Ingen av mina katter klöser på möbler som inte är avsedda för det för det fösta, och två katter är ofta lättsammare än en för det andra… Men… Om du nu ska flytta och ta katterna med dig, är det då inte klokare för katternas del att du skaffar kisse när flytten är klar? Då slipper din cornish en flytt till… Jag tycker att du ska följa din magkänsla, men för mig är det i alla fall viktigt när jag säljer en katt att alla som den ska bo med är positivt inställda till det. Nog tror jag att din mamma smälter om hon får träffa Bacardi black, men det är inte lätt med trilskiga mammor alltid. Jag hade mängder av djur innan jag flyttade hemifrån och de har blivit färre och färre med åren. Nu känner jag att jag går runt i ett tomrum med bara mina två kattor och två gerbiler. Katterna kommer som tur är att bli fler med åren.

Vi som har cornish brukar oftast vara överens om att ett hem inte är ett hem utan en cornish eller två. Kör med den för din mor

När tiden är den rätta kommer du att ha en eller flera underbara cornishar i ditt hem, det tror jag det!

Mina klöser absolut på skinnsoffor…..

Jag hänger inte riktigt med. Tycker generellt inte att någon ska behöva övertalas för att man ska skaffa katt (elel rnågot annat husdjur heller för den delen) utan hela familjen ska vara överrens. Men som jag förstår är du myndig och betalar honom själv och då betämmer ju du? Eller ska du skaffa en katt som är din men bor med din mamma? Då ska du inte övertala henne tycker jag. Sorry..hänger inte med riktigt…

#3 Varför jag måste övertala henne eller få henne komma på andra banor är för att jag kommer ta hem katten/katterna till henne när jag kommer hem vissa helger. För jag kan ju inte lämna katten/katterna ensamen 2-3dagar. Det är därför jag även måste ha hennes tillåtelse till att skaffa en till katt till min Maja.

 Om jag svamlar säg till !

#4 Jag hoppas ni blir med Bacardi, dels för att det är en såå mysig kisse, dels för att både du och din syster (antar det var hon som var med..) verkade så trevliga… (jag är en av Kattmillas väninnor som hälsade lite som hastigast på er..)

#4 Helt rätt det var min syster, rättare sagt tvillingsyster. Hon tog även ett kort när jag fick hålla i Bacardi och när jag satte mig i bilen, gud vad mina ögonglittrade på kortet.

Min syster blev så chockad att alla ni vi träffade var så trevliga! Hon jämförde hund-och kattutställningen senare och tyckte att vi kunde ha hoppat över hundutställningen och bara vara på kattutställningen, för där vara man välkommen och alla är så trevliga. Flickan (min tvilling) som hatar utställningar charmades intill märgen, tack till alla ni underbara!!

#6 Det är många skillnader mellan hund och kattutställningar…

Hoppas du och din syster besöker fler, med eller utan katt…

Min katt klöser bara på sin klösmöbel, har rör inget annat i hemmet.

Jag är också inne på att du verkar vara vuxen nog att bestämma själv och vill både du och syrran skaffa en katt till så borde det väl inte vara några problem.

Kan i och för sig hålla med om att det kanske bli lättare för katten att flytta in när du skaffat egen lägenhet. Men det är väldigt olika på olika katter hur de tar det med flytt. Vissa mår bättre av att resa/flytta med matte/husse än att stanna på samma ställe med nya människor.

Hur bor du hos din mamma? Om du har eget rum där så kanske katterna kan vara bara i ditt rum om det bara rör sig om någon enstaka dag. Alternativt att du försöker hitta en kompis som kan tänka sig att vara kattvakt när du reser till din mamma.

Alternativt prioritera katten/katterna du vill ha och hälsa på morsan mer sällan.

#4 Ok, men då ligger ju diskussionen på en annan nivå. Om du är vuxen och vill ha en katt till så ska du ju skaffa det. Sen håller jag med om att om katten inte uppför sig hemma hos din mamma så får du kanske stänga in den på "ditt" rum just  de dagarna. Man måste ju ta hänsyn till henne och vill hon inte ha katten lös hemma så får man acceptera det. Det dumma var nog egentligen att du "kollade" med din mamma först :)

Nu är problemet löst!

