Visst är det tråkigt för alla parter,men man kan aldrig någonsin gardera sig för sådant.

Det är nog till viss del så att antalet omplaceringar speglar mängden katter som finns. Cornish rex är en stor ras. Med många individer följer nog vanligen fler omplaceringar, men proportionen är för hög, det tycker jag också. Jag informerar mina kattungeköpare om att det sällan funkar med cornish om man ska he en katt eller är borta mycket. De kräver sitt, och ställer ofta till ett helsike om de inte får vad de behöver. Mina katter är mycket mycket lättsamma. De har kattkompisar, en stor bostad, god mat och en rastgård, men bor man litet och trist så kräver det mycket. Det kan mycket väl funka, men jag säger nej till många intressenter som jag anser opassande som cornish rex-ägare. Hittills har ingen av mina kattungar omplacerats.

Vi håller just på att omplacera en foderhona och hennes kompis. Kompisen tillhör foderfamiljen men det klart vi hjälper till att omplacera henne också.

I detta fall har mamman i foderfamiljen blivit mycket svårt sjuk och går igenom behandlingar som gör hon inte kan ta hand om barn eller djur. Sånt händer i livet och det kan hända för alla.

Jag tycker inte det jätte många rexar som blir omplacerad inte fler än det är bland andra stora raser och som i ovan exempel då kan det hända saker i livet som man inte kan förutse.

Vi säljer inte kattungar som ensamkatter om inte matte/husse är mycket hemma och talar om för alla intressenter att det inte alltid är lätt att ha en cornish som ensamkatt.

Några individer passar det ju bra men det kan man inte veta om man köper en kattunge.

Vi säljer heller inte till allergiker, med mindra dem har lånad med hem en katt några dager och det har gått bra. Provnosning tror jag inte på, har sett för många fall där det har gått bra på besök men sen har personen reagerat när dem har fått hem katten.

Men som sagt jag tycker inte det många rexar som omplaceras med tanka på hur stor rasen är.

Jag har haft samma reflektioner som TS. Det gör mig alltid ont att se cornish rex för omplacering - även om min inofficielle favorit här hemma är just en omplacering från början, så jag vet ju att de kan få högst älskande hem.

Generellt anser jag att uppfödare ska föregå med gott exempel här. Att annonsera ut katter med argumentet att de är färdiga i avel, snarare än pga osämja el dyl, är att ta platser från de katter som faktiskt vantrivs och någonting jag tar avstånd ifrån. Det är en annan sak om man sköter det på så vis att de får flytta med någon kattunge t ex men det upprör mig att se hur katter annonseras ut offentligt med enda anledning att de inte är fertila längre. En köpare av katt har ansvar för densamma vare sig den är fertil eller kastrerad, det gäller både sällskapsköpare och uppfödare anser jag - kanske särskilt de senare just för att de bör agera föredömen.

Givetvis är jag dock glad för varje katt som får ett nytt hem där den trivs bättre, om verklig vantrivsel är anledning att den måste flytta - och även förstås där tidigare ägaren inte ser deras sällskapsvärde för att de inte är fertila. Jag kan varmt rekommendera att skaffa en katt via omplacering - särskilt när det gäller en ras som vår, som bibehåller det bästa av kattungetemperamentet upp i vuxen ålder.

TS,även omplaceringar kan vara det bästa för katten.Du har skrivit några anledningar som jag absolut tycker är skäliga.Sedan när man som uppfödare hållit på i många år och vill fortsätta sitt avelsarbete,så är det tyvärr ofrånkomligt att några katter som inte används längre eller inte går ihop med flocken måste få ett nytt lugnt hem.Det kanske kan vara frestande för en del att nedvärdera uppfödare som omplacerar,men deras inställning kan ju delvis bero på väldigt kort erfarenhet och att de aldrig hamnat i situationen där omplacering är aktuell .Däremot tror jag inte att just CRX drabbas hårdare än andra raser,även om vi har den för ögonen när vi tittar på Omplaceringgsidorna.

#5 Eller så kan det bero på att man älskar sina katter mer än aveln. Jag har en enkel filosofi när det gäller omplaceringar: vantrivs de gör jag något åt det, annars inte.

#6 Jag älskar inte mindre de katter jag tvingas omplacera,snarare tvärtom.Jag har hållit på i 20 år så jag vet precis hur det känns och gör det inte i onödan.Kanske du har kortare erfarenhet och färre katter?

