Som ni kanske förstår var jag blixtförälskad!

Jag skrev ett låååångt mail! Säkert motsvarande 4 A4. Jag berättade allt om mig, mina tankar och mina drömmar.

Det dröjde en vecka innan jag fick svar. De var väldigt osäkra. Uppfödaren ville ogärna sälja katter till Sverige eftersom det är så komplicerat med reglerna. Jag var så nervös. Hon gillade mitt brej jättemycket och hon kände att Kischa skulle få ett bra hem hos mig, men tanken på att lämna bort en katt som bott hemma i 9 månader var inte behaglig.

Jag väntade och väntade medan hon funderade. Jag föreslog att om vi lärde känna varandra väl så skulle avståndet mellan Sverige och Polen kännas betydligt mindre…

Efter ett par veckor var det klart! Jag skulle få köpa min efterlängtade Kiss me quick Scardinius * PL! Jag var så lycklig! Kastade mig gråtande på telefonen och ringde Mari och tackade för länken!

Under de följande månaderna fick jag mail, bilder, utställningsresultat och berättelser. Periodvis nästan dagligen. När det dröjt en vecka mellan mailen blev jag helt deppig och orolig…

Varje gång jag fått ett mail från Ilonas mailadress klappade mitt hjärta! Varje svar Ilona fick av mig avskulede jag med orden Kiss Kisi!

Efter att Kischas vaccination hade gjorts började en nervös väntan. Månader! Dagen då jag eventuellt skulle få hem min lilla Kischa kändes så avlägsen. Rabiestestet var en framtida prövning i hantering av nervösa sammanbrott.

När testet äntligen var gjort gick jag som på nålar i tre veckors tid! Hon hade bara fått en spruta! Jag var nästan säker på att hon skulle vara en av de 10. Jag var retlig och deppig! (förlåt, alla mina älskade vänner som råkat stå i min väg vid fel tillfälle!!!)

Äntligen fick Ilona brevet på posten! Gaaaaah! Fel provsvar! Ilona hade fått fel testresultat på posten och det var en dryg vecka kvar till planerad avfärd från Polen! Jag var grinig och mådde inte bra alls!

Efter 5 dagar och en kraftansträngning från Ilona fanns äntligen resultatet! Kisi var godkänd! Hon ägde nu tillträde till Sverige!

Biljetten var bokad, reskamrat beställd, avmaskning gjord, nytt pass hämtet från polisen! Allt var klart för den stora dagen! 13 November och en helt vansinnig årstid för en båtresa till Gdansk!

Men vad gör man inte?

När jag klev på tåget som skulle ta mig till Stockholm och Nynäshamn torsdagen den 13 November hade jag fortfarande inte förstått att dagen var kommen!

Jag mötte Anne i Nynäshamn och det var snart dags att stiga ombord på Scandinavia! En båt av stora mått!

Båtresan var jobbig, men som tur är hade vi inkörsporten… en varsin gratis drink i baren! (vad innebär väl det?) Fler drinkar blev det, och efter en naggad natts sömn vaknade vi upp till en ny dag! Ganska snart var en gungande resa på 18 timmar avverkad, och efter en fantastisk båtfrukost var vi redo att stiga i land i Gdansk!

Väl framme i Gdansk möttes vi vid hamnen av Ilona och klev in i hennes lilla bil. Bilresan som följde genom den vansinnigt vackra och varierande hamnstaden var oförglömlig och låg långt över vad de svenska hastighetsmätarna normalt visar. Trafikregler tror jag inte att det finns något ord för på Polska.

Stadens innersta område var öppet och luftigt med storslagna hus och byggnader med många hundra år på nackarna. Jag är löjligt intresserad av byggnader och arkitektur. Gdansk är en vacker stad som definitivt inte påminner om något jag sett i Sverige! (synd att jag hade hjärtat i halsgropen och missade att plocka upp kameran! Åk dit istället!)