Sök efter Elmer!!

#9 Håller med.Man ska aldrig kolla för mycket,då finns chansen att någon säger nej.Men ställs man inför faktum så är det bara att acceptera.

Nja precis… Jag har alltid gjort först och berättat sedan och till och med med 5 katter i bagaget var jag välkommen hem på julafton… I valet mellan ingen dotter eller dottern och hennes cirkus var det liksom inget snack. 8 katter och en julgran är iofs en lite vansklig ekvation, men hyfsat smidigt klarade vi det allt. Nu är det bara 5 katter (sammanlagt mammas+mina) och de känner varandra sedan många år och det är betydligt lugnare… Men nog klöser de i möblerna ibland…

#12 Haha, lyckliga du! I valet mellan ingen dotter eller dottern och hennes tre katter var det inget snack heller hos mina föräldrar: ingen dotter. Jag fick komma själv och övernatta i mellandagarna i stället. Så blir nya traditioner till. Däremot har jag aldrig bett om lov att skaffa katter. Har de inte varit välkomna till familjen (vilket är begripligt, eftersom den är allergisk) har jag hittat kattvakt. De 360 dagar om året jag inte tillbringar hos min familj får jag helt enkelt gottgöra katterna…

#o Nu vet jag att du lyckades, men tips inför framtiden… Min dotter brukar tindra med ögonen och säga till sin far: Men pappa, om du älskar mig….. Vem kan motstå sånt????

#14 oslagbart

#14 önskar de funkade på min far när jag var yngre… dock är mina föräldrar inga "djurmänniskor" så jag har slutat berätta mina planer för dem för när jag berättar så börjar den stora "övertalningen om att jag inte ska ha djur" har till och med fått höra att jag sätter mina hundar före mina barn av min Mor! kan säga att då var det långt mellan samtalen mellan oss ett tag! Näår jag skaffade Kyra fick mina föräldrar reda på det via min blogg! mamma ringde småsur och undrade om jag inte hade nått att berätta för dem.. NÄÄÄ sa jag vad då?

Ni har ju skaffat en till katt - tänk på barnen!! ..Hm.. vad har barnen med det å göra tänkte jag.. De älskar ju djur! Nåja mina framtida planer har jag inte heller berättat om  Det telefonsamtalet kommer komma det med när mamma blir upprörd ytterligare en gång.. man kommer aldrig göra sina föräldrar fullt till lags - förhoppningsvis älskar de en endå !

#16 Ensam dotter med stora blå ögon och lååånga ögonfransar, hon vet dessutom hur pappa ska bearbetas. Det fungerar inte med allt och inte för ofta…. Tråkigt med föräldrar som inte låter en ta egna beslut. Djur och barn mår bara finfint tillsammans. Dom lär sig respektera varandra.

#16 Har du testat att göra din mamma med djur? Hemma fungerade det över förväntan. Jag och min mamma ville ha katt, pappa ville det inte. Allergi, besvär, bundenhet… tja… hursomhelst behövde DV hjälp att socialisera en fångad familj och pappa gav tillåtelse att pröva lite, med en familj som skulle flytta när bebisarna var 12 veckor. Det gick ju som det gick med den saken och en liten röd parvel blev förstås kvar. Han sov mellan mamma och pappa på nätterna. Så småningom bestämde sig katten för att det där med att vara innekatt absolut inte gick för sig (alla andra har gått att lära). Mor och jag resonerade som så att om Simba inte kom in på kvällen var man tvungen att sova till slut ändå (han kom på morgonen). Pappa, som inte skulle ha katt, vandrade upp och ned i radhusområdet och ropade efter katten. Och kommer han inte hem sover pappa huttrande i vardagsrummet med öppen altandörr mitt i vintern… Och numera, när den lille röde har hunnit bli 13 år, har mamma fått skaffa en egen katt - för Simba är helt och hållet pappas. Jag får inte ens låna pappas säng utan att Simba försvarar den… Och förståelsen för min kattkärlek är definitivt högre från pappas sidan numera