Jag tycker att det går jättebra att skaffa katt när man är student. Kolla upp lite ekonomiskt bara så du har råd med löpande utgifter för foder, försäkring och eventuella veterinärkostnader mm.

De största utgifterna är ju i början när man ska köpa själva katten (om du inte väljer att bli fodervärd, men tänk på att det följer med en del "jobb" och eventuellt lite otrevligheter att ha en fertil katt hemma) och tillbehör som kattlåda, leksaker och klösmöbel.

Det som brukar vara positivt är att man har rätt mycket tid hemma när man pluggar, perfekt med kattsälskap då ju.

Om man bor smått kan man göra utrymmet större genom att sätta upp klösmöbel från golv till tak och hyllor på väggarna mm. Katten utnyttjar ju inte bara golvet som vi människor gör.

Lycka till!

aa precis precis, det stämmer ju!

Jag gillar att bygga och fixa så jag lär bygga en hel del om jag bestämmer mig för att skaffa katter:)

#2 Kul!

Tänk på att det ofta är förbjudet att ha husdjur om man bor i studentrum. I vanliga studentlägenheter brukar det dock inte vara några problem.

Inga problem!

Det kan visst bli problem tror jag. Det gäller precis samma för studenter som för övriga kattälskare att fråga sig om man har TID, RÅD och PLATS för katter. De raser du är intresserad av anses generellt inte vara ensamkatter, ej heller vare sig billiga i inköp eller lugna till temperamentet. Att köpa och försörja två katter som student kan säkert fungera, och mitt råd är att du gör upp en budget från början. Räkna med att det tillkommer en och annan ytterligare kostnad än de baskostnader som blir för katter, foder, försäkringar och utrustning.

Kommer du att vara borta mycket så kan de bli understimmulerade, särskillt unga katter på liten yta… Jag menar inte att du inte ska skaffa katt, utan bara att det inte är så självklart att det ska fungera perfekt. Det är det aldrig! Det finns inte sådana garantier.

Mitt enkla svar på din fråga är: Tycker om och tycker om… Fungerar det väl och katter och kattägare trivs så tycker jag att det är roligt.

Men… oavsett… Lycka till!

Vår Winnie bor med sina mattar i studentlägenhet - det är inget jag har nåt emot! :D Det har mest att göra med engagemang och intresse (utöver ekonomi osv som de övriga skrivit ovan) - se bara till att verkligen engagera dig i dina katter när du väl är hemma. En understimulerad cornish hittar på en massa jäkelskap har jag insett .. och även om den har massa kompisar kan den ändå vara understimulerad har jag märkt .. det gäller att ha tid med kel och gos och lek.

okej!  tack så mycket allihopa för era svar!

Jag är tveksam hur jag ska göra, vill verkligen ha två kattungar men funderar på att skaffa en omplacerings cornish, om jag hittar någon trevligt som trivs att vara själv. Det skulle vara det optimala

# 7 Jag tror inte att det skulle vara det optimala.. Men det är bara jag det… Min absoluta åsikt är att ska man bo litet och jobba/studera heltid så ska man åtminstone ha två katter och inte en. Jag har för mig att du testade att skaffa en ensam omplaceringsrex för inte så lnge sen… Eller blandar jag ihop dig med någon annan? Om du hittar en ensam rex som trivs med att vara ensam, kan bo trångt och inte kräver så mycket så har du tur, men det är nog väldigt svårt. Förlåt om jag låter negativ, men det är inte så lätt som det kan verka att skaffa ensam cornish, eller för den delen en omplaceringscornish. Fundera en och två gånger innan du bestämmer dig. Jag tycker att det är mycket klokt av dig att rådfråga rexfolket även om vi tycks ha delade meningar…

#7 Det är faktiskt stor chans att du hittar en cornish som trivs allra bäst själv om du säker bland omplaceringar. Kanske en mysig kastrerad hane som är färdig i aveln och helst vill bo själv? Men tänk på att en ensam katt kräver väldigt mycket uppmärksamhet från sin husse/matte.

#8 Jag håller med dig Twiggie.

Jag skulle personligen inte sälja katt till någon som bor mindre än 25-30 kvm. Ett korridorsrum, t ex, är för mig inte ett godtagbart sätt att hålla en innekatt. Detta trots argumentet att en katt lever i kubik och inte kvadrat. Jag skulle heller inte vilja att en katt bor så att den har ständig uppsikt över hela boytan, t ex en väldigt öppen planlösning. Jag tror att katter lättare blir rastlösa då och på sikt ökar risken för beteendeproblem.

I övrigt var jag själv student när jag skaffade mina första cornish rex, så den typen av status lägger jag ingen värdering i. :)

Det som efterfrågas är ju bara om vi tycker att studenter ska ha katter.Så ett enkelt svar kanske räcker?