Hemma hos familjen möttes vi i dörren av Kischa! Jag höll på att svimma! Vilken graciös liten skönhet!!! Kan hon verkligen vara min?

Många färgstarka personligheter bodde i den lilla hemtrevliga lägenheten!

Här är Olivca, en speciell skönhet av äldre modell!

Bibi

Syster Jamie (choklad) med tre bebisar (2 lila flickor och en svart pojke) + Mamma Bluna

Diabel (DRX)

Det var svårt att säga adjö. Här sitter Kisi med en gammal vän som är kvar i Polen!

Till slut efter kakor i mängder, pizza, sallad och nötter, Massor av kattsnack, betalning och pappersarbete var det dags att sträcka på sina lurviga och bege sig till hamnen!

En resa väntade som skulle ta oss 22 timmar!

Det gungade ganska friskt redan efter någon timme till havs. Oron steg… likaså illamåendet! Jösses! Blir det storm?

Efter någon timme hittade vi en man som sa att vi börjar närma oss Gotland och det var därför det gungade lite… Oooops! Var det vi som var dåligt pålästa på geografin? Ligger Gotland 17 timmar med färja från Nynäshamn? Jaja.. Han lugnade oss inte!

Efter ytterligare några timmar var ovädret ett faktum och jag trodde att sista stunden var kommen.

Lamporna på båten slocknade. Det lät konstigt. Kolsvart. HJÄÄÄÄLP! Vi mådde illa! En farbror struttade förbi vår hytt och sa "Don´t worry! It´s just a small black out". Var fock galna?

Lamporna tändes igen och båten fortsatte sin gungande färd. Jag och Kischa kräktes av sjösjuka och Anne såg blek ut hon också. Vi skulle ha tagit flyget hem!

När magsäckar var tomma och illamåendet byttes mot utmattning somnade vi. Kischa sov hela natten på Annes kudde vilket resulterade i nackspärr hos stackars Anne. Men vi överlevde! Hurra Hurra!

Bilresan från Nynäs till Vingåker kändes som en resa på 10 minuter och äntligen var vi hemma välbehållna och glada!

Tack Tack Tack Anne för den fantastiskt trevliga resan med dig! Det får vi göra om! (sommartid)

Kischa hälsar er alla! Hon ligger och sover vid datorn som en liten docka! Start får några av er träffa henne på utställningar!

Några ord ekar i mitt huvud! När jag och Ilona kramade om varandra vid båten och Ilona grät av separationsångest för Kischa sa hon "Now it´s my turn to say Kiss Kisi" och jag svarade "I promise you, I´ll Kiss her every day!" Jag kommer att hålla det löftet!

Hoppas att ni har överseende med den dåliga bildkvalitén på bilderna jag tagit i Polen.

Tack för en superfin berättelse MyTwiggs!!! Usch, den där sista båtresan låter som en riktig mardröm  tur att du hade Anna och Kishi att hålla i handen. och, massor av grattis igen till den lilla skönheten!!

Vilken fin berättelse, jag ryser då jag läser de sista raderna, misstänker att inte ett öga var tort. Ni ser ut att haft riktigt trevligt, skulle gärna varit med er bortsett från ovädret då

Jag läääängtar så till BIRKA!!!! Ska bli så roligt att se det lilla busfröet, träffa dig Twiggie igen, träffa Petra som kommer ner med Mårran aka Shanti, träffa annat galet kattfolk, äta lussebullar, dricka glögg, äta mer lussebullar, mmm, ja, jag tror vi kan få en riktigt rolig dag!

Du är en fena på att berätta så folk känner att de är med på resan.  Jag återupplever allt en andra gång känner jag. Håller med om att det var en fantastiskt trevlig resa, nästa gång åker vi som sagt sommartid och så kanske vi kan ta en natt eller tre i Gdansk och gå och titta på alla fina hus på dagarna. Tack för att jag fick följa med!

Tusen tack att du tog oss med på er resa. Det var härligt att höra, men jag går ett steg längre än Rexjen, jag sitter nu och tårarna droppar. De sista raderna är oerhört starka och jag kan känna med Ilona hur tufft det kan kännas och samtidigt är jag övertygad om att du kommer att göra just det du lovade.

