Vi har tre fertila tjejer hemma och en fertil kille. Alla tjejerna får piller. Två av tjejerna är halvsystar med vår hane och dem är jag extra noga med

Vi ger 1/2 piller 2 gånger i veckan, för en jämnare dos. Honan som inte är släkt med hanen löper konstant om hon inte får piller.

Vi har vägt för och nackdelar mot varandra. Småtjejerna har vi inte haft något val med eftersom vi har fertil halvbror hemma tillsammans med dem.

Jag tycker det är en balansgång mellan piller kontra inte piller. Eftersom de bevisade nackdelarna är rätt otäcka vid längre tids bruk av p-piller känner jag att jag vill vara försiktig. Tre av våra fyra honor har vid ett eller annat tillfälle gått på p-piller, den som inte gjort det går inte ner sig av att löpa och löper heller varken ofta eller starkt och då har vi tagit beslutet att vi hellre låter henne löpa, trots att även det medför risker i form av bl.a. livmoderinflammation. Hon ska paras för första gången nästa löp och hon blir 2 år i april.

Jag håller med TS om att jag inte vill stressa fram kullar och mår en hona dåligt av löp och piller så omvärderar jag situationen och kanske låter kastrera henne. Hälsan tycker jag alltid kommer före det mer "världsliga".

Ja, du.. pest eller kolera… har nog haft båda varianterna. Men P-piller är ju inte 100% hur mycket man än tror på det.

Jag har alltid haft fertila hanar hemma som inte gått instängda,  dock är jag inte så modig att jag har hanar hemma som är nära besläktade med honorna som inte ska para dom.

Så naturligtvis har jag då haft p-piller på mina honor, när jag släppt pillrena så kom livboderinflammationerna som på löpande band.  Red-Hot har haft 2 på raken, nu är hon parad och verkar dräktig och är hur nöjd som helst. Jag kommer inte sätta henne på mer piller utan kommer para henne igen när hon är i kondition om allt nu går som jag vill.

P-piller är ett helvete, utan är lika dåligt för man kan ju inte para på alla löp liksom. Men om katten mår dåligt av löp så får man ju överväga p-piller för att lösa en akut situation.

Sen ser man ju på linjerna lite hur katterna är. Mina japanska honor va helt extrema. Fire hade sin första livmoderinflammation långt före 1 års ålder, så jag valde att para henne tidigt. hon födde kullen några dagar innan hon fyllde 1 år. Inte så bra, hon va inte alls redo att bli mamma när dagen väl kom, och Red-Hot har ju då som sagt redan haft flera. första vid 6 månaders ålder. Jag försöker att INTE avla på tidiga hanar så jag inte drar ner det ytterligare ner i åldern. för vart ska det sluta. löpande honor vid 4 månaders ålder på p-piller. nä huga.

Sen vet jag inte om det hjälper, men jag inbillar mig att det självklart är bättre än att sitta o vänta på att hanarna ska va så tidiga som möjligt. Mina hanar har inte varit speciellt tidiga. Melker, Yams o Boss ca. 1 år gamla när dom visar intresse.

Inte heller jag avser att ha nära besläktade katter fertila tillsammans, p-piller eller ej. Har inte haft behov av att överväa p-piller förrän nu och när det gäller Tamsin är det inga problem hittills; hon har ju bara löpt en gång och det var en månad sedan; om hon fortsätter löpa max en gång i månaden och utan att gå ned sig i kondition får hon fortsätta utan piller. Får se hur jag gör efter att hon fått kull, mönstret kan ju mycket väl ändra sig då.

Däremot har jag ju en annan hona på g, som ska bo ihop med en fertil, obesläktad hane. Jag vill inte att de ska paras och då blir det ju piller mer eller mindre. Jag försöker att se det som att det värsta som kan ske om man inte använder piller i åtskilliga år är just pyo och måste jag kastrera så får jag göra det, men jag tänker nog ge pillren en chans, åtminstone precis när kullen fötts så att hon inte åker på en dräktighet medan hon har kattungar.

