Oj.. Jag har inte upplevt några klagomål hår på cornish rex iFokus på någon som sålt huskatter dyrt. Eller?

Jag tycker personligen att avel ska bedrivas med kvalité som riktmärke och inte kvantitet. Jag vet att det finns många som vill ha huskatter och inte raskatter, och huskatter finns det så det räcker och blir över. Även raskatter finns det kanske i visst överflöd?. Om jag i framtiden inte får mina kattungar sålda utan att rea ut dem eller slumpa bort dem till vem som helst så lägger jag ner för ett tag och hoppas på att efterfrågan ska öka senare, men just nu känner i alla fall inte jag att efterfrågan är för liten. Jag har ju 9 kattungar nu och det är bara en som inte har hittat sitt nya hem, och då har jag ändå inte gjort några direkta kraftansträngningar eftersom jag inte har bestämt mig för om jag vill behålla honom själv eller ej.

Någon annan som upplever att det klagas på att huskattens status ökar? Eller har jag missuppfattat din tanke flis?

Menar du att dina rexar är sjuka?

Jag har inte upplevt att någon klankat på huskatter

det är precis tvärtom ! Vad jag själv sedan tycker om huskattavel, och rasblandningar utan att det ingår i ett avelsprogram kan vi ta i en annan tråd eventuellt.För det tycker jag inte om så länge det finns hemlösa katter i alla åldrar och storlekar som ett resultat av just den typen av avel.

Problem med att hitta bra hem till mina kattungar har jag inte heller.I höstas hade jag 10 ungar(en dog bara några dagar gammal annars hade jag haft 11) Alla utom två har hittat kanonbra hem.En siames är kvar för att fodervärden backade ur när han skulle flytta,annars hade det bara varit 1 unge kvar där,och en mycket lovande kille går här och skrotar för jag kan inte bestämma mig för om jag verkligen ska sälja honom… Nu i denna veckan fick jag 7 ungar i en kull och har redan förfrågningar på 4 dem både till avel och sällskap.

Så det är nog olika hur vi upplever den saken.Visst föds många ungar men ingen slumpas bort till*vem som helst* från mitt katteri!Aldrig!

OT - men grattis Eine! Nyfiken på resultatet!

#3 OT Lade in en bild i en morgontråd,kanske den 10 mars(?),där kan du få ett intryck iaf.

Senast i inlägget om kattpriser var det någon som tyckte illa om att huskatter säljs för 4000kr. Jag förstår inte problemet. Om folk är beredda att betala det priset är det väl bra. Jag hör ofta om man köper en raskatt vet man vad man får och vet vilka sjukdomar som finns i släkten, Tycker inte att det stämmer. Många uppfödare är seriösa men långt ifrån alla. Själv köpte jag en oriental från en välkänd och väl ansedd uppfödare. Först när jag hämtade katten talade hon om i förbifarten att den hade sternumkrok. För min del spelade det ingen roll men hon kunde ha meddelat det tidigare. När vi kom hem märkte jag att den inte mådde bra. H+n skickade mej öppnad tub ögonsalva och hörde aldrig av sig för att höra hur det gick. Efter en vecka blev det vet med uppvätskning och pencillin o ögonsalva. Senare upptäcktes en immunbristsjukdom som han får dras med livet ut. Det jag kände var, det här var ingen katt som skulle vinna priser därav brist på intresse.  Så h+n är defenetivt ingen som vill hålla kontakt med sin sålda katter. Av 5 katter har jag en som är helt frisk och det är Nova som kommer från Leffe. En eloge måste jag däremot ge till uppfödaren av Imsevimse. Hon är seriös o har alltid ställt upp även om det inte gällt hennes katter.

#5 Vi kan bara uttala oss om våra egna erfarenheter och hur vi själva gör.Jag har inte på snart 20 år, köpt katt från någon*dålig* uppfödare.Däremot har jag sålt till dåliga kattköpare!Så det finns många uppfödare som tar ansvar,både för egna och andras katter, och hjälper till när de kan.Jag är en av dem .