# 11 Jag tror att han frågar för att han vill höra olika personers synpunkter och åsikter, för att därigenom kunna skapa sig en uppfattning om rimmligheten i att skaffa katt. Ett enkelt svar är inte alltid tillräckligt för att besvara en enkel fråga…

12#  Jajjemen.precis så jag tänkte ^_^

Jag får fundera vidare, jag vill helst bo i studentlägenhet,  inte studentrum iaf, vet i och för sig inte vilken skillnad det är, om jag jämnför planlösningen men men^^

Klurigt klurigt svårt…. hmmm

Student eller inte spelar ingen roll så länge man har koll på allt som nämnts ovan. En student på heltid kan vara hemma mer än en heltidsarbetande också beroende på hur studierna ser ut. Jag har sålt till studenter så länge det varit medvetna om vad som krävs, men det är något jag "kräver" av alla köpare, att noga ha tänkt igenom allt oberoende av livssituation. En omplacering kan vara helt rätt också beroende på anledning. En eller flera beror på vilken tid man själv har, storlek på boendet och självklart katten/katterna (en del omplaceras för att de trivs bäst som ensam katt tex). Det viktiga i detta är att du som person funderar, frågar och utan stress kommer fram till vad som skulle passa dig bäst. Skaffa katt under studietiden eller vänta.

#11 Håller med dig även om mitt "enkla" svar blev långt.

#11 Jag kan  skriva långa svar och ta med alla möjliga aspekter för och emot.

# 15 Hmmm… En utmaning: Svara så utförligt du kan inom ramen för "ett enkelt svar"  Hur blir det då?

Tänk efter först, läs på och använd ditt goda omdöme!

Inte sp "köttigt" med kort och koncist

Jag kan inte låta bli att svara i denna tråd, fastän jag inte brukar skriva på detta forum (endast läsa). Själv är jag student och är uppfödare! Jag har köpt 4 katter, varav en import från Polen, haft två kullar samt åkt på ett 15-tal utställningar. Skulle någon i frågasätta mitt sätt att ta hand om mina katter på grund av min "status" som student skulle jag bli förnärmad.

Kan helt och hållet förstå boendesituationen. Skulle inte heller vilja ha katter på så liten yta som studentkorridorer. Däremot har jag bott på 50 kvm som student med 3 katter och det var inga problem!

Jag har alltid prioriterat katternas kostnader före fester, fika, kläder och vad nu en "typisk" student kan tänkas inhandla. Ja, jag lever för mina katter så dessa utgifter känns naturligt för mig.

Som det skrivs här i tidigare inlägg så måste man vara beredd på vad som kostar och vara beredd på ATT det kostar. Räkna ihop vad inköpen går på, samt månadskostnader. Bra också att kunna lägga undan lite pengar på ett kattkonto varje månad i fall något händer. Försäkringarna täcker inte allt, samt att man måste betala självrisk.

Lycka till med ditt kattköp!

/Therese

Egentligen borde jag inte skriva för jag har inget att tillföra utöver vad som redan sagts. Om man är student eller inte spelar ingen roll så länge kattköpet är genomtänkt och man vet vad kattköpet innebär i from av kostnader och långsiktigt ansvar.

Sedan är det ju det här med bostadsyta. Jag säljer inte en katt överhuvudtaget till någon som bor väldigt trångt och då menar jag typ studentrum på 17-18 kvm. Det tycker jag är för trångt och jag tror att det är som att be om problem i framtiden. Dessutom har många studentkorridorer förbud mot djur och även om de bryts från och till vill jag inte att mina katter kommer till ett "förbjudet boende".Tror att det ökar risken för framtida omplaceringar.

# 17 Det var väl kanon att du svarade i denna tråd  Man behöver inte vara bofast är på cornishsajten för att kunna tillföre mycket i en diskussion!

# 18 Håller med dig! Jag tror att få uppfödare säljer katter till "förbjudna boenden". Det är inte lätt att hålla en cornish hemlig heller. Jag bor vägg i vägg med min far som då och då berättar om att han hört katterna springa och trott att det åskat

Jag "måste" svara även om jag inte är student just därför att jag står i begrepp att flytta till en lägenhet på 19 kvadrat med mina pojkar. Och för att vi flyttat mycket.

Kvadraten gör att jag måste  vara mer klurig. Nu har jag turen av att dessutom ha 4,5 kvadrat balkong och det är ju få förunnat. Att BOLAGET dessutom nätat den för att hålla måsar ute gör ju bara min glädje större eftersom det håller katterna inne. Balkongen var anledningen till att jag ens såg det som möjligt. Men dessutom får pojkarna nu hyllor längs med taket för att öka ytan för dem (matte vill nog också sitta där ibland när hon blir klaustrofobisk…). Men det luriga är att få till ett bra sätt att komma upp till hyllorna (särskilt som min CRX är hjärtsjuk). Det blir inte mycket till normal dekoration på mina väggar helt enkelt… Det blir katternas hem först och mitt i andra hand - helt klart. Men de lever också sina liv där - jag jobbar och är ute.

