Mmm… Låt mig uttrycka mig såhär: Jag har sett en hund slita en kattunge i stycken. Jag var fullständigt oförmögen att rädda kattungen. Jag är hundrädd själv.

Min syster har en liten chihuahuablandis som är här hemma en del och varken katter eller hund vill varandra illa.

Min Mansonkull växte upp hos en fodervärd som har kennel. Korthårig collie föder hon upp, och hundarna har nästan slagit kattmamman i att vara omhuldande mot kattungarna. Oerhört duktiga och hjälpsamma hundar.

En nära väninna till mig har en fantastisk vinthundskorsning som lever sida vid sida med en hel armé cornishar.

Min "Dita" bor hos en fodervärd som har en Foxterrier. De är goda vänner.

Jag har träffat en hund som hade fått ögat utslitet av en arg kattmamma…

Det jag vill säga är att katter är individer och hundar är individer. Jag skulle aldrig sälja en icke hundvan kattunge till en köpare som inte vet om hon kan lita på sina egna hundar i fråga om kattrelationer. Det gäller att hålla stenkoll och med fördel köpa hundvan kattunge.

Jag är kluven.

Vid har tidvis besök av hund hos oss. Några av katterna är inte överförtjusta men tolererar hunden, andra tycker att han är superspännande. Nu är detta en bra hund med kattögon sett för han "ser dem inte", inte så att han är blind utan han tittar bara bort. Har även haft andra hundar på besök och det har funkat bra. Min brors jack russel var nog den som inte fattade att katterna inte uppskattade att bli jagade till att börja med, men han vande sig han också, bara man ser till att katten/katterna har platser som är högre än vad hunden kommer åt så att den/de har tillflyktplatser att dra sig undan till. Att man sen gör klart för hunden/hundarna att den/de inte får jaga katterna är en uppgift för den som är ranghögst i gruppen (dvs husse/matte). I de flesta fall funkar hund och katt bra, ordspråket till trots.

Har man en hund som har mycket jaktinstinkt får man vara beredd på att jobba en hel del med hunden, att låta hund och katt bekanta sig med varandra med en gallerdörr emellan, sen får man gradvis sätta ihop dem så att katten ser hunden först och kan röra sig efter var hunden är och inte blir överrumplad och börjar springa, inomhus brukar ju inte jaktinstinkten lika lätt triggas igång på hundar. Att man sen har katt och hund separerade från varandra i böjan när man inte är hemma och kan se vad som händer och ingripa är ju också vettigt.

Jag har inte så mycket erfarenhet av bullar, mer än det jag har hört som mycket väl kan vara fördomar, och det är att de är mycket envisa, men har de mycket jaktinstinkt? Så klart kan det vara olika på individer och där känner du väl dina egna hundar bäst. Jag skulle gärna ha både hund och katt men av andra anledningar funkar inte det.

Svår fråga. Självklart kan jag inte säga att det kommer gå jättebra för er då jag inte känner dina hundar alls………
Jag kan dock säga att jag har haft besök av flera olika hundar varav en kommer hit ofta då det är min mor och fars. det funkar jättebra. Flera av mina vänner har både hund och katt. Just din ras vet jag tyvärr ingen av mina nära vänner som har så jag vågar inte säga något om den. Håller med ovanstående att det viktiga är dock att se till att katten har egna "höga" platser att vara ifred och så länge husse eller matte har högsta rang brukar det lösa sig.

Jag har två Faraohundar och två cornish rex katter, hemma är det katterna som bestämmer och då jagar mina hundar GÄRNA katter utomhus, men inte inomhus. Jag har haft flera vänners hundar här som jag har passat, och de är absoluta katthatare (hundarna) och de funkar hur bra som helst ihop med mina CRX.

Jag tilåter inga fighter mellan hundaran och katteran och de verkar acceptera det.. Man ska alltid ha respekt för djurens instinkter.. men man kan alltid lära dem att respektera varandra . Min äldsta tik och min äldsta CRX tycker inte om varandra men accepterar mina regler om att alla har rätt til sin plats i lägenheten

Den ena har bott med katt och hanen vill ju bara gosa. Jag har inte varit tveksam att det inte skulle fungera till han sa så.