Om ngn ifrågasatt priset 4000 för en huskatt så måste det ha berott på hur den marknadsfördes? Kanske Rasblandning som många tycker är finare än huskatt,eller raskatt utan stamtavla. Då gnäller även jag.Har däremot inget emot att man tar rejält betalt för huskattungar som är vaccinerade, besiktade och gärna chippade och kastrerade också!Och levereras 12 veckor gamla,inte 7…

#5 Vad skönt att höra att Nova mår bra. Hoppas du är nöjd med henne.

Det är inget fel på hiuskatter. Jag har en själv. Säger inget hur mycket en huskatt får kosta. Djuren går inte att värdera. Det är upp till var och en. Katterna jag äger inklusive huskatten är ovärdeliga. Så en huskatt kan kosta vad som helst, men den ska kosta. Ingen katt ska vara gratis. Däremot tycker jag det är vilseledande och felaktigt att sätta högre pris för att det är en blandning med en raskatt. Om nu raskatterna mår sämre än huskatter hur kan man ur den synvinkeln också ta högre pris om man blandat in den sämre raskatten i huskattaveln.

#0 Att påpeka att andra gör påhopp och sedan själv gå samma väg känns lite galet, det är kanske inte  det bästa sättet att få andra att lyssna. Naturligtvis finns det bra och mindre bra uppfödare, det finns det alltid, och det är tråkigt att du verkar ha råkat ut för flera av dem. Dock tycker jag inte det är skäl att dra alla över en och samma kam. De "s.k." testerna du talar om tycker jag tyder på en trend av ökad medvetenhet och en vilja att gå mot en friskare ras. Att antyda att dessa tester enbart genomförs för att vi som uppfödare ska kunna dunka varandra i ryggen är för mig oerhört provocerande. Jag beklagar djupt att dina katter inte är friska, men att beskylla alla andra uppfödare för det känns väldigt oschysst.

Jag har inte heller, liksom MyTwiggs, upplevt att det är svårt att få spekulanter på de kattungar jag fött upp. Tillgång och efterfrågan går upp och ned i en ständigt böljande våg, det gäller kattungar likväl som  alla andra "varor" för att uttrycka sig krasst. Jag har dock inte sett en långvarig hög tillgång med brist på efterfrågan som skulle vara fallet om det avlades för hårt.

#5 Jag tycker också att det är upp till var och en att bestämma hur mycket pengar de vill lägga för att köpa en huskatt. Men, jag tycker att det är förmätet av någon som fött upp en kull huskatter att ta ut det priset (4000kr) när kostnaden för den individuella kattungen inte ens varit i närheten av den summan. När man föder upp raskatter så tillkommer kostnader som språng- och kattungeavgift som helt utesluts när det rör sig om huskatter och som gör en faktiskt skillnad på flera tusen kronor i utgifter. Dessutom ställer SVERAK krav på sina anslutna uppfödare vad gällande grundvaccinering, chippning och besiktning av kattungen innan flytt, något som en säljare av huskattsungar inte har på sig även om det säkert finns flera som är så grundliga ändå. Även denna skillnad handlar om rätt mycket pengar. Av den anledningen opponerar jag mig mot den höga prissättningen (4000kr) på en huskattsunge.

Jag vill inte vara elak och jag menar heller inte mitt inlägg i den riktningen, men jag tycker inte att vissa påståenden ska gå obemötta.

#5 Det var jag som startade tråden om kattpriser och det var också jag som skrev att jag personligen tycker det är fel att ta ut 4000kr för en blandraskatt för att denna är 50% cornish, som ett exempel. Jag ser rött och kan tänka mig att någon fått tag i en raskatt och sedan tänkt sig tjäna en hacka genom att ta en kull med första bästa huskatt.

Därmed inte sagt att jag tycker illa om huskatter eller vill att de ska vara gratis, tvärtom. Känns tråkigt att du drar alla över en kam när det var jag som skrev om just detta.