Jag skulle ha haft svårt att göra detta när de var yngre, i det får jag vara fullständigt ärlig mot dig. Jag hade inte vågat. Men en 15-åring och en sjuk 9-åring så har ju farten begränsats betydligt och mina pojkar verkar delvis kunna leva sina liv mellan sova-soffan och sova-balkongen. Jag gör det dessutom med pojkar som jag KÄNNER och som känner mig. En ny katt kan behöva lite mer space mot sin människa än grabbarna behöver. Men det ger sig förstås med tiden. Men ÄVEN om jag tycker att det fungerar bäst att ta med mig mina åldringar tror jag ju att omplaceringar kan kräva betydligt mer stabilitet än kattungar (som du ju vet, då du försökt??)

Katter gillar inte att flytta mycket generellt nej. En flytt stressar oss såväl som dem (jag nojjar ett par månader minst när jag flyttar och ju närmre det kommer dess mer ont i magen har jag - nu flyttar jag i övermorgon). Katterna är stressade av själva flytten om den blir lång men framför allt är det revirbytet som gör ont. Precis som du själv vaknar och funderar på var du är när du är på ett nytt ställe. Men de kan inte gå därifrån som du. Sedan kan de tolerera det bra, det är helt klart. Mina katter gör det och har helt enkelt inte haft ett val. Wille och jag har haft 9 år tillsammans och bott i 5 lägenheter. Dessutom har Wille bott hos mina föräldrar. Och det som gått sämst och rent av dåligt är föräldrarna. Wille har lärt att tolerera flyttar så länge jag är med. Så när vi flyttar tar jag semester ett par dagar och är tillsammans med katterna på nya stället. Gör bara 10-minutersärenden om jag behöver något. Men det bygger på ett mångårigt liv tillsammans. Båda pojkarna verkar förknippa reviret mer med mig än med platsen. Vår lilltjej som dog förra året var än mer berest och dessutom lite störd (på riktigt alltså…) så henne var till och med lättast att ta med sig till vänner och inte ha kattvakt på. Paniskt rädd för främlingar och mattekatten nummer ett, åt hon inte med kattvakt trots att hon var hemma hos sig själv - men kunde gladeligen äta stående i bagagehyllan på SJ-tågen… Så visst kan det gå. Men nej, generellt är flyttar inget kul. Det går fint men kräver en del av oss som äger dem

#6 Japp lilla Winnie bor med oss på 20 kvadrat. Inte ett dugg planerat eftersom vi bodde på 85 kvadrat när vi belv fodervärdar. Men hon har klöspelare och så har vi gjort iordning så att hon kan klättra runt i hela lägenheten. Totalt kattanpassat hyllor och allt. Men hon är ändå mest med oss och busar. Vi busar 100 gånger oftare med henne nu kan  man säga. Man märker att hon har mer energi sen vi flyttade till mindre så därför blir det även massa bus MEDAN man sitter och pluggar. För inte får man vara ifred om man tror det

Så om du vill ha lite sällskap medan du är student så är det utmärkt med en liten cornish så länge du kan finna studiero trots att kissen lägger sig på böckerna och gnager på pennan du skriver med om du inte kastar lite bollar till henne <3

Lite krasst:Om en människa kan bo i ett rum då kan en katt också det.En del här verkar ha en tendens att överdriva bekymmer som kan uppstå,i stället för att ta det som det kommer.Vill man köpa katt vill man den inget ont, det är min övertygelse.

Jag är visserligen inte student, men bor ganska litet, 40kvm och bor med två cornish töser och en hund (boxer tik)…

Det är absolut inget problem, det enda som är jobbigt att bo i en etta är att man inte kan stänga in sig från busiga katter…  mina tjejer busar och brottas ofta i min säng och leker under överkastet…  rätt drygt när man ska sova, men det funkar… öronpropparna har jag alltid när jag sover

Men jag vet inte om jag skulle vilja ha en katt om jag bodde i studentlägenhet… (tänker på de pyttesmå lägenheterna) isåfall skulle jag nog välja en lugnare kattras än cornishen som är aktiv…

och ang ekonomin när man studerar… de flesta har ju inte såå mycket pengar att röra sig med då, visst kan man ha råd att ha katt, med rätt prioriteringar, det jag tror kan bli ett problem är ju om katten blir sjuk… då kan vetrinärräkningen skjuta iväg och bli jättedyr… Så de är nog en bra idé att börja spara pengar innan kattköpet till uförutsedda utgifter och vetrinärbesök.

/Johanna

tack för alla svar^^

jo jag har undansparade pengar så det går ju om man vill, men alltid kul om man inte blir av med alla pengar^_^

vill helst inte bo i studentlägenhet, alltså studentkorridor menar jag, men det återstår att se vart jag flyttar och vad jag flyttar i :)

#22 Gott så, då finns det ju en uppfödare för dem som bor minimalt också!

Monarchy, har ju två vuxna cornishar som söker nytt hem ;) + 3 kattungar varav två är 5 månader

aa visst:) det stämmer ^^  är väldigt sugen på två kattungar men är som sagt osäker på hur jag ska göra, vad som är rimligt för katterna osv, klurig klurigt^^