Jag tror att de som förfasar sig över att någon uppfödare tar täta kullar lika gärna kan förfasa sig över att förklaringen att andra inte gör det ofta är just p-piller eller ren och skär tur/risktagning. Det verkar ju inte finnas någon okomplicerad väg att gå.

Jag vet att jag har skrivit om mitt ställningstagande i frågan tidigare, men nu när diskussionen kommer upp igen så kan jag ju skriva det igen.

Jag tycker att det är svårt att välja pest eller kolera och vi alla väljer nog pesten ibland och kolera andra gånger. Jag tycker att det är var uppfödares rätt och ansvar att bedöma när det är minst dåligt med p-piller eller parning. Jag skulle personligen aldrig para en hona som var på tok för omogen, men det är högst individuellt. Precis som Frida skriver så är vissa kattor för unga och omogna för kull vid 1 år, medan andra klarar det fint. På samma sätt är det med risker för livmodernflammation, kraftiga löp, kattor som löper igenom p-piller etc. De är individer och fungerar olika. Det är en uppfödares ansvar att lära känna sina katter och bedöma varje situation objektivt.

En hona som upplevs mentalt mogen tidigt och löper kraftigt och tätt tycker jag att man kan para om den tilltänkte hanen är redo. I det fallet kan det vara klokare att para än att sätta kattern på p-piller. Risken för livmoderinflammationer är inte bara stor vid tomma löp, utan definitivt även vid kraftiga hormonförändringar som det innebär att sätta in p-piller på en hona som löper så kraftigt. När hon dessutom löper igenom pillren (det är ju tyvärr ganska vanligt när de har så kraftiga löp) så kommer livmoderinflammationerna ofta.

Det finns så många aspekter, så jag skulle kunna skriva ett inlägg som är så långt att ingen av er skulle orka läsa det, men en annan viktig detalj är flocken. En honkatt som är ung och väntar sin första kull kan bli psykiskt stressad när hon ska klättra i rang över redan etablerat högrankade katter hon delar sitt revir med, och den hierarkiskt betingade pressen kan göra att hon har svårare att ta hand om sina kattungar på ett bra sätt. Då bör man överväga att låta henne få mer tid på sig att klättra i rang som fertil hona. (har en bekant som just fått uppleva den här typen av stress på en kull efter en lågrankad ung hona). Kattor i hög rang har lättare att känna sig trygga i sin mamma-roll tidigt.

Det är inte bara djuren i fråga som kan ta skada av hormonbehandlingar, utan även miljön. Vi vet ganska mycket om den skada på miljön kemiskt framställda hormoner gör. Jag undviker i största möjliga mån att ge mina katter hormoner. Det finns så många orsaker, men nu har jag nämnt några.

Pest eller kolera, det är upp till var och en att bedöma, och jag tror att vi generellt gör det mycket bra!

#5 Instämmer, Twiggie.

Jag avskyr verkligen p-piller,men är stundtals tacksam för att de finns!Jag vill inte ge piller före första kullen,och börjar honan löpa tidigt kan vi få det kämpigt ett tag.Kan gott tänka mig att para en hona på 10 månader,och har faktiskt redan gjort det när jag tänker efter.Det var inga problem alls.Lätt förlossning,bra mamma, och en kull på 4 pigga ungar. Oftast hinner dock honorna bli 15 månader och mer,innan jag låter para dem.Om jag måste,skulle jag kunna ta 3 kullar på 2 år också.Likaväl som jag kan ta kull på honor som är bra mycket äldre och somliga kanske skulle pensionerat långt tidigare.Allt handlar ju till sist om hur honan mår,hur bra ungar hon producerar,hennes mammaegenskaper(jätteviktigt) etc.Då får hon p-piller i perioder förstås,annars skulle det nog slita förfärligt på konditionen.