Jag har själv haft helt underbara huskatter och tagit in vildkatter och hemlösingar som jag tagit till veterinär för koll och chippat, kastrerat och registrerat hos JBV innan jag letat nya bra hem till dom.

#9 Du får tycka fritt, det är ingen fara Agenten.

Det är dessutom viktigt med olika åsikter annars blir det inga bra diskussionerJag håller helt med dig att en rasblandning inte ska utges för att vara finare än vanliga husisar.Jag har också haft huskatter och de är lika ljuvliga som design-katter!

#8 Jag förstår inte varför du känner dej provocerad. Jag har inte anklagat alla uppfödare att vara oseriösa. Däremot tycker jag att en del ofta påpekar mkt kostnader i samband med avel och det framstår som ni utför ett engagerat oavlönat arbete. Det verkar ju inte finnas många som är beredda att vänta med att para sina katter tills risken för tex HCM minskat. Och det gör den inte på ett eller två år. Så är det kattens hälsa eller viljan att para som kómmer först.Att få sjuka katter är inte roligt o inte billigt. Alla dessa omplaceringar hur funkar dom. Är det okej att era ungar omplaceras flera gånger, vilket jag sett på blocket. Är aveln viktigare än den egna katten. Vilka underverk i kattvärlden ska utföras? Hur mkt ska rasen förädlas? Är den inte bra som den är? Uppfödare av rexar växer upp som träd. Är det bra att rasen blir så stor? Ibland känns det som att man måste vara positiv till allt för att vara med. Det är kanske därför det är mest uppfödare som skriver här. Jag lägger till en smiley så ni ser att jag menar gott.

Om katten är chippad, vaccinerad, etc etc, då kan jag lugnt tänka mig att betala 4000kr för en huskatt likasom en raskatt. Givetvis tar man inte språngavgift,registering etc på en huskatt, så där går ju lite kostnad bort förstås.

Att sen ta ut mer bara för att katten har nåt fint i sig, och enbart anspela på det och inte vaccinera etc, då tycker jag att det känns helt åt fanders.

#11 Så länge det finns efterfrågan så måste det ju också finnas uppfödare. Att det kommer fler och fler uppfödare kan ju bero på att rasen är mer uppmärksammad och omtyckt, och också eftertraktad. Vet inte hur ofta uppfödare står med katter över?
Det ÄR dyrt med uppfödning. Hittills har jag nog inte hört någon uppfödare som gått plus på sina kullar. Dessvärre oftare back än plus. Men det är ju en hobby. :)
Är inte tillräckligt insatt om HCM så det kan jag inte kommentera.

Det finns dumbommar över allt. Både inom uppfödning och huskatts"uppfödare". (backstreetbreeders.) Överlag har jag nog bara mött seriösa och engagerade uppfödare som vill sina katters väl först och främst. :)

Om hankatter inte skriker, vrålar, kissar sönder sitt boende och är rastlösa så skulle jag absolut kunna vänta tills de är 3 år med att para. Jag skulle också vänta tills honan är 3 år om honan inte löpte och slapp gå på piller, helst ska de ju också hinna få sin första kull innan 3 års ålder för att kunna föda på ett enkelt sätt.

Men det funkar inte så inom aveln, ingen katt mår bra av att gå fertil så länge utan att få "lätta på trycket". OM HCM var ett stort problem, alltså att det finns fler drabbade än de 5% som är nu (vilket är en låg och "normal" siffra) så kanske det finns orsak till att vänta med parning. Men just nu är de hälsoriskerna med att vänta för länge med parning större och mer plågsamma för katten.

Ska jag som har fött upp i 10 år snart sluta föda upp bara för att det dyker upp så många nya uppfödare? Hur menar du?

Jag har inte några bekymmer med att mina kattungar omplaceras? Av 50 katter som jag har fött upp så tror jag det är 3 som behövt nytt hem. Jag anser att omplaceringar inte är ett problem över lag alls.

