Väldigt intressant fråga och är också nyfiken på svar , JAg saknar att det är så få äldre katter på utställningarna och i de högre klasserna, även när de är kastrater.. Det borde vara intressant att tävla med Veteraner  tycker jag eftersom där kan man se om de har hållt hela vägen eller om de var bäst som kattunge/ungkatt. Jag kommer fortsätta att ställa mina katter även när de blir äldre ( naturligtvis bara om de inte far illa av det) Sture är nu 5 år fyllda och trivs fortfarande på utställning så vi kör på

#1 Ja fler gamlingar(5-10) åt oss som vill utvärdera aveln..Har inga egna riktiga gamlingar kvar hemma och det saknar jag mycket….

Sture lär hålla ett tag till.Han har ju all de allra viktigaste egenskaperna för att kunna gå långt.

Jag kan bara se till mig själv och hur jag själv känner. Nu har jag inte särskilt mycket erfarenhet då jag endast har fött upp två kullar hittills. Men hellre marknadsför jag mina kattungar som mysiga och trevliga än "lovande" och snygga.

I min senaste kull har jag tre killar, jag har haft flera förfrågningar där det varit "nybörjare" på rasen som velat ha en katt till sällskap och utställning. Då har jag varit ärlig och talat om att de är jättefina sällskapskissar men av olika anledningar inte lämpade för utställning och sedan skickat dem vidare till andra uppfödare. Jag hade blivit väldigt besviken om jag själv som ny på en ras blivit lovad en katt som skall gå bra på utställning och sedan får upptäcka att den kanske inte har alla de kvalitéer som den bör ha.

Jag kan tänka mig att orsaken till att man som uppfödare inte ställer ut sina äldre katter är att man helt enkelt vill visa upp sina unga och göra reklam för dem.

#3 Tack för dina ord, jag lovar själv aldrig ngt, trots att jag hållit på i snart 20 år. Och de flesta av mina katter går till kattälskande familjer som inte har intresse av att ställa ut eller avla.På sin höjd kan jag säga dem att katten ser lovande ut och kanske borde ställas en gång om lusten hos familjen finns.Men oftast blir det ett lugnt och skönt liv utan show och ståhej.

Hade jag kvar gamla katter som jag själv fött upp skulle jag absolut ställa ut dem! Bättre reklam kan man inte få, förutsatt att de varit bra från början förstås, och kanske blivit SC rent av.

#4 Jag skulle också tycka att det vore kul att ställa ut en äldre katt om den var i kondition och gillade det förstås. Kanske får jag en dag en kisse som jag kan ställa så länge.

Tja - jag har väl inte tillräckligt gamla katter för att riktigt bli representativ. Men min äldsta hona (nio år) ställs inte av två skäl 1) Hon gillar det inte 2) Hon har efter fyra kullar tappat formen en aning :-) och tillåts nu njuta av att vara en glad senior rulta . Finns inte många fotomodeller i 60 års åldern heller å andra sidan. Ingen kan kräva att hon ska se ut som hon gjorde när hon var tre- fyra.

Mina båda tjejer som är 3-4 år kommer att fortsätta att ställas ut om deras midjelinje tillåter det efter kullarna. Jag hoppas det -det är kul att ställa ut.

Självklart ser jag skillnad på mina kattungar. En del ser ut att ha bättre förutsättningar för avel/utställning än andra. Det är jag helt ärligt med.

Jag garanterar däremot inte att katterna utvecklas till utställningsstjärnor - hur skulle jag kunna göra det? Jag vet ju inte själv.

Vi har bara haft en kull hitintills så jag kan inte uttala mig ännu om våra avkommor. Visst kikar man på de uppfödare som man ser vinner mest på utställningar och jämför med sina egna katter. Två ur vår kull kommer att visas på utställning som vi tycker håller måttet.

Men, som uppfödare, för det är vi i en annan djurart, så är målet i avelsarbetet att få fram så jämna kullar som möjligt till en början och sedan stegvis förbättra de punkterna som man sätter fokus på. Men! då ska man veta vad man har bakom i sina egna linjer för att uttala sig om att förbättra rasen. Som ny i Cornish rex aveln och utställningsbiten så kommer vi att arbeta på samma vis.

Alla med självinsikt och självkritik måste väl medge att alla katter blir inte stjärnskott. Det föds en hel del till sällskap och ej avel? I annat fall hamnar man som uppfödare och reklampelare för rasen i dålig dager….

#6 Att vi ändrar form efter 60 är jag ett strålande exempel på själv..Men jag hade faktiskt  en hona som jag avlade på och som höll formen till hon gick ur tiden.Dessutom blev hon EC(som det hette då) vid en ålder då de flesta över huvud taget inte ställs ut längre.

Nej man kan se potentialen hos en unge men hur de utvecklas är inte alltid självklart.Jag håller en mer ödmjuk linje i vetskap om det, och lovar inget för att ingen ska bli besviken.

#9 Ja man tittar, det gör jag också ,självklart.I vår ras är dessutom en  hårlös *fladdermus* med fin kropp iögonfallande och kan te sig lovande. Men det är faktiskt mest för att den inte har päls som inte huvudformen framhävs så exeptionellt,det är min tanke. De små med päls från första början ser ju inte lika gracila och tjusiga(?) ut och rör vid alla hjärtesträngar,men det är ju önskvärt med päls på katterna. Så egentligen ska man titta efter vem som har lockar i klass 12..apropå att man jämför de egna katterna och de som fångar ögat.Kanske Ex2 och Ex3 är en mycket bättre katt ….

Jag har ju bara min andra kull på gång än så länge så jag är inte egentligen kvalificerad för frågan men jag kan berätta hur jag tänker iallafall. 

Mitt mål för min uppfödning är att förbättra utifrån de katter jag har/får fram, som jag ändå naturligtvis tycker har goda förtjänster. Jag vill om ett antal år kunna titta i mina katters stamtavlor och se att det är mitt stamnamn som finns flera led tillbaka. Om jag då sitter med trevliga och typmässigt mkt bra katter så kan jag klappa mig själv på axeln och tänka att jag har planerat väl. Naturligtvis kommer det nån gång att bli aktuellt att köpa katt utifrån men med mitt tempo så ser det ut att dröja. När man tittar i stamtavlor så kan man se att ägaren/uppfödarens stamnamn knappt finns med bakåt utan det är nya katter som verkar ha köpts in för var och varannan parning. Detta sätt är ju helt upp till var och en men jag personligen vill inte bedriva avel så. Jag tycker att det är mer sport att utveckla sina egna linjer.

Det är lite som med ridning, finns det pengar kan man köpa sig en bra bit upp i klasserna, det riktigt intressanta är att se vad nån kan göra med en medioker häst. Rolf Göran Bengtsson är ett lysande exempel på en jäkligt duktig ryttare som tagit svåra hästar högt upp i klasserna och när de gått till andra ryttare har det inte blivit samma resultat (sorry för utsvävningen).