Jag har sett framför mig att det kan ta en månad eller två månader innan de är helt tillsammans. Katten tänkte jag inte ha ihop alls när de är ensamma, varken i början eller sen, utan då dela av huset. De jag har pratat med så verkar det vara på individ nivå, det är bara en som har fått lämna sin rex tillbaks för det inte fungerade, men de trodde å andra sidan att de inte jobbat tillräckligt. Där var det mer att bullen slickade nästan ihjäl kissen. Båda hundarna är översnälla inte elaka alls, men rasen i sig kan vara lite hård.

Jag fik se när en bulle fick tag på en katt hemma hos bodil, den hanen hade varit sams med katten förr men troligen var det omständighetrna som gjorde att det blev tokigt, min tik var där för parning med honom och så var vi där och han brukar inte vara inne.

vipps satt katten i gapet med huvudet före, som en vithaj åkte katten sakta ner mot strupen, 3 personer försökte få honom att släppa, bodil tog ett verkty och slog hunden i huvudet. Då höll hussen redan strupgrepp på hunden, men han vägrade släppa, men av slaget släppte han. Katten rusade iväg under sängen. Den dog dessväre på natten, vi fick aldrig fram den så vi fick kika på den om den var skadad. Kissen hette MBD (minimal brain damage).

Nu får ni inte tro att jag har monsterhundar för de är det inte, så mycket pussar och närhet har jag aldrig fått av andra raser jag haft tidigare. Mycket kloka och sociala hundar.

Tack för era åsikter.

Bullterriers är ju väldigt speciella, jag har sett den ryka ihop på utställning sekunderna innan har de viftat på svansen och visat att de gillar varandra..

Men det är ju individer, så litar man på sina hundar så kan man ta hem en kattunge, är man inte 100 % säker på hundarna, då skulle jag nog avstå.

Jag litar på mina hundar men har endå byggt hemma så att katterna ALTID kan komma undan och har tillgång till rum som inte hundarna kommer åt (gallerdörrar med kattlucka i)

Om man ska hårddra så skulle jag råda folk att inte lita 100% på sina hundar, det då det kan hända något, men det är en annan historia. Men jag förstår vad du menar. Men om jag säger att jag är 99% säker, min fråga är för jag inte har någon erfarenhet alls mellan hund och katt samtidigt bara enskillt. Det känns bra att prata om det. Tack

Hej! Jag hade en Bullterriertik på 90-talet tillsammans med min Cornish rex. De var superfina vänner och det var inga som helst problem med dem. Båda uppskattade sängvärmen och sov ihop. Katten var hundvan men hunden hade bott på hundgård och var inte det minsta kattvan. Ändå var det bara att släppa ihop dem.

Det kan förstås vara skillnad på att ha hundar i flock…

Min mamma hade en småilsk skottehanne vid samma tid och han var ganska sugen på att attackera katten. Jag såg till att han förstod vad som gällde, sedan var det inga problem.

Jag vet inte hur Bullterriernas psyke är idag, vet bara att mina två som jag haft, redan på den tiden var hiskeligt drabbade av allehanda sjukdomar och jag har sedan dess inte varit det minsta sugen på en så sjukdomsdrabbad ras igen. Deras psykiska status var alldeles underbart, men tyvärr var de så sjuka hela tiden att de inte blev så gamla.

Lycka till hur du än gör! Kanske räcker det med hundarna om du är osäker? Mvh Anki

Vi har hund (dvärgpinscher) och katt (cprnish rex) och de är bästa vänner. Det där med hur bra det fungerar har väldigt mycket med uppfostran att göra och hur man umgås med sina djur. Det har ofta mer med ägarna att göra än hundrasen faktiskt.

Vad är *bullar*,jag känner mig väldigt okunning..