#17 SÅÅÅ otroligt underbar bild!!

Åhh, vilken härlig berättelse, även om tårarna droppar. Hoppas vi ses snart!

Själv är jag inne och irrar på "fel" forum, men ni har ju så vackra katter, och vilken uuunderbar berättelse

Grattis till en otroligt läcker katt!

Oj vilken resa. Som Anne skrev (#21) så kändes det nästan som jag var med när jag läste. Det började gunga under fötterna… =P Men trots allt så kan jag tänka mig att det var värt sjösjuka och annat, för hon är verkligen en liten skönhet! Hoppas jag får träffa henne någon gång!

Grattis till Söt-Fian!!!! Vilken dag blir det på Birka? Hoppas lördag ;-)

#27 Lördag!!!

Jajjemen! Kommer vi med och allt är i ordning till BIRKA så är det Lördag som gäller!

Har ingen av er vuxna företagsamma tjejer hört talas om åksjukepiller..

Så synd att den trevliga resan sänktes lite med vågorna på havet tänkte jag. Kul och trevlig historia i vilket fall!Tack My Twiggs!

Jag kommer också till Birka men först på söndagen.

# 30 Åksjukepiller? Det är det bara Allan som använder här

#31 haha, men så blev han inte sjösjuk heller..

# 32 Nej.. Han utsatte sig väl inte för samma risk direkt, men han har dem i fall att

Tack My Twiggs för en hårresande och mycket bra skrivet reseberättelse.

Jag ser redan framemot de sköna barn/ungdoms/kattböcker som du någon dag kommer att skapa - med saftiga iakttagelser och fina bilder…

Och än en gång: Gratis till nya flickan, hon är snygg som attan!

# 34 Kanske det… Jag skulle gärna skriva barnböcker… Det vore lite kul

 Jag blir rörd när jag läser den här berättelsen idag! Nu sitter jag med tårar i ögonen och kisi på axeln. Jag känner Kisi nu. Väl.

Kisi är med mig nästan alltid. Läser jag en bok så sitter hon mellan bladen, äter jag mat så gonar hon sig på tallriken. Kisi är en gapig, jobbig, underbar, klängig, uombärlig, älskvärd katt! Ibland heter hon Kill me qiuck, ibland heter hon Fis me quick, men för det mästa heter hon Kiss me, love me, hug me quicker than ever! Jag säger ofta till kisi: Kisi, raring, JAG ÄLSKAR DIG! … och då strosar hon iväg och tänker, Gör det du, Twiggie, gör det! Jag står där och tittar efter henne och återgår till mitt. Efter någon minut hör jag: Kisi är på väg! Ett tilltagande kurrande närmar sig, ökar i styrka. Kisi hoppar upp på min axel från golvet, sträcker sig mot mitt öra och jamar "Jag älskar dig också, Matte!"

Kisi Kisi Kisi! Jag pussar henne varje dag, precis som jag lovade. Hon är bästa kompis med Mojjan och hon har fått en kull gosiga kattungar hemma hos mig. Jag är så lycklig!

Idag kan jag inte föreställa mig ett liv utan min älskade Kisi!

Vilken underbar berättelse och vilken vacker katt du fick med hem!

ÅÅåå så underbart… vet hur det känns, gick igenom en hel del liknande med min första Bengal som föddes i Oslo, och jag saknar henne ännu.

Tack för en fin berättelse. Vilket äventyr. Fjanton ligger här och jamar och är stolt över sin snygga mamma. Han börjar för övrigt se ut som en fjunig lite kyckling. Hihi. Så det kommer nog lite päls här med.

# 39 Härligt! Klart det kommer päls!

Hahaha. Vilken snygging!

Vilken härlig historia och med "facit" i hand så var det ju ett väldigt lyckat köp, annars hade jag ju inte suttit här med Sanny i knät