Som säljare av katter till andra så vill jag främst att de ska få en riktigt trevligt familjemedlem  - är den dessutom snygg så är det plus i kanten och ett konstaterande om att jo det var rätt att para dessa två individer, men mardrömmen för mig är inte att sälja en ful katt utan att sälja en asocial.

Sen håller jag med Eine om pälsen, ingen rex utan päls OCH lockar, det borde domarna bli lite bättre på att prioritera, oavsett klass.

När jag ställer ut mina katter brukar de två gamlingarna vara med 12 och snart 14 år gamla. Gammelgubben blev häromsisten till och med domarens bästa bland kastrathanar. Alltså bland yngre kastrathanar. Han är dessutom från min egen uppfödning. Ställde ut Leontyn som veteran också och hon fick samma bedömning då av domaren som hon även fick i sitt första cert med samma domare.

När det gäller kullar - har man tur kan det bli någon eller några "perfekta", men är vi som uppfödare i första hand ute efter att få enbart dessa "perfekta" ur avel och utställningssynvinkel. Mitt  mål har alltid varit att i första hand få katter som mår bra psykiskt och har rätt temperament. Kommer det dessutom någon eller några som har detta och samtidigt är denna "perfekta" katt så är det en bonus

#9 Bra synpukter,särskilt att vissa uppfödare  inte har egna gamla linjer ,utan bara andras katter i stamtavlan bakåt. Är man så missnöjd med det egna resultatet? Blev de ingen värd att avlas på när de vuxit till sig?Är det bara importer som räknas som värt att spara enligt kattköpare?

Och dina sista meningar i inlägget är strålande insiktsfulla och bör gälla alla.(ang mardröm och ang päls och domare)

#10 Jag blir glad när jag ser dina gamlingar, och vilken hög kvalitet de fortvarande håller! Visst kan någon päls skiva sig lite ibland, men helheten är värd att visas upp. Då tänker jag speciellt på Pysen..

#11 Tack! Det värmer

#9 Jamen det där känner jag också.  Jag skulle vilja kunna se tillbaka om ett antal år och säga, det här är vad jag började med och hit har jag kommit idag, titta vilken utveckling! Vilken rolig utmaning det är att ha en katt som kanske inte är så typmässigt perfekt men ändå har goda kvalitéer och sedan steg för steg arbeta framåt.  

Men så går det ju inte alltid som man tänkt sig. Vi kan planera hur mycket som helst men till slut är det katterna som styr. Det har jag själv fått känna på rätt rejält och jag har ändå bara börjat. Hade jag inte köpt in två honor till hade jag idag stått med en kastrerad hona och ingen hona efter henne att gå vidare med. Så här i backspegeln kan jag känna att jag ändå på något sätt är "glad" att jag så tidigt råkade ut för "strul". Nu har jag en backup plan om allt går åt pipsvängen. Sen finns det ju naturligtvis aldrig några garantier oavsett hur många backuper man än har.

Alla mina kattungar är stjärnor såklart  Men de flesta är nog de bästa stjärnorna hemma i soffan! Här är ett exempel på en typisk stjärna! (och han ska bli e kastrerad sällskapskatt)!

#14 Söt,kommer att göra helsuccé i soffan,garanterat!Från ena knät till det andra purr-purr..

# 15 Tack och javisst! Han blev tingad först av alla! En stjärna helt enkelt!

Sen har jag en annan kattunge som såg ut såhär i samma ålder. Hon kanske ser mer lovande ut, men för mig är föregånde katt lika mycket stjärna! Jag skulle aldrig påstå att mina katter är bättre eller snyggare än någon annans (och det tycker jag inte heller). De är individer med olika utseenden och alla kattungar och katter är djur som ska betraktas som djur. Deras utseenden kan inte göra dem bättre eller sämre. Stora öron och långa ben i all ära, det är så läckert, men alltid tilltalar en liten "Allan den andre" någon, och självklart även mig.

Jamen det här va en intressant tråd.

När det gäller importer och avel så måste man ju utvärdera sitt avelsarbete. Sitter nu med en kull där jag har 4 generationer mitt eget på ena sidan o 2 eller 3 på andra. Så det är ju något som jag jobbat fram och är NÖJD med. Kan ju inte spara på allt som är halv bra bara för att man tar en kull. Men självklart är ju det målet med aveln, att ta den framåt.

Vad är showstoppers?

Och i vems ögon?

I mina ögon är det ytterst få som är det. Jag skulle aldrig skriva i annons att jag har lovande kattungar som lämpar sig för utställning, för allt är relativt.

Men jag döljer då inga katter, det som föds upp finns på sidan, sen är man ju beroende av kattköpare att skicka bilder.

Jag har ju väldigt höga krav på mina katter när det gäller utseende för utställning.

Sen talar ju resultaten förr sig själv.

Sen vad det gäller ålder så är det ju lite svårt kanske, katterna går upp i vikt, pälsen förändras..På min gamla tjockis blev den ju längre. Men sen är det ju så att jag faktiskt ställer ut Goofy som är 7 år fyllda. Han är fortfarande i perfekt utställnings kondition och älskar o ställas ut. Melker ställdes ut första gången som vuxen vid 2 års ålder. Han blev NOM direkt… Så det handlar inte om att katterna inte är i kondis eller ur/i päls eller att det är baktankar till varför man inte ställer. Prioriteringar heter det.

Så att ställa ut 2-3 år gamla hanar är för mig inte främmande, däremot är det aldrig konkurrens i rasen på den fronten. Är temligen ensam.

Men om katten inte tycker det är super kul… vad är vitsen o släpa på katter som inte VILL vara där bara för att dom ska vara "gamla"?

jag orkar inte släpa på allt dels för att det kostar en jäkla massa pengar sen ställer jag ut för att vinna, inte delta. Vilket betyder att jag inte släpar ut vad som helst jag hittade i garderoben.

Sen när jag kastrerar mina avelskatter så flyttar dom till familjer som sällan har intresse av att ränna på utställning. Det är liksom inget krav när man köper katt av mig.

Vad jag tycker ändå är intressant med denna tråd är att du själv Eine syns nästan aldrig på utställning, och i vart fall inte med några äldre katter.

Varför kasta ur sig massa saker när man själv inte kan stå bakom sina ord?

#17 En av de härligaste rexar jag sett på utställning var en av Eines och det var gamla Lukas och vad jag vet har ingen gjort så mycket reklam för CRX som den katten och han ställdes ut som veteran och hade konkurrens.

Självklart ska katterna tycka om att ställas ut. Ingen har väl sagt något annat.

Tycker att föder man upp fina katter för t ex utställning så borde de ha så pass bra kvalité att de "håller" för utställning längre tid än 1 till 2 år.

#17 Jag har rätt till en åsikt oavsett om den är obekväm för andra,inkluderat dig(?). Att jag lägger ut en diskussionstråd betyder nog inte mycket,jag är  obetydlig och vill hålla mig i bakgrunden.Det innebär dock inte att jag slutat tänka och reflektera över smått märkliga företeelser i kattvärlden. Jag har inga gamla katter hemma längre,bara några få aktiva avelshonor och ngt ungdjur.Jag ställer inte ofta ut nu för  jag har inte råd .Men det innebär inte att jag inte går på utställning och tittar när tillfälle ges.Tidigare ställde jag ut 1-3 ggr/månad året runt.Allt har sin tid.