Mina hundar står i givakt för katterna här hemma, de är Bostonterrier, Fransk Bulldogg och Dobermann. De har inte krökt ett hårstrå på mina katter/kattungar fast de haft min tillåtelse mer än en gång. Skämt åsido. Mina katter och mina hundar lever som fullvärdiga familjemedlemmar och ligger i högar tillsammans med oss i sofforna och sängen ibland. Det har aldrig varit något tjafs och jag är ganska övertygad om att det ligger i min fostran och familjens harmoni. Hund och katt kan passa utmärkt tillsammans. Skulle inte ens bli förvånad om jag fick en liten Bulldogg Rex någon gång i framtiden så som de kan hålla på under löptider, groteskt och inte speciellt förståndigt. Lite jobbigt också när man ska förklara för vännerna att det är helt normalt här hemma att vår Fralla tik försöker para sig med en minst sagt villig Cornish när hon löper.

Tar mig friheten att sätta ut en bild på syrrans katthög och Dobermanntiken Dilba, en hund med mer tålamod när det gäller sylvassa kattungeklor som hänger i öronen får man leta efter!

En i gänget, fullt accepterad och precis som det ska vara!

#10 Eine, Det är bullterrier  en sådan som är på bilden på #8

Oj..blev helt ställd av frågan. Och av svaren faktiskt. Jag är uppväxt med mina föräldrars Chow Chow kennel och jag hade både Briard och Lhasa Apso som tonåring också. Samtidigt hade vi både husis, NFO och perser. Min syster har engelska Bulldogar och katt. Allt utan några som helst problem, det har alltid varit katterna som varit dominanta faktiskt.

En hund som attackerar katter i samma hem (alltså inte vaktar t ex hundgården) skulle jag ärligt talat vara mycket orolig för att ha bland både andra hundar och andra människor. Tycker det är rätt oroväckande att uppfödare av en ras med bestämdhet hävdar att hundar kommer bita ihjäl katten. :/

Nu vet jag iof att Bullterrier i grunden är en hetsras men de bullar jag träffat nu förtiden har varit väldigt trevliga och väldisiplinerade hundar. Men som någon ovan skrev, kanske annorlunda då de går i flock…

Edit: läste nu inlägg #5 - jag skulle INTE köpa katt om jag vore dig :(

Tack för infon Alex.

#5 Jag skulle inte ta hem en katt.

Har själv haft blandras Stor Dansk/Irländsk Varghund tillsammans med katt.Han var gudomligt snäll mot allt och alla levande varelser.

Hade också missat #5. Det är också skillnad på vilka linjer man avlar på och de där uppfödarnas hundar verkar inte vara passande att ha tillsammans med andra djur!

#5 Nej jag skulle inte skaffa katt om jag hade hund som är efter linjer med starkt kampbeteende. Eller sälja till någon som har en hund med "kampmentalitet".

Normalt har jag inga problem att sälja katt till ansvarsfulla hundägare med trevliga, lydiga sällskapshundar. Flera av "mina" kattungar lever lyckliga liv tillsammans med hundkompisar av varierande raser, nu senast är det en vit boxer som fått kattsällskap. Det går alldeles utmärkt och det är den fem månaders kattungen som bestämmer där hemma enligt den nya ägaren

Jag har en samojed och två kineser. Alla mina katter och hundar går bra tillsammans.

14# 15# 16# 17# Nu är jag förvirrad, det var inte min hund som nästan åt upp katten, min hund är inte släkt med den hanen, hon satt bredvid mig och vi tittade bara på. #15 är det bara för att det är en bullterrier?

#17 ja vad ska man säga, för info så är inte bullterrier född med kampbeteende eller det du kallar "kampmentalitet".. Det är inte min ras jag diskuterar det är hund och katt.

Låtsas som om jag har en storpudel.

Jag ångrar att jag ställde frågan här, blir superledsen av dessa kommentarer.

Bifogar en bild på hunden med kampmentalitet, varning för känsliga tittare, lämna aldrig ett barn ensam med en kamphund.

#19 Okej, jag förstod det som att du var hemma hos din uppfödare? Finns det risk att hunden slukar katten är det helt fel att ens försöka.

