Oj, beklagar. Verkligen trist att höra!

*tröstkramar*

Är så lessen för din och Kattmammans skull.Det är alltid lika jobbogt när det händer.Stor kram till dig från oss i Örsundsbro.Har tänkt så mycket på dig sen jag fick höra att det var på G.

Vad tråkigt! Finns inga ord. Stor kram!

Vad hemskt! Tänker på dig! Hoppas kattmamman mår bra!

Så förfärligt tråkig! Hoppas mamma katt reagerar bra på det. Styrketankar till dig!

Usch, vad tråkigt. Vet hur du kämpat

Massor med kramar!

Åhh nej vad tråkigt! Hoppas att mamma katt klarar av detta bra. Lider med dej! Styrkekramar!

 Jag skriver inget. Mina ord hade inte hjälpt eller beskrivit. Jag tänker på er. Det är orättvist!

*tusen kramar och varma tankar!*

Vad ledsen jag blir för er skull, hoppas att Ruth mår bra trots allt.

Så förfärligt tråkigt både för er och mammakatten. Hoppas att allt går bra med den andra kullen och att det lindrar sorgen lite.

Vi tänker på er!

Kram

Så trist…

Åh Anki - så förfärligt ledsamt … Tänker på dig och vackra Ruth och sänder er de allra varmaste tröstkramar!!! *tårar*

Vilken ledsam läsning! Hoppas att Ruth är sig själv snart i alla fall.

Fy sjutton vad trist! Jag lider med dig. *kram*

Vad tråkigt för er. Hoppas mamma katt mår bra

Skickar massa tröstkramar!

Nej men nej det är inte sant! Fy vad jag lider med er. Jag hoppas innerligt att det är slut på eländet för dig nu

Huvva så hemskt! Många kramar till dig och lilla gumman!

Vad ledsamt.Hoppas mamma katt mår bra.

Tack för alla snälla ord, jag vet att man som uppfödare måste räkna med att sådant här ska hända, men ärligt talat, hur det känns har jag nog aldrig förstått förrän här och nu - när jag är mitt uppe i det.

Jag är så glad att jag hittat rätt och äntligen har en veterinär jag litar på och som jag vet gör allt för mina katter. Han har själv en mycket kort karriär som Birma uppfödare i bagaget. Det som tog knäcken på honom var just när kattmamman i långt framskriden dräktighet kastade sina foster ett och ett med någon dags mellanrum. Han har berättat detta för mig tidigare, men det är först nu jag förstår hur han kände och varför han la ned uppfödningen.

Ruth hälsar att hon mår bra, äter rejält och sitter just nu och solar sig i fönstret.

Om en vecka ska vi ultraljuda för att kolla att allt som ska ut är ute och att livmodern ser fin ut.

Ledsen för din skull Anki.Det är så tråkigt när ens drömmar går i kras.Lilla mamman mår iaf bra efter vad jag förstår och det är nog ändå en fin tröst för dig i eländet.Se till att få henne frisk och sund och våga sedan para henne igen.Det kan inte bara gå åt skogen,ibland går det faktiskt bra också.Och låt inte lura dig till att låta kastrera henne,utan ge bra medicin ,det fungerar nästan alltid.Något som jag använt med framgång är Baytril.

#21 Ja det är svårt att verkligen sätta sig in i det föräns man sitter där, det är mycket sorgligt. *Kram*

Nej, så tråkigt! :-(
Många kramar till dig och mammakatt.

#23 Precis. Jag har gått igenom det mesta med förlorade kullar,det är så ledsamt vare sig de förloras innan födseln eller när de är 11 veckor..

#25 Oja, sålde en birma för många år sedan som dog 3 dagar efter leveransen i hjärtfel… det var otroligt tungt både för mig och mina vänner som köpt katten.

#22 Nej jag tänker inte kastrera henne - då ska det ha gått långt. Min veterinär är bra, men jag fick bråka rejält när jag vara på Bagis i höstas med Bella. Den veterinären hade "aldrig" hört tala om att det går att medicinera livmoderinflammation. Kastrering var enligt hennne den ENDA behandlingen. Jag gav mig inte  och gick till min underbare vardagsveterinär dagen efter och Baytrilbehandlingoch Galastop blev det med gott resultat. Så jag förstår precis vad du menar - som uppfödare måste man ofta kunna mer än veterinärerna känns det som

Jag hoppas kunna para på nästa löp - det absolut bästa för Ruth som då slipper alla tomma löp, men än är det långt dit och hon måste friskförklaras. Tänker inte ta ut något i förväg.

#27 Stå på dig!Annars gör någon annan det.

 sa min käre svärfar när han levde.

#22 Jag håller helt med dig. Själv väljer jag kastrering men jag VET att det inte är den ENDA lösning som vissa veterinär vill påstå! Det är bara ett beslut som jag har tagit och som passar för mig . Det är länge sedan jag har slutat lyssna på veterinärerna när det gäller katter… (även om jag har mycket bra veterinärer, men vi tar beslut tillsammans )

Nu hoppas jag verkligen få se små Ruth-bebisar om några veckor/månader!

Så skönt att höra att Ruth mår bra.

Beklagar sorgen förstår att det måste vara jättetufft för dig. Tur att mammakatt mår bra. *kramar om*

Åh Anki, jag deltar i din sorg! Så himla ledsen för din och mamma Ruths skull. Hoppas att hon får vara frisk och snart är sitt gamla jag igen. Är det någonting vi får vara tacksamma för är det att katter oftast har ett starkare psyke än vad vi har och kan gå vidare efter sånt här. Kramar i massor från mig och Ruths fantastiska dotter!

Nej men så ledsamt! Skönt att mammakatt Ruth verkar må bra efter omständigheterna i alla fall! Hoppas ni återhämtar er från denna sorg snart! Tröstekram!

Tänker på dig - tycker att du gör rätt som planerar försöka igen.

Kram