#18 Tack,jag ställde ut honom tills han var över 10 år.

Jag skulle tycka att det var jättekul att ställa min Bobo (S*Gandaki's Hypericum) när han är gammal nog för att vara senior. Pga olyckliga omständigheter blev han aldrig utställd när han var yngre så jag är osäker på hur han skulle ta en så sen debut. Det skulle både kunna gå jättebra och jättedåligt. Hursomhelst så såg han kanske inte så lovande ut som bebbe men har utvecklats över all förväntan och är väldigt fin i kroppen nu som 6-åring.

En sak som gör att man kanske tvekar att ställa sin lite äldre katt kan vara att nivån på cornisharna verkligen utvecklats de senaste åren. När jag tittade efter mina första katter var det snarare i undantagsfall som man såg de riktigt goda öronsättningarna och välriktade öronen, vet inte om ni andra håller med. Där har ju inte min lille Bobo så mycket att tävla med mot dagens stjärnor.

Glömde bilden på Masken CH Änglarna's Basic Instinct hon är 5 år och verkligen inget jag behöver skämmas för om hon skulle ställas ut. bilden är tagen efter att hon har fyllt 5 år.

#22 Hon är så sjukt fin! Världens sötaste hundnos!

#21 Herre jösses prova att ställa ut den

#22 Fem år är väl ingen ålder på en bra katt…

#21 Han är ju jättesnygg. Prova vetja!

#21 En underbar katt,den ska du ställa ut  tcker jag! Du måste iaf prova! En superpäls och en vacker look, så gott jag kan se.Och katten hedrar både uppfödaren och rasen..

Tack för snälla kommentarer! Ja, han har verkligen en vacker look och otroliga ögon. Ska försöka ta en bild som gör dem rättvisa nu snart när jag faktiskt har en kamera som borde fixa det.

Anledningen till att man kanske inte håller sig med äldre katter är ju som tidigare skribenter sagt…cornishen utvecklas ganska snabbt och de lite äldre katterna har inte en chans…och kanske inte alltid håller måttet…

"29 i klasserna senior och veteran tävlar ju just senior resp veteran mot varandra och bland dessa har väl inte utvecklingen gått olika snabbt

#30 Visst hos seniorer och veteraner kanske det inte har hänt mycket, men se på de kattungar som föds idag och på de katter som kanske är 3-5år, så är nog utseendet i vissa fall lite annorlunda…

Det finns många fina "gamla" katter, alltså sådana som är 5 år och äldre. Cornishen vi har nu är inte en ny företeelse, däremot så har typen i Sverige pendlat genom åren och det är sådant som händer och är naturligt, genetiken spelar oss spratt emellanåt. Det finns inte en enda ras där typen håller hög nivå konstant, det är ju levande varelser vi pysslar med.

Just nu har vi kanske fler supereleganta och "extrema" Cornish än vad vi har haft tidigare kanske, men bra och vältypade har nog alltid funnits. Så visst kan "gamla" katter klara sig bra på utställningar. Men det är dyrt att ställa ut och i alla fall jag väljer att ställa ut de som jag använder i avel just nu. Om jag hade råd så skulle jag gärna ställa ut Ariel i seniorklass och hon skulle säkert ha en bra chans i kastratklasserna, hon är inte extrem på något vis, men korrekt och bra även om hon har en del svagheter också. Men hon är inte i kondition, hon har trivselvikt och jag får inte ner henne till "utställningssmal", jag tänker inte tvinga ner henne i vikt.

Jag säljer aldrig mina kattungar till utställning, jag använder aldrig ord som "lovande", "snygg" eller andra sådana attribut. För man kan aldrig veta! Om någon är intresserad att ställa ut så berättar jag nästan mer om katternas nackdelar men även fördelar, men betonar mer nackdelar och berättar att man ändå inte kan veta utan att det beror på konkurrens, domare, dagsform och allt möjligt. Men tyvärr så brukar inte katterna från min uppfödning gilla utställningar Däremot är de extremt sociala, keliga och mysiga hemma vilket är det mest viktiga!

#32 Håller med dig,vi har alltid haft bra och vältypade katter.Extremerna är inte mycket att sträva efter enligt mig , då många egenskaper väljs bort för att de höga benen eller vad det nu är får dominera urvalet av avelsdjur.En katt är inte bara utsida. (Det är bara min egen reflektion,det har du inget skrivit om i inlägget) Jag vill ha en vacker harmonisk elegant byggd katt,inte en övertypad extrem flash.Visst, det fångar ögat och somliga tycker/tror att det är det ultimata med en sådan katt.Smaken är delad.

Jag tycker att det är lite underligt att alla Cornishar förändras så mycket på 3-5 år, men inte på 7-8 år när de är seniorer så att de inte håller på utställning. Att det är skälet till att så få gamlingar är med på utställningar. Jag tror inte på det resonemanget. Jag tror snarare att det är så att när katten blir 3-5 år gammal har den gjort sitt i avelsarbetet och omplaceras i många fall till någon som är intresserad av en gosekatt och inte för utställning. Om jag vore uppfödare och hade en äldre katt så skulle jag visa upp den om inte annat för att visa att min uppfödning håller även när mina katter blir äldre. Skulle kanske kalla det för yrkesstolthet eller något åt det hållet. Nu är det nog så att man när katten gjort sitt i aveln placerar om den för man måste ha nytt blod. Alltså katten är ingen personlighet utan bara till för avelsarbetet. Man kan ju inte stoppa upp avelsarbetet några år och låta trotjänaren ha sitt liv med sin gamla matte eller husse. Nej nej man måste snabbt göra plats för nytt. Tänk om en annan uppfödare skulle få gräddelina öron på sina avkommor innan jag får det.

När det gäller detta med extrema katter. Kvaliten på kattens inre är bortglömt för det yttre. I tråden om matadoraveln skrevs att man inte kunde vänta med parningar för honan kan få livmodersinflammation. En uppfödare tog upp exempel med sina gamla honor där ingen fått det. Själv har jag en hona som är 12 år nu och är okastrerad och aldrig gått på p-piller. Hon har ännu inte haft livmodersinflammation. Jag påstår att de klassiska rexarna mår bättre än de extrema. Så jag tycker dagens uppfödare är lite på fel väg.

#33 Kan du specificera vad du menar med "många egenskaper väljs bort" till fördel för andra? Så går väl avel alltid till, det är ett givande och tagande och i bästa fall slipper man kompromissa. Då talar jag om utseende; jag kanske både är hårdnackad och naiv men jag tror inte att någon med berått mod avlar på ohälsa och vet man mer om katternas hälsa än uppfödaren själv hoppas jag verkligen att man hör av sig om den saken i stället för att titta på medan man skakar huvud.