Läs mitt svar i # 9. Du känner din hund bäst och vet hur den fungerar. Det finns tyvär hundar med kamplust som också saknar ordentligt ledarskap och regler och de hundarna passar inte med andra djur.

Som jag förstått det så kräver just bullterrier en tydlig ledare. Har läst på en hel del och träffat flera trevliga hundar av just din ras.

#20 Det var hemma hos min uppfödare, men min hund hade inget med händelsen att göra och är inte släkt med den hanen. Vi var där för parning med hanen och då vill jag säga att hade jag inte varit fodervärd till henne så hade jag valt att avstå från parning, men som fodervärd bestämmer inte vi. Men nu är hon våran och ska inte ha fler valpar.

#21 Okej, jag menade verkligen inte att vara otrevlig eller göra dig ledsen på något vis. Min erfarenhet av hund och katt tillsammans är som sagt att de är bästa vänner och trivs jättebra i varandras sälskap.

Våran hund är en dvärgpinscher och de har använts till att jaga och döda råttor, men våran är hur snäll och go som helst med familjens lilla kanin och våran katt. Som sagt, allt har att göra med hur man umgås med och uppfostrar sina fyrbenta familjemedlemmar.

Även jakthundar brukar lära sig att familjens djur är otillåtna.

Hej alla som undrar om Bullterrier. Jag vill tillägga att den nämnda Bodil, vars hund tydligen nästan åt upp katten, tydligen hade ca 150 djur vid sitt frånfälle tidigare i år och är troligtvis inte representativ för någon oss vanliga djurägare och vår djurhållning. Personligen skulle jag inte ha övervägt att köpa något djur från uppfödare i den storleksordningen. Bodil var ju känd genom sin minicirkus där hon hade foxterrier, fåglar, minigrisar, BT mm som hon uppträdde med. Bodils hundhållning var ifrågasatt redan på min tid, dvs. tidigt 90-tal. Jag nämner detta för att situationen kring "kattätandet"  inte är representatativt för rasen, utan kanske relaterat till djurhållningen i stort. 

Det är väldigt tråkigt att läsa alla förutfattade meningar om Bullterrier som ras. Det var som tidigare nämnts länge sedan jag hade mina 2 BT, men även då blev hundarna väldigt ifrågasatta då de blandades ihop med s.k. kamphundar (typ Amstaff, Staffordshire BT, "pitbull" och diverse hemmablandningar).

Bullterriern som jag känner den är godmodig, snäll, lugn, stabil och helt underbar att ha att göra med på alla sätt, förutom när det gäller lydnad och snabbhet då de är lite tröga. Det enda jag har att säga negativt om rasen är att de är otroligt sjuka med hudproblem, dåliga immunförsvar och att många av de du ser troligtvis medicineras med cortison eller annat för att kunna ha ett drägligt liv. Det har sannolikt inte blivit bättre de senaste 15 åren, så jag håller mig borta från rasen pga det.

Som nämnts släppte jag bara ihop min BT och CRX och hunden var helt kattovan, men det var inga som helst kontroverser.

Avslutningsvis vill jag hålla med om att hunden är bara en bild av sin ägare/ledare. BT behöver ingen särskilt stark ledare, de är följsamma och lätthanterliga och försöker sällan ta över.

Till "Bulle" vill jag säga att din inledning var lite vilseledande, då du skriver om BT och att dina bekanta har olika åsikter om huruvida BT+katt är bra eller inte…

Jag tror inte alls att du behöver vara orolig, om din hund är stabil för övrigt. BT är ju inte ens jaktiga av sig. Lycka till! Synd att det blev så negativt om rasen här…

Ok tack

PS jag tycker att BT och just CRX passar extra bra ihop för de är lika till sättet!!

#23 Det är just med lydnad som jag menade och nämnde ledare i samma veva. Just att de kan vara lite "tröga" som du säger eller bestämda och envisa, som jag hört.

Lydnad och möjlighet att vara tillsammans med andra djur hör ju ihop då hunden i fråga ska kunna lyda sin ledare och lära sig vad som är rätt och fel i umgänget med katt eller andra djur.