Avel är inte svart eller vitt, det är mycket gråzoner och risktagande. VARJE parning är en risk, man vet aldrig vad som kan dyka upp och jag tror de flesta uppfödare gör sitt allra bästa för att undvika de risker som man känner till.

 Läste nu lite noggrannare och känner att jag missade endel.

Rex känner jag är en otroligt frisk ras. Jag har inte stött på många sjuka rexar hittills. Så jag tycker inte att de är sjukare än en huskatt. Det handlar mer om otur där.. Alla katter kan bli sjuka, så är det bara. Både en huskatt och en raskatt kan bli väldigt gamla och behålla hälsan.

Och bara för att du har haft otur med katter där, så betyder ju inte det att alla katter överlag har dåliga gener? *kliar sig i huvudet* Jag menar, det är verkligen trist att höra om den katten där du inte fick veta om sjukdomarna i förhand. Det är otroligt dåligt handlat av uppfödaren, verkligen! Men för det så kan du ju inte dra alla över en kam..
Ja jag tycker att med en raskatt så vet jag ungefär vad jag får, oftast mer än med en huskatt (säg en katthemskatt,  vilket jag också haft, men mitt ex har henne nu.) Med en raskatt vet du oftast vartifrån katten kommer, dess anfäder etc. Det är också väl dokumenterat vilka sjukdomar dessa haft om några. Alla är också (eller bör iaf vara) testade mot sjukdomar etc så man vet att generna är bra. Annars är det ju inget bra avelsmaterial.

Det är verkligen jätteledsamt att höra att nästan alla katterna du har är mer eller mindre sjuka..

Varför är ni så försvarsberedda? Varför tror ni att ni sitter på alla sanningar. Jag har haft fertila honkatter som ej ätit p-piller utan besvär. Lite skrik får man räkna med. Det borde väl ingå i aveln. Tror nog att ägaren besväras mer än katten. Strilande hanar kan dock vara ett problem, återigen mer för ägaren än för katten. Människan rår. Men så måste det kanske vara om vi ska ha kattavel. Lidandet på dom katter som drabbas av sjukdom känns ju inte bättre även om det är en liten procent. Ni som är uppfödare, hur hög är medellivslängden på rex? Och hur många avlivas i förtid. Finns det någon statistik på det? Det är konstigt att knappt nån här känner till sjuka rexar. Jag vet flera, och då har jag bara haft rex i 5-års tid.

#13 Om du ska sluta med din avel avgör du väl själv.

#15 Vill bara inflika en sak här. Jag är inte uppfödare, men vet att om man låter en hankatt gå fertil länge och denna börjar kissa fel så kan det lätt bli ett betéende som stannar kvar även efter en kastrering. I det långa loppet så tror jag då att fler av dessa skulle hamna på Blocket som omplaceringar, än om det görs som idag att de tas ur avel så snabbt som möjligt och får njuta av livet som kastrater. Bäst för katten alltså.

Hemskt tråkigt att du har en så negativ inställning och synd att du råkat så illa ut att du verkar ha blivit bitter på stora delar av uppfödarvärlden.

Hanar mår dåligt utav att gå fertila utan att få para. De blir som tickande bomber! Många hanar glömmer bort att äta när de är fertila och bara tänker på flickor, de går ner i vikt och kondition. De är stressade, lite "tiger-i-bur-beteende", vrålar och vill, ofta, mucka gräl med andra katter.

Honor som går fertila riskerar livmodersinflammationer om de löper tomma mycket och många Cornish Rex-honor löper varannan vecka och då högljutt. De går också ner i kondition, glömmer att äta och mår dåligt. Visst, de kan gå på p-piller men då riskerar de juvertumörer. Livmodersinflammationer är mer vanligt än HCM och kanske också juvertumörer.

Det bästa, för kattindividen, är att den får sina kullar så snabbt som möjligt och sedan blir kastrat.