#34 Du sticker ut hakan ordentligt i ditt sista stycke. Jag tycker inte att ett så argument underbyggt på spekulation snarare än fakta kan få stå oemotsagt, så därför kontrar jag med att jag alls inte tror att det har med katternas fysiska konstitution utan rätt och slätt om linjer. Men livmoderinflammation (och juvertumörer) är ett reellt problem och givetvis bör det också tas i beaktande avelsmässigt hur hårda löp en katt har. Flera uppfödare anser ju dock att en hona inte ska gå i avel längre än att hon lämnar en avkomma som är bättre än hon själv är och då hinner ju ofta problem med t ex pyo inte dyka upp. Sedan blir jag onekligen nyfiken på varför du har en 12-årig hona okastrerad, men du kanske är uppfödare och har henne i avel.

#35 Har verkligen inte linjer och fysiska konstitution med varandra att göra? Kan stilla din nyfikenhet med att jag är ingen uppfödare och har henne inte i aveln, men då hon hela tiden mått bra så vill jag inte söva henne i onödan och göra ett ingrepp. Behövs det något mer svar för att stilla din nyfikenhet i den frågan?

#36 Inte per se, nej. Om du antyder att det bara är typade katter som får livmoderinflammation befarar jag att du har fel, alltså. Jag är dock väldigt nyfiken på den anatomiska förklaring du menar är ansvarig för livmoderinflammation, om det nu är så att det hänger samman med "extrema" katter?

Nej, ditt svar är väl gott nog. Sedan fattar väl de flesta ett annat beslut (innan katten är 1 år…) eftersom man ska ha en ofattbar tur för att dels slippa livmoderinflammation på en katt under 12 års tid, dels slippa ge henne p-piller och därmed riskera juvertumörer. Jag förmodar att hennes löp inte påverkar henne i kondition heller och då är det ju bara att gratulera så länge det håller. Jag anser inte att en katt äldre än 10 år ska sövas i onödan heller, men som sagt var förespråkar jag kastration innan katten blivit könsmogen om det är så att den inte ska gå i avel. Men det kanske också är ytterligare en kontroversiell ståndpunkt jag får representera…

#37 Tycker inte du har en kontroversiell ståndpunkt. Det finns egentligen inga dåliga ståndpunkter. Alla tror på sitt och ska göra det tills man ser att det inte stämmer.

Jag menar inte att det bara är typade katter som får livmodersinflammation, men det verkar vara mer desperation över det i dag än i går och i dag är ju katterna mer typade.

När det gäller min hona var det en tanke att hon skulle gå i aveln en gång i tiden, men förhållandena ändrades för mej och hon har hela tiden mått bra och varit i bra kondition.

#35T ex kan man välja bort en superpäls för ett par otroliga öron därför att öronen framträder ännu mer när bra päls saknas.Eller välja bort bra mammaegenskaper mot höga ben, det finns allt.Tänker man t ex  enbart på exteriören och vad man verkligen ser(och det är ju det som räknas på utställning)när man väljer avelsdjur så går andra egenskaper  bort.Man väljer alltid bort egenskaper,ibland de man rent av borde ha bevaratvisst är det ett givande och ett tagande.

Och vad hjälper det om en  person hör av sig och har synpunkter på en uppfödares hälsostatus på katterna?Förmodligen inte ett jota..man får i bästa fall på käften för att man lägger sig i.

#32 Jag har inte sagt något om att CRX bara är yta, läs min sista mening igen…

Jag gillar det extrema och högbenta och det har funnits sådana rexar hela tiden. Jag har sett foton på katter från 90-talet (innan digitalkamerans tid), de skulle stå sig mycket väl på dagens utställningar.

#34 Min "klassiska" rex är nog den som har sämst hälsa här hemma! Detta kom efter att hon blev kastrerad, så det var liksom inget att göra åt.

Det ena utesluter inte det andra, bara för att man vill ha en typad rex så innebär inte det att det är sjuka katter.

Det är ett flertal personer här som har förklarat varför man inte ställer ut äldre rexar, det är inte bara för att de har omplacerats! De flesta behåller faktiskt sina avelskatter, i den mån det går. Allt beror på harmonin i gruppen och hur varje individ mår. Den största anledningen till att man inte ställer ut sina gamla kastrater är, som många skrivit redan, är att man inte har råd! Om jag inte hade varit tvungen att hårdbanta min kastrathona här hemma så hade jag ställt ut henne, men hon ska få slippa detta - hon är ju pensionär!

Jag tror nog att vi satsar mer på hälsa nu än vad vi någonsin tidigare gjort. Det testas mer än någonsin för diverse olika sjukdomar och även DNA-testas, så att säga att vi inte sätter hälsan först är helt fel!

Det ena utesluter inte det andra!!

Men det verkar inte vara helt ovanligt att låta typen gå före pälsen.

Det finns dåligt typade utan päls också.

Och…

#43 Är det mig du menar? Det ena utesluter inte det andra, typ utesluter helt enkelt inte päls.

Nej men vissa verkar tycka att det är ok att avla på orexade katter bara de har bra öronsättning och långa ben.

#44 Tycker nog att dagens kunniga uppfödare borde ha lärt sig lite av det som varit tidigare, eller hur…

Vad menar du m "borde".

#47 Borde kommer från ordet bör. Jag menar att om uppfödare från förr gjorde misstag att para så det blev pälslöst så tycker jag inte att dagens uppfödare inte gör samma misstag. Rasen har funnits ett bra tag nu och många uppfödare anser sej vara så duktiga i dag så de borde inte göra om samma sak. I och för sej alla lär sej av sina misstag.

Du tycker alltså att det förekommer trots att vi borde veta bättre.

Ja! Annat är i bland för vissa viktigare än pälsen trots att det i första hand är pälsen som är rexen

Ville bara vara säker på att jag förstod.

Jag tycker också att en rex med dålig päls/rexning inte är någon rex oavsett öronplacering.

Dock kan jag förstå att man vill tillvarata andra egenskaper men då endast om man försöker måna om pälsen genom att använda en motpart med mkt bra dito.

Att typ får gå före päls vid bedömning på utställning kan jag däremot inte förstå. Enklast hade varit om man fick poäng på varje del av exteriören, då skulle det inte bli några frågetecken kring vilken katt som var "bäst".

#51 Katt utan päls är ingen katt för mig,ett sällskapsdjur men inte en katt. Dålig päls måste kontras med bra päls,där är jag enig med dig.

Vad gäller poäng för olika delar av kroppen, päls etc, så finns redan en poängskala i rasstandarden men en del domare *glömmer *gärna bort den som det verkar.Och vi pälsälskare står och är förb-----e över orattvisan och felet man är vittne till.

#45 Tänker du här på min och Eines diskussion i en "granntråd" där jag sa ungefär att jag tycker det är helt ok att avla på en "naken" katt så länge man gör det med omdöme? Jag tycker personligen det är lika ok (och lika illa) att avla på en otypad katt med samma ambition: att föra vidare en annan god eller sällsynt egenskap katten har. Dessvärre verkar ju folk tycka att det är mer ok att avla på otypade katter eftersom det är vagare än huruvida en katt har päls eller ej. Båda bitarna är ju rimligen polygent betingade.

