Per-Eriks Sundgren anser att en hane (katt som hund) inte bör tillåtas bli far till mer än 5% av avkomman som registreras under ett år. Det är väl en hyfsat bra siffra kan jag tycka. Däremot är den inte absolut. FLera faktorer samverkar: hur många avkomor som går vidare i avel, hur spridda linjerna bakom hanen är, hur stor rasen är, hur många år hanen hålls i avel osv.

Det finns ingen exakt definition.

Jag blir nyfiken på hur man juridiskt kan definiera något så vagt som matadoravel. Är det inte så att i juridiska sammanhang (avtalsrätt?) får helt enkelt maximalt antal kullar/kattungar preciseras i siffror snarare än att man t ex förbjuder "matadoravel" på en såld katt? Just för att undvika godtyckliga definitioner?

# 2 Jag tror att du har rätt….

Och jag tänker så här:

Tar vi t ex Cornish Rex är det en ras som vuxit mycket i antal de senare åren. Det är ju något vi ska utnyttja till att få en bättre avelsbas med lägre och lägre inavelsprocent, vi ska ju inte utnyttja det för att få para våra hanar fler gånger. Sätter man en procentsats på en växande ras så blir resultatet att man kan para hanarna fler och fler gånger ju större rasen blir. Därför tycker jag det är lättare att sätta ett maximalt antal kullar.

#4 men om det blir en kattunge i varje kull?  Eller kanske 9 stycken i varje kull?

För mig är det alltid antalet kattungar som är det viktiga. Men jag håller med, i och med att rasen har blivit större så borde vi använda fler hanar, inte att varje hane ska få fler kattungar.

#4 Låter ju väldigt klokt, men sen har ju folk olika uppfattningar om vars gränsen går… Kan inte någon starta ett röstningsinlägg där folk/uppfödare får tycka till om vad man själv tycker är max kullar för en hankatt??

Självklart kan man ju tycka att hanar efter kända vanliga linjer ska användas mer sparsamt men oavsett stam vad tycker ni borde vara max antal kullar för en hane??

#5 Sant, men du förstår mitt resonemang!

Om man skulle sätta 5% av årets avkommor som gräns, så skulle det kunna bli så att bara de 20 mest populära hanarna används i avel - och det skulle inte bli bra!

För att definera matadoravel måste man först bestämma sej om det gäller:

1. Antal parningar
2. Antal kullar
3. Antal ungar
4. Antal ungar som går vidare i avel
5. Hur många gånger med samma partner

Det finns säkert fler aspekter oxå.

När det är bestämt så kan man kanske definera matadoravel

Intressant för breddad avelsbas är ju också hur många kullsyskon som går vidare i avel o.s.v….

Jag har satt en gräns på min avelshane Cello på max 20 ungar eller 4 parningar. Ger de 4 parningarna få ungar så eventuellt en parning till.  Just nu har han 3 inbokade + en del förfrågningar. Jag vill också helst att de honor han träffar inte är för nära besläktade med varandra för det ger ju totalt fler närbesläktade kattungar i en generation.

Jag tycker det är intressant att höra hur ni andra resonerar. Det kanske är lite OT men ändå?

Funderar: Antalet avkommor är beroende av hur många av dessa som kommer att gå i avel - säljer man till sällskap dvs kastrerade katter blir antalet avkommor mindre intressant än om alla säljs fertila.

Har en liten känsla av att hankattägare ibland inte sätter restriktioner - vilket kan leda till att all avkomma kommer att gå i avel oavsett antal i kullen / kullarna Hur bra blir det - funderara jag.

#10 Jag tycker faktiskt inte att det har så stor betydelse för just definitionen av matador, huruvida avkommorna går i avel eller ej. Visst är det värre om en hel hög går vidare i aveln, än om få gör det, men det är fortfarande så att en hane som producerar sällskapskullar tar plats från andra hanar. När den totala hälsan hos en ras (och inte bara de fertila djuren) utvärderas kan det därför bli väldigt skevt.

Vad gäller restriktioner så är det ju pga din farhåga som många av oss överhuvudtaget är positiva till att både acceptera och tillämpa restriktioner. Samtidigt tycker jag att det är lika viktigt för oss som arbetar med restriktioner att lita på dem vi samarbetar med, oavsett vad som står på kontrakten. Tyvärr ställs ju dessa saker ofta mot varandra som ett retoriskt knep. "Tillämpa restriktioner, jag? Nej, jag väljer att LITA på mina köpare." Etc.

Svårt att definiera ,håller med EvaG där.

 Restriktioner är ett relativt nytt begrepp inom kattaveln. Och med det i bakhuvudet och med siffran på de nyregistrerade rexarna samt hur rasen ligger till på t ex Sveraklistan, så verkar inte restriktioner ha lett till färre katter precis..inte är alla släkt med varandra heller.Avelsbasen breddas också,trots restriktioner.Tidigare nekade man bara att låna ut sin hanne om man inte kunde tänka sig att han skulle få ungar med en viss hona, eller om man helt enkelt inte gillade ägaren…Det är/var också en sorts restriktion.