Jag vet inte medellivslängden, men jag vet många CRX som blivit över 15 år och jag känner även till sådana som blivit 20 år. Jag själv har en som blir 10 idag, kanske inte så gammalt än, men hon kommer nog att finnas med ett par år till även om hon nu har lite ålders- och stressrelaterade sjukdomar. Ja, den stressrelaterade sjukdomen är p g a att hon delade boende med en fertil hankatt så det är inte bara människan som mår dåligt utav att bo med en sådan utan också andra katter.

Självklart har jag hört talas om sjuka CRX'ar men den sjukaste katten jag har haft var en huskatt. De flesta uppfödare jag känner jobbar för att rasen ska hållas så frisk som möjligt. Men hur man än planerar och förebygger så dyker det upp katter som blir sjuka på något vis.

Min förra huskatt var hur frisk och pigg som helst. Han vaccinerades varje år och hälsokontrollerades samtidigt. Inga fel. Han var på utställningar. På vet.besiktning på utställning vid drygt 4 års ålder säger vet. att han har blåsljud på hjärtat. Ett tag senare när han leker skriker och fräser han. Kommer dragande med bakpartiet skrikande. Blodpropp med förlamning. Avlivning omgående och vet. säger att han måste haft ett hjärtfel. Vad jag läst så verkar et vara som HCM. I så fall drabbar det även huskatter. TRor att mörkertalet är större på huskatter ang sjukdomar än raskatter.

#11, 15 Även om du menar väl så blir dina påståenden en aning för provocerande. Du undrar varför varför alla är så "försvarsberedda", men när du skriver saker som att vi ska" spara på våra ryggdunkningar", "vi tror vi sitter på alla sanningar" och "att knappt någon här känner till sjuka rexar" så är det ganska självklart att de som tycker annorlunda kommer att reagera och kanske också känna sig provocerade, däribland jag.

AnnaS har redan gett bra svar på hur katter som får gå okastrerade ofta blir. Naturligtvis så finns det alltid undantag, men i regel är det så att katter som får gå fertila inte mår särskilt bra. Det är inte bara raskatter som har det "problemet", tänk på de huskattshanar som travar runt ute och kommer tillbaka hem efter en sommars strapatser, utmärglade och med ärr och sår från slagsmål. Jag vägrar att tro att det inte påverkar livskvalitén negativt, inte för ägaren utan för katten.

Självklart är det varken roligt eller billigt att ha sjuka katter. Tro mig, jag vet. Men  det är heller inte billigare om katten inte är en raskatt, sjuka katter kostar oavsett ras och vi som har tagit hand om dem får leva med både sorgen och kostnaden. Jag tycker att det är självklart att man vet mer om en raskatts linjer bakåt än en huskatts.

Det är egentligen först på senare år som alla dessa extra tester har börjat användas frekvent  och det är först nu man har en möjlighet att ta dessa mindre friska linjer ur avel. Om några år till så kommer säkerligen andelen av sjuka raskatter (i de sjukdomar vi känner till och kan testa för) vara mindre medan samma andel huskatter kommer att vara sjuka just eftersom vi inte testar dem på samma sätt. Jag säger på intet sätt att raskatter är bättre än huskatter, jag önskar tvärtom att fler ville testa även sina huskatter men sanningen att säga är det inte många som lägger ner den typen av pengar på "en vanlig huskatt" och det tycker jag är väldigt, väldigt synd.

Här händer det mycket,intressant tråd.

#15 Alla katter kan bli sjuka,alla raser kan få rasbundna sjukdomar.Ingen vill avla på sjuka katter och testar så gott det går för att undvika det.Vi kan inte lägga ner aveln tills 100% är superfriska, för det sker inte under vår livstid!!Inte på generationer ens,det är jag säker på.För får vi bort en sjukdom så lär vi känna en ny.