#51 Vad menar du med "gå före päls"? "Typ" och päls har ju lika många poäng i den standard de flesta avlar efter, vilket jag själv är tacksam över, för annars hade vi väl samavlat alla rexraser i god tro som det gjordes förr. Om en typad katt med sämre päls har en bättre helhet än en otypad katt med bättre päls så dömer ju en domare inte fel om katten med sämre päls premieras?

Den här diskussionen har låtit likadan så länge jag varit intresserad av cornish rex (och säkert lika länge innan dess) och jag börjar tro att det bara handlar om att folk ser en katt med sämre päls gå bättre än en katt med bättre - utan att titta längre än just på den egenskapen. Åsikten verkar vara att en katt med bra päls inte bör få kunna gå dåligt på utställning medan en katt med sämre päls alltid ska få nedslag på detta - oavsett hur resten är. Om det är den åsikten man företräder tycker jag att man ska lobbya för att poängen för typ sonika plockas bort och på sin höjd är rådgivande à la "önskvärt" i rasstandarden.

För övrigt instämmer jag helt med AnnaS.

#52 Jag blir helt bestört av att du säger så, särskilt som du själv medger att du har en opälsad katt. Du anser inte att en sphynx är en katt heller? Var det för att du inte anser dåligt pälsade katter kvalificera till just katter som du drog upp avlivning, till synes från ingenstans, i den förra tråden? Om du anser att domare "glömmer" standarden börjar jag undra när du själv senast läste den. Som sagt var har ju typ och päls jämvikt i poäng.

Min hona är inte född pälslös,eller är pälslös hon har djäkligt tunn päls på rygg och sidor,resten är ok pälsat. Men jag skulle inte komma på tanken att ställa ut henne fastän hon har fint huvud långa ben och svans etc.,hon blev NOM av Anne Gro Edström  innan hon(katten) blev könsmogen.Total pälslöshet är en defekt i mina ögon och hårlösa  skulle jag aldrig komma på tanken att ha själv. Jag har pussat på en 14 veckors PB och den var bedårande,men som sagt inget jag skulle vilja ha.

Jag läser standards från alla förbund och rätt ofta med för den delen.Det började jag med när jag skaffade rasen och än mer intensivt när vi diskuterade det i Breeders Con. i Fife,där jag var medlem ett litet tag.Poängen är inte delad i två delar det är öron,huvudform, kropp etc etc vart och ett har ett visst antal poäng.Men päls och rexing kan man inte dela upp i så särskilt många småbitar.Pälspoängen är störst.Domare är bara människor de också och har en egen smak som kan ta överhand.

Men i den här diskussionen så har man delat upp typ och/eller päls. Jag håller med Clee, det är lika mycket poäng för typ som för päls på utställning. Men det verkar som om det är mer accepterat att komma med en otypad CRX med bra päls än att komma med en supervacker typad kort- /tunnpälsad CRX. Det är få CRX som är helt nakna.

Jag har sett en CRX med vidunderlig päls men en typ som inte alls stämde överens med standarden få CACE, nosen hade t ex ett kraftigt stop, det tycker jag är minst lika illa som en tunnpälsad CRX få CACE. Cornish Rex är päls och typ!

Jag gjorde lika mycket "fel" när jag startade min avel med Emma, det enda hon har som påminner om en CRX är några böjar på pälsen, hon har aldrig någonsin haft tvättbrädesvågor, aldrig några stora öron som sitter högt på huvudet eller höga ben. Hon ser mer ut som en huskatt. Är det verkligen mer accepterat än att avla på en tunnpälsad CRX som verkligen ser ut som en CRX typmässigt?

Med rätt avel så kan man korrigera det mesta, jag parade min Emma med en välpälsad, ultrakrullig och supertypad hane och fick mycket bättre avkommor. Samma sak kan man göra med en katt som inte är så välpälsad. Nakna katter ploppar upp helt utan anledning alls ibland, genetiken spelar oss ett spratt och det är inget man kan skydda sig mot. Jag ser absolut inget fel i att använda den katten i avel, om den håller måttet när det gäller det andra, avkommorna kommer antagligen ha päls om man väljer rätt hane.

Ja, jag är så fräck att jag anser mig vara en erfaren uppfödare. Jag har hållit igång ett bra tag, inte lika länge som Leffe och Eine, men längre än många uppfödare. Jag har sett många Cornish Rexar, följt många uppfödare, många linjer och många typer av päls och typer. Jag är inte orolig!

#56 Jag kan hålla med dig att kombinerar man så kan det bli perfekt, men det kan gå totalt åt helsefyr också även om jag tror chansen att det blir bra är större än åt andra hållet. Sedan måste man då tänka på att kattungeköparna inte gör tvärtom i ev parningar. Däremot anser jag att en rex med päls ska komma före en rex utan päls eller med dålig päls på utställning. Är den pälsade så dåligt typad så den inte stämmer med cornishstandarden så ska ingen vinna. En rexkatt är en katt med lockig, så kallad "rexad", päls

#57 Måste bara inflika en liten fundering här. Det finns ju även kaniner som har rexpäls men dessa är inte lockiga. Jag har alltid tagit det som cornish = lockig och rex = pälstypen. Blir lite konfunderad när jag ser att ni pratar om rex som det lockiga…

#58 Den sista meningen är från Wikipedia

#58 Cornish kallas de som kommer från samhället Cornwall, där föddes den första Cornish Rexen. Så Rex hör till pälsen och Cornish var de kommer ifrån (jfr German Rex och Devon Rex)

#58 Okej, men jag syftade inte bara på just din formulering. Har sett att det överlag pratas om rex som lockig, men då är jag med. Det lustiga är att det står i rasbeskrivningar av cornish rex att de heter rex efter kaninrasen rex som fanns innan. Men rexkaninen är ju som sagt inte lockig. (Rexkanin är en ras, men pälstypen finns även på andra kaninraser).

#61 Rasen fick sitt namn rex för att hon som fick den första Cornishen födde också upp Rex-kaniner och pälsen påminde om deras. Det är i alla fall förklaringen jag har läst mig till

#61 Är håren krusiga då?Det finns ju hästar med rexad hårrem också?

#52 Det har jag också läst.Var det mrs Ennismore rent av?Eller var det grannen som hette så?

REx har blivit vedertaget på andra djur också Rexmarsvin, rexhöns. Det finns en hästras med rexliknande päls också, men den heter inte något på rex

#63 Inte det minsta, de är alldeles spikraka och upprättstående.

Men nu blev det lite OT, sorry!

Hästrasen heter american curly

http://www.sachf.se/

#65 Det gör inget att det blev lite OT.

#66 Tack, så var det!

