Härmar beteende?
Ni som varit med här ett tag kanske minns att jag berättat om (o även Charlie i sin dagbok) om att han är som mest gosig på natten när han blir "kurrgalen". När han blir det ingår det också att han försöker snutta på min arm och det övergår ganska snart till att han smånafsar på armen, mitt finger o.dy - inte helt kul - jag har sagt nej och slutat klappa (borde förstås kasta honom ur sängen men… ). Under senaste ca halvåret har jag sagt "Nej, slicka istället" och gjort lite slickljud med tungan - och han har slutat nafsa men inget mer har hänt. Under senaste veckan har jag varit trött och bara gjort slickljud högt och tydligt. Efter två dagar började C slicka mig på armen en stund och i natt gjorde han det flera långa stunder.
Vad tror ni? Är det en händelse, slump? Eller inspireras han av mitt ljud? Har någon av er varit med om någon liknande?
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Det är ju underbart! Ja, varför inte? Och säkert kan din humörssvängning från att bli tuggad på till tvättad funka som positiv förstärkning.
Riktigt så precis har inte Gafsan blivit än, men jag märker att hon lyssnar direkt och följer på mitt , av gammal vana, "smackljud". Funkar dock inte nattetid när det ska trampas på huvuvdet, eller som sista tiden, det gnags på sladdar bakom sängen
. Det har dock avletts med (när varken fyande, fäktande, surhet eller annat reptilhjärneartat från dödstrött mig funkade) att helt enkelt krafsa med handen på sängen och få henne att leka lite ofarligt en stund. Min pojkvän (gammal hundtränare) insåg snabbt denna SÅ mycket lättare väg. Ja, se katthjärnor. Dom är ju så logiska och resonabla, när vi människor bara orkar tänka som dom!
Skönt att höra att det är fler som blir gnagda på på natten
- det verkar gå bättre hos dig också. Ska bli spännande att se om C fortsätter att slicka… eller återgår till nafsande 
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet