Instämmer med dig, Leffe. Hela historien är fruktansvärd

Håller med båda två. Astrids öde tar bort allt annat

ja man tror det är ett dåligt skämt..man fattar intenting…

Sitter här och funderar hur man kan göra så här. Engagemang fanns det ju för att rädda henne. Jag ska i alla fall inte påstå något annat.

Jag anser att en 1-åring ska få en chans till (minst). Jag tror faktiskt att det var frågan om ett "svartsjukedrama" från Astrids sida. Att hon kände sig lite åtsidosatt. Alla "gullade" ju med ungen, och inte med henne. (*fundersam)

Började tänka på min kusins katt (en Siames), hur han reagerade på småbarn. Han såg lite undrande vad det var för ett "monster" som låg där på golvet som alla runtom "gullade" med. Visst satt man då med andan "i halsen" när han gick fram och snusade. Man hann tänka "Nu smäller det!", sedan satte han svansen "rakt upp" och gick därifrån.

Läste idag om 29 döda katter hos en psykiskt sjuk kvinna. Suck så mycket elände………………..

God kväll! Nu är jag hemma på ön igen efter ett par dagars "husmorssemester". Båten kom inte in förrän 00:30 i natt och sen var jag ju "tvungen" att packa upp hela packningen, fika, läsa post och tidningar (ja, jag hoppade faktiskt över mailen ) osv… jag somnade nog inte förrän 3-tiden…. Sen var det upp vid 05:30 och gå till jobbet. Behöver jag skriva att jag är tröttast i stan nu eller? Klockan är inte så mycket ännu, men jag lär nog somna snart!
Natt natt!

solskensbarn. Det är ruggigt, men verkar vanligare och vanligare