#65 Jag tror inte att alla rexkaniner (där ordet rex också syftar på pälstypen) är utan lockar. Jag har träffat hyfsat långhåriga rexkaniner med vågig päls medan de korthåriga står rakt upp. De har väl ingen underull har jag för mig? Har haft en rexråtta och dennas päls påminde lite om hur man föreställer sig att en päls kan se ut efter närkontakt med ett eluttag… Men min rex har inte heller direkt lockig päls, bara punktvis. I övrigt påminner han om en fleece-filt (jag hoppas min lille Tamlin trots allt får vara katt?), jag antar att det lilla han har på ryggen kan betecknas vara rakt och stå rakt upp… Men mjukt ull som varit lockigt om det varit längre

#68 Fel, rasen rexkanin och den godkända pälstypen rex på kanin är inte det minsta långhåriga eller lockiga/vågiga. Däremot finns det uppfödare med projekt att ta fram "pudelkaniner" dvs långhåriga lockiga rexar men det är en helt annan sak och det är varken en godkänd ras eller pälstyp.

Här var det lugnt och inget annat var väntat heller. Misstänker att ämnet är stött och blött tillräckligt i tråden. Några har tagit åt sig väldigt av den ,så det måste vara en del då,som frågeställningen passar in på??Den var inte riktad åt något håll, det är en tråkig företeelse som förekommer bara.Tack för alla uppmuntrande uppskattande mail och telefonsamtal.Snart kommer fler ämnen som säkert kommer att ställa till ett litet rabalder,eller ska vi kalla det diskussion.

#69 Nae… det var inte riktigt så jag menade. Utan bara att när rexkaniners pälsar av genetiskt misstag (eller uppfödares idéer då tydligen) blir längre så lockar den sig. Typ predestinerad att bli lockig. Jag menar… Tamlins päls kan ju inte gärna kallas godkänd som typ den heller, trots att han ändå är en rex (vad än vissa trådsvarare ansett - det är inte där det sitter, men ställas bör han då rakt inte…). Men på honom kan jag ju då bekräfta att även extremt korthåriga crx  får hår som ställer sig mer eller mindre rakt upp och är rakt.

#71 Du har enbart fina rexar ,inte har väl du någon annan ras?

#71 Jo, det kan kanske stämma… Samma med människor ju, har man lockigt hår så syns det ju ändå inte om man är riktigt kortklippt.

För att avrunda med svar på den ursprungliga frågan så, nej jag har inte utställningsstjärnor i alla mina kullar, men alla är såklart stjärnor ändå .
Jag har ställt Candy sedan hon var liten till nu. Hon har aldrig tagit BIS som vuxen men NOM några ggr. I september fyller hon 10år. Hon är en rund och go kastrat som borde varit smalare än hon är idag (har dock lyckats få ner henne lite i vikt sedan i höstas för hennes hälsas skull).
Förra året tog hon trots sin mage ett NOM kastrat mot en riktigt fin kisse. Hon fick det med motiveringen, en dam som fortfarande håller måttet typmässigt även om öronen är något små och svansen något kort. Pälsen är oerhört fin, tät och välrexad.
Visst är det så att hon egentligen är för rund att visas på utställning, men samtidigt gillar hon att visa upp sig och jag anser att alltför få gamlingar visas upp. Jag skäms i alla fall inte för min "gosegris" även om jag talar om att hon egentligen är för tjock, för "publiken" som dock tycker att det är kul att jag har henne med mig och inte bara visar upp min smäckrare lilla dam.

#74 Grattis i efterskott om jag inte redan grattat!? Så roligt att din Old Lady gick och vann!Och hon var då finare än den där *riktigt fina kissen* som du säger,det har du svart på vitt på!För rasen är en  katt som din Candy mycket värd i aveln.Hon håller sin fina kvalitet trots sina 10 år.

Kul att några ställer ut gamlingar och att de håller klassen trots att så många år gått sedan de var på topp.

Jag kommer återigen in på typ och päls. Jag har lärt mej att förlorar katten pälsen eller den tunnas ut så kan det bero på att katten inte mår så bra psykiskt eller fysiskt. Här används katter med lite eller ingen päls i aveln. Hur mår dessa katter egentligen. Solens ultravioletta strålar, kyla, värme påverkar väl en katt med dålig päls, men dessa saker påverkar inte en katt med mer päls och mindre typad på samma sätt?

En dåligt pälsad katt, oavsett typ, kan bli påverkad av solen.

Och då avlar man på dålig pälsad katt när typen är bra och menar att det är en toppenkatt!

Även en pälsad CRX kan bli påverkad av solen, de kan bli brända i ansiktet och öronen. Jag var kanske lite snabb att svara tidigare, men alla katter kan bli påverkade av solen. När jag tänker efter så blir alla mina katter solbrända i ansiktet, främst framför öronen när de får vara ute på sommaren.

Ja, jag anser att en superfin och typad katt som är tunnpälsad är en toppenkatt, en tunnpälsad toppenkatt. En katt med bara päls som ser ut som en huskatt är inte en toppenkatt.

#76 Bra fråga och jag ska svara för mig och min *på rygg och sidor tunnpälsade men inte nakna* kattoch de andra 5 vännerna.

Mina katter är innekatter med tillgång till balkong i söderläge. Solen kan vara varm och svår för rexar och jag smörjer in öron och den tunna huden framför öronen med solskydd…Kroppen har ingen hitills haft problem med.Tilläggas bör att alla mina 6, högt älskade katter, har päls och är också av bra typ.

Om någon plötsligt skulle fälla all päls och den inte skulle komma tillbaka, skulle jag bli orolig förstås och besöka min veterinär. Det har jag dock varit föskonad ifrån under alla år. Och skulle någon linje upprepade ggr  skulle få tunna pälsar, skulle jag inte avla på just den katten mer.

Nu så har jag sagt det och överlämnar ordet till nästa skribent.

#79 Jag förstår inte varför du verkar tro att en pälsad katt inte kan vara en toppenkatt? Och det är väl inte samma sak att vara pälsad och att vara huskatt?

#79 Du menar alltså på fullaste allvar att en katt som inte tål bland annat "väder och vind" är en toppenkatt…

#81 Jo, absolut tror jag det, jag VET att det finns, många. Men i den här diskussionen så är fokus på typade pälslösa katter, att det INTE finns typade katter med päls. Det är precis som om att bara katten får en fantastisk typ så trillar pälsen av. Att egentligen det enda som behövs är att den har vågig päls så är det en CRX. Det är DET jag försöker protestera mot, CRX är päls OCH typ! Att det är lika "fel" att avla på en lockig huskatt som en dåligt pälsad CRX.

Den här diskussionen har alltid funnits, det blir ett himla liv om någon har en supervacker tunnpälsad CRX som råkar vinna på utställning eller används i avel. Men det snackas inte om en otypad CRX med vågig päls som går i avel och ställs ut, för den har ju i alla fall päls. Det tycker jag är mycket knepigt.

Jag har inte på sistone stt någon supervacker tunnpälsad CRX som vunnit,men jag tror dig och tror att jag förstår hur du menar.Men jag har aldrig sagt att typen inte är viktig, jag har sagt att päls är viktig.Hårfin skillnad?

#79 allvarligt jag förstår inte riktigt vart du menar här. Jag missförstår nog dina inlägg .

Vad är en toppen katt för att börja med? I raskattvärlden är det ofta i jämförelse med den aktuella standarden och då det har väl inget att göra med sol och vind…

Vår avel på katter styrs inte av att ta fram en katt som klarar vädret.