Som jag skrev i mitt inlägg, min erfarenhet av bullterrier är hittills bara positiv, de jag känne rär urcharmiga hundar, och jag fick faktiskt inte en tankeställare kring rasen för än jag läste inlägg #5. Jag menade inte att göra dig ledsen men jag blir orolig då frågan kommer upp som den gjorde faktiskt. Att ägare av rasen påtalar att dina hundar kommer "bita ihjäl katten". De borde ju ha mer koll än jag som aldrig ägt någon själv. Jag anser att man som hundägare ska kunna lita på sin hund till 100%, jag har alltid gjort det med mina. I alla fall då det gälle aggresioner som alltid varit fullkommligt oacceptabelt för mig.

Jaa,jag ska bara gå på vad jag har efrarenhet av……Jag har en Border Collie som varit ganska "stirrig" på katter,stått och tittat på dem,och gärna velat springa efter om hon har fått,vilket hon givetvis INTE har! Sen så kom funderationer på att skaffa katt,för sonen har alltid älskat katter,och vi oxå,men det kändes lite som om: Huuuur ska det gå med hunden då? Kommer hon att vara så hela tiden??

Men efter noga övervägande och jag kan säga att jag gruvade mig….så blev det kisse…..Och jag måste då säga att jag ångrar det inte en sekund!! Visst var man på sin vakt i början,men det har ALDRIG varit några problem alls..De leker och har hur kul som helst.

Sen så är det väl så att man som hundägare läser av sin hund och ser hur den reagerar,ser man minsta tendens till fel beteende,så måste man ju ta ledarrollen och tillrättavisa..

Underbar bild på hunden som målas….

Lotta

För mig var det beskrivningen av vad som hände hos uppfödaren och hennes kommentarer om bullterrier och katt som fick mig att känna att jag inte skulle våga köpa katt i ditt ställe. Jag fick intrycket att det var din hunds uppfödare.

Jag dömer inte BT som ras. Min första katts uppfödare har en helt underbar kolugn BT med en hel hög cornishar och det går utmärkt. Men så är BT lugn och uppfödaren en bra ledare.

#19 Nejdå,det är endast mentaliteten jag hänger upp mig på.Jag har inget emot någon hundras,har alltid haft hundar tidigare.

Du frågade vad vi andra tyckte och jag ser att du fått massor av bra svar.

Jag har två cornish rex honor och en boxertik…. det har inte varit några problem….. MEN katterna har lärt sig att hålla sig undan när hunden äter, tuggar på ben och inte gå nära hundben som ligger i hennes korg… för sånt vaktar hon…. Hon skulle aldrig bita, men hon skäller och skrämmer bort dem när dom kommer för nära hennes grejer…. och det är ok, tycker jag….

Katterna (och speciellt Enya) älskar hunden, hon ligger i korgen och sover tillsammans med henne och stryker sig keligt mot henne ofta. Sushi sover också brevid hunden, men är inte lika förtjust i att bli tvättad av hunden… :P Boxern brukar slicka och tvätta Enya, och det accepterar hon :) dom är så söta…

Men det är ju ingen självklarhet att det kommer att gå fint att introducera katt för en hund som inte är kattvan….. har sett mindre trevlig exempel på de… min moster har också en boxer, en hane… han funkar Inte tillsammans med katter, tyvärr…

Du känner dina hundar bäst och vet hur dom reagerar på katter som man stöter på ute… :)

Jag tror att det oftast går bra :)

Mvh/Johanna

Hej, som alla andra säger jag att det beror mest på dig. Du känner dina hundar och vet om du har pli på dom. I princip är jag av den åsikten, att människan är boss och hundarna skall acceptera saken om ledaren beslutra ta en till "flocket".

Men sedan måste man också vara realistisk - instinkterna kann ta över, speciellt i början.

Ursäkta - detta blev långt, hoppas att du förstår fast det antagligen finns språkfel (jag är finskspråkig).