Jag omplacerar hannar som annars skulle få gå ensamma,och en del honor som inte trivs av olika anledningar.Sådant kan komma plötsligt.Mina kattungar omplaceras sällan vad jag vet, de som köper katt lär jag känna ordentligt först innan de får köpa av mig.Det är tråkigt att läsa alla annonser på blocket om hur unga katter behöver byta hem,men det är kanske inte någon av oss här på forum som fött upp dem..det finns ju många fler än vi som tar kullar.

Slänger bara in en fundering…

 Jag envisas med att jämföra med hundvärlden, eftersom jag känner till den bättre. När man köper en rashund står det oftast med i kontraktet att uppfödaren köper tiilbaka hunden och att de vill hjälpa till med en eventuell omplacering om något skulle gå snett i det nya hemmet.

Finns det något liknande inom kattvärlden?

#21 Det finns det säkert ,vi skriver individuella kontrakt.Så finns ju Konsumentköplagen också. Men hur många köper en kattunge och vill lämna tillbaka den efter 1 år eller 2, för att den inte motsvarar förväntningarna?Jag hjälper till att omplacera i görligaste mån,men då tillsammans med ägaren,det är inget jag ensam tar på mig.

#22 Okej.

I SKK kontrakt finns det en ruta som uppfödaren kan kryssa i om de vill ta tillbaka hunden, kan ju hända saker man inte räknat med som sjukdom, skiljsmässa, dödsfall osv. Knappst för att den inte mostvarar förväntningarna eller för att man tröttnat, hoppas jag i alla fall.

Där står i alla fall att de köper tillbaka valpen/hunden till en del av köpebeloppet men är hunden något år gammal så får man inget tillbaka alls. Tror det mest är ett sätt för uppfödaren att se efter sina avkommor och kunna ha möjligheten att hjälpa till vid en eventuell omplacering.

Nu är det abslut inte så att jag personligen skulle vilja ha en chans att dra mig ur om jag skulle köpa en katt, kom bara att tänka på det när TS pratade om att hon sett så många omplaceringskatter på Blocket mm.

#23

På nya SVERAK avtalen finns det en ruta att kryssa i om uppfödaren vill köpa tillbaka katten och det finns även en lista på hur mycket avdrag man gör beroende på hur lång tid det gått. Jag tycker i princip att det är nya ägaren till katten som ansvarar för katten man kan inte bara efter ett par år komma på att nu vill jag inte ha den här katten nu lämnar jag den till uppfödaren och får pengarna tillbaka.Jag hjälper gärna till med omplaceringar men jag köper normalt sett inte tillbaka katter.Sen finns det ju alltid undantag.Händer det något plötsligt med nya ägaren dödsfall sjukdom eller att livet helt enkelt sätter krokben på personen så visst kan jag ev ta hem en katt hit för att hjälpa till.Men det är köparens katt och h*ns ansvar.

#24 Vet inte hur det är med SVERAK men enligt SKK så får man som sagt inte tillbaka något alls om hunden är över en viss ålder. Men håller med dig om att det är köparen som är ansvarig för katten och att det är denne som också ska se till att ge katten det liv den förtjänar och inte tänka att man har "öppet köp" i all oändlighet… Däremot vid sjukdom och dyl kan det säkert vara bra att i alla fall höra av sig till uppfödaren, om inte annat så lär ju uppfödaren ha ett större kontaktnät och kunna hjälpa till den vägen, om det skulle vara önskvärt.

Om man vänder på det så vill man ju inte att uppfödaren ska kunna ta tillbaka katten (utan anledning), utan köpt är köpt och ägaren har ansvaret för katten.

Men det var en parentes i sammanhanget.

#25

Självklart vill jag som uppfödare få veta hur det går för katten och jag vill gärna veta om den omplaceras .

 Så här står det på SVERAKs nya köpeavtal

Om återköpet sker, räknat från leveransdagen

• inom 14 dagar återbetalas 80 % av köpeskillingen

• inom 3 månader återbetalas 60 % av köpeskillingen

• efter 3 månader men inom 12 månader återbetalas 40 % av köpeskillingen

• efter 12 månader men inom 24 månader återbetalas 20 % av köpeskillingen

• senare än 24 månader återbetalas ingen del av köpeskillingen.