#7 För mig har det inte med erfarenhet att göra, utan om inställning. Om man vill fortsätta avla blir det omsider nödvändigt med omplacering, menar många. Det är dock inte nödvändigtvis sant, om man bibehåller sämja hemma och avlar långsamt. Där vet jag folk som avlat längre än du som lyckats undvika omplacering, helt enkelt för att de prioriterat detta. Med andra ord känns det onödigt att försöka avväpna min inställning med att jag är oerfaren. Jag tycker att folk avlar precis som de vill så länge inte katter far illa men samtidigt förstår jag inte varför uppfödare å ena sidan försöker visa att de är mjukisar som älskar alla sina katter lika högt, ja som rentav omplacerar sina katter pga att de älskar dem (är inte det att indirekt säga att man är en dålig djurägare?). Kalla saker för deras rätta namn tycker jag: för många, de flesta tror jag, är kärleken till aveln som intresse så stor att vissa katter får flytta, för att man inte vill lägga av med aveln. Det enda jag har problem med är när man inte kan erkänna det för sig själv. Att aveln går före vissa kattindivider när det gäller kärlek. Katterna har det säkert lika bra oavsett var de bor, för mig handlar det bara om att jag personligen inte vill ha en självbild där aveln blivit ett självändamål.

#8 Alla gör vi som vi finner bäst,jag har aldrig gått i någons ledband och alltid gjort det jag finner bäst för katter och människor här. Det ska i vilket fall som helst bli intressant att se var du står om 10 år,och om din inställning är densamma som i dag.

Jag håller med Eine här. Angående Clees inlägg så har jag dock några frågetecken som du Clee kanske kan hjälpa mig med, så jag förstår hur du tänker. Den hona du har som nyss fått en kull är alltså i grund och botten en omplacering eller har du haft henne från kattungestadiet? Vad jag förstått så har du inte den honan hemma utan har i din tur omplacerat henne? Eller har jag missuppfattat detta? Eller är det skillnad på att omplacera och sätta ut på foder?

Tror inte det finns någon uppfödare som tänker exakt som en annan och mångfalld är väl en del av tjusningen med denna värld. Kärleken till våra katter är väl det vi har gemensamt men hur vi praktiserar detta kan se olika ut. Jag är tex emot delningskullar för jag anser att råmjölken och de första timmarna med en harmonisk mamma/bebisar är superviktig. Andra tycker att kombinationen är viktigare och väljer medvetet att ha delningskullar. Vad som är rätt och fel är upp till var och en. Jag har omplacerat ett par katter mest pga att jag tror på att de bästa katthemmen är de med få individer. De har tagit flytten med en klackspark men det är klart, det finns ju individer som är känsligare än andra.

En del uppfödare är mer teoretiker medans jag är mer av en praktiker. Jag anser att den erfarenhet jag fått rent praktiskt är omöjlig att läsa sig till. Visst har jag lärt mig en hel del via teori också, men den praktiska delen är ovärderlig för mig.

Tror inte heller att CRX är en mer utsatt ras för omplacering och jag tror att en livsglad katt med gott sinnelag anpassar sig till ett nytt boende väldigt snabbt. Att påstå att man har en dålig djurhållning för att man omplacerar sina katter pga att man bryr sig om dem? Ursäkta men jag fattar inte vad du menar? Om man inte omplacerar i ett fall där katten inte kommer överens med övriga i flocken är i mina ögon en mycket sämre djurhållning?

#10 Helt riktigt, jag glömde faktiskt att jag i själva verket har två omplaceringar, men jag har bara en hemma. Båda omplacerades för att de vantrivdes i sina dåvarande hem. Den ena kom hem till mig som min första katt, den andra var vuxen och anledningen till hennes vantrivsel var just att hon ogillade andra fertila honor, så hon flyttade därför till en av mina bästa vänner. Så nej, jag har inte omplacerat henne. Däremot har jag löst köpeskillingen för henne utan att ha privilegiet av hennes sällskap dygnet runt, bara avelsmöjligheten på henne. En omplacering är för mig när en katt byter hem. Min hona som har kull nu har aldrig bott hos mig, därav har jag svårt att se hur jag skulle ha omplacerat henne. Mer om detta kan den nyfikne läsa t ex här.

Jag vet inte vem ditt sista stycke vänder sig till. Jag har inte påstått att någon har dålig djurhållning för att de omplacerar katter, däremot förstår jag inte tanken att omplacera en katt som inte vantrivs för att man älskar den så högt. Det låter som något slags martyrskap för att man är en ovärdig kattägare, eller något. Vad jag däremot har sagt är att jag, till skillnad från somliga, inte dömer eller föraktar uppfödare som omplacerar katter, så länge de bedriver sin avel så att katterna mår bra. Att undvika omplcering är bara mitt eget ideal, sedan får andra ha sina och jag respekterar helt tanken att man förekommer osämja genom att omplacera en nykastrerad katt innan vantrivseln är ett faktum. Men jag älskar mina specifika hemmaboende kattindivider mer än vad jag älskar hobbyn uppfödning. Vore fint om det också kunde respekteras.

#9 Jag ser också fram emot var min avel är om 10 år. Förhoppningsvis har jag lärt mig en hel del då, möjligen föder jag inte upp alls. Säkert har jag behövt omplacera någon katt för den individens eget välmåendes skull, vilket jag anser är en plikt då det är nödvändigt. Det enda jag hoppas är säkert är att jag inte föder upp på bekostnad av någon av mina katters livskvalitet.

#10 Mycket bra och tänkvärt.Och jag glömde skriva det du nämner,att man kan vara teoretiker eller praktiker.jag är absolut den sistnämnda varianten. För man kan ha snygga teorier,sedan kommer livet ikapp och man måste böja sig för verkligheten. För vad gör man annars? Låter teorin som är ett rent tankefoster styra,eller låta den krassa verkligheten faktiskt råda?

Vad gäller teori kontra praktik har jag väldigt svårt att se varför en uppdelning ens ska behöva göras i en nyanserad verklighet, där man är bäst betjänt av båda, men om ni insisterar vill jag nämna t ex Per-Erik Sundgren som en avelsteoretiker vars "tankefoster" åtminstone jag är tacksam över att få ta del av. En uppfödare som utesluter kunskap och att ha en vision bakom sin avel är en kattungefabrik, i min värld, och sist jag kollade var Sverige inte ett land med brist på kattungar som åstadkommits utan eftertanke. Så, för att knyta ihop säcken, teori och praktik går hand i hand för att åstadkomma den bästa aveln. I min lilla värld, bör jag väl tillägga.

Jag tänke på att vara teoretiker vad gäller ens eget handhavande av katter etc., och utsättas för verkligheten när inget fungerar som man tänkt ut så fint.Jag kallar inte Sundgren för teoretiker.Och jag har svårt att förstå att någon som över huvud taget har baskunskaper i genetik och en målsättning med sin avel utesluter kunskap?

Nu har iaf jag kommit så långt från TS fråga så jag avlutar.Ledsen att jag inkräktat på din tråd TS.

#11

Tack för att du rätade ut mina frågetecken! Vi tänker alla olika, för mig är det ett märkligt påstående att skriva "Katterna har det säkert lika bra oavsett var de bor, för mig handlar det bara om att jag personligen inte vill ha en självbild där aveln blivit ett självändamål." Samtidigt som du säger att din avelshona enbart köpts för avelssyfte då den inte bor hos dig. För mig är du en äkta teoretiker då det vittnar om att själva uppfödandets tjusning ligger på ett teoretiskt plan. Min tjusning ligger i att umgås med mina katter och låta så många av mina kullar det bara är möjligt få växa upp i min familj tillsammans med oss. Att föda upp kattungar utan att få privilegiumet att följa deras utveckling irl och lära känna deras personligheter skulle inte ge mig mycket. Om jag dessutom skulle gå back på detta så förstår jag än mindre varför man väljer att bli uppfödare om inte tjusningen helt ligger på ett teoretiskt plan och vilken uppfödare väljer att utesluta kunskap???

Åter till TS. Med tanke på hur många CRX katter som föds varje år i Sverige så tycker jag att det officiella omplaceringsantalet är lågt.

#15 Förstår inte hur min egen värdering och ståndpunkt i dina ögon blir till "ett märkligt påstående"? Jag tycker om att diskutera olika sätt att föda upp på, men någon gång får man väl ändå finna sig i att en människa tycker vad den tycker och respektera det?

Förstår hur du menar med fodervärdsbiten. För mig är det inte på något vis idealiskt att föda upp hos fodervärd men om alternativet är att först vara mina honors närmaste förtrogna, hjälpa dem föda kattungar till världen och sedan vinka hejdå till dem till fördel för nya förmågor så föredrar jag fodervärdskapet alla gånger. Särskilt om det är en hona med, i min mening, exceptionellt goda egenskaper för fortsatt avel som dessutom bor hos någon jag, katter åsido, hälsar på flera gånger i veckan. I den här kullen får jag dessutom möjligheten att föda upp (beroende på hur man definierar det; vissa anser ju att uppfödare som har fodervärdar inte föder upp kattungarna) en hona som har varit högst efterlängtad som tillskott här hemma, dels för att min kattgrupp behöver tillskott av en ungkatt i sin dynamik och dels för att jag behöver en hona till. Något som inte varit möjligt från dessa katter om inte denna speciallösning åstadkommits. Det kanske är svårt att se poängen med det rakt upp och ned, men om det är något jag kan garantera är det att jag har en tanke bakom.

Sedan har jag visserligen inget intresse av att åstadkomma ett bättre intryck av mig själv hos dig än att jag är en "äkta teoretiker" med diverse egenskaper du tillskriver mig utan att någonsin ha haft någon personlig kontakt med mig (och utan att med all önskvärd tydlighet veta t ex min ålder) men jag kan ändå nämna att de praktiska bitarna av uppfödning är högst reella och njutbara för mig så här långt.

Att jag går åtskilligt back utan att det gör mig särdeles mycket kanske är svårt för dig att förstå men för mig är det värt att lägga de pengar jag har över på en hobby, vare sig det är modellbygge, antikvitetssamlande, golf eller avel. Om andra vill att hobbyn ska betala sig själv, fine, återigen avstår jag från att döma ut det så länge inte katterna betalar med sitt välmående.

Jag har hållit på i 10 år nu och har fortfarande inte kännt mig nödgad att omplacera någon katt för att kunna komma framåt med mitt avelsarbete. Aveln blir vad man gör den till, inget annat. Om man har en avelsplanering som kräver omplaceringar så är det ett val och ett ställningstagande, inte en nödvändighet som man inte kan undvika om man vill.

Jag kommer endast omplacera om någon av mina katter mår dåligt och inte trivs. Det har ännu inte hänt. Och jag tycker ändå att mitt avelsarbete gått hyfsat framåt "trots" detta. Kanske beror lite på hur högt man lägger "ribban" för sin avel, vad vet jag.

Jag kommer att omplacera och jag är en av de som har en annons ute nu. Jag är också en som, för tillfället, omplacerar katt som inte mår dåligt hemma hos mig. Jag har den hårda vägen lärt mig att osämja är fruktansvärt skadligt både för katter och deras matte. Därför kommer jag att, vid behov, att omplacera katt och kanske ibland innan osämja uppstår. Varje situation och katt kräver sin egen lösning, jag kan inte säga i förväg hur det blir.

I det här fallet har jag valt att omplacera de katter som lättast kommer att klara en flytt och jag kommer att gråta blod när de ska flytta. Men för att kunna behålla mina gamla före detta avelskatter så måste jag omplacera mina unga före detta avelskatter

Jag har också hållt på i 10 år och har försökt att sprida åldrarna på mina katter hemma för att slippa få lägenheten full av kastratrer, men allt går inte som man har tänkt sig och då får man ta sig en funderare. Jag har inte heller lyckats få fodervärdar i närheten av där jag bor utan det har varit långt bort från mig och det har inte varit en bra lösning. Men de fodervärdarna jag har haft och har, har varit och är guld värda Trots avståndet… Men jag skulle önska att mina fodervärdar fanns i grannhuset.

Ursäkta svamleriet, är lite mosig och jag har väl bara lämnat en massa lösa trådar egentligen. Men det är många sådana här frågor som cirkulerar i mitt huvud nu…

#18 bra skrivti anna - är helt överens med dig, några gånger går saker inte som man planerad.

För mig är nr.1 att flocken fungera. Gör den inte får jag omplacera den katt som mår illa av att stanna. Jag kan ju inte omplacera 4 andra katter för en skall stanna. Det blir ju galematias.

#18 Din lösning ser jag bara som en variant på att agera i katternas bästa intresse - om jag t ex haft en riktigt retlig katt hemma som retade gallfeber på de andra skulle så klart den - bråkstaken - få flytta och inte de katter som den retade upp och som "vantrivdes". Man får göra något åt orosmomentet, helt enkelt. Men jag tror att många katter blir introverta och håglösa bara av att bo i flerkattshushåll. Det är så synd, för när det väl funkar ser man verkligen hur katterna blomstrar av det! Jag kommer nog alltid att vilja leva med flera katter (dvs fler än två) och om det då visar sig att det inte passar för någon katt får man självklart se bortom sitt krossade hjärta och göra vad man kan för att få en stabil grupp igen. Jag önskar dig all lycka med att hitta ett perfekt och livslångt hem till Juppi och Sissi.

#20 inga introverta katter här, inte, trots antalet

#21 Om jag någonsin får problem med det skickar jag katterna på boot camp hos dig!

#22

Ja och jag glömde säga om någon skulle ha missat det: jag är VÄLDIGT kass på att omplacera