Men #11 du skriver bl a. *det är fortfarande så att en hane som producerar sällskapskullar tar plats från andra hanar.* Jag tror inte att honkattägare alltid tänker i sådana banor. Vi har för lite inblick i varandras tankar  om avel.Och våra önskningar och vår smak styrs nog inte av att hannen vi vill para med redan har 8 sällskapsungar.Det styr iaf inte mig.Jag vet också att det ibland inte är lönt att ha fina friska oanvända pojkar till utlåning,oavsett linjer och tester.Ingen använder dem för det är fel färg eller något annat lika simpelt.

#12 Möjligt att honkattägare inte alltid tänker så. För mig är det så att beslutet om vilken hane jag ska låna står och faller med kunskapen om hur många parningar hanen kommer att lånas ut till. Om det inte går att få några garantier i det avseendet är hanen helt ointressant. Jag kan bara uttala mig om min egen syn på det men visst verkar det som att många snarare verkar se det som meriterande att hanen parar åtskilliga utomstående honor.

Jag ser det inte som att restriktioner handlar om att minska antalet cornish rex, däremot om att höja kvaliteten och ambitionerna inom aveln. Det anses ju fortfarande i viss mån kontroversiellt och destruktivt för aveln att använda sig av restriktioner, så bara för att vi hört talas om det de senaste åren betyder det inte att särskilt många tillämpar dem. Tycker att det mest verkar ha släppt senaste 1-2 åren när folk har insett att de måste gå med på vissa överenskommelser för att få köpa den katt de vill ha.

#13 Hur kan restriktioner i sig höja kvaliteten?Vem avgör vad som är bästa kvalitet?

#14 Det är ju givetvis godtyckligt men restriktioner kan i alla fall utesluta att folk först köper katt, sedan bestämmer sig för att avla snarare än tvärtom. Och det, menar jag, höjer kvaliteten på de katter som säljs med avelsrätt. Folk tänker efter före, helt enkelt.

#15 Det är ju samma katter, så åter igen ser jag ingen kvalitetshöjning av själva djuren och/eller avelsresultatet? Vill man inte att en unge som inte är rastypisk(är det det du menar?)ska gå vidare kastrerar man den ju?Jag har nog svårt för att fatta jag..

Om man kastrerar de kattungar/katter som inte håller måtten för avel men ändå tar fler kullar efter samma hane och efter avslutad avel på hankatten i fråga har flera avkommor som blir toppkatter vad gäller rastypiskhet. Då kan väl inte det skada rasen? Eller jag kanske tar helt fel…

På häst så finns det ett index som markerar hur bra avkommor en häst fått, finns något liknande inom kattvärlden kanske?

Det kommer väl alltid finnas efterfrågan på kastrerade sälskapskatter, så alla kan ju inte behöva gå till forsatt avel till varje pris tänker jag.

#17 Det är när man kastrerar vilket vi är många som gör.Men restriktioner,vilken egentlig nytta gör det för rasen?Katter som inte har restriktioner och lämnar avkomma ,även de utan restriktioner behöver inte på något vis ge sämre resultat än de med restriktioner.

Jag har inget emot kastrerade sällskapskatter och anser att alla inte heller har i avel att göra av den ena eller andra anledningen

OBS Jag har katter med restriktioner, men jag tänker inte köpa in fler med vidhängande etikett om användningsområde,jag tror mig vara kapabel till att avgöra  själv om jag ska kastrera  resp använda/sälja till avel..

Ursäkta TS,nu har en liten trådände tagit över igen, som så ofta händer när vi diskuterar

#18 jag kan ju bara svara för vad restriktioner gör för min avel. Dom ser till att kreti o pleti INTE ska avla på mina katter. För det gynnar inte min avel… Jajaja säger ni nu, men RASEN i sig gynnar jag till 100% för jag säljer till uppfödare utomlands. Det finns ju CRX utanför ankdammen Sverige.

Då det bara finns ett fåtal uppfödare i Sverige som jag anser har bra avelsmål enligt mig då. Och detta är inget på något vis något personligt, utan vilka avelsmål andra har med sin avel. Vissa vill ha prickiga, andra randiga, maskade eller solida eller vitfläck eller med eller utan typ.

Man behöver inte tycka som mig på någe vis, men grundstenarna måste ju finnas där. Så som restriktioner, tidig kastrering och att man INTE vill att dom ska bli vida spridda.

Jag har lånat ut hane och sålt till en uppfödare som HATAR restriktioner, men hon vill ha linjerna och då är det bara acceptera eller låta bli. Det är ju det som är så skönt med restriktioner att man kan välja helt fritt, vill jag köpa eller vill jag inte.

