnsliga och tycker om nybakade bullar och att prata med *kattröst* till våra fyrbeningar. 

Kom på en sak,när vi var i Finland i sommras så träffade vi min pappas bror som tagit hand om sonens tax.

Och till saken:Han pratar inte alls till den stackars hunden som är helt olydig,ja han bannar honom och säger åt honom att resa sig upp och inte vara en fjolla då taxen la sig ned för mina föräldrars Pudel.Det är ju hundarnas sätt att prata.

Min mamma sa till min pappas bror att när han sitter ensam på dagar och kvällar så är det bra att han har sällskap från hunden och någon att prata med.

Svaret hon fick var:Sååå långt har jag inte kommit än och tänker inte sänka mig dit heller.

Ja,alla är vi olika men jag tycker att vi som pratar med våra djur och säger fjolliga saker är helt normala och djurälskare.

#42 Stackars man som inte törs visa lite känslor ens för en liten hund..oj oj

hahahahaha ….. nej du är verkligen inte ensam om att fåna dig med dina katter…..det gör vi nog alla som har dessa fantastiska älsklingar. De BER ju om att bli tilltalade på ett fjolligt och barnsligt sätt. Alla dessa smeknamn man har på sina katter är ju helt spejsade……

_Fisen
Lillfis
__Gurkan
Gurksnutt
Mammas lille korv
Stångkorven
Fejan
MMMMMMM farbrorn
Lortgrodan
Tjocksmockan
Gullegrynet
Lilla ja
MMMMMM mamma
Paddskrälle

Ja man kan fortsätta i evighet. Nya namn kommer vartefter.
Sen har vi tonfallen man använder ….. jisses hur det måste låta om nån annan hörde en HAHAHAHAHAHAHAHA…_

Kort sagt - detta är kärlek - villkorslös, djup och varm kärlek !

#43 Vet du vad… jag är helt övertygad om att han pratar med hunden när ingen hör. Min mucho macho man skulle aaldrig erkänna att han pratar med katterna, men jag har hört honom jag  och han är nästan värre än jag. Han pratar med dem som som till människor - inget gullelull alls…

Lova nu att inte säg något till honom - då får jag trubbel

#43 Jag är känd för att hålla käft,så varför ska jag skvallra för din man och ev sätta dig i klistret? Du kan vara lugn

#45  så har jag det också.

Måste erkänna att jag nu gör tjejerna galen då de inte gillar att jag talar till dem som med katterna mellan varven. Jag kan inte låta bli, men då är det både lite på allvar och lite för att "retas" litegrann.

#46 Puuhh

#47 Jag blandar ihop kattnamn med människonamn jag… och det är inte ens på skämt… Jag uppfyller nog alltför många av kriterierna för Crazy Cat lady syndromet eller på svenska  Galna-katt-tants syndromet.

 Jag pratade med Jissa i telefonen igår… ringde hem och pratade med familjen som överräckte telefonen till kissarna i tur och ordning. Kändes bra i mattes stora hjärta!