Nej jag tycker inte att du ska låta bli att para pga det.Hoppas att du blir frisk snabbt.Lycka till med parningen.

Det beror helt på hur katten är i hemmiljö och när det kommer folk eller händer grejor i närmiljön som kan vara stressande. Är det bara utställningar som är problemet så visst para, finns det även andra tveksamheter så skulle jag tänka två gånger och vara EXTREMT noga med hanens temperament.

Hoppas du blir bra snabbt, kattbett är inte att leka med!

Jag tycker att du kan para Tapini. Bara för att hon är rädd och inte gillar utställningar behöver inte utesluta henne från avel.

Hon är helt enkelt inte en utställningskatt, men kan för den delen vara en bra avelskatt. Hon får gå hemma och vara snygg istället.

Hon är världens gosigaste hemma och älskar nya människor och gillar även att vara ute i koppel på promenad.

Jag vill ju att hennes eventuella kattungar blir lika härliga som hon är, och kanske kan de klara utställningar…

#4 Utifrån det så tycker jag att du skall para henne. Alla fixar inte utställning men det betyder inte att de har ett härligt trevligt temperament i "normala" situationer. Det kan också hända att hela hon förändras efter en kull och att hon skulle fixa utställningar igen om det var dåligt självförtroende som utlöste situationen i helgen…………

Hej!
Nej Wiveka du ska inte avstå hennes parning, Hon är ljuvlig hemma och vad som sker på utställning behöver inte spegla hur katten är i sin vanliga miljö. Utställning kan vara stressande med alla lukter och andra fertila katter som finns överallt.. Sture var ju svår en period i sin utställningskarriär, (jag fick ju bära en filt över honom som jag slet bort när jag skullle visa upp honom för domaren) Sedan allteftersom han blev äldre så lugnade han sig och det går sedan utmärkt på utställning..

Jag tror helt enkelt att hon är en tonåring med hormonellt kaos i kroppen - helt naturligt.. så oroa dig inte.. Du vet ju att hon är helt stabil och frammåt och kelen hemma :)

*kram*

Åh, så tråkigt Wiveka! Tapini är en underbar tjej, hon kommer att få supertrevliga ungar med rätt hane. Jag tror att det är hormonerna som spökar för henne, det är inte alls omöjligt att hon kan lugna ner sig efter en kull. Men efter det som hände i helgen gör du klokt i att låta henne vila från utställning en tid.

Se till att läka snabbt!

Vissa katter är lite heta i temperamentet. De kanske inte är några utställningskatter, men para henne du. Dock skulle jag välja en mycket lugn och beskedlig hane och lägga mycket fokus på det. Temperament är ju i många fall en ärftlig historia, och det är som en vän till mig säger, Det finns inget "utställningstemperament". Det är samma temperament på katten på utställningen som på andra ställen, men de allra flesta katter har temperament som håller alldeles utmärkt för att vara sällskapskatter och avelskatter, men inte alla håller för utställning. Kör på du! Tapini är jättefin!

Som sagt… Hormoner kan också spela in och hon KAN lugna ner sig med åldern!

Ruth hälsar att hon är tacksam över att inte behöva träffa Tapini igen och att hon slutat skaka nu efter Tapinis besök i/på hennes bur. Jag hoppas att jag kommer att kunna ställa ut henne igen. Det är inte självklart för det finns fler än en katt som fått sin utställningskarriär förstörd efter att ha blivit rejält skrämd av en annan aggresiv katt på utställning. Något jag tycker är värt att tänka på när vi pressar våra katter och går runt med morrande katter i burraderna. Har man en katt som smäller redan på morgonen ska den inte pressas ytterligare genom att tas upp för bedömning. Det är inte schysst mot katten eller mot övriga katterna i dess omgivning - tycker jag dårå…

Förlåt att jag skriver mitt hjärtas mening, men jag kunde inte låta bli denna gång.

Nåväl,Tapini är en vacker katt, absolut, men hon har visat samma fasoner vid flera tidigare utställningar. Som uppfödare skulle jag förstås också ha vägt in hur hon beter sig i andra lite pressade situationer som veterinärbeösk, bilresor, hantering av främmande människor och andra nya miljöer. Som uppfödarefunderar man på vad man vill föra vidare och vad man kan göra avkall på och gör sina avelsval efter det. Finns inget rätt eller fel, bara katterna inte blir lidande.

Jag är fortfarande lite skakad… och jag tycker så synd om dig Wiveka att det blev på det här viset. Jag hoppas såret läker bra och att det inte blir några komplikationer.

Det är en mycket onaturlig miljö för en katt .Min tanke är att det handlar om urinstinkter som hot = flykt .Att en katt inte vill bli ihopklumpad med med främmande av samma sort är inget konstigt alls.Alla trivs inte, det finns fler fina katter här på forum som beter sig oönskat på utställning.Så om det var mina katter så skulle jag sluta ställa ut dem för att inte framkalla onödig stress.Avel på en katt som är trevlig och lätthanterlig hemma ser jag inget hinder för.

Oj, hon mår nog bäst av att inte ställas ut igen…

Hoppas att du läker ihop som du ska och att medicinen verkar ordentligt, kattbett är inte att leka med *tröstkram*

Jag trodde/tror på att man kan träna bort denna rädsla och det var verkligen inte min mening att förstöra för alla andra!!!

Men det verkar ju bäst att inte ställa ut alls eftersom man aldrig vet hur ens katt reagerar!

Ber än en gång om ursäkt för att vi ställde till det!!

#12 Stackars dig ! Ingen här tror väl att du gjorde detta med flit och att måste be om ursäkt!?För vem fanken vill ha dramatik på det viset./Kram!

Menade inte så Wiveka, det är svårt att veta var man ska dra gränsen. Alltid lätt att vara efterklok. För mig med… Jag har haft en del bursittarutställningar med mina katter - kanske i onödan? Vad vet jag. Det jag menade var just att man ibland bör låta bli att pressa sin katter bara för att , kanske acceptera att det blir en bursittarutställning utan att det ska vara en så stor grej. Jag vet att det kan kännas som bortkastade pengar, men jag tror att man i längden tjänar på det, precis som att våga säga nej tack till en NOMinering när man känner att kissen inte mår bra av det. Jag har gjort det ett bara gånger och folk runt om har tyckt jag varit galen, men jag är rätt säker att jag gjort rätt.

Om jag var du så troor jag (beror på hur hon är för övrigt, det vet jag inte då jag aldrig träffat henne förutom på utställning )att jag skulle para Tapini med den goast coolaste kille jag kunde hitta (och ja han kan gärna vara snygg med) och sedan skulle jag pröva att ställa ut henne. Många honor ändrar beteende när de mognat. Om hon då blir orolig så skulle jag bara låta henne sitta och titta i buren. Kanske lugnar hon ner sig eller så är det bara att lägga ner utställnings-karriären.

Ledsen om jag lät irriterad men Ruth är mitt hjärtegryn och jag är som vilken överbeskyddande (katt)mamma som helst.

Jag vill gärna se dig och Tapini på utställning, fast Ruth vill som sagt helst slippa träffa Tapini..

Nu blir jag faktsikt lite upprörd! Jag var förvisso inte på plats i lördags men att Wiveka ska känna att hon ska behöva be om ursäkt över det som hände och känna att hon förstörde för er som var där låter tufft i mina öron. Vi handskas med levande varelser och då händer saker och ting.

Jag hör ju till dem som anser att en katt absolut kan få låta lite på utställning. Gullveig, Alfa och Tosca kan både morra och fräsa ibland, men de gör det för sin egen skull, för att stärka sig själva och intala sig att de minsann är "stora och starka", inte för att de är på väg att smälla. Jag anser att jag känner mina katter så pass att jag kan säga att de klarar av att ställas ut och att de klarar det bra. För mig är det avgörande att katten är lugn och trygg i sin bur, morrar den lite utanför buren då den ser en annan katt anser jag inte det vara onaturligt alls. Jag menar nog att de katter som ställs ut ska klara av att det finns katter runt omkring som låter och "beter sig". Att man tar hänsyn vare sig man har en katt som är lugn som en filbunke eller en som låter är för mig (och för de allra flesta) en självklarhet, men det finns inga garantier för att en olycka inte ska ske. 