Jag hade tre hundar, en schäfer på 7 år, en något äldre pudel och en yngre kleinspiz, när jag tog första cornishen hit. Katten var dock redan 8 månader gammal. De första dagarna vistades katten uppe på sovloften, vart hundarna inte kommer. Jag minns väl hans min en gång när jag var uppe med honom, och min schäfer började försöka komma uppför trapporna och slutade när jag sade nej. Katten tittade på mig (första gången med lite respekt för jag var helt ovan med katter. ) sen på hunden. "Va är den så dumm att den lyder"? Nästa morgon kommer katten helt lungt ner från trapporna näs vi alla är där nere, vänder ryggen till de tre av iver darrande hundar och dricker demonstrativt vatten från hundarnas skål.

De följande veckorna höll jag speciellt schäfern under kommando alltid när katten var i samma rumm - detta fortsatte jag så länge när scäfern låg på plats och darrade av iver. Det tog ca tre veckor före han (som antagligen hade jagat katt under sina 6 år ute på landet) kunde slappna av.

Han kunde nog acceptera katten (och de följande katterna), men han blev alldrig ricktig vänn för dom. Fast min Elica försökte sitt bästa att flörta med honom.

Inte är min kleinspitz heller så där överförtjust i katter - utan när hon löper och "rider" på en kastrathanne - som är överlyckilg av uppmärksamheten.. Nu när hon är den enda hunden i huset, kan hon slicka Elicas öron som godnatt (dock med lite surt min, och mest för att vara mig till lags) - och Elica är överlyckilg. Men hon har aldrig varit så där översocial med andra hundar heller.

Så vad försöker jag säga med dessa exempel? Att i princip borde det gå att ta hem nästan vad som hellst - om hundarna känner sig trygga och vet sin plats i hemmet. Men om hundarna är äldre och inte kattvana, måste man vara på sin vakt speciellt i början och berätta hundarna, att katten hör till hushållet och är under mattes/husses beskydd.

Sedan beror det på individerna om de kommer att bara tolerera eller om de blir riktiga vänner.

Jag tror att det är ytterst viktigt, att inte ge hunden en möjlighet att rusa till katten i början, utan låta katten helt bestämma takten. På samma sätt som när man introducerar en ny hund till flocket.

Det tar sin tid före djur lär andras språk. Att spinnandet eller den höga svansen inte är hotfullt - bara för att nämna något. Åtminstone mina hundar blev helt paff i början, nr som svar till slick fick man "morr"!

Och naturligtvis - katten måste ha hellst flere platser, vart den kan försvinna utan räckhåll för hundarna - hellst platser varifrån den får titta uppifrån.

Tack det var fina berättelser lite sånt ville jag höra.

Vi har en pudelkorsning med en extrem jaktinstinkt. Vi kan inte ha honom lös för då springer han efter både katter, fåglar och andra hundar. Men hemma är han absolut bästa vän med katten. När vi var jourhem åt en hemlös katt ett par månader så blev de bästa vänner på en gång.
Han var fyra år när vi fick hem den kaxiga kattungen Winnie av rasen Cornish Rex. Han var lite skreptisk till en början, men efter ett par veckor sov de tillsammans. De är som Bill och Bull. Av någon anledning försvinner hans jaktinstinkt här hemma, så han låter katten hänga runt halsen och gnaga honom i svansen. När vi är utomhus med både katten och hunden ser han hela tiden till att hon hänger mer.
Hundar är flockdjur, så det känns som om det fungerar bara de lär sig att katten tillhör flocken. Här hemma är det ju katten som regerar såklart :P

Som alla andra säger så är det väl bara att kolla med hundarna hur de är med katter. Tycker att det är värt att prova sig fram så länge man är försiktig och håller koll. Vore synd om du missade den underbara upplevelsen att bli ägd av en cornish ;)

bifogar en liten videofilm (känd för en del av er) som bevis på att även den jaktigaste hunden kan bli förälskad i en katt ;)

#34 Kära Zsarorna vilken underbar videofrekvens  kul att se syster Winnie till Wapi aka Wiggo live …det syns verkligen att de är syskon =)

Härligt att se, dom är supergulliga.

jättehärlig video!