Sorglig dag....
Idag flyttar Svea ifrån oss efter säkert ett halvårs våndande. Hon kissar lite här och där varje dag och efter långt tålamod för att bli av med problemet har vi gett upp. Hon ska få bo hos min pappa med familj för att se om det blir bättre där.
Men trots att jag vet att det egentligen kommer bli bra så här, gör det jäkligt ont i hjärtat. Min första cornish, min goseSvea. Jag är ledsen för katternas skull med. De har levt tillsammans hela livet och hur kommer de reagera nu när de skiljs åt och de blir ensamkatter på varsitt håll? Kanske att jag läser in för mycket mänskligt beteende i dem, men jag känner mig som en hemsk människa mot dem 
Gösta kommer i vår, få nytt kattsällskap hos oss men Svea förblir nog ensamkatt, fast med sällskap av barn och vuxna som tycker om henne förståss.
Tur att hon kommer bo nära oss så jag kan ha lite koll på henne ändå 
Å stackars er. Hade ingen aning om att ni hade det så jobbigt. En felkissande katt fungerar ju inte i längden. Jag gissar att ni gjort allt vad ni kunnat för att reda ut problemet på hemmaplan . Men en flytt till pappa låter ju som ett bra alternativ. Hoppas att hon trivs bättre som ensamkatt och slutar med sina kissfasoner… och du får ju en extra anledning att hälsa på släkten 
Lite tråkigt för dig,men jag tror att du kommer att känna stor lättnad med tiden.Och katten får det bra
Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora
Förstår att det känns hemskt, men samtidigt måste det vara skönt att ni känner dem dit hon flyttar… hoppas det löser sig för er alla…
Kära vän! Jag vet hur jobbigt du haft det i ditt svåra beslut, men jag är säker på att du har tagit det minst dåliga beslutet och jag håller alla tummarna för att sveagummen ska känna sig bättre och sluta kissa. Synd att det är ett svårbrutet mönster
Du har kämpat, och jag vet att du gör det bästa! 
Tröstkramar!
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Tack för era värmande ord!
Nu har vi varit och lämnat henne och det var en väldigt glad familj som tog emot henne, med massor av kattleksaker, gulliga sovplatser och två 11-åriga tvillingflickor som var så glada över Svea att de nästan sprack *gulle*
Svea var såklar stressad över bilturen och den nya miljön, men nu känns det ganska bra. Jobbigt, men rätt beslut ändå.
Det är sorgligt, men kan samtidigt vara glädjande. Fungerar det för Svea är det ju toppen.
Fy vad tråkigt för er, men det bästa för Svea kanske. Hoppas det kommer att gå bra för henne i sitt nya hem!
---------------------------------------------------
Att leva utan katt är inte att leva.
Starta ny diskussion