Som sagt jag tror att jag missar poängen här på något sätt.

#85 Standarden på en Cornish säjer väl att katten ska ha rexad päls eller har jag fel…

#85 Det var därför jag delade upp det i två stycken för det handlade om två olika saker

Standarden säger lite mer än så det står liksom inte bara "En Cornish Rex ska ha vågig päls". Den ska enligt standarden ha en viss typ också, vilket har lika mycket poäng som pälsen

#86 jo tack jag vet utantill vad standarden säger  men att de är väl rexade eller inte gör inte att det är gjorda för att vara ute och leka för fullt med vädret  Det är definitivt inte så jag väljer vad en toppen katt är.

#89 Jag skrev väder och vind inom citattecken eller la du inte märke till det. En toppenkatt ska väl tåla att vara i sol på balkongen utan att bli sönderbränd. Ju bättre päls ju bättre skydd. Eller tror du det fungerar på annat sätt, men du menar alltså att en toppenkatt är en katt som inte kan vara ute alls.

#88 Då har jag tydligen rätt då. De ska ha vågig päls.

#90 Jo, visst, men det är typ OCKSÅ! Päls är lika viktigt som typ! En Cornish Rex som bara har vågig päls och ser ut som en huskatt är inte en Cornish Rex. Man kan inte bara stirra sig blind på pälsen!!!

#90 se, för att börja med har jag missat dina citattecken, så missförstånd kan ibland var så lätt

Alla katter kan vara ute mer eller mindre och med mer eller mindre skydd. Jag skulle inte ha en sphynx eller en även en Cornish rex under sommaren vid ca 12 tiden, nej, för då kan de bränna sig. Så enkelt är det. Men det hjälper inte mig att bestämma om de är toppen katter för rasen eller inte.

Annars jag tror att alla är väl överens att en Cornish skall vara rexade…

#91 håller helt med dig.

Och allvarligt, ok jag är ny i Rex-världen men jag förstår inte varför det verkar vara päls mot typ hela tiden … det känns lite som dessa diskussioner i bengal-världen mellan de som satsar på rosetter och de som satsar på typ  En bengal måste ha WOW-päls/teckning och WOW-typ…  Rexar måste ha rexing och typ… kan inte dela på dem, vill inte dela på dem… Och egentligen om typen inte är en del av rexingen är för mig rexingen en del av typen  vad nöjd jag är nu

Men… jag vill se tydligt att det är en Cornish rex även om man skulle raka katten

Nu börjar vi komma någonstans. En toppenkatt är alltså en katt som är bra i typen och har bra päls. Med andra ord en bra tyupad katt är en katt och en bra pälsad katt är en katt eftersom toppenkatten var bra typad och bra pälsad. Då kommer problem - hur kan vissa då gå ut och säja att deras bra typade katter med dålig päls är toppenkatter…

#95  and that means…..?

#95 men nu är jag väldigt trött för jag såg bara bokstaven "C" i ditt inlägg. så glöm mitt föra inlägg…

Nu skalll jag inte prata om toppenkatt men om toppenRex (eftersom en toppen Sphynx lär inte vara pälsad )

Så för mig är en toppen Cornish Rex är rex om har både typ och rexing. Jag skall inte säga päls eftersom det finns Cornish Rexar som är välpälsade men inte har denna väldefinierad rexing. Skall jag använda "TOPPEN" på en cornish rex, så, för mig, är det en självklarhet att jag skall ha båda typ och rexing. jag kommer inte att kalla en naken/ dåligt pälsad/dåligt rexad Cornish för en toppenCornish.. däremot kan jag säga att denna är toppen för vissa egenskaper…

Jag tycker rent spontant att den här "diskussionen" har ett tämligen stort antal dumma kommentarer. Men, min egen mening i frågan är att i alla fall jag  inte bara får stjärnor i mina kullar, får jag en eller två i en kull blir ingen gladare än jag. Och de som inte är utställningsstjärnor är fantastiska ändå, allt sitter inte i exteriören.

Men, vad gällande utställning (och även avel) är exteriören viktig för att göra en cornish och då handlar det om både päls och typ. En toppenkatt har naturligtvis både och. Jag tycker inte att det är fel när en dåligt pälsad cornish med fantastisk typ vinner över en välpälsad dito med betydligt sämre typ. Jag tycker inte heller att det är fel när en bra typad cornish med toppenpäls och -rexning vinner över en vältypad, tunnpälsad dito.  I standarden är det 30 poäng (eller möjligen 35) på päls och resten ligger på typ, kondition osv. Sedan spelar det ingen roll om den delen av poängen som hör till typen är uppdelade på mindre delar, ihopslaget blir resultatet detsamma ändå. Är det en katt som konsekvent har dåliga påäng på typ men väger upp det med goda poäng på päls är det precis samma sak som en katt som konsevent får bra poäng på typ men sämre på päls.

Ang. vad man väljer att avla på så tror jag inte att någon (eller i alla fall ett väldigt fåtal) stirrar sig helt blinda på enbart en sak, exempelvis höga ben eller lång svans. Som uppfödare gör man ju hela tiden medvetna val där man väljer vissa saker framför andra och det behöver inte heller nödvändigtvis vara så att det man väljer en gång är samma som man väljer nästa gång. Det är på det viset man förädlar rasen eller hur man nu ska uttrycka sig. Jag håller helt med Anna i #56.

Det finns mycket mer att säga egentligen, men jag nöjer mig med detta för nu.

Hoppas det är okej om jag utvecklar lite och frångår typ och rexning en aning… Hur mycket av ett gott temprament lägger ni in i benämningen toppkatt/stjärna?

Oavsett hur snygg, typad eller välpälsad/rexad en cornish är så tycker i alla fall jag att tempramentet är superviktigt. Ingen katt sitter ju hemma på piedistal när den inte visas på utställning.

Nu har jag "bara" cornish till sälskap, men skulle vara kul att höra hur ni uppfödare/utställare tänker?

Scale of Points

Points

Total

100

Head

general shape, nose, muzzle, jaws and teeth, skull and chin;
placement, shape and size of the ears

20

25

shape and colour of eyes

5

Whiskers/Eyebrows

crinkling or curving

5

Body

shape, size, bone structure, muscle tone;
length and shape of legs and paws

25

Tail

covering with hairs

5

Coat

waves, quality and texture

35

Condition

5

Detta är vår Fifestandard.Om katten har mullig omusklad kropp kan man förlora åtskilliga poäng av de 25 på kroppstypen(och där det inte menas  huvudtyp )Man kan tappa 5 poäng om katten helt saknar morrhår och ögonbryn etc etc.Pälsen har högsta poäng på gott och ont,om man nu måste plocka isär alla delar. 35 för hela katten+5 på svansen

Men temperamentet finns tyvärr inga poäng på #100.Kan tillägga för egen del att jag inte vill ställa ut katter som är för blyga eller rädda oavsett hur lyckade de är.