Så som Eine gjort nu.. du har katter med restriktioner, men vill inte ha fler. Det respekterar jag till 100%

#16 Ja, nu går vi nog om varandra i resonemang här för jag hänger inte med på hur du menar. De uppfödare som kastrerar katter innan leverans inom cornish rex är lätträknade och knappast majoriteten, utan de flesta säljer nog okastrerade kattungar utan att förbjuda avel på dem. Det är detta, menar jag, som riskerar att göra vissa linjer överrepresenterade och att typen på cornish rex nivelleras snarare än att förbättras. Jag upprepar mig i hopp om att det ska framgå tydligare denna gång: För rasens skull tror jag att det i många fall är bättre om en uppfödare köper sin katt efter att den kommit fram till vilka mål den är. Det finns lysande undantag, men de flesta som avlar på en hona de köpt enbart för sällskap tror jag blir "one hit wonders" som ser mer till var närmaste hane bor än vad den har för passande egenskaper. Och om jag är cynisk så finns det någon annan för mig okänd förklaring till de parningar och kattungar som emellanåt dyker upp som typmässigt är kvar ett par generationer från Kallibunker och jag är nyfiken på vilken.

Trådskaparen ställde frågan "Definera matadoravel"

TS och #21 Begreppet matadoravel finns det lika många definitioner på som det finns kattuppfödare och uppfödare på andra arter. Det är ingen exakt angivelse av antal/användning. Så rent juridiskt är det mycket svårt, ja näst intill omöjligt att definiera.Det längsta vi når är att vara överens, eller inte..Några tycker att 10 parningar/kullar oavsett antal avkommor i dem är matadoravelsvarning,medan andra säger 5 ungar i avel efter den hannen är fullt tillräckligt annars blir han en matador in spe..

Så jag överlåter till er andra att fortsätta att reda ut denna något kluriga fråga

#20 Jag kallar det mångfald och effektiv genspridning, du kallar det något annat. Jag kan tycka att Kallibunker i mångt och mycket hade utmärkta egenskaper som han fört vidare.Det måste finnas mångfald,annars tycker iaf jag att det blir tråkigt och utarmat.Att sedan inte alla Cornish Rex faller mig i smaken må vara mig förlåtet .Det gäller både dåligt typade katter som gör att looken förloras, och  dåligt pälsade katter som förlorat det mest rastypiska av allt, dvs päls och hårda vågor som inte slätas ut och försvinner vid en smekning.Det vi inte gillar måste vi inte använda i avel, men de måste få finnas!

#19 Du är nog bra naiv om du inte tror att det diskuteras matadoravel utomlands oxå. Eller tror du att Sverige är så unikt att det bara diskuteras här.

Jag är inte uppfödre, men tycker att som seriös och ansvarsfull uppfödare bör man tycka att rasen ska vara fin och vid bra hälsa var i världen den än finns.

Oj vad vilken intressant diskussion ni fått till det!

Men skulle det inte vara klok att man tillsammans kom överrens mellan kunniga uppfödare och kanske till och med utbildade (vetrinärer, utställningsdomare med flera) Närdet är matadoravel? Jag har till exempel frågat SVERAK om vad de tycker men tyvärr inte fått något svar ännu för jag tror att det är en viktig del (inte den viktigaste) att kunna komma fram till.

Det handlar om att tillsammans kunna stå för en sund ras men hur ska vi kunna göra det till en gemensam process om vi inte har definerat gemensamma milstoplar?

#24 Där träffade ni huvudet på spiken i ett slag! För så länge det finns människor med olika vilja,kunskap och mål,så länge är det inte stor idé att ens börja nysta i detta. Vi behöver inte samarbeta,alltså kör vi egna race för det kräver minst ansträngning.

Men varför då använda begreppet matadoravel? Ska vi slopa det?!

nÅgot så godtyckligt kan knappast ha et bestämt epitet…

#26

Själva termen matadoravel fyller ändå en funktion även fast den inte har en exakt definition. Talar man om matadoravel förstår de flesta att man avser överdrivet bruk av en hane. Man behöver ju inte skippa termen "mycket" bara för att "mycket" inte är exakt definierad. Ibland får man kanske accpetera att termer inte har en exakt definition. Termen behöver inte vara meningslös bara för det.

Om det däremot handlar om att skriva kontrakt, att en hane inte får användas överdrivet mycket i avel är det såklart bäst att skriva exakt vad man menar (om det är antal kullar eller kattungar) istället för att skriva något vagt som tex. "hanen får inte användas i matadoravel".

I kontrakt är det alltid bäst att vara så exakt som möjligt.

Håller med #28 Jag matadoravel är ett begrepp som är lika odefinierat som "vacker", eller "för mycket" . Det är inte en lämplig formulering i avtalstext t.ex. Däremot för att diskutera eventuell överanvändning av hankatter går det ju alldeles utmärkt att använda.

#28 #29 helt enig!

Visst kan man använda uttrycket(och det gör vi, det finns ju!) när vi diskuterar,men det är ingen absolut definition.Inte som 2 kullar t ex.Och kanhända att vi rentav ska fråga den som slänger sig med uttrycket ,vad just den personen menar..Eftersom vi inte har samma referenserUttrycket är dessutom ganska utnött i mina gamla öron.