Jag tycker den är alldeles för överdriven. Jag upplever iaf inte att uppfödarna inom min ras tystar ner hälsoproblem eller att de är extremt tävlingsinriktade. Ett fåtal kanske, men definitivt inte majoriteten.

Jag hoppas verkligen att det inte är en allmän sanning….

Som tur är så känner jag inte igen mig i det

#1 Klart den är överdriven så men själva tanken e ju helt ok! Man kan inte bara avla för att få den snyggaste katten rent estetiskt, då är det så lätt att man missar så mkt annat på vägen.

#2 En viss sanning ligger ju tyvärr bakom… Vet ju en uppfödare (nämner ej ras) som det går väldigt bra för på utställningar o många ser upp till har rätt sjuka katter fast det talas det väldigt tyst om, för dem är ju såååå fina o alla betalar mer än gärna överpris bara för att få en sån sjukling. Det är trist när det blir så.

# 3 Jag håller med! Jag är allvarligt oroad över denna avel som ska göra cornisharna mer och mer extrema. För mig kommer temperament och hälsa alltid att komma före den perfekta öronställningen. Som tur är behöver vi knappast kompromissa bort något med den avelsbas vi har idag  Djur som inte är friska bör uteslutas ur aveln… Får man säga så?  De är ju lika älskvärda för det!

#5 Så förnuftiga tankar! Vet att dem allra flesta resonerar så och det är roligt! Ville som mest bara lägga in den som en liten tankeläsare, o framförallt lite rolig läsning

#5 Visst är det så.Vi väljer att avla på friska djur.

Jag har tidigare läst länken,den har ju legat där länge, men blev inte så imponerad.Intet är nytt under solen, man sållar med tiden bort sig själv med dessa beteenden,det är min tro.

Jo, den är rätt så bra skrivet - och tyvärr finns det några uppfödare runt världen i olika raser, som har har tydligen gett anledning till den kåserien.

Men som en relativ ny kattmänniska - med den första kullen hemma - måste jag också lyfta upp den motsatta tendensen.

I dagens läge får man så himla mycket information om alla möjliga saker som katterna kan drabbas av - tack för en massa mycket öppna och allvarliga uppfödare - att man blir nästan paranoid.

Om jag tänker vad allt redan jag har kollat mina katter för. Ut på det "vanliga" kommer svamp, HCM, njurar (den ena genetiskt, den andra tillsammans med HCM) - och nu när mammakatten hade lite lös mage ännu bajsprov med både mask, giardia och salmonella. När hon nyste mera än två gånger började jag redan tänka att kolla herpes och glamydia - men det har jag låtit bli tillsvidare, för hon nyste inte en tredje gång…

"Mafian" har sen också en annan sida:

 att det allt då och då blir riktiga skvallerorgier - någon enstaka uppfödare blir påhoppad på grund av att någon av hennes avkommornas avkommor har blivit sjuk - och "man vet" att det måste vara ärftligt - och komma från katten X. (utan att man har en giltig diagnos - och utan att det finns tre andra far/morföräldrar med).osv. Och sen blir man förvånad att just den uppfödaren inte är öppen mot dessa partier.

Till all lycka är de flesta uppfödarna himla öppna och samarbetsvilliga - när man själv möter dem öppet och utan att skylla förhastat. Var och en kan råka offer till de mest bisarra och oväntade sjukdomar  - utan att ha gjort något tokigt. Om man då möter dem med öppenhet och vilja att stödja - då bidrar man alltid till öppenhet.

Om denna kåseri hjälper till det - det är jag inte 100 säker… Men kanske kan den vara en öppning till diskussion?

Jag tycker absolut artikeln (eller vad man ska kalla den) har sina poänger även om den är överdriven. Jag har inte varit med sååå hemskt länge i uppfödarsvängen och visst har jag sett dessa tendenser förekomma även om de inte är så vanliga som artikeln påtalar.

#5 "Djur som inte är friska bör uteslutas ur aveln…" Jag kunde inte hålla med dig mer, jag tycker att det är viktigt att man inte har skygglappar för sin egen avelsbas. Somliga har lätt för att se fel hos andra som de ursäktar sig själva för.

#8 Det du skriver ang. skvaller är tyvärr alltför sant. Häxjakten drar igång och ofta eskalerar den på vägen likt en snöboll. Väldigt trist.