Nu är vi ju riktigt mycket OT i denna tråd och åt alla hållMen den är min så det är ok.Men snart får vi göra en ny

#100 När du säger toppkatt/stjärna, menar du då inte just en utställningsstjärna? För som du säger är det ju andra prioriteringar som gäller i avel än på utställning, där utseende är närmast allt, så länge katten har ett temperament som gör att den kan visas och visa upp sig. I avel är ju dock temperament en kompromisslös del i den för mig heliga treenigheten temperament - hälsa - utseende. Jag är lite kontroversiell och anser alltså att även utseende är en sådan sak som alltid måste finnas med och då inte i form av den perfekta katten som avelskatt utan som plan och avsikt. Hälsa och temperament ska dock finnas hos katten framför en, likaväl som det ska uppnås och förstärkas på sikt. Men ingendera av de tre ovan nämnda faktorerna vill jag kompromissa med, om jag ska bedriva en samvetsgrann avel.

Om du i stället menar just bara utställning så är det tyvärr så att en katt som är nervös och rädd kan bli BIS - men en katt som har självförtroende och visar upp sig har en enklare väg dit.

#100 ,igen. En toppkatt kan finnas även om den aldrig ställs ut just för att den hamnade hos en go familj som inte alls är road av utställning.Den blir inte mindre snygg för det.Temperamentet på katten där hemma har nog ingen klagat på som jag minnsDu får gärna utveckla din tanke ytterligare…

#101-102 Det var just när katten bedöms på utställning och uppfödarens planer för framtida avel som jag menade och det var ju också det jag fick svar på, tack till er båda!

När det gäller hundar så kan de nollas om de visar aggressivitet tex, men så är det alltså inte för katter då. Jag tänker som så att oavsett hur snygg en katt är så borde det ju vara en stor fördel med trevliga temprament, just för att katten är ett sälskapsdjur som bor i familjen. Vad jag vet så finns det väl inga som har katten i bur och bara tar ut den för utställning och avel…

Och sedan utställning vs avel så kan jag tänka mig att det går hand i hand. Om man nu har en katt som blir BIS tex så vill man väl gärna avla på den, undrar bara om tempramentet kan komma i skymmyndan där och att utseéndet väger mycket tyngre. Menar då inte att man skulle avla på en katt som är rent ut sagt ful och helt fel utseéndemässigt bara för att den är en underbar sängvärmare, utan att det borde finnas med för att katten i fråga ska räknas som en stjärna i alla hänseénden. 

#103 Nu är ju inte Tristan din uppfödning, men inga klagomål här och de jag träffat av dina katter verkar också himla trevliga och sociala på alla sätt och vis!

#104 Jodå, katter kan bli diskade på utställning. Men det sker oftast bara om katten inte kan tas i, eller om den gör ett aggressivt utfall. Om den låter och klagar och faktiskt ibland fräser men ändå kan hanteras kan den fortfarande gå till BIS om den är snygg nog. Jag har själv lyft upp en BIS-katt som assistent med en blödande handled. Det finns dock ingen given korrelation mellan utställning och avel som i hundvärlden. Det är bara i undantagsfall som en katt behöver meriteras/bedömas för att gå i avel. Hälften av de klasser som finns i kattutställningssammanhang är för kastrater, så det är ytterligare ett bevis för att en utställningskatt inte nödvändigtvis används i avel sen. Däremot är det ju betydelsefullt för en uppfödare med framgångsrika kastrater från ens uppfödning eftersom det är ett kvitto på hur man lyckats.

#105 Tack så mycket för ditt svar!

Intressant att det är så mycket som hälften av klasserna för kastrater, det liknar ju inte alls utställning av andra djur där utställningen är till mest för att meritera framtida avelsdjur.

#106 Helt riktig iakttagelse! I kattutställning handlar det som nämnts mer om att utvärdera aveln, i efterhand. Och att ha roligt och knyta kontakter förstås! Jag tror det har att göra med att katter inte har samma härdighets- och lydnadskrav som hundar, just för att de inte kan åsamka samma skada. Det är ju extremt sällsynt att det uppstår livshotande skador på människor pga katt. Sedan ska man inte säga för mycket - i Finlands motsvarighet till SVERAK har de ju knutit samman meritering av katterna och registrering av kullar på något vänster. Något i stil med att om en katt ska ha mer än en kull måste den vara Champion har jag för mig, någon annan kan säkert bättre.

107# Inte är det sååå illa här i Finland heller. Det som krävs är att katten före den andra kullen har fått en EX i öppet klass. Som jag tycker är rimligt. I mitt tycke skall en katt som används i avel (och märk väl - mera än en gång), vara så pass stabil, att den klarar utställningssituationen åtminstone en gång i sitt liv. Då vet man också att den har gått igenom veterinärbesiktningen och domaren har kollat, att den inte har så grova fel att man inte kan ge en EX. - Den får ha fel - och den behöver inte ens få en cert.

Om man inte har en CH-tittel, måste man bifoga en kopia av EX- bedömningen när man registrerar andra kullen (och visa det för honans ägare före parningen).  Därifrån antagligen den felaktiga tanken, att man borde vara CH.

#108 Då var det utrett! Och jag håller med dig - ett Ex är verkligen inte mycket begärt för en avelskatt.

#104 Jag är inte bekymrad över ngt av mina avelsdjur! Alla är genomsnälla , en del rent fjolligt snällaJag avlar inte på en katt med defekt temperament

# 108 & #109 Åt andra sidan förstår jag inte varför en aveslkatt MÅSTE ställas ut… det är för mig två olika saker … och nej jag har ingenting emot utställningar

Nej jag tycker inte att en avelskatt måste ställas ut. Det kan finnas många skäl till att inte göra det, men, och ett stort men, uppfödare som bara föder upp och som aldrig ställer ut eller ser andra än sina egna cornishar riskerar nog att få en "egen" tolkning av hur en bra cornish ser ut tror jag.

Speciellt viktigt borde det vara för nya uppfödare att  engagera sig lite i utställningsvärlden för att få koll på rasen och se andra rexar än sina egna.

Men precis som Clee skriver är det ibland så att utställningar är ett sätt att i efterhand utvärdera aveln, dvs ställa avkommorna. Jag försöker att ställa både föräldradjur och avkommorna, men det kostar en hel del och tar mycket tid så det blir inte alltid så mycket som jag egentligen skulle vilja, men kul är det

#111 En avelskatt med LO stamtavla behöver inte ställas ut.Andra behöver AG för att de har kontrollstamtavla.Då måste de ställas efter 10 månder fyllda.Jag ställer gärna de Ungdjur /Juniorer jag vill ha ett utlåtande om och som jag sparar för vidare avel.Har ju den fördelen att förutom min egen Uppsala Kattklubb, ha en IDPklubb här  som är rolig att ställa ut hos, så det gör jag.Och en till Sverakklubb finns också. Så om jag har svårt att ta mig iväg längre sträckor har jag iaf 4-5 tillfällen per år på hemmaplan!

#113 Denna avelsgodkännande av RX-katter gäller endast SVERAK, NORAK (och kanske den finska nationella FIFe-förbund); vi andra behöver inte avelsgodkänna våra RX-katter som tur är .