Det här med kiss har ju varit uppe ett otal gånger förut, men det tål att stötas och blötas lite igen tror jag.

Vi har, som några kanske redan vet, fyra katter hemma, två kastrathonor och två fertila honor. Vår alfahona är den näst äldsta kastrerathonan, bara det är ju lite skumt, men men. Nu de senaste månaderna har mystiska kisspölar dykt upp i vår säng lite då och då, inte så ofta att det varit mer än ett irritationsmoment. Men, nu har det eskalerat till att vi inte kan ha sovrumsdörren öppen i mer än 10 min förrän det är kissat och vi har tvingats sova med stängd dörr (till min stora förtvivlan, jag vill verkligen att katterna ska få sova i sängen med oss!). Vi har trott att det är vår yngsta fertila hona som i sina smyglöp varit den skyldiga, men den sanna boven i dramat har visat sig vara vår näst äldsta kastrathona (hon som tycker hon bestämmer här). Vi har hindrat henne från att kissa 2 ggr och då sagt till henne, men det har inte hjälpt, kanske inte så överraskande. Vi har feliway utan verkan. Vi ska prova med matskålar i sängen, men det känns som att hon inte riktigt kommer att bry sig om det. :/

Mina tankar har flugit i olika riktningar för att finna orsaken till detta icke uppskattade beteende, men inte riktigt kommit ända fram. Jag har tänkt att det kanske kan bero på att vår yngsta hona (dotter till skurken) är smyglöpig utan att vi märker något, men hon kan  ju knappast vara det hela tiden. Dessutom har vår näst yngsta hona varit fertil länge och dessutom löpt upprepade gånger och haft en kull utan att det blivit kiss i sängen. Iofs så var hon aldrig ranghög, hur mystiskt det än kan låta. Vår yngsta aspirerar till topp-positionen och om man frågar henne är hon nog redan där, hon har lite hybris. Dock verkar mor och dotter inte så jämlika att yngsta ska vara ett hot. Jag har funderat i banorna att hon är understimluerad, men när man försöker leka med henne så går hon undan och hon leker själv och far omkring flera gånger per dag. Hon ligger och tvättar och sover tillsammans med de andra och kommer väl överens med dem (för det mesta, hon är nämligen lite av en "bully"), så det känns inte som att hon skulle känna sig ensam eller ovälkommen i kattflocken.

Jag får inte riktigt till det som ni kanske märker av mitt svamlande och jag skulle vara väldigt tacksam för lite tankar ang. vår något besvärliga situation hemma, jag vill inte ha det som det är nu.