#17 Jag kanske har haft tur och peppar peppar ta i trä, men detta med livmodersinflammation stämmer inte med mina honor. En blev 12 år och hade ingen kull de sista 4,5 åren, men var pigg och glad in i det sista (blev BIS veteran flertalet gånger), en annan blev 12 år och hade inte en enda kull, Fia-Lotta är 11 åre och har inte haft kull sedan 2 år tillbaka (löper och då kissar hon på utvalda ställen fortfarande), en är 8 år och inte haft kull på 3 år, Två är 3 år och inga kullar. Alla utom de två förstnämnda lever och löper och går inte på p-piller. Ingen har ännu fått livmodersinflammation

#27 Undantagen som bekräftar regeln kanske för jag vet många katter som har fått livmoderinflammation efter att ha gått tomma efter löp.

Tänk då att alla mina är undantagen, men som sagt peppar peppar ta i trä

För att återgå till trådens ursprungkliga fråga ang priset på huskatter… ;)

Några har redan varit inne på detta och så här tänker jag:

Avel av katter, oavsett ras eller huskattavel, måste ske med hälsa och temperament i första fokus, därefter utseende. (hellst alla tre samtidigt ;)) För att uppnå detta måste man satsa både planering, tid och pengar. Tester, registrering, vaccinationer, bra foder för kattmamma och ungar, veterinärbesiktningar och märkning mm (allt detta vet ni ju..men ändå)

Kattavel är sällan en vinstdrivande verksamhet utan i första hand ett intresse/hobby, ger det en liten vinst, trots alla utgifter som enseriös uppfödare har är det dem väl unt!!

Så länge man som uppfödare framhåller allt detta som självklart ifrågasätter inte jag ett högt pris, vare sig det är en huskatt eller raskatt. Om man däremot har en, som jag tycker, ansvarslös avel utan ovan nämnda åtaganden, och där försäljningspriset motiveras av rasblandning, eller ovanlig färg osv, då tycker jag inte att man har rätt att tjäna pengar genom att ha "kattfabrik". Det är en kattmamma som får slita för att tjäna pengar till sin matte/husse.. Nej, det känns helt enkelt otrevligt och ansvarslöst!!

#30 Men hur menar du att man skulle kunna göra en ordentlig hälsomässig koll inför avel samt det du kallar registrering när det gäller huskatter?

Jag har varit aktiv i diskussioner kring huskattsavel i fem år nu och hittills har jag aldrig hört talas om en enda som fött upp huskatter och ens försökt stambokföra dessa på något sätt eller upprätta några förenklande omständigheter för släktforskning som kan gynna hälsoplaneringen i avel. Inte heller någon som utfört några som helst tester (ens de enklaste, FIV och FeLV) innan parning utförts. Kriterierna har i stället varit fullständigt kortsiktiga och enkla: fina och trevliga katter, där hanen gärna ska bo nära (om man ens bryr sig vem hanen är, många anser ju att honor är så bra på att "välja" hane själva…) Hälsa anses ju av många, t ex TS till denna tråd, komma per automatik så snart det handlar om huskatter. Vad man inte vet (dvs det totala mörkertalet när det gäller hälsostatistik på huskatter) far man ju inte illa av. Bara katterna.

Som en liten parantes angående SKK återköp så vill jag bara upplysa om att OM man som uppfödare kryssar i rutan för återköp så står det ändå köparen att fritt bestämma om man vill att uppfödaren köper tillbaka hunden eller om man beslutar sig för att sälja den på egen hand. Däremot, om köparen väljer att låta hunden återgå till uppfödaren så är uppfödaren skyldig att åka och hämta hunden och köpa tillbaka den, när som helst på dygnets alla timmar och alla dagar om året. Det är alltså ingen garanti att uppfödaren får tillbaka hunden om den skall omplaceras trots att rutan för återköp är ikryssad.

#32 Precis, du har så rätt!