Äldsta kattan Dora pratar mer eller mindre hela tiden, åtminstone då man är i närheten. Högt, lågt, ljust, mörkt - allt som går egentligen.
Mellankattan Via pratar väldigt lite, och då hon väl gör det låter hon ungefär som en apa.
Minstingen Quila pratar sällan då man är i närheten, men då hon vill ha uppmärksamhet kan hon prata väldigt högt eller väldigt ynkligt och väldigt länge. Lyssnar man inte då så springer hon och hämtar en leksak med bjällra som hon släpper ner från något högt ställe tills hon får den uppmärksamhet hon vill ha. Lite finurligt!

Älskar att dom är så pratiga! :)

Kisi pratar sällan (eftersom hon spar rösten till sina löpperioder då hon använder den konstant? ) och när hon pratar så är det ofta näe man gosar och hon säger "lite längre upp mot skulderbladet…"

Mojjan småpratar på ett behagligt och gulligt sätt, och ropar uppmanande när hon vill ha en aktiv lekkamrat. Hon slutar direkt om det inte ger något gehör.

Ballan är inte så pratig när han inte just ska få mat… Buttan pratar inte så mycket alls… Fritz tjöt en del innan han blev kastrerad, men inte efter det (så länge han stannade hos mig, sen vet jag inte…).

Våra katter pratar med andra ord inte mer än vad jag gör själv, och det måsta man ju tillåta dem att göra  Tänk om de tycker att vi är jobbiga när vi pratar  !!!

Om du har problem med att din cornish går och skriker så är hon kanske missnöjd? Hon kanske vill ha en mer aktiv kattkompis?

Mina cornishar är inte såå pratiga… Sushi är den som pratar mest… Enya är väldigt tyst, förutom när hon löper (kastrerad nu, men beteendet är kvar )

Sushi jamar väldigt lustigt när hon leker med Enya eller kutar runt själv… och så verkar hon ropa lite när hon är ensam i köket tex, som för att kolla vart man är.

Tapini pratar hela sin vakna tid, typ:
hållå var är du?
NU vill jag kela
maaat
lekkamrater, hit nu

Kul att höra om olika sätt att prata. HÄr hemma låter det väldigt olika. Dessutom pratasr de med varandra ibland.

Charilie pratar för att tala om var han är (instängd ger högre röst, vilket händer flera gåner i veckan) att han vill ha mat, att det var roligt att jag kom hem… han svarar ibland på tilltal - hans prat låter oftast som olika variatoner på något slags jamande. Han har hög röst när han pratar.

Här hemma bor också Maxen som är en norsk skogkatt - han pratar ofta - och han har många olika variationer - många låter som krromm kroom, korr korr korrm korrm, aaa, iii - dvs inte särskilt likt ett jamande. Maxen som är vår stora katt, har en liten försiktig stämma…

Hehe ja men behöver ju aldrig känna sig ensam när man har sin lilla vän =) Det blir man påmind om hela tiden. Underbart =)

#4 Jag känner igen det där. Stacie är otroligt pratsam. Hon pratar om det mesta och ser alltid till att få uppmärksamhet. Om hon får mat så måste hon diskutera om vad hon tycker om maten. Om hon anser att hon är orättvisst behandlad kan ingen missa att förstå det.

Evita pratar lite lagom om man jämför med Stacie. Candy är rätt tyst.
Stacies halvbror Heman är också oerhört pratsam men inte lika variationsrik och inte fullt lika mycket.

Vi har också en pratare, fertil hane så vet inte om det kan spela in också. Han låter allra värst när han inte får vara med, som när vi lägger lillan (9 månader) på kvällen tex. Hon älskar katten annars, men när hon ska sova kommer hon inte till ro om han är med.

Men annars pratar han mer i normal samtalston om han vill något. Han pratar väldigt fint med kaninen också, hans bästa kompis!

Husse står högst annars och Tristan blir jätteglad när han kommer hem från jobbet, vill följa efter honom överallt. Om husse glömmer ta med sig Tristan när han ska duscha tex så står Tristan utanför och ropar olyckligt tills han får komma in.

Tristan har blivit mobbad av andra katter tidigare, så han ska vara ensamkatt. Men funderar på om han kanske ändå skulle vilja ha en cornishkompis efter att han blivit kastrerad…

Jag kom med förslaget att vi skulle skaffa hund, den är helt husses ögonsten. Nu har husse fått en katt också.