Angående Tapini så är det min Qat som är far till henne och ni som sett honom på utställning vet att han stortrivdes där. Han var larvigt lätt att ha med på utställning och gillade uppmärksamheten och allt runt omkring. Smörigare kille får man nog leta efter. :) Anthea (Tapinis mamma) har väl heller aldrig haft några problem på utställning, vad jag vet. Tänker förstås på att så många påpekat hur viktigt det är att välja katter med bra temperament då man väljer avelsdjur. Missförstå mig inte nu, för mig är hälsa och temperament prio ett! Menar bara att där inte finns några garantier.

Min uppfattning är den att man kan träna en katt som låter till att känna sig tryggare på utställning/andra pressande situationer. 

Några av er minns säkert att mors Brynolf sopade till mig på BIRKAs drive in. Han var lugn som en filbunke för att i nästa sekund anse att nu är det nog och ge mig en tjollablängare. Detta har hänt en gång och kanske var det något som påverkade honom där? Han är utställd efter det och har skött sig utmärkt! Han är trygg och lugn i sin bur, morrar och gapar inte utanför den. Vad jag menar (igen) är att vi kan aldrig vara garanterade ifrån att saker och ting händer.

#15 Jag vet inte om du riktar dig till mig. Troligen eftersom min katt var närmast "drabbad".Det är ingen som sagt att Wiveka behöver be om ursäkt.

Däremot har jag skrivit att det händer att katter får sina utställningskarriärer förstörda pga att de blivit skrämda av andra katter - det står jag för. Nu hoppas och tror jag inte att det gick så illa i lördags. Att visa hänsyn på utställningar tycker jag är superviktigt och jag tycker - och det står jag för - obs inte riktat mot Wiveka- att det är ett otyg att gå i burraderna med morrande fräsande katter för att "vänja katterna" . Lika illa är det att sitta i timmar med sura katter i knäna och titta på bedömningar.

Att frågan om avel eller inte kom upp beror på att Wiveka i sitt inlägg  själv frågat hur vi andra resonera, om hon bör para eller inte.

Därav det resonemanget och där har jag inte heller skrivit något som jag inte kan stå för. Ledsen om du känner dig påhoppad på något sätt. Det var absolut inte meningen.

Men i det här fallet pratar vi inte om några små morrningar eller fräs. Här pratar vi smällande katt och det är något helt annat En katt som smäller mår inte bra och bör få komma hem. Dispens brukar lämnas i såna fall. Där gjordes en annan bedömning än jag skulle ha gjort. Min gräns för hur långt jag ska "träna" mina katter hade passerats för länge sedan.

Anki, jag känner mig inte påhoppad. Tycker bara att det är tråkigt att någon ska behöva känna att han/hon ska be om ursäkt över saker som man egentligen inte kan råda över.

Det är stor skillnad på om ens katt smäller eller "bara" svär. Jag skrev redan i #7 att jag anser att det är rätt beslut att låta Tapini slippa utställning nu.

Vad skönt - det blir ofta så "hårt" när man skriver på forum även om det inte är menat så.

Jag fick inte dispens för att åka hem, eftersom Tapini fått en bedömning

Wiveka, jag tycker du är klok som låter Tapini få gå i pension från utställningar, hon bara avskyr spektaklet och vill helt enkelt inte. Du skall absolut inte känna ånger, olyckor händer, men jag kan ju erkänna att jag skakde i en halvtimme efter att Tapini fick sitt anfall. Dina bettsår var ju inte roliga direkt………

Tapini blir förmodligen en utmärkt avelshona, vacker som hon är, och det är tveksamt om man skall ta en så fin hona ur avel bara för att hon inte gillar utställning. Jag har ju själv två underbara juveler här hemma, en spottkobra och en asocial "liten" herre som bara är såååå underbara, bara livet inte störs för mycket av konstiga människor eller